Levande livsglöd

VINDEN VINER RUNT knutarna och en fungerande termo­meter visar på -5°. Åländsk vinter när den är som värst. Starten på dagen för­bätt­ra­des inte av att jag måste vara fastande för prov­tagning; aldrig är jag så sugen på kaffe och något att äta som dessa gånger.

När jag ändå var till sjukhuslaboratoriet passade jag på att titta in hos Peter i tio minuter. Även om han fortfarande är kraftlös verkar iv-tillförseln av vätska, näring och blod ha piggat upp honom en smula. Livsglöden lyser lika stark som förut i hans trötta ögon, men ändå grät jag när jag gick därifrån.

Denna morgon har jag även uppdagat ett nytillkommet eget ål­ders­bekymmer: det hopplösa i att försöka hitta sina förlagda glas­ögon utan glas­ögon. Jag anar att jag påmint obehagligt mycket om en när­synt myr­slok, när jag nosat mig runt huset för att hitta det ologiska ställe jag lagt dem på. Nedslående.


Guldkanten en vintermorgon som den här är att det är varmt i bad­rum­met. Det var det inte förra vintern, då den vattenburna radiatorn var ur­kopplad. Då övervägde jag starkt att skaffa en sådan där toa­sits av frigolit, som man vanligtvis har på utedasset.