Min lilla stjärt och jag har inte cyklat på gud vet när, så vi gick ut löst för att inte slockna på slutet. I tantlugn takt styrde jag styret mot en av de vackraste platserna i Mariehamn, naturparken Tullarns äng. Ännu är det lite tidigt för den riktigt överdådiga blomningen, men visst är det på gång.
Vägen från mig till Tullarns äng går förbi en annan park, Stenparken, som är planerad och anlagd av Simon Häggblom. Han är pappa också till metallskulpturen ”Vindöga” som finns där (mig påminner den mest om en aningen otät lappländsk kåta). Byggnaden i bakgrunden är vårt drygt ett år gamla kultur- och kongresshus, Alandica.
Ett par hundra meter till och man är framme vid Tullarns äng. Här börjar promenadvägen.
Gamla och höga är de, de vackra träden. Gissa hur underbart det är efter lövsprickningen ... Då är det som att vandra i en lövsal med jättehögt till tak.
På sina ställen är det så här frodigt och grönt. Nej, det är inte liljekonvaljeblad. Det är ramslök som ännu inte börjat blomma.
Som blåsippa ...
Där inne i lunden märktes det inte mycket av de friska vårvindarna (som sannerligen inte lekte och viskade; de galopperade och gallskrek), så jag passade på att njuta lite av solen. Tullarns äng angränsar till innanhavet Slemmern och alldeles bakom mig, bortom vassruggarna på andra sidan det lilla vattnet som kallas Katthavet, finns den ena av stans två centrala badstränder, Lilla Holmen.
Det var andra som hade det mysigt i värmen. Åtminstone tycker jag inte det ser ut som fru And har något att invända mot vädret. Garanterat varmare nu än i isvaken i vintras!
På hemvägen blev det motvind. Jag hade fullt sjå med att trampa, så det blev inga fler foton den här dagen.
Kanonsnygga bilder. Bäst gillade jag dem på vitsipporna. Särskilt den som stod lutad mot ett träd;-)
SvaraRaderaLika rolig som vanligt, hör jag. Humorn tappade du i alla fall inte bort bland skalbaggar och krokodiler, hörru!
SvaraRaderaMåste genaste möblera om texterna så att det inte är så öppet för missförstånd :o/ Fast jag är ju tacksam för att jag inte jämfördes med "skrakan" på den sista bilden ;o)
Tack för att jag genom bilderna fick följa med på promenixen!
SvaraRaderaOtroooligt härligt såg det ut!
Låter som en härlig dag. Det är vackert på Åland alltså. Var en hel del där när barnen var små. Eckerö, Jomala, Hammarland och Lumparland ...
SvaraRaderaDu tog väl åtminstone en mental bastu så du fick opp värmen efter den kalla blåsten? Rackarns fina bilder fick du med dig. Markofoton ;D
Härligt men kallt. Och visst är det vackert här! Man glömmer bara bort det ibland, när man bor mitt i det. Det är hemskt nyttigt att ta kameran med och ge sig ut för att se på sina hemkrokar med nya ögon.
SvaraRaderaMin Fuji Finepix har faktiskt en rätt hyfsad "markofunktion". Fast för den skulle drömmer jag om en riktig digital systemkamera med särskilt makroobjektiv. Sen, när Lottogudarna är med mig, då ska jag ... Och en åt dig också om du vill :oD
Det ser ut som du också haft en härlig dag, cykeln är en av mina bästa kompisar, följer alltid med dit jag vill. Jättefina bilder, måste vara skönt att ha så nära till naturen. Det är inte vi bortskämda med.
SvaraRaderaHa en skön kväll
Nu när jag fått Debbie i skick ska jag återuppta mitt cyklande. Det är ett tempo som numera passar mig bättre plus att man ju får både frisk luft och motion på köpet.
SvaraRaderaBor man på Åland bor man, som stockholmarna säger, mitt i spenaten varän man bor. Mariehamn ligger på ett smalt näs mellan två hamnar, så vattnet är heller aldrig långt borta. Men ni får väl se själv, du och C, när ni kommer hitåt så småningom ;o)
OM jag vill! Nu är det tumhållning på allvar alltså ;D
SvaraRaderaFjuttade iväg ett mejl förut ang. virkerier :D
Natti natti
Det var bra att du hade inlägg med cykel. Det påminde mig om min faktiskt ganska fina cykel som hänger nånstans. Den är läckert mockabrun och nu skall den fram och jag skall sätta igång att cykla!
SvaraRaderaKul!
Vilka fina bilder! Vitsippsbilden är kanon!
Ha en bra dag idag oxå!
Kram
Agneta