Totalt sammanbrott

Får se när jag återkommer. Först måste jag smälta vad som sades vid dagens telefontid, för just nu är jag förstummad.

Om att ta det kallt – eller snarare om att inte lyckas så bra med detsamma

INTE ÄR DET mycket att skryta med jämfört med vad som långt tidi­gare kommit över norra Sverige och Finland, men det är kornsnö, inte frigolit.

Det börjar bli kallt, utomhus. Inombords kokar det, både av ilska och av en borreliainfektion Stage 2, som befinner sig i en aktiv fas.

Igår räknade jag ut att jag sedan smittan 2005 (eller rentav tidigare) har träffat minst tretton (!) olika läkare. Tretton olika läkare, som var och en fått sig serverad hela min armslånga lista med kufiska (men för borrelios utmärkande) symptom. Tretton olika läkare, av vilka ingen kommit på den strålande idén att testa för detsamma.

Always look on the bright side of life heter det. Jomenvisst! Det är såå kul att ha förlorat ett sedan 20 år inarbetat eget företag. Det är himla skoj att ha blivit av med två tänder helt i onödan. Det är enastående underhållande att Lilla A fått uppleva en tonårstid i fattigdom. Det gör mig överlycklig att veta att jag antagligen för all framtid förlorat stora delar av min kognitiva förmåga. Jag formligen jublar av lycka över att sparkapitalet för Lilla A:s högskoleutbildning är förbrukat. Jag gråter av glädje över att i åratal ha blivit nonchalerad, ifrågasatt och fått ett försumligt bemötande.

Ja, ni får faktiskt förlåta mig, men jag har i det här skedet liite svårt att skönja the bright side. Det skulle i så fall vara, att jag själv, lekmannen och patienten, till slut insisterade på en prov­tag­ning för borrelia. Och att jag i ett något tidigare skede inte gav mig, utan tjatade mig till en bentäthetsmätning.

Jag skrev nyligen, i ett helt annat sammanhang, att ÅHS är en nutida kopia av regalskeppet Wasa. Man har byggt för mycket på höjden och lastat för tungt i toppen, vilket gör skorven rank. Alltsomoftast får man en känsla av att patienterna inte är mycket mer än den barlast som ska se till att alla på övre däck kan segla vidare.

Detta står jag för, all the way. Om ock på svaga, bensköra ben och saf­tigt susig i luvan.

Mer att läsa: Läkartidningen nr 47 2011

Ordlös onsdag

Tack till dig, J från Sverige, som sedan igår undertecknat petitionen! Det är direkt pinsamt att så få finländare får det gjort.

Edit kl. 18:35
Stort tack även till Annette, också hon från Sverige, för hennes un­der­skrift under e.m.

Edit kl. 21:37
Och följande tack går även det till en svenska: Agneta, som skrev på utåt kvällen.

Kom igen nu, alla finländare! Det här liknar ju ingenting, att folk i vårt västra grannland inser vikten av protestlistan och undertecknar, me­dan den för vars framtida sociala skydd petitionen startats inte skriver på. Att våra grannar i västerled utan tvekan är bättre på att knåpa ihop vinnande melodifestivalbidrag må väl vara sin sak, men herregud, i den här frågan ska vi väl ändå kunna vara bäst..?

Mumbojumbo på högsta nivå

DEN 17 OKTOBER publicerade social- och hälsovårdsministeriet sitt nya åtgärdsprogram för utveckling av försäkringsläkarsystemet. För närvarande finns det tillgängligt endast på finska. Det består av myck­et blablabla och förslag, men det som framför allt sticker mig i ögonen är följande:

”Todettakoon, että suurin osa hakemuksista hyväksytään. Esimerkiksi vuonna 2011 työeläkejärjestelmässä kolme neljästä työ­kyvyttö­myys­eläke­ratkaisusta oli myönteisiä päätöksiä. Vakuutuslääkärijärjestelmä, jossa päätökset tehdään pääsääntöisesti kirjallisten selvitysten pe­rus­teella, on perusperiaatteiltaan toimiva ja tarpeellinen. Järjestelmää kohtaan koettu epäluottamus on kuitenkin valitettavan yleistä.”

