Stucken och drucken

PJIIIIU ... NU ÄR pärsen över. Tack alla, för moraliskt stöd! Bredvid mig på bordet står kaffemugg nummer två och i magen skvalpar ett par mackor omkring. Otroligt att man kan bli så infernaliskt sugen på både det ena och det andra när det råder intagsförbud.


Laboratoriet finns i vårt fina, lilla centralsjukhus här på ön, som byggs om och till mest hela tiden. Sjukhuset är en del av det som heter Ålands hälso- och sjukvård. Jag hade flyt, kan man säga. På kö­num­merskylten lyste nummer 67 när jag tog min lapp ...


... och på den stod det 68. Mindre än fem minuter senare var jag stucken och klar. Här är det snabba puckar som gäller!


Lika snabbt susade jag vidare till apoteket, för att fylla på mitt tomma förråd av D-vitamin. Vid det här laget har de vant sig, så det upp­stod inga som helst problem när jag, som vanligt, mer eller mindre tömde deras lager.


Raskt vidare till nästa anhalt, den finländska motsvarigheten till Sve­riges Systemet, för att panta en korg tomflaskor. (Varför heter det förresten ”Systemet”..? ”Alko” säger ju vad det handlar om, men ”Systemet”???)


Samtidigt passade jag på att inhandla en flaska rött. Crocodile Rock, en australiensare, blev det den här gången; ett prisvärt, fylligt vin av merlot- och cabernetdruvor.


Härmed, mina vänner, är det dags att ta sig an dagen och dess ve­der­mödor. Det ska födelsedagsuppvaktas x 2 (jaaa, tårta!), shoppas beg. glass­maskin, rustas för kvällens pyromaniska övningar, kommas ihåg att gödsla rabarber ... med mera, med mera. Ja, sannerligen, dagen är som vanligt fulltecknad.