... MEN INATT DRÖMDE jag att jag var det. Jag stod på området som kallas Ground zero, platsen där resterna av de raserade tvillingtornen i World Trade Center röjts bort.
När jag vaknade var det som om hela tragedin för första gången sedan 2001 hade nått riktigt ända in, till det innersta av mitt medvetande och mitt hjärta. Närmare 3.000 personer avled i och till följd av terrorattackerna. I Mariehamn bor det drygt 11.000 människor. Tänk om drygt en fjärdedel plötsligt bara försvann!
Via media översköljs vi dagligen av rapporter om förolyckade och skadade runtom i världen. Vi drunknar i informationsbruset och alla dessa personliga katastrofer blir till slut ingenting annat än tomma, ansiktslösa siffror återgivna av ett nyhetsankare med neutralt stenansikte.
”Tvåtusen personer tros ha omkommit till följd av den senaste tidens översvämningar i XXX.”
”458 personer förolyckades då ett flygplan av typen Boeing 747 störtade i XXX.”
Siffror, bara siffror. Ungefär som börsrapporterna. Jag avskyr att bli så avtrubbad, så omedvetet likgiltig för andras olycka. Men det är så det blir till slut, när man inte längre förmår ta emot mer information om död och elände.
Nästa gång jag känner att jag inte känner, då ska jag tänka på hur det skulle kännas om en fjärdedel av Mariehamns befolkning utplånades på några minuter. Jag tror det kan ge mig perspektivet tillbaka.
lördag 11 september 2010
torsdag 9 september 2010
”Vill” versus ”Borde”
DET RÅDER KREATIVT kaos i mitt vardagsrum; garn, garn och mera garn, virknålar, mönster, färgkartor, avslutade projekt och påbörjade projekt i en salig röra.
Hexagonfilten är på slutrakan – endast 39 sexkanter kvar – men måste vila en stund, eftersom jag fått slut på det solgula garnet. I väntan på leverans från Tyskland har jag inte kunnat sitta och rulla tummarna, utan började i förrgår på en ny filt. Den ska bli långrandig med mormorsränder och kommer att mäta c. 190x145 cm när den är färdig. Hej, så mycket fortare det går att virka ränder än de pilliga hexagonerna med sina evinnerliga färgbyten!
Det här är mitt verkliga ”vill” just nu. Men till detta kan jag ju inte avsätta hela dagarna. Jag måste ju göra något vettigt också. Det är där mitt för närvarande största ”borde” kommer in i bilden. Jag borde gräva, och jag borde sålla. Gräva och sålla och gräva och sålla och ...
Här, längs långsidan mot gatan, ska det blir en prunkande rabatt. Det är väl lite svårt att tro när man ser sakernas tillstånd i dagsläget. Hela sträckan ända bort mot trappstenen i bakgrunden, sisådär sex meter långt och en meter brett, måste grävas upp 25-30 cm. Dels är det massor med krossgrus som ska sållas bort, men jorden är också full av åkerfräkenrötter. Tungt jobb för liten tant, det kan jag intyga.
Men i långsamt tempo och med bara ett par-tre timmar om dagen ska jag kanske bli färdig till söndag. Mellan varven tar jag en paus och kan då gotta mig åt att båda rosnykomlingar för året har satt nya knoppar och blommar om:
'Ilse Krohn Superior'
'Zephirine Drouhin'
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful]
Hexagonfilten är på slutrakan – endast 39 sexkanter kvar – men måste vila en stund, eftersom jag fått slut på det solgula garnet. I väntan på leverans från Tyskland har jag inte kunnat sitta och rulla tummarna, utan började i förrgår på en ny filt. Den ska bli långrandig med mormorsränder och kommer att mäta c. 190x145 cm när den är färdig. Hej, så mycket fortare det går att virka ränder än de pilliga hexagonerna med sina evinnerliga färgbyten!
Det här är mitt verkliga ”vill” just nu. Men till detta kan jag ju inte avsätta hela dagarna. Jag måste ju göra något vettigt också. Det är där mitt för närvarande största ”borde” kommer in i bilden. Jag borde gräva, och jag borde sålla. Gräva och sålla och gräva och sålla och ...
