Finfint fårskinn

IGÅR KVÄLL SATTE jag faktiskt igång med mitt hotta upp en terra­kottakruka-projekt. Hade glömt hur gruvligt det stinker av sprejfärg, så det blev väldigt k-k-kallt inne när jag måste vädra korsdrag. Men det är alltså på g och bild(er) dyker upp inom kort.

Det är roligt att A ha hemma igen! Gull­plut­tan hade med sig ett alldeles ljuvligt, na­tur­vitt fårskinn åt mig från Estland. Det ligger nu i en av fåtöljerna i vardagsrummet och kommer att komma till stor nytta under vin­tern. Jag kan väl inte påstå att det är direkt kallt i ”Rucklet”, men när tem­pe­ra­tu­ren sjunker hänger shunt­auto­matiken inte riktigt med alla gånger. Då är det skööönt att ha ett ulligt, gulligt fårskinn att sitta på :) Förlåt, förlåt, alla lokala fåruppfödare, men hur gärna jag än vill så har jag inte råd att betala mellan 90 och 125 euro för ett skinn bara för att det är åländskt.


Det var meningen att jag skulle hälsa på hemma hos Peter idag, men nu ska han in på avdelningen för att vätskas upp och få näring int­ra­venöst. Därmed blir det ett besök på sjukhuset ikväll istället.

Guldkanten för dagen är att det kommit lite snö som ligger kvar. Mörk­ret känns inte lika överväldigande när marken och växt­lig­heten har klätt sig i vitt.