1:a maj - bara blaj

JAG KAN UTAN att rodna det minsta lilla berätta att denna arbe­tar­nas egen dag anno 2010 har jag inte lagt många strån i kors. Även om det har varit solsken och uppehållsväder har vinden varit så hård och kall att jag utan större tvekan spenderat dagen inomhus. I total overksamhet, vilket är högst ovanligt för mig.

”Millennium”, bandad besvikelse
Under kvällen har jag roat mig med att se sista delen av Stieg Lars­sons ”Millennium”, den upphaussade filmatiseringen av hans tre ro­maner: ”Män som hatar kvinnor”, ”Flickan som lekte med elden” och ”Luftslottet som sprängdes”. Summa summarum är jag inte im­po­ne­rad.

Jag läste trilogin redan för länge sedan, ungefär i takt med att böck­er­na publicerades. Efter att jag lyckats ta mig förbi den långdragna och komplicerade upptakten i ”Män som hatar kvinnor” var jag fast. Lars­sons noggrannhet och precisa språk tilltalade mig, och jag gillade fram­för allt hans teckning av karaktären Lisbeth Salander.

När jag långt om länge bestämde mig för att, okej, jag ska väl se fil­merna också, bar jag alltså med mig en väldigt tydlig inre bild av så­väl miljöer som karaktärer. Därför var jag gruvligt besviken när jag klarat av den första delen av ”Millennium”.

Noomi Rapace är förvisso helt okej i rollen som Salander, men Mikael Nyqvist som Mikael Blomkvist..? Nä. Inte en siffra rätt. Ungefär lika fel som Magnus Krepper i rollen som kommissarie Erik Winter. Fel, fel, fel! Winter ska ju inte se ut som en slashas med baksmälla; han ska vara en högst presentabel karl med stil och vana att röra sig i de finare sa­longerna.

Men nu återstår bara en knapp timme av denna latmaskiga första maj, så jag fortsätter på samma linje. Det blir sänghalmen med herr Mankell uppläst av Krister ”Mr Sandman” Henriksson. Ja, jag har bör­jat kalla honom så, för han har en fasansfullt sövande be­rät­tar­röst. Vete fåglarna om jag någonsin kommer att lyckas lyssna igenom hela ”Den orolige mannen” innan biblioteket ger mig om­lå­nings­förbud ...