Här, längs långsidan mot gatan, ska det blir en prunkande rabatt. Det är väl lite svårt att tro när man ser sakernas tillstånd i dagsläget. Hela sträckan ända bort mot trappstenen i bakgrunden, sisådär sex meter långt och en meter brett, måste grävas upp 25-30 cm. Dels är det massor med krossgrus som ska sållas bort, men jorden är också full av åkerfräkenrötter. Tungt jobb för liten tant, det kan jag intyga.
Men i långsamt tempo och med bara ett par-tre timmar om dagen ska jag kanske bli färdig till söndag. Mellan varven tar jag en paus och kan då gotta mig åt att båda rosnykomlingar för året har satt nya knoppar och blommar om:
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful]
onsdag 8 september 2010
Framtidstro
TRÖTTHETEN HAR LAGT sig som en platta av cement över mig. Sommarens relativa energi är som bortblåst och nödgeneratorn går varm. Stapeln med ”vill”, ”borde” och ”måste” växer sig allt högre och svajar betänkligt.
Förlåt, förlåt, alla bloggkompisar, att jag just nu inte orkar med att hälsa på och kommentera i samma usträckning som under det senaste halvåret! Jag finns nog här, men måste i alla fall tillfälligt vända fokus inåt för att lyckas ladda batteriet inför hösten och vintern.
Men trots att mörkerdepressionen flåsar mig i nacken vägrar jag släppa tron på en ljusnande framtid! Det kommer en vår igen, och därför ska jag i alla fall beta av en av punkterna på min ”vill”-lista: att bland perennerna plantera lökar inför nästa säsong. Inte blir det idag, knappast imorgon heller, men så småningom.
PS. Jag tror förresten jag har blivit lite kär. I han där John Taylor i”Trädgårdsfredag” på SVT2. Just love him! :oD
Förlåt, förlåt, alla bloggkompisar, att jag just nu inte orkar med att hälsa på och kommentera i samma usträckning som under det senaste halvåret! Jag finns nog här, men måste i alla fall tillfälligt vända fokus inåt för att lyckas ladda batteriet inför hösten och vintern.
Men trots att mörkerdepressionen flåsar mig i nacken vägrar jag släppa tron på en ljusnande framtid! Det kommer en vår igen, och därför ska jag i alla fall beta av en av punkterna på min ”vill”-lista: att bland perennerna plantera lökar inför nästa säsong. Inte blir det idag, knappast imorgon heller, men så småningom.
PS. Jag tror förresten jag har blivit lite kär. I han där John Taylor i
måndag 6 september 2010
”Worth waiting for!”
”ÅLANDS HÄLSO- OCH sjukvård, ÅHS, don’t do miracles but if we did they would probably be the best miracles in the world!”
(För att travestera ett känt ölmärke.)
Jag har väntat och väntat, och väntat lite till. Väntat på att någon i beslutsposition skulle lyckas ansluta hjärnan och se till att en hel generation kvinnor stadda på uppväxt erbjuds ett effektivt skydd mot livmoderhalscancer, ett skydd som redan ett bra tag funnits tillgängligt: vaccinet mot HPV, humant papillomvirus.
Nu har det alltså hänt, och Åland går faktiskt före det övriga Finland i den saken! På fastlandet diskuteeeras det fortfarande, men här är – enligt dagens morgontidning – beslutet taget. Heja, heja, ÅHS!
*applåder*
Sen är det ju en helt annan fråga om det verkligen är upp till oss människor att leka Gud och inte låta naturen ha sin gång. Människan är i slutändan bara en art bland andra arter, men med den stora skillnaden att vi har förmågan att påverka liv och död.
När djur av andra arter blir för många inträffar alltid en form av självgallring, eftersom naturen strävar efter balans. Om antalet individer överstiger mängden tillgängliga resurser sker ett naturligt urval, där de starkaste överlever för att föra artens gener vidare. Det kallas evolution.
En annan fråga – den stora frågan – blir följaktligen hur vi ska lyckas hushålla med resurserna så att de räcker till för den stadigt ökande befolkningsmängden på vår jord. Ett steg i rätt riktning skulle vara ett slut på västvärldens överkonsumtion. Till exempel måste recycling och upcycling med det snaraste bli regeln och inte undantaget.
