Jag talar alltså inte om Arielvita undanflyktslögner, som vi var och en hemfaller åt lite till mans. Inte heller lögner av den typen som rör sig i gråzonen, så kallade förbättringar av sanningen. Nej, jag tänker på lögner svarta som helvetet självt, som lämnar efter sig ett frätande spår av elände och olycka där de drar fram. Lögner som förtär och förgör.
Ibland är dessa lögner riktade mot andra, men lika ofta är de lögner
Inte ännu tio fyllda ställdes jag inför insikten att hela min tillvaro byggde på en lögn; en lögn som inte ens var min. Ända sedan den dagen har jag avskytt lögnen i alla dess former. Det spelar ingen roll om det är en oskyldig lögn för att försköna en historia eller om det är rena, rama blåljuget. Jag tål det bara inte.
Jag funderar emellanåt på om denna min kategoriska inställning till osanningar är rätt eller fel, men jag kommer alltid fram till samma slutsats: lögner, likväl som brott, lönar sig aldrig. Det finns ett brittiskt ordspråk som väldigt bra sammanfattar vad jag menar: What goes around comes around. Förr eller senare blir du upphunnen av din lögn, det är bara en fråga om när.
Parentetiskt sett förvånar det mig en smula att de sju dödssynderna inte är åtta. Lögnen borde, i mitt tycke, vara en självklar kandidat för den posten.
Som "min" vedleverantör uttryckte det på tal om hyresvärdens sätt att kläcka ur sig vad som passar för stunden; "Ska man ljuga får man ha föbannat bra minne"...
SvaraRaderaOch oftast räcker det inte ens med det.
SvaraRaderaTycker helt klart att "din kategoriska inställning till osanningar är helt RÄTT"!!!
SvaraRaderaÄr av precis samma uppfattning själv nämligen, och retar nästintill ihjäl mej (och blir förbannad på!) folk som inte kan hålla sej till sanningen!
Har växt upp med en mytoman i släkten där man aldrig vet vad som är sanning eller lögn, och det är förbaskat jobbigt!
Och det värsta är.....att dom till sist tror helt och hållet på sina egna osanningar!?!?!?
Ha en go dag!!
Kram, Jenny