lördag 19 december 2009
Våga vägra vara vanlig!
JAG HAR JUST skummat igenom lördagsnumret av Ålandstidningen och stannade upp vid artikeln om Åsa och hennes familj. Hon uttrycker exakt samma sak som jag känner; att man bör skapa sina egna traditioner runt de stora, stressutlösande högtiderna, som julen. I mångt och mycket handlar det om att inför sig själv våga förändra flera generationer av nedärvda familjemönster, som inte funkar i vårt moderna samhälle.
Våga alltså gå din egen väg! Häng upp sommarblommiga gardiner i köket, ge tusan i någon annan form av städning än den vanliga, byt ut skinkan mot moussaka om du känner för det och släng på en skiva med Bruce istället för Bing. Låt julen bli som du vill och vad du gör den till!
I köket har jag inga gardiner alls – oavsett årstid, städar gör jag när det behövs, i år blir det lasagne på julaftonen och i CD-spelaren snurrar alltsom oftast Bo Kaspers Orkester. Julen skapar jag med små medel istället: tända lyktor med levande ljus, en kruka tallris med glittrig dekoration, en stor skål med hemlagat godis och i år ett jättefint pepparkakshus, som dottern förtjänstfullt dekorerat under gårdagen:
I samma tidning finns f.ö. min senaste krönika, så dårfinken – omskriven i inlägg den 25 november – får väl något nytt att reta sig till gallfeber på. Väl bekomme, det bjuder jag så gärna på :)
Våga alltså gå din egen väg! Häng upp sommarblommiga gardiner i köket, ge tusan i någon annan form av städning än den vanliga, byt ut skinkan mot moussaka om du känner för det och släng på en skiva med Bruce istället för Bing. Låt julen bli som du vill och vad du gör den till!
I köket har jag inga gardiner alls – oavsett årstid, städar gör jag när det behövs, i år blir det lasagne på julaftonen och i CD-spelaren snurrar alltsom oftast Bo Kaspers Orkester. Julen skapar jag med små medel istället: tända lyktor med levande ljus, en kruka tallris med glittrig dekoration, en stor skål med hemlagat godis och i år ett jättefint pepparkakshus, som dottern förtjänstfullt dekorerat under gårdagen:
I samma tidning finns f.ö. min senaste krönika, så dårfinken – omskriven i inlägg den 25 november – får väl något nytt att reta sig till gallfeber på. Väl bekomme, det bjuder jag så gärna på :)
Sparat i följande arkivlådor:
Funderingar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!