Jag gör vad jag kan i mitt lilla hörn av världen. Gör du?
(För att travestera ett känt ölmärke.)
Jag har väntat och väntat, och väntat lite till. Väntat på att någon i beslutsposition skulle lyckas ansluta hjärnan och se till att en hel generation kvinnor stadda på uppväxt erbjuds ett effektivt skydd mot livmoderhalscancer, ett skydd som redan ett bra tag funnits tillgängligt: vaccinet mot HPV, humant papillomvirus.
Nu har det alltså hänt, och Åland går faktiskt före det övriga Finland i den saken! På fastlandet diskuteeeras det fortfarande, men här är – enligt dagens morgontidning – beslutet taget. Heja, heja, ÅHS!
Sen är det ju en helt annan fråga om det verkligen är upp till oss människor att leka Gud och inte låta naturen ha sin gång. Människan är i slutändan bara en art bland andra arter, men med den stora skillnaden att vi har förmågan att påverka liv och död.
När djur av andra arter blir för många inträffar alltid en form av självgallring, eftersom naturen strävar efter balans. Om antalet individer överstiger mängden tillgängliga resurser sker ett naturligt urval, där de starkaste överlever för att föra artens gener vidare. Det kallas evolution.
En annan fråga – den stora frågan – blir följaktligen hur vi ska lyckas hushålla med resurserna så att de räcker till för den stadigt ökande befolkningsmängden på vår jord. Ett steg i rätt riktning skulle vara ett slut på västvärldens överkonsumtion. Till exempel måste recycling och upcycling med det snaraste bli regeln och inte undantaget.
Jag gör vad jag kan i mitt lilla hörn av världen. Gör du?
Veckans Vanartiga Vers #21
Karl-Johan, en bonde i Ed,har en snopp som är ovanligt sned.
När han låter vatten
det skvätter på hatten
och blöter ner skjortbröstet med.
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
fredag 3 september 2010
Äppelpaj à la ”Rucklet”
JAG GILLAR ÄPPLEN och jag gillar den syrliga turkiska yoghurten, som tar mer och mer plats i min matlagning. Igår fick jag för mig att försöka hitta på något av dessa två tillsammans. Det blev en ny variant på äppelpaj, som blev riktigt lyckad. Här kommer receptet!
Gör så här:
Vi börjar förstås med pajdegen. Sätt samtidigt ugnen på 225°.
- 75 g kylskåpskallt smör
- 3 dl mjöl
- en knapp dl turkisk yoghurt
Blanda smör och mjöl till en havregrynsliknande konsistens (en pajknådare är ett utmärkt hjälpmedel). Tillsätt yoghurten. Tryck ut degen i en pajform av standardstorlek, nagga botten och förgrädda c. 10 min. i nedre delen av ugnen.
Och så var det fyllningen.
- c. 500 g äpplen av en sort som mosar sig lätt
- c. 1 msk malen kanel
- c. 1 msk kakaopulver
- knappt 0,5 dl strösocker
Skala äpplena, kärna ur dem och dela dem i tunna klyftor eller mindre bitar av annat format. I med äppelbitarna i formen, sikta på kanel och kakao och strö därefter på sockret. In i ugnen – fortfarande i nedre delen – och grädda ungefär 15 minuter eller i alla fall tills äppelbitarna börjar mjukna.
Under tiden förbereder du ”topplocket”: en blandning av vispat ägg, turkisk yoghurt och lite socker.
- 2 ägg
- knappt 0,5 dl strösocker
- c. 2 dl turkisk yoghurt
Vispa äggen och sockret till en fluffig smet och så länge att strösockret slutar knastra. I med yoghurten och rör smeten jämn. Häll blandningen över pajen och fortsätt gräddningen i c. 15 minuter. Smeten ska ”stanna” och ytan ska få lite färg.
Serveras ljummen och gärna med en klick vispgrädde. Enligt receptet blir det här en aningen syrlig efterrätt. Vet du med dig att du vill ha det sött är det bara att öka på sockermängden lite grann. Fast det är ju klart, det blir förstås mindre volangframkallande om du kan låta bli ;o)
torsdag 2 september 2010
Jag ska måla hela världen
NEJ, FÖR SJUTTON, inte ska jag måla hela världen! Ärligt talat ska jag inte måla någonting alls. Inte mer än i Photoshop.