Översatt till svenska:

”Det bör noteras att största delen av [invalidpensions]ansökningarna godkänns. Inom arbetspensionssystemet var t.ex. under år 2011 tre av fyra beslut i invalidpensionsärenden positiva. Försäkrings­läkar­sys­temet, inom vilket besluten som regel fattas på basen av skriftliga ut­låtanden, är till sina grundläggande principer fungerande och till­räck­ligt. Det är dock beklagligt allmänt med ett bristande förtroende för systemet.”

Visst låter det fiiiiint? Tre av fyra ansökningar godkänns. Men stanna upp en stund och tänk efter. Hur stor andel av dessa tre är an­sök­ningar som godkänns vid första ansökan? Hur många är tvungna att besvära sig till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden? Och hur många av dem är ytterligare tvungna att gå till försäkringsdomstolen – kanske rentav ända till högsta förvaltningsdomstolen – innan han eller hon får rätt?

Det skulle vara oerhört intressant att få se faktiska siffror för hur långa handläggningstiderna för de godkända ansökningarna är. Ett år? Tre år? Fem??

Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!
Och med posten idag anlände, som väntat, Aktias (dvs numera Alan­dia-Bolagens) fortsatta krångel med min ansökan om premiebefrielse, som är gjord helt i enlighet med deras egna försäkringsvillkor. Gissa hur trött jag blir ...

Samtidigt kom också den av mig begärda kopian av remissen till second opinion avseende endokrinologisk bedömning. Dock inte förrän jag – inte ett dugg förvånande – varit tvungen att påminna om att jag bett om den.

Men säg mig, varför är jag inte heller det minsta förvånad över att det i denna hela tolv rader långa* remiss finns två rejäla felaktigheter? Bör­jar jag månntro bli lutt­rad..? Det ena felet är dessutom riktigt stort: cystan jag har i epifysen (tallkottkörteln) har i remissen plötsligt flyttat över till kompisen intill, hypofysen.

Slutsats: jag ska nog tacka min lyckliga stjärna för att jag inte gav mig förrän jag lyckades genomdriva den här remitteringen till annan läkare.

* Ironin gick hem där, va’?

Nystickat

NY HALSDUK, EN helt vanlig och inte någon snood, av ett lejongult bomullsgarn med inslag av mjuk och glansig viskos. Inte så illa, va’? Såväl hals­du­ken som stickbeskrivningen kommer så småningom att finnas till salu på Etsy.

Ryggen värker där kanylen gick in vid torsdagens lumbalpunktion, skall­benet känns 1½ nummer för trångt och Gröna Lund har placerat en ny åkattraktion mellan mina öron. Läget kunde vara bättre.

Affischeringsförbud..?

JAG HAR GJORT en märklig upptäckt: alla offentliga anslagstavlor i Mariehamn är som bortblåsta. När har de försvunnit och varför??

Och skitvädret fortsätter. Fast vid närmare eftertanke är det lika så bra, eftersom den närmaste veckan kommer att vara vikt för ett över­klagande till försäkringsdomstolen.

Denna information är i första hand riktad direkt till er, Pensions-Alandia, så att ni inte för ett ögonblick ska inbilla er att kärringen har givit upp. Rätt ska vara rätt, om det så ska inne­bära överklagande ända upp till högsta förvaltningsdomstolen.

För nu är det så här, ser ni, att bara för att resultaten från de av er förordade, neurologiska undersökningarna inte påvisat något är detta inte liktydigt med att tanten är kurant. Neurologi och endokrinologi är nämligen två helt skilda specialiteter. Och att man verifierat inte lider av en psykiatrisk åkomma betyder inte att man är im­mun mot sjuk­dom(ar) av somatisk natur. Ex: trots att du inte haft stroke kan du få diabetes och man behöver faktiskt inte lida av para­noid schizofreni för att råka ut för ett benbrott.

