söndag 18 april 2010

Nystruket

SISÅDÄRJA, NU ÄR en punkt på listan avklarad. Plus att barometern för jag-ger-fullständigt-fan-i-hur-jag-ser-ut har slagit över lite, lite grann på solsken; jag har nämligen lackat tånaglarna. Det oerhörda i detta faktum borde egentligen rendera någon form av utmärkelse, t.ex. Nobelpriset i pedikyr eller Nordiska Rådets stora fot­vårds­sti­pen­dium, för det har inte inträffat på ... ja, jag minns inte.


Så nu ska vi gå ut på går’n, mina små tår och ja’! Och sen går vi kan­ske ut och går också. När vi nu ändå är på g, menar jag :o)

*viftar glatt med de rosa små* [Lumene, Nr. 26, gammalt som gatan]

PS. Om ni tycker det ser ut som att jag inte har några lilltånaglar så är det nästan sant. De är så infernaliskt små att de nästan inte syns. Skitsvåra att måla!

4 kommentarer:

  1. Det gläder mig att se så fina fötter. Efter 7 år i skobutik har jag varit med om det mesta, särskilt när det var dags för öppna sommarskor.
    Det som du gjort ska jag också ta mig för en dag när jag har gott om tid, så lacket hinner torka innan man ska rusa iväg någonstans

    SvaraRadera
  2. Ähum ... *host-host* ... det är första gången jag fått höra att mina fötter skulle vara fina. Vilket skulle bevisa att kameran faktiskt ljuger. Sen ser de förstås bättre ut på ovansidan än under, det är ett faktum ;o)

    Sånt här som hemmafotvård borde man ta sig tid för lite oftare. Dels blir fötterna glada som små lärkor och dels är det avkopplande.

    SvaraRadera
  3. Hur gör man när man inte når ner till fötterna,å är kittlig.Hihi
    Jag har ochså en sån där liten tånagel på ena lilltån.Det går i arv till mina barn.

    SvaraRadera
  4. Du, då har man problem! Då går det ju inte ens att kommendera karlsloken att pyssla om dom, för man riskerar ju att ge honom en klockren spark på hakan när det kittlas. Full narkos kunde kanske vara nåt..? *skrattar*

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!