söndag 3 januari 2010

Senkommen julblomning

LAGOM TILL JUL knackade vännen P på här i ”Rucklet” för att, av någon outgrundlig anled­ning, överräcka en amaryllis. Den befann sig i stadiet ”din blomning sluten än i knopp” – och duktigt så dessutom. Jag insåg att några klockor till julhelgen skulle det inte bli, men hyste vissa förhopp­ningar om nyårsafton. Icke, sa Nicke. Countdown är nu fram­skjuten till trettondagen, och av det fotografiska beviset att döma finns det faktiskt en rimlig chans för Houston, we have lift-off.

Amaryllisar och jag har för den delen aldrig befunnit oss så där helt och hållet on speak­ing terms. De kommer, blommar, vissnar och ... dör. Men skam den som ger sig! För n:te gången i ordningen ska jag försöka få löken att överleva och att sätta blom fler gånger. Men alla grön­fingriga tips mottages med största tacksamhet, annars är risken överhängande att projektet i sedvanlig ordning slutar på komposthögen.


Trots att aktivitetsnivån igår i övrigt befann sig långt under låg­vattenmärket blev det i alla fall bröd bakat. Och inte bara den planerade längden, utan även en sats knäckebröd. Det blev dess­utom riktigt gott, så det irriterar mig att jag – som vanligt – körde på gehör och inte har någon detaljkoll på vad jag hivade i degen. Eller rättare sagt: ingredienserna tror jag mig minnas, dock icke proportionerna. Men det var i alla fall mest av vetemjöl *flinar*


Lördagen slutade med att A och jag än en gång fick se oss ut­klas­sa­de i spelet ”När & Fjärran”. Det hjälpte oss föga att vi pluggat in oss på Surinams geografiska placering, när vi bommade på så enkla frågor som vad den bibliska personen hette som kom att bli faraos rådgivare.

För egen del har jag laga förfall, eftersom det i runda slängar gått fyrtio år sedan jag lärde mig det i skolan och jag dessutom varken är konfirmerad eller tillhör kyrkan. Dotras ursäkt lämnar dock en del att önska, i och med att de alldeles nyss läst om saken i plug­get. Milda makter! Tänk om flickstackar’n ärvt sin mors teflon­minne? Det är det jag alltid har hävdat: man bör välja sin genpool med omsorg.

3 kommentarer:

  1. Håller med dig om amaryllisar. De är lite ledsamma. Men i år köpte jag en egen. Tror det är ett ålderstecken ...

    SvaraRadera
  2. När Amaryllisen blommat ut så låt den torka ut ordentligt. Klipp bort stjälken och ställ lök och kruka svalt i garderoben i minst en månad. Sen fram på sval plats och så plockar du fram den i ljus och lite mer värme 6-8 v innan du vill att den blommar om på nytt. En liten skvätt vatten då också. Amaryllisar är underbara, speciellt som snittblommor!

    SvaraRadera
  3. Vita amaryllisar är helt underbara; såna skulle jag kunna ha hur många som helst. Fast nu har jag således bara en, en röd.

    Tackar för tipset ”Anna”! Svala garderober har jag gott om i ”Rucklet” ;)

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!