lördag 3 mars 2012

Just så, ja ...

JAG FICK ETT samtal igår, från Snälle Doktorn, min ”medicinske koor­di­nator” vid vårdcentralen. Denne, mina vänner, är en människa som valt sitt yrke av rätt orsaker och inte bara för att läkaryrket medför status och goda inkomster! Jominsann, det finns såna än idag, även om de inte direkt står som spön i backen.

Jag hade alltså ingen förhandsbokad telefontid utan han ringde bara för att uppdatera mig om vad som händer. Han vet hur absurd min si­tuation är och verkar besitta förmågan att känna sig in i hur det känns att friskförklaras trots att man är sjuk, och därmed fråntas rätten till en mikroskopisk, men dock, inkomst.

Nåväl, det han hade att förtälja var följande:

  1. Det samtal han haft med min handläggare på Pensions-Alandia fick inget positivt resultat.
    (Det visste jag i och för sig redan, eftersom jag ägnat två tiotim­mars­dagar åt att sammanställa ett bemötande till deras utlåtande till Be­svärs­nämnden för arbetspensionsärenden med anledning av mitt be­svär mot deras avslag av fortsatt rehabiliteringsstöd. Puh ... det där är så långt och rörigt att jag knappt hänger med själv.)


  2. Min neurolog har i dagarna skickat ett brev till mig efter sin kon­sultation med neurokirurger i Sverige. Schysta C ska på års­be­siktning medelst ny magnetröntgen under våren/försommaren och en remiss har gått iväg. Det känns ju bra, för i maj är det ett år sedan föregående MRT och det skulle ju vara betryg­gan­de att veta att han/hon/den/det inte ökar i omfång.


  3. dU-MOMA, dU-Adrenalin och dU-Noradrenalin, som togs för tre veckor sedan, var tydligen okej. Men nivån av fP-Kromogranin A, en indikator för neuroendokrin tumör, var förhöjd.


  4. Han vill träffa mig igen om dryga två veckor för att klämma på mig och för att resonera om hur vi ska tackla den Moment 22-situation jag hamnat i. Det blir vår tredje pow-wow sedan mit­ten av december. Gullplutt! ♥


Och vet ni vad? Idag skiter jag i förhöjda tumörmarkörer och annat mög*! Solen skiner och min nya kompis finns att hämta hos posten in­ne i stan. När jag satt ett par bröddegar ska jag traska iväg och när jag kommer hem halar jag kanske rentav fram dammsugaren :o)

*) Pensions-Alandia och Folkpensionsanstalten, dessa djävulens ställföre­trä­dare på jorden.

Edit kl. 17:24
Äh, det var bara smakessensen som fanns att hämta på posten. Själ­vaste sugröret satt fortfarande fast på sorteringsterminalen, så jag får hålla mig till vanligt röka till måndagen. Attans också! Jag som vän­tat såå.

6 kommentarer:

  1. Skönt att ha en doktor som bryr sig! Vi slutade röka för 6-7 år sedan, men vi röker när vi är utomlands och det funkar för oss...
    Ha en skön helg, kram, Monica

    SvaraRadera
  2. I brist på ett socialt nätverk som kan peppa och stötta är en förstående doktor en livsnödvändighet!

    Kul att det funkar för er att "reseröka" (det var nog första gången jag hört talas om den varianten) :o) Jag ser verkligen fram mot att få hem mitt elektroniska "sugrör", för av flera orsaker är jag för en gångs skull riktigt motiverad att fimpa.

    Helgen har börjat bra med jättefint väder idag. Hoppas ni haft detsamma!

    SvaraRadera
  3. En Gullplutt är bra att ha:)
    Gunilla

    SvaraRadera
  4. Men gud vad skönt att du iaf har nån i långdansen som drar i takt med dej. De flesta tycks ju inte bara dansa otakt utan fel dans helt och hållet!

    En läkare man har förtroende för i dagens läge är guld värd! Ska själv till min egen (igen) för min arma tennisarmbåge. Jag som hållit en tennisracket EN gång i hela mitt liv! Har krånglat i två år nu och behandlingarna hittills har fungerat för stunden. Nu ska vi byta taktik. :/

    SvaraRadera
  5. Hittills dansar vi någorlunda i takt även om det inte är en tryckare utan lite mer åt shakehållet ;o)

    Taktikbyte efter ett tag är alltid bättre än att vara för envis med något som inte ger väntat resultat. Hoppas din doktor hittar på något som biter den här gången! Blir det karva av eller..?

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!