Liten ordbok, som en hjälp på traven:

neurologi´ (nylatin neurologi´a, av neuro- och -logi), läran om de cent­rala och perifera nervsystemens sjukdomar.

endokrinologi´, läran om de endokrina organen.

endokri´na organ (av endo- och grekiska kri´nō 'avsöndra'), körtlar som bildar hormoner och insöndrar dessa till blodet. Hormonerna ut­övar sin verkan i andra endokrina körtlar och i andra vävnader i kroppen.

psykiatri´ (nylatin psychiatri´a, av psyke och grekiska iatreia [-trεi´a] 'läkekonst'), själsläkekonst, medicinsk specialitet som har psy­kiska störningar, deras yttringar, orsaker, behandling och före­byg­gande som ansvarsområde.

soma´tisk, kroppslig; som har med kroppen att göra.

idiot [-o´t] s. -en -er · (vard.) dumbom

F’låt!

DET HAR VARIT lite mycket jämmer och elände den senaste tiden; onödigt mycket om allt pågående tjafs med myndigheter och annat pack. För detta ber jag om ursäkt, även om jag samtidigt tycker att det är av högsta vikt att förmedla informationen om att det är möjligt att få saker till stånd, bara man är tillräckligt enveten.

Men nu ska jag försöka skärpa mig och flytta fokus till roligare före­teelser i Livet. Åtminstone för en stund. Och då är en riktigt rolig sak att utlåningstakten för ”60+ och singel” inte har minskat under den se­nas­te månaden fastän antalet låneställen inte ökat sedan sist, och detta fortsättningsvis utan en tillstymmelse till marknadsföring eller någon recension i våra lokaltidningar.

Tio nya lån på fyra veckor är mer än jag vågat drömma om och t.v. är det bara vid Hammarlands kommunbibliotek som ingen lånat boken. Hm..? Inte är väl hammarlänningar mer humorbefriade än andra?? *förvånad*

Annars kan jag rapportera, att funnes det ett Nobelpris för dåligt vä­der skulle Åland ligga bra till i år. Maken till regnig höst ovanpå en regnig sommar har jag sällan upplevt. De få stunder man skymtar blå himmel och en gnutta sol hinner man bara tänka att det skulle vara skönt med en promenad förrän regnet står som spön i backen. Man lyckas ju för farao inte ens få på sig skorna före nästa skyfall :o/

Soffan och stickning tycks bli den entoniga melodi som gäller i år, ack­ompanjerat av regnets taktfasta trummande mot plåttaket. Och idag har jag i ett anfall av moderlig sinnesförvirring utlovat hemlagad pizza till middag. ”För dumt huvud får kroppen lida”, brukar man säga, och det är då så sant som det är sagt.

Stort tack till den anonyma människa som igår skrev på petitionen mot försäkringsdiktaturen i Finland. Och årtiondets största riskvast till den/dem som systematiskt plockar ner papperet med uppropet
från S-Markets anslagstavla.

Tappat & klart

I’M ALIVE, MEN väger mindre än imorse efter tömning både här och där. Förutom ett antal milliliter spinalvätska har jag gett ifrån mig en avsevärd mängd blod också, för nu är minsann Ruckelhäxan upp­gra­de­rad till en del av borreliaforskningen. För si, borreliaantikroppar fanns det, alldeles som jag förutspått, i det i övrigt kristallklara och fina ”bak­vattnet”.

Väl hemkommen efter två och en halv timme på sjukhuset väntade mig ett häpnadsväckande mejl i inboxen: plötsligen erbjuds jag av Ålands hälso- och sjukvård en betalningsförbindelse för den av dem själva, i flera repriser under snart fyra år (!) förordade grundliga reha­bi­li­te­rings­utredningen vid arbetsklinik.

I fyra år har mitt hälsotillstånd kontinuerligt försämrats, i fyra år har jag tvingats försörja mig och mitt barn på en inkomst under exi­stens­minimum, på fyra år har jag inte kunnat betala in något för min fram­tida pension, under fyra år har jag varit tvungen att förbruka det ynk­ligt lilla kapital jag med blod, svett och tårar förmått gneta ihop för min dotters kommande universitetsstudier och framför allt, mitt drygt 20 år gamla, egna företag har dött på kuppen.

