torsdag 6 maj 2010

Sällsynt släktträff

UNDER GÅRDAGEN HADE jag kärt och sällsynt besök av min 77-åriga moster och hennes dotter, en av mina fyra kusiner. Trots att det geografiska avståndet inte är oöverstigligt, jag på Åland och de i Åbo respektive Helsingfors, blir det inte att träffas mer än en eller högst två gånger per år. Ibland ännu mer sällan.

Oftast blir det inte mer än någon timme över en eller ett par koppar kaffe och lite glass eller en kaka, men den här gången hade jag be­stämt mig för att de skulle bli bjudna på något mer substantiellt. Och detta ”något” blev hemlagad pizza, hemlagad pizzasallad, hemlagad kladdkaka och till denna två sorters hemlagad glass.

I efterskott inser jag att min ambitionsnivå var flera pinnhål högre än min nuvarande faktiska förmåga att hålla flera bollar än en i luften samtidigt. Allra helst som jag av någon korkad anledning fick för mig att samtidigt baka matbröd ... och städa badrummet ... och damm­suga huset ... och ... Ja, ni hör väl själva hur idiotiskt det låter?

Addera sedan att släkten talar finska och jag svenska, och att ingen av oss behärskar den andras modersmål mer än hjälpligt. Efter av­klarad middag, kaffedrickning och kontaminasammanblandat finsk­svenskt prat i närmare tre timmar hade det rudiment som återstår av min hjärna i princip nått kokpunkten, och när jag vinkat hej då åt släkten stämplade personalen på huvudkontoret ut helt och hållet för dagen plus att någon drog ner rullgardinen.

Men jag tror att de tyckte att maten var okej, kakan och glassen lika­så. Så då kanske det är värt att vara lite tom[mare] i bollen någon dag efter­åt? Det är ju trots allt ett helt år kvar till nästa gång.


Fina presenter fick jag i alla fall: en stor duk av härliga, somriga Marimekkotyget ”Hedelmäpeli” (Fruktspel), läckra Marimekkoservetter med mönstret ”Unikko” (Vallmo) och två fräscht rosa ljus i glas.

Släktens damer är helt på det klara med mina preferenser, om det råder det ingen som helst tvekan – och gudars, vad gulligt av dem! :oD

8 kommentarer:

  1. Jo,jo, det där stohejet känns igen. Vad kul att få träffa släkten ibland, jag träffar aldrig mina kusiner,de är bara 6st.
    Dina presenter är i min smak.

    SvaraRadera
  2. Av mina endast fyra kusiner är det min mosters dotter jag träffar oftast, och det är som sagt en à två gånger om året. Av de övriga är det en som jag inte träffat på - låt se - närmare trettio år. Språkbarriären är, och har alltid varit, ett stort hinder i vårt umgänge. Trist.

    SvaraRadera
  3. Jag har en moster som är 88år,skulle ha varit dit,jag måste planera in det i helgen,bara synd att hon är så senil.Tack för tipset.

    SvaraRadera
  4. Trevligt med lite släktträff :)
    Stor igenkänningsfaktor med allt man ska fixa med innan :)

    SvaraRadera
  5. Hmm ... ska jag ha släktträff blir den inte liten ... de flesta av mostrarna och fastrarna är borta tyvärr, men 52 kusiner hade jag sist jag räknade ... När jag gick skrivarkurs på folkhögskola för ett par år sen så gick där en kurdisk ung grabb. Han tyckte jag var en sann svensk kurd hahaha ...

    SvaraRadera
  6. FEMTIOTVÅ?!? Jösses ... *blir matt* Du måste vara den första svenska kurd jag haft den äran att bli bekant med, det är då ett som är säkert. Ingen risk för att släkten inte förs vidare i alla fall, hörru ;o)

    SvaraRadera
  7. Tja, morsan har ju jämt 100 kusiner, så man kan vara tvättäkta finne och ändå ha stor släkt också. (Man undrar i sitt stilla sinne om det gjorde nåt annat än barn i de tavastländska stugorna för 78-80 år sen..)

    SvaraRadera
  8. Svimmar nästan ... Hundra! Låter nästan för bra för att vara sant. Där ligger man i lä med fyra.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!