Ibland är det bra att ha det yrke och de arbetsredskap jag har, och det här är ett typiskt sånt tillfälle. Väninnan C ska nämligen måla om sitt hus och lider av beslutsångest beträffande färgvalet. Jag lider med henne, för det är inte så länge sedan jag var i samma situation själv. Dryga två år sedan bara.
”Äh, coola ner!” sa jag. ”Jag drar iväg och tar några bilder och så ’målar jag om’ åt dig i Photoshop.”
Sagt och gjort. Överst en bild på hur det ser ut idag, de övriga bilderna är några olika alternativa färgval. Attans så bekvämt, eller hur?
Det är rätt häpnadsväckande hur mycket ett hus ändrar karaktär när man ”klär upp det” i helt väsenskilda kulörer. Synd att det är så jäkla jobbigt med ommålning, annars skulle det vara kul att byta stil så där vart fjärde, femte år eller så ;o)
Ibland är det bra att ha det yrke och de arbetsredskap jag har, och det här är ett typiskt sånt tillfälle. Väninnan C ska nämligen måla om sitt hus och lider av beslutsångest beträffande färgvalet. Jag lider med henne, för det är inte så länge sedan jag var i samma situation själv. Dryga två år sedan bara.
”Äh, coola ner!” sa jag. ”Jag drar iväg och tar några bilder och så ’målar jag om’ åt dig i Photoshop.”
Sagt och gjort. Överst en bild på hur det ser ut idag, de övriga bilderna är några olika alternativa färgval. Attans så bekvämt, eller hur?
Det är rätt häpnadsväckande hur mycket ett hus ändrar karaktär när man ”klär upp det” i helt väsenskilda kulörer. Synd att det är så jäkla jobbigt med ommålning, annars skulle det vara kul att byta stil så där vart fjärde, femte år eller så ;o)
onsdag 1 september 2010
WIP
IDAG ÄR DET första dagen av den första riktiga höstmånaden. Höst ... mmm ... Tid för nybakade äppelkakor, tid för dagliga promenader igen, tid för stillsamma kvällar i soffan framför brasan ... och hantverkstid. Jag gillar hösten!
En ofta förekommande förkortning där ute i den virtuella hantverksvärlden är WIP, Work in Progress. Som omväxling till mina litanior om misslyckade datorköp etc. blir det därför ett inlägg om mitt eget WIP sedan mitten på april: en hexagonfilt.
Då, när jag satte igång, gav jag mig själv ett år för att färdigställa den. Men det är så kul – och omväxlande! – att virka dessa sexkanter, att jag i dagsläget redan har 221 av 305 färgglada sexkanter färdiga :oD
Nu har jag ett nytt mål: tre nya bitar per dag. Med denna lugna takt blir jag färdig redan inom september, knappt ett halvår efter den första maskan. Tjoho! Helt färdig kommer filten att bli c. 125x160 cm, med en ungefär 5 cm bred kant inräknad.
Inte mycket mer att orda om saken, så här kommer ett bildsvep istället. Visst blir man på gott humör av detta färgsprakande projekt? Fast nu har det börjat klia i fingrarna att börja med något nytt, så slutsnackat för idag om jag enligt den nya tidsplanen ska bli klar med detta mitt WIP. Mot garnlåda och virknål istället!
Briefly in English:
Hexagon blanket in progress. I began this project mid-April and have already managed 221 of 305 hexagons. Three more a day and it’ll be done in about a month! After that the tedious work of crocheting an appx. 5 cm wide border around it all remains ... But, hey, don’t these colours make you ever so happy?
***
Mönstret till hexagonen hittar du HÄR.
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, hexagon, multicolor, colorful]
En ofta förekommande förkortning där ute i den virtuella hantverksvärlden är WIP, Work in Progress. Som omväxling till mina litanior om misslyckade datorköp etc. blir det därför ett inlägg om mitt eget WIP sedan mitten på april: en hexagonfilt.