Naturligtvis accepterar jag erbjudandet om betalningsförbindelsen, idiot är jag ju inte. Men att det kommer att bli rättsliga efterverkningar, det kan ni vara jävligt så säkra på.

Pang!

LUMBALPUNKTION PÅ MORGONEN. Hörs jag inte av under dagen gick någonting fel.

Hjälp till självhjälp

ÅRETS LOPPISFYND DE luxe är avklarat: ett första hjälp -kit för en människa i juridisk sjönöd på finska farvatten, för hälften av priset på ett par beg. skor, som väl kan­ske är det som normalkvinnan vanligen väljer att fynda.

Frälsarkransen jag fått mig tillslängd kommer nämligen österifrån, från landet som flödar inte bara av Koskenkorva, utan även av juridisk sak­kunskap kliniskt befriad från generande kopplingar till lokala företag och organisationer. ”Köp åländskt!” är inte en slogan som lämpar sig när man shoppar muskler för en drabbning på det åländska lokal­planet.

Svågerpolitik är ett vida spritt virus här ute i sjön, med pinsamma, buk­svågerpolitiska mutationer, lika svåra att råda bot på som den fruk­tade fågelinfluensan. Därför tränar jag nu flitigt på mitt uttal av Korkein hallinto-oikeus. Att man ska tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin är ju välkänt, men i Finland går det senare ännu bättre på finska ;o)

Ahoy, mina vänner, nu putsar vi änterhakarna! Och somliga lär inte lyckas täta alla läckor i skrovet förrän vi tagit oss ombord. Däremot är sannolikheten hög att det kommer att dumpas ”barlast” för att hålla skorven på rätt köl. Det sparkas ju i allmänhet neråt när målet är att hålla den egna näsan över vattenytan ...

***
Ni som ännu inte undertecknat petitionen mot försäkringsdiktaturen i Finland: här är ett nytt alternativ för er. Skriv ut ett eller flera ex av den här A4:an med riv loss -lappar och häng upp den på lämplig plats, t.ex. på jobbet, i butiken där ni brukar handla eller på en anslagstavla på stan.

Högerklicka på bilden och välj ”Spara bild som...” för att först spara den på den egna datorn.

Stort tack till Mita och Anita för de nyligen gjorda påskrifterna!

Om sjuk vård på Åland

FÖR IDAG EXAKT sex veckor sedan fick jag skriftligen löfte om be­tal­nings­för­bin­delse och remiss för en second opinion-konsultation. För en dryg vecka sedan började jag, eftersom inget hänt, höra mig för.

Imorse kom förklaringen:

Hej.
Jag ber om ursäkt. Jag har missat att skriva remiss som överenskommet. Åtgärdar det omedelbart.

Jag är mållös*. Och det, ska ni veta, händer inte ofta. Dess­bätt­re är det ett högst tillfälligt och hastigt övergående tillstånd.

* Inte av beundran, utan av vidden av försumligheten.
 

Om att stadigt öka i ”popularitet”

JAG HAR VID det här laget en hel flock oplockade gäss att ta mig an och det är minst sagt fascinerande att se hur de av helt fri vilja söker sig till slakthuset. I fredags klampade Aktia omkring här på blog­gen, idag är det Alandia-Bolagen som gör mig den äran.

Dessutom har de avsatt en hel timme kontorstid på att informera sig om peti­tio­nen mot försäkringsdiktaturen. Klicka HÄR för att få insupa morgonens intresse för stoppaforsakringsdiktaturen.blogspot.com. Faktum är att de till och med roat sig med att besöka min fotoblogg!

Låt mig säga som så här: allt mjöl som vid det här laget finns i påsen är definitivt långt ifrån rent, och därutöver formligen kryllar det av mjölbaggar.

När näsan själv får välja

NUFÖRTIDEN KÖPER JAG aldrig färdigmarinerad kyckling och tur är väl det. Det här porträttet föreställer nämligen kyckling nummer två för dagen. Den första hade, trots vakuumförpackning, kylförvaring och sis­ta förbrukningsdag först imorgon, definitivt passerat sina bästa dagar. Då är det bra att råvarans naturliga dofter inte maskeras av starkt krydda­de marinader, annars kan det gå riktigt galet. Särskilt med kyck­ling.

