Oförskräckta kämpade vi oss fram genom urskogen och kom helt oförhappandes rakt på en fin skogsbacke, med en myckenhet pittoreska små högar av både det ena och det andra. Såna här perfekta smultronställen är det svårt att hitta, varför vi nogsamt lade platsen på minnet med tanke på framtida picknickar.
Inte långt därifrån fick vi ögonen på ännu en glad och oväntad överraskning: ett välvuxet årsskott av Televisium philipus. Eftersom sådana är extremt sällsynta i Stora Skogen skyndade jag mig naturligtvis att plocka fram kameran! Ett riktigt praktexemplar var det, på minst 28 tum.
Strax bredvid fann vi dock spår av att andra besökt platsen före oss; någon som synbarligen blivit minst lika förvånad över den förutnämnda rariteten som vi. Någon som bokstavligen tappat hakan. Nej förlåt, jag menar förstås överkäken.
Oförtrutet banade vi oss målmedvetet vidare genom vildmarken. Men vafalls?! Hade inte någon förrättat sitt tarv mitt där ute i Stora Skogen! Men usch, så snuskigt. Utomhus, och mitt på vägen! Är det verkligen nödvändigt av Naturen av vara så naturlig?!? Den tänker tydligen inte alls på det hygieniska – eller oss besökare.
Och inte tycks det vara avskräckande att Storebror är nära. Hur trist det än må vara, är det nog bara att acceptera att det inte längre existerar någon respekt för överheten. Inte ens i Stora Skogen. Nej, sanna mina ord! På fallrepet är den, Naturen.
Vi vankade och vandrade och strövade och släntrade. Och ser man på, just som vi bestämt oss för att ge upp fann vi vad vi sökte! Fast en nässla gör ingen soppa – än mindre tre. Slokörade och med tomma korgar fick vi därför finna oss i att slå till reträtt, rörande ense om det oerhört fräcka i Naturens självsvåldiga avsteg från tidtabellen.
Men var inte detta en helt fantastisk nära naturen-upplevelse, så säg? Om ett par veckor gör vi om det! Har jag riktig tur kanske jag lyckas fånga ett bestånd av Konservum metallica med min kamera. Det skulle sannerligen vara något att berätta om för barnbarnen!
Naturen är fantastiskt fantastisk men jag fattar bara inte varför det finns så mycket "skrotum sopum" sådär mitt i naturen. Det finns ju särskida inhängnade platser för den sortens växtlighet ;)
SvaraRaderaHästskiten stör mig inte, men det andra blir man bara ledsen över. Jag undrar alltid hur det ser ut i dessa människors bostäder. Fast där är det väl rent och snyggt, de har ju hivat allt i skogen.... Annacarin
SvaraRaderaHelt otroligt vilka spännande arter (och för den delen avarter) man kan hitta när man ger sig ut i naturen! ;)
SvaraRaderaGafflan:
SvaraRaderaJag har en teori om att dessa märkliga, nya arter förökar sig genom luftburen pollinering och att nya "plantor" därför ploppar upp lite här och lite där.
Annacarin:
Nä, inte stör hästbajset mig heller. Den bilden är med mest för att höja ironinivån ett snäpp eller två. Men visst blir man lessen över hur folk beter sig! Du anar inte vad allt som fanns i "picknickhögarna" ... *suckar av vanmakt över människors enfald*
Fattar inte hur folk är skapta... Men jag har lagt märke till att det gärna växer tomma ölburkar och såna där plastförpackningar som det har varit (företrädesvis; finns ibland andra märken, men det är sällsynt) "Mor Annas Köttbullar" i efter älgjakten... Ensidig kost, tycker jag! Och sällsynt taskigt att lämna TOMMA förpackningar. Det blir väl ingen glad av?
SvaraRaderaSkulle påpeka att du har något att hämta hos mig!
På senare tid har jag kommit fram till att folk inte är skapta, de är vanskapta.
SvaraRaderaNågot att hämta..? Hur? Var??? Klickar jag på ditt namn öppnas det ett fönster där det står att profilen inte är tillgänglig, du din hemlis ;o)
Aaa-ha! Nu hittade jag en blogglänk, i min egen Live Traffic Feed. Saken är biff, jag ilar!
SvaraRaderaJa folk är för jä... när dom helt ofräckt kastar saker där dom tycker det är lättast. Vi var på picknick igår och även vi såg en tv slängd i skogen. Kunde kanske bara vara 26 tum=). Förra sommaren hittade vi 2st tremans soffor ett soffbord och en fåtölj=)i skogen vi var i då. Icke klokt alltså=).
SvaraRaderaHa det gott!
Ja, usch vet du. Visst blir man trött? Och lite arg också. Eller rättare sagt: JÄVLIGT FÖRBANNAD!
SvaraRaderaNär jag var till Kolaboda var det två bilsäten i vägdiket med 100 meters avstånd,dom måste ha kört väldigt fort när dom lossnat?
SvaraRaderaDet som gömms i snö kommer upp i tö.Det ser för jävligt ut.Å all hundskit som finns överallt.Folk är lata å bekväma.
Visst undrar man hur folk tänker? Allt vad som finns på klotets havsbottnar vågar jag inte ens tänka på ...
SvaraRadera