Ett litet steg för en ruckelhäxa, men ett stort steg för mänskligheten

THE LITTLE SHRINK of Horror har fått stryka på foten! Efter att en strid flod av mejlkorrespondens under ett antal veckor flutit mellan Åland och Åbo har jag äntligen fått rätt; det fullständigt absurda ut­låtande som gavs som en bilaga till läkarintyget från Petrea kommer att ändras:

Hei,

Tapasimme Xxxxx:n kanssa. Nyt poistetaan suurin osa lau­sunnon tekstistä, mm. kaikki mistä puhutaan neuro­bor­re­lioo­sista. Yhteenvetoon tulee ainoastaan lause ”Den nu­va­rande symptombilden kan förklaras med neuroborrelios.” Diagnoosia Xxxxx:n lausuntoon ei tule lainkaan, koska psykiatrista diagnoosia ei todettu.

Tämä varmaan tyydyttää sinua :)

Korjattu lausunto lähetetään ensi viikolla.

På svenska:

Hej,

Jag har sammanträffat med Xxxxx. Nu avlägsnas största delen av ut­lå­tandets text, bl.a. allt där det talas om neuro­bor­re­lios. I sammanfattningen kommer det endast att stå: ”Den nuvarande symptombilden kan förklaras med neu­roborrelios.” I Xxxxx:s utlåtande kommer det inte att finnas någon diag­nos alls, eftersom ingen psykiatrisk diagnos konstaterats.

Det här tillfredsställer dig säkert :)

Det korrigerade utlåtandet skickas nästa vecka.

Drygt en månad tog det, men det var det värt. Och så skulle det då ännu en gång vara bevisat: är man tillräckligt påläst och envis går det faktiskt – mot alla odds – att påverka och att få ordergången att fun­gera. Fast det är för jä-ligt att det ska måsta vara på det här viset. Hur många orkar hävda sin rätt? Hur många kan..?

Eftersom jag numera är ordentligt luttrad kastar jag dock in en brask­lapp för säkerhets skull. Innan det korrigerade utlåtandet väl har an­länt tillåter jag mig inte att lita på att det de facto rättats helt och hål­let till min belåtenhet. Men eftersom en seger är en seger hur liten den än är, så gottar jag mig ändå åt den i förskott :o)

Äntligen kan jag flytta fokus tillbaka till att få rätsida på FPA:s bak­läng­esberäkningar av det allmänna bostadsbidraget – och Aktias märkliga manövrar när de beviljar premiebefrielse på sina frivilliga pen­sions­för­säk­ringar.

Beträffande det förstnämnda, så har JO vid det här laget ägnat femton (15!) månader åt saken utan att jag sett något resultat, annat än att vännerna på FPA har beviljats en massa tid åt att hosta upp en rimlig förklaring till att det är som det är. Det har de självfallet inte kun­nat.

Och hör ni, hur kan det få ta en statlig instans över ett år att rätta till ett fel som det tog lilla mig bara några veckor att nosa upp och kor­ri­gera? Det övergår med råge mitt lilla förstånd. Så det är nog därför jag inte är justitiekansler själv, utan bara en enkel, långtidssjukskriven, en­sam­stående, egen­företagande och medel­ålders ruckelhäxa, om ock med en relativt skarp hjärna.