söndag 28 april 2013

Årets första trädgårdssvep

FÖRST ÄR DET vinter, och så är det vinter, och så är det lite onödigt mycket mera vinter. Men sen! Sen är det bara kadaboom! liksom, och jag blir lika häpet överraskad varje vår.

Inomhus är det helt galet. I torsdags kväll blev en del av vårsådden äntligen av. Bl.a. en namnlös akleja, vars frön jag norpade med mig från en plantskola i Roslagen i juli ifjol. Den sorten har nog lite för bråttom, för igår morse, bara 1½ dygn efter sådd, hade ett frö redan grott!! Få se hur det ska sluta.

Utomhus går det långsammare, framför allt med mitt eget fixande. I år ger jag upp frilandsodlingen till förmån för pallkragar, för mitt grön­saks­land har dessvärre haft för mycket konkurrens av mina två jät­te­granar för ett riktigt lyckat resultat. Granar suger! Bokstavligen. Två odlingslådor hamnar intill Glaspalatset, två andra där odlingsrutorna hittills funnits.


Det går rätt långsamt med växtligheten också. Men igår slog en första tête-à-tête ut! Närsynt plirande genom det ännu oputsade köks­fönst­ret, utan glasögon på nosen, anade jag en suddig, gul fläck i barr­mat­tan under gårdens gamla cembratall. Och javisst, där var den! Det såg lite annorlunda ut ifjol, en vecka senare än nu.

Blåsippor har jag inte till vardags på gården, men en ensam stackare har ändå etablerat sig i en av mina rabatter. Var den kommer ifrån har jag ingen aning om, men den får gärna bli kvar. Samma sak med en växande koloni vitsippor, som slagit sig ner runt fötterna på min ur­gam­la plymspirea. Men varken den ena eller den andra har gått i blom ännu. Och gullvivorna, som inte får vara med på bild idag, har tills vi­dare bara vågat sticka upp fyra-fem centimeter av sina skrynkliga bladspetsar.


Med snödroppar, scilla, krokus och nunneört är det samma visa som alla år, eller hur? Först kommer det ingenting, sen kommer det in­gen­ting, sen några vitt spridda snöisar, plötsligt mängder av scillaknoppar, ploink! mängder av krokus och schlabang! – bara över en natt – hela mattor med djuplila nunneört.

Det är nästan tur att det går i ett måttligare tempo i de anlagda plan­teringarna. Fast nog spirar det även i dem! I min yngsta rabatt, den långa mot gatan, är det full fart nu. Fast vad det skira, gräslika är, som grott i mängder över nästan hela jordytan, det vete fåglarna. Från frö är det i alla fall kommet. Det avslöjar den lilla, bruna skalhatten som sitter kvar på en del. Vilket underbart mysterium!

Eller början på en framtida katastrof?? Det beror helt och hållet på vad det är som gror ...


Det gung­ar mellan öronen, jag är darrig i hela kroppen, har ”sock­er­dricks­pirr” i muskulaturen, som dessutom är på autopilotspänn hela tiden, men ut ska jag! För nu, jädrar i min lilla låda, nu är det vår!!

8 kommentarer:

  1. Ingen dum fråga alls hos mig idag. Rönnen får stå i en kruka för jag vågar inte plantera träd så nära dammen. Rötterna kan krypa iväg och förstöra gummiduken och då kan det gå så illa att fiskarna får simma torrsim.
    Kram, kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen, självklart är detta förklaringen! Se där, ännu ett tillfälle där jag "startade käften" innan jag anslutit hjärnan ;o)

      Radera
  2. Hejsan

    Grattis till att våren kommit till dig och Åland också. Hoppas nu att vi får en fin vår. Här börjar allt möjligt blomma och det är vackert att skåda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vore det inte för våren, tja, då vete sjutton om någon skulle stå ut med att bo så här långt uppe i norr! Den blir liksom ett välkommet plåster på det djupa sår, som en ändlös vinter lämnar efter sig i ens själ. Njut allt vad du orkar!

      Radera
  3. Skönt att man äntligen är igång. Ja, i mitt fall nästan halvfärdig faktiskt. Fast idag blir nog det jag hade planerat inte gjort alls. Det är bara 9 grader och så har det regnat massor inatt och så kul att klafsa omkring i leran är det inte.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ni var ju igång väldigt tidigt ni, så nog kan jag tro att det börjar vara färdigfixat snart. En annan har knappt börjat med allt vad som hör vårbestyren till, och varannandagsvärmen gör det inte lättare att få ordning på torpet. Kallt är det dessutom fortfarande. När jag under veckoslutet tömde mina gamla pallkragslådor på jord visade det sig att den innersta kärnan fortfarande var en stor isklump!! Långt kvar till sådd, alltså. För man kan knappast säga att "jorden reder sig" när den är hård som sten :o/

      Radera
  4. Se där, nu har våren kommit till Åland också! Spännande att se vad det bli av de självsådda "grässtråna"! Du har möjligtvis inte haft fågelfrö i närheten! För hos mig brukar det gro någon sorts långa grässtrån under fågelautomaterna...
    Kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du, de där "grässtråna" är ett verkligt mysterium! Jag har grunnat och grunnat, men kan inte i våld komma på vad det är som växer i min rabatt som skulle se ut på det där viset när det kommer från frö. Och fågelfrö har jag definitivt inte haft i närheten. Mysteriet tätnar ;o)

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!