Då är det tur att tanten några hus längre bort (det vill säga moi) är en välklädd kvinna som äger en saftig aluminiumstege! Utlåsingen och hennes kompis kånkade glada i hågen iväg med fyrametersbiten (jodå, det bads om lov först), klättrade in via balkongen, vidare genom ett fönster på glänt och vips var problemet ur världen.
Och själv lärde jag mig något på kuppen också: det kanske inte vore så dumt med en bit kätting och ett hänglås?
Tänk, det går knappt en dag utan att man förkovrar sig! Idag har lärt mig inte bara att det kan vara smart att låsa fast sina dyra stegar, utan jag här även lärt mig namnet på en fluga som jag inte visste fanns. Bombylius major, eller stor svävfluga, heter den lilla gynnaren i mitt förra inlägg.
Jag har ofta funderat över Ålands självständighet men som så mycket annat har jag inte tagit reda på förhållandet.Jag skall läsa mera hos dig när min rygg tål längre sittande.
SvaraRaderaHar du lust - gå in på min blogg och hälsa på mina skyddslingar. Äggen är nu kläckta och föräldrarna far som tättingar (fast de är talgoxar)för att tillfredställa sina gapande ungar.
Ha en bra söndag.
Kram Viola
Tur ni inte behövde klättra uppför Jacobs stege ;D
SvaraRaderaPolargrevinnan:
SvaraRaderaHar vederbörligen kollat dina talgoxar och kontrar med egna blåmesar ;o) Hur häftigt som helst, detta med webbkamera i holken!
Anki:
Ha-haa! Jo, man får vara glad för att man får vara tacksam :o)