Redan när jag tog den första pippin ur sin förpackning tyckte jag mig ana en lukt som jag normalt inte sammanknippar med färsk fågel. Men den var inte såå påträngande, så jag förklarade det för mig själv med att den varit vakuumpackad.

In med limehalvor, salt, peppar och dragon i lilla maggen och skjuts in i ugnen. När jag en timme senare gläntade på luckan var det inte den utsökta doften av fräsch citrus och dragon som slog emot mig, det kan jag lova. Uäk, så det luktade! Min näsa hade alldeles rätt ända från början.

Så nu är jag alltså inne på andra varvet. Hel kyckling lagar jag som jag lärt mig från ett tv-program med Heston Blumenthal, minus hans bad i salt­lake över en natt. Men lååg temperatur¹ i tre-fyra timmar² har jag snott av honom, och själva bryningen görs först därefter i riktigt hög ugns­temperatur.

Prova själva någon gång, för en så saftig, mör och välsmakande kyck­ling har jag aldrig någonsin lyckats åstadkomma på det vanliga viset!

¹ 90°
² eller tills innertemperaturen i tjockaste stället av ett bröst är 60° (enl. Heston, men vill du vara riktigt säker kör du till 75°)

Jaha, nu är det kört

DÅ VAR DET slut på det roliga för i år. Det är dags att bubbelplasta oliv och rosmarin, tömma vattenslangen och ta in munstycket, bära in fuchsior och pelargoner och mentalt förbereda sig på det förbannade bytet av däck på Röda Faran. Kung Bore håller tidtabellen bra. Ifjol slog det till den 12 oktober.

Jag skulle inte vara sanningsenlig om jag sa att jag den här gången ser fram mot en lång, mörk vinter. I år blir det jobbigare än någonsin, det råder det ingen tvekan om.

Men en stor glädje mitt i det övriga eländet skänkte mig bästa P, som mycket oväntat överräckte en bukett med de ljuvligaste av ljuva, gula rosor. Tänk ändå, vad en så liten gest av vänlighet och omtanke kan betyda mycket i de stunder då Livet verkligen inte är en dans på så­da­na. Ja, rosor alltså. Tack, vännen min!

Sen vill jag också passa på att berätta hur oerhört besviken jag är på alla er* som dagligen kommer hit för att läsa om mig och mitt liv, men alltid utan att lämna ens en kommentar efter er. Ni som är mer än väl införstådda med vilket oerhört maktmissbruk som brer ut sig mer och mer inom socialskyddet, försäkringsbranschen och vården, men som inte ens kan ta så mycket del i kampen att ni kan sätta era namn på en petition.

Fattar ni inte att det här inte handlar om mig?? Det handlar om oss alla, och framför allt om våra barn! Om inte vi, som är vuxna just nu, gör vårt yttersta för att åstadkomma en förändring i ett system som alla är rörande eniga om att är fel, hur tror ni då att situationen kom­mer att vara den dag våra barn och tonåringar är i medelåldern?! Bättre än idag? Bah, dream on!

Ni borde skämmas, allihopa. Det borde ni verkligen. I mina ögon är ni inte mer värda än maktmissbrukarna själva, för att sitta med armarna i kors och tiga still är detsamma som att sanktionera.

Sanningar är inte alltid roliga, och jag förlorar säkert följare på kuppen. Det har redan hänt och blir säkert fler. Men nu råkar det vara så att jag inte bloggar för följarantalets skull. Jag bloggar för att jag har sa­ker att säga. Tål det eller dra, valet är ert.

* härmed avses ålänningar och övriga finländare

Det visas ett rysligt osunt intresse för mitt lilla hörn av sajberspejs

 

Den här gången är det försäkringsbolaget Aktia som förlustar sig hos Ruckelhäxan.

