Julen är nära

UJ, UJ, UJ ... nu är det bara en vecka kvar och jag har inte slagit in en enda klapp ännu. Men så illa som det låter är det inte, efter­som antalet mottagare inskränker sig till en (1). Och här råder inte heller någon som helst konsumtionshysteri, så det är inga berg av gåvor som ska paketeras. I år blir det dessutom eko­logiska jul­papper i form av gamla dagstidningar och pappers­snören.

Någon överkonsumtion av julmat kommer det inte heller att bli; det blir helt enkelt ingen julmat. Varken jag eller A gillar det traditionella julkäket, inte så där överdrivet i alla fall, och dess­utom ska A att vara hos sin pappa. Jag siktar därmed in mig på en total bojkott och planerar i år en riktigt smaskig lasagne. Ett glas rött till denna och en god sallad, samt en gräddfiberstinn galliano­pannacotta som spiken i kistan – det blir grejer det! Sen kan jag säcka ihop i soffan och se på långfilmer och knäcka nötter resten av julen :)

Det bästa julbord jag någonsin ätit var f.ö. ifjol. Degersands cam­ping serverade då åländskt/turkiskt julbord och för mitt vid­kom­mande blev det turkiskt för hela slanten. Det åländska tog jag inte ens en sillbit av. Så snälla Lindström & Co, kan ni inte köra samma sak någon gång igen? Snälla..?


Och så över till guldkanten för dagen. Nu är det bara fem dagar kvar av tilltagande mörker, sedan vänder det! Tjoho! Det är för mig en riktig guldkant.