lördag 8 maj 2010

Av glädje bygger man musik!

IGÅR, PÅ FREDAG, hade jag nöjet att få gå på en jättekonsert! Un­der två dagar har Mariehamn sjudit av musik och människor i och med evenemanget Skolmusik arrangerades här på Åland den 6-7 maj.

Närmare 4.500 skolungdomar från de svenskspråkiga regionerna i Finland från årskurs 3 till och med gymnasiet, däribland min egen lilla A, sam­la­des på Åland för att knyta musikaliska vänskapsband och skapa mu­sik tillsammans.


På grund av det stora deltagarantalet måste festkonserten delas upp i två trots att vår stora ishall, Islandia, togs i anspråk för att ge plats för så många som möjligt samtidigt. Den svenska och den norska flag­gan vajade även de utanför hallen, eftersom båda länder hade ob­ser­va­tö­rer på plats för att se och lära för egna framtida ar­ran­ge­mang.


Och fullsatt, det var det!



Följande bild är från framträdandet med "Riddarens sång", som sjöngs av årskurserna 3-6. Häftigaste låten enligt lilla A, själv sjät­te­klas­sist. (Vill du lyssna på musiken? Klicka då HÄR.)


Även lärarna gjorde ett bejublat framträdande med Povel Ramels ”Fars fab­rik”. (Klicka HÄR för att lyssna på deras flerstämmiga sång­insats.)


Personligen gillade jag det nästsista numret bäst, Bo Kas­pers ”Vi kom­mer aldrig att dö”, men så är jag också ett stort fan av BKO. (Skol­musiks version kan du lyssna på via länken HÄR.)


”Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik”, sjöng Lill Lindfors. Jag kan bara hålla med och vara glad för att lilla A inte ärvt min kråklika sångröst utan sjunger riktigt bra. Att ha förmånen att kunna musicera med andra är en gåva man ska vårda ömt och vara tacksam för, bara så ni vet, ni som kan.

12 kommentarer:

  1. ....va häftigt....såg i broschyrerna jag fick att det var evenemang på gång! riktigt kul!

    SvaraRadera
  2. Det var häftigt! Framför allt att få uppleva hur engagerade ungdomarna var, hur musiken förenade dem till en enda stor enhet. Synd att jag inte hade en bättre kamera att tillgå ...

    SvaraRadera
  3. Vad härligt! Musik skulle jag inte kunna leva utan. Är så till den milda grad beroende av musik att jag allvarligt övervägde att gå med i en kör för att få sjunga lite. Men ... repertoaren var lite väl religiös för mig ;-O

    SvaraRadera
  4. Så det är till att kunna sjunga? *avundsjuksgrön* Fast jag brukar också sjunga. Snapsvisor. Hellre än bra. Men bra mycket roligare än halleluja i kyrkan är det i alla fall ;o)

    SvaraRadera
  5. Jag hör till samma kategori som du!
    Tror det är det mest lustfyllda ;D

    SvaraRadera
  6. Det lät ju jättebra. Jag förstår att du är en stolt mor.

    PS Alla som vill borde få möjlighet att sjunga i kör. Det är verkligen både roligt och trevligt. Jag gör det själv.

    SvaraRadera
  7. Ja, nog är jag att beklaga som föddes utan sångröst! Det skulle vara hur kul som helst att få vara en del av en kör som tillsammans gör skön musik för själ och öron. Det vore väl sin sak om jag skulle vara tondöv, men det är jag således inte. Jag hör alldeles för bra att tonerna hamnar fel. Grejen är, att min "pipa" helt enkelt inte vill som jag vill. Högst irriterande! Kan man träna bort det, tro..?

    SvaraRadera
  8. Det där såg vi också! Första konserten. Ungarna VAR ju helt underbara men lokalen, ljus och ljud ger jag en hel del kritik. Där vi satt (på kortsidan) lät det som en kör på 50 ungar strömmade ur högtalaren. EN högtalare som överröstade alla ungar? Jag fattar inte. Dessutom var det sgs bäckmörkt "på golvet" men dirigenten fick all uppmärksamhet på den belysta scenen. Det var ju ändå skolungarna JAG ville se!

    Finns det inte bättre lokaler som sväljer lika mycket folk på annat håll i Mariehamn? Baltichallen tex? Vad tyckte du?

    SvaraRadera
  9. Jag håller med dig till fullo, Pipi! Ljud- och ljustekniken var mycket märklig. Det jag reagerade mest på var att konferencierens mick hade så förbannat bra ljud att det var på tinnitusnivå, medan den tvåtusenhövdade kören tydligen inte var mickad alls. Ur publiksynpunkt (jag satt också på ena kortsidan) var det alldeles bakvänt, med alla sångare vända bort från åhörarna, mot scenen.

    Och så mörkt som det var inne i hallen borde det inte ha fått vara, främst ur säkerhetssynpunkt. Jag satt precis vid en av gångarna upp till den provisoriska läktaren och var och varannan som skulle uppåt snubblade på det första trappsteget där i mörkret.

    Summa summarum var det mycket som borde ha gjorts annorlunda, men att ungarna hade roligt är jag helt övertygad om! Såvitt jag inte är felinformerad var det från början tänkt att använda Baltichallen. Varför det ändrades har jag ingen aning om.

    SvaraRadera
  10. Riddar-dirigenten19 maj 2010 22:56

    Akustiken i Islandia var faktiskt obefintlig. En kör på drygt 2000 pers borde höras, men när det är lågt till tak och taket dessutom är fyllt med isoleringsmaterial blir det som det blir. Att micka upp alla barnen hade nog inte lyckats bättre. Bästa ljudet hade man faktiskt på scenen. :))

    SvaraRadera
  11. Så skönt att höra att en "tondurak" som jag inte hade helt fel om akustiken ändå :o) Kul att just du hittat hit!

    SvaraRadera
  12. Riddar-dirigenten23 maj 2010 17:08

    Tack. När det varit nån större grej på gång brukar jag googla runt lite för att känna in eventuella efterdyningar. Trots att jag denna gång inte hade ngt med själva organisationen att göra var jag ju ändå insyltad i festkonserterna.

    Jag tror att hela idén med att använda Islandia - och svänga kören - så som man gjorde var att man ville ha barnen som den primära målgruppen - även om de samtidigt bildade kör. Barnen skulle få med sig maximal upplevelse av konserten. Att publiken sedan hamnade bakom var bara en sidoeffekt detta resonemang.

    Jag förstår tankegången och håller i viss mån med, men inser samtidigt att det kanske fanns andra lösningar som kunde ha fyllt ännu fler behov. Akustiken var hur som helst risigt och ljudåtergivningen räckte kvalitetsmässigt inte till. Detta är bara att beklaga.

    Att arrangera konserter med en masskör av detta format (och ännu större) måste i mångt och mycket göras på basen av tidigare erfarenheter och jag kan inte minnas att festkonserterna hållits i en så liten hall tidigare. Grundproblemet är att du inte kan prova dig fram till bästa möjliga lösning. När 2000 barn väller in är det bara att köra på enligt planeringen och hoppas på det bästa. Med facit i hand kunde en del saker ha gjorts annorlunda.

    Å andra sidan var det också mycket som fungerade väldigt bra - åtminstone sett ur min synvinkel. Tror att de flesta barn var väldigt nöjda med dagarna på Åland.

    Framför mina hälsningar till lilla A, vettja!!! :)

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!