Faktum är, att i den utsträckning som mina kombattanter i pap­pers­kri­get tycks hålla koll på vad jag skriver så börjar det lukta jävligt illa om hela soppan. Varför annars detta oerhörda intresse för mina åsikter om det inte är så att jag har rätt i det jag säger? Vågar man rentav tro att det börjat gunga en smula där uppe bland lianerna..?

Ja, vem vet? Rätt vad det är börjar det kanske regna apor :o)

”Hej, jag heter Nina och jag är lexmissbrukare.”

 

Som sig bör håller jag mig inte med bara en utan flera lexpartner: Folk­pen­sions­an­stalten, Besvärsnämnden för social trygghet, Pensions-Alandia, Besvärsnämnden för arbetspensionsärenden, justitie­om­buds­mannen, po­lis­myn­digheten och Aktia. Med Ålands hälso- och sjukvård pågår ett långdraget förspel.

Det här, mina vänner, är ett mycket effektivt sätt att förbli singel sam­tidigt som sängen ändå är full med folk.

Några större olikheter mellan dåligt sex och dålig lex finns det egent­ligen inte heller. Är det skit så är det. Fast en betydande skillnad bör noteras: när vi snackar sex står det en fritt att dumpa en taskig säng­kamrat, så icke när det gäller lex. I det fallet får man vackert stå ut med att bli både våldtagen och rövknullad, gång på gång.

Aldrig har min t-shirt varit mer aktuell än den är idag, och min tro på Finlands Lag är numera lika liten som i fallet med Bibeln. Båda är föga mer än en samling sagor, hopdiktade för att hålla menigheten i schack och vars regler är till för att kringgås.

”Lag”, ”förordning” och ”villkor” är begrepp som i vår s.k. rättsstat vä­ger fjäderlätt i förhållande till ”av hävd” och ”praxis”. Tror du mot för­modan fortfarande på alla medborgares lika värde inför lagen bör du tänka om. Du, din lilla stackare, är inte mer värd för staten än en flug­lort på ett panoramafönster. Och lika lätt att eliminera.

lex = latin för lag, dvs i viss ordning tillkommen, språkligt fixerad rättsregel eller samling av rättsregler.

Om att få en förskräckande inblick i hur valserna går

VERKLIGHETEN ÖVERTRÄFFAR SÅ gott som dagligen dikten. Det, om något, har jag gång på gång fått erfara under de senaste fyra åren. Och att verkligheten tar oändligt mycket tid, det vet var och en som någon gång haft det tvivelaktiga nöjet att stångas med en myndighet. Kanske är det så att tiden för pappersvändare på något konstigt sätt går mycket låååångsaaaammare än för oss vanliga dödliga..? Kanske motsvaras en kvart av min livstid av blott en ynka myndighetsminut?? Typ.

Nåväl, det var inte det dagens inlägg skulle handla om, utan om en (av flera?) förklaring till den inbyggda trögheten i vårt demokratiska rätts­system:

Justitieombudsmannens kansli (JO) kan X antal månader efter att ett klagomål tagits emot överföra det för behandling till den myndighet man haft den dåliga smaken att klaga på. Den berörda myndigheten uppmanas då att inkomma med sitt svar X antal månader senare. Enligt JO:s information uppskattas för närvarande den totala tiden för ett klagomål till c. åtta månader.

Även om det svar som den tillfrågade myndigheten serdermera leve­rerar är likvärdigt med inget svar alls, utan lika uttömmande som att i lätt frågande ton säga: ”Kalle Anka”, betraktas klagomålet därefter som färdigbehandlat. Om den som klagat inte är nöjd med svaret ska han eller hon inkomma med ett nytt klagomål, och i detta ”nya” kla­go­mål ska man klaga på att man inte är nöjd med svaret.

Sedan upprepas samma behandlingsprocedur som ovan, och man får räkna med att till den redan avsatta behandlingstiden om c. åtta må­na­der addera ytterligare c. åtta månader. Jo, faktiskt, trots att det de facto är exakt samma klagomål som är under fortsatt behandling! Ja, bortsett från att det som nu behandlas är att man klagat på att det man klagat på inte besvarats tillfyllest. Eh..? Ja, jo, precis så är det.

