Men skogslinden jag räddat från en tynande tillvaro i mörkret under mina två jättegranar visar röda, mognande bladknoppar!
Och libstickan – som för övrigt måste omlokaliseras denna vår – har stuckit upp sitt skrynkliga anlete ur den ännu kalla jorden. I det här stadiet ser skottet nästan obscent ut, inte sant?
Min lilla krusbärsbuske, en present av gode vännen G för flera år sedan, har aldrig riktigt tagit sig. Att den flyttats summa tre gånger är förstås förklaringen, men envist överlever den och tänker tydligen fortsätta med det.
Oj, oj ... Det är svårt att tro att detta ska bli ett frodigt bestånd med jordgubbsplantor senare i år! Men Någon borde ut och rensa bort allt fjolårsskräp.
Hos mig sticker rabarberna upp med sina lila bladknoppar. Björk, rönn och syrenhäcken visar gröna knoppar med början till att slå ut.
SvaraRadera"Visst göt det ont när knoppar brister. Varför skulle våren annars tveka." Var det inte så hon skrev Karin Boye!?
Visst skrev hon så, den kära Karin. Och rätt hade hon!
SvaraRaderaÅ, nu när du säger det ... jag glömde ju kolla rabarbern! Björk har vi inte, som tur är, eftersom lilla A är allergisk.