Teoretiskt kan detta Kalle Anka-svarande pågå i all oändlighet, mellan varven eventuellt varierat med ett svar lika intetsägande som: ”Jaså, jaha..?”

Teoretiskt kan åttamånadersperiod läggas till åttamånadersperiod hur många gånger som helst, och efter varje åttamånadersrunda krävs ett aktivt agerande från den korkskalle som i första början hade den då­liga smaken att klaga, om denne, gud förbjude, fortsätter att hoppas på upprättelse.

Visst blir man trött?

Jävligt mycket så, skulle jag vilja påstå.

Samtidigt är det inte utan att jag undrar om det verkligen förhåller sig på det här viset i alla ärenden. Kanske är det bara i särskilt känsliga frågor som den här typen av förhalningsteknik sätts i system? Vad vet jag?

Det enda jag är helt hundra på numera, är att mitt förtroende för både socialskyddet och rättsskyddet i republiken Finland befinner sig på fel sida om nollstrecket. Men det är ändå rätt bra jämfört med hur mycket jag litar på försäkringsbranschen. I det fallet snackar vi absoluta noll­punk­ten, dvs -273,15°.

Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!
Social- och hälsovårdsministeriet tar vårt, medborgarnas i Finland, missnöje på allvar, så ju fler som skriver på desto större ge­nom­slags­kraft! Annars går det att, som tidigare beskrivits, un­der­teckna ano­nymt om man så vill.

Eller gilla åtminstone insamlingen på Facebook. Så mycket kan vem som helst bidra till ett försök till för­änd­ring!

Omgruppering i papperskriget

NU ÄR KUSINEN, tillika professorn i juridik, kontaktad. Nu byter vi ut ärtbössorna mot kärnvapenbestyckade missiler. Beware, Pensions-Alandia!

Nystickat i egen teknik

PROTOTYPEN ÄR KLAR! Och jag är mer än nöjd med hur slut­re­sul­ta­tet blev. En fluffig, muffig snood i ylleblandgarn*, som är precis lagom lång att viras två varv runt halsen. Det känns varken för tajt eller för löst utan helt enkelt perfekt.

*”Nalle” från Novita; 75 % ull, 25 % polyamid

Lite lustig mannekäng, men man tar vad man har :o)

Det om det. Nu är det en ny dag med nya prövningar. Den första är mammografin jag är kallad till idag, ett bevis för att åren går i över­ljuds­fart.

När brevet damp ner i lådan blev jag förbryllad, eftersom jag hade för mig att föregående undersökning var ifjol, men det var den alltså inte. Det var den 8 oktober 2010. Ujamej! Mina myggbett som just och just hämtat sig efter förra klämmet ...

Going Bananas

FRUKT OCH GRÖNT är sällan billigt på Åland. Därför gäller det att slå till när man kommer över bananer för 0,99 euro/kg. Torkade banan­ski­vor är mumsiga som godis och utmärkta att blanda i müsli. Torkning­en är klar på 10-12 timmar i 45-50° varm ugn med luckan på glänt och ba­nanerna kan sedan förvaras i en tätslutande burk i princip huur länge som helst.

Det är inte bara i fruktdisken jag gått bananas. Igår var det ett oväntat uppehåll i det evinnerliga regnandet, så jag drog ut Konrad på gården och hade på ett par timmar gjort processen kort både med min häck av Spiraea salicifolia och med raden med hallon, som av någon anledning helt hade tappat tillväxtstinget i år. Båda är nu mer eller mindre jäm­nade med marken för att få en nystart nästa vår.

f.d. hallonbuskar

f.d. häck

Bananas gör mig också det brev som anlände från justitie­om­buds­man­nens kansli idag, men att orera om den saken sparar jag – för min egen själsfrids skull – till imorgon eller en annan dag. Men så mycket kan jag ju undslippa mig redan idag, att det nu föreligger ett skol­boks­exempel på varför de byråkratiska kvarnarnas malningstakt är ex­treemt låångsaam.

Tack i himlen för min trädgård, säger jag bara! Hade inte den funnits hade jag nog för länge sedan faktiskt gone bananas, så där riktigt på riktigt.