Då, när jag satte igång, gav jag mig själv ett år för att färdigställa den. Men det är så kul – och omväxlande! – att virka dessa sexkanter, att jag i dagsläget redan har 221 av 305 färgglada sexkanter färdiga :oD
Nu har jag ett nytt mål: tre nya bitar per dag. Med denna lugna takt blir jag färdig redan inom september, knappt ett halvår efter den första maskan. Tjoho! Helt färdig kommer filten att bli c. 125x160 cm, med en ungefär 5 cm bred kant inräknad.
Inte mycket mer att orda om saken, så här kommer ett bildsvep istället. Visst blir man på gott humör av detta färgsprakande projekt? Fast nu har det börjat klia i fingrarna att börja med något nytt, så slutsnackat för idag om jag enligt den nya tidsplanen ska bli klar med detta mitt WIP. Mot garnlåda och virknål istället!
Briefly in English:
Hexagon blanket in progress. I began this project mid-April and have already managed 221 of 305 hexagons. Three more a day and it’ll be done in about a month! After that the tedious work of crocheting an appx. 5 cm wide border around it all remains ... But, hey, don’t these colours make you ever so happy?
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, hexagon, multicolor, colorful]
tisdag 31 augusti 2010
Nu blir det ARN
... OCH DÅ MENAR jag inte Arlanda Airport.
Jag har sedan 19 augusti fruktlöst väntat på svar på det mejl jag skickade till HP Store Sweden. I fredags, den 27 augusti, meddelade jag per mejl att jag kommer att göra en anmälan om jag inte fått något besked före kl. 17 (svensk tid) måndag den 30 augusti. Något sådant har, som ni förstår, inte kommit. Antagligen har jag ingenting att vinna på att gå vidare med den här saken, men det hindrar mig inte från att göra ett försök.
Nedan en skärmdump av startsidan för information om den ifrågavarande datorn, HP Pavilion dm3-1123eo. Följande bild visar det produktdemofönster som öppnades när jag klickade på länken (i bakgrunden kan man se att den ursprungliga sidan är den för dm3-1123eo). Det är inget snack om saken, i demon står det att det ska ingå en extern DVD-enhet.
(Klicka för större bilder.)
Om HP gjort en tabbe och kopplat ihop fel demo med den aktuella datorn är det väl knappast mitt bekymmer? Lovar man en sak ska man hålla det.
En liten lustifikation i sammanhanget är att modellen 1123eo idag, den 31 augusti, plötsligt har blivit en utgången modell i on-lineaffären. Det går alltså inte att upprepa de klick jag gjorde vid köpet, så det var ju tur att jag gjorde skärmdumpar i alla fall!
I grund och botten tycker jag att HP:s hantering av saken är under all kritik. Har man som säljare begått ett misstag är det väl bara att ta skeden i vacker hand och face the music? Jag är själv företagare och har under årens lopp naturligtvis gjort fel någon gång, men aldrig vägrat rätta till dem.
I det här fallet pratar vi om en extern enhet, vars pris ligger på dryga 700 kronor; småpengar för HP, en enorm summa för min 13-åring. Jag kan inte låta bli att undra vilken prislappen blir på den badwill deras agerande orsakar? Det räcker ju med att en enda potentiell kund avstår från att köpa HP för att de ska förlora det tiodubbla. Så korkat!
Och jag kan fortfarande inte fatta hur man kan marknadsföra en dator såsom varande underhållningsdator, när den saknar den vitala enheten – intern eller extern – via vilken man kan spela spel, musik eller filmer.
På ren svenska: Fy faaan, vad dåligt av er HP!
Anmärkning: ARN är en förkortning för Allmänna reklamationsnämnden.
Jag har sedan 19 augusti fruktlöst väntat på svar på det mejl jag skickade till HP Store Sweden. I fredags, den 27 augusti, meddelade jag per mejl att jag kommer att göra en anmälan om jag inte fått något besked före kl. 17 (svensk tid) måndag den 30 augusti. Något sådant har, som ni förstår, inte kommit. Antagligen har jag ingenting att vinna på att gå vidare med den här saken, men det hindrar mig inte från att göra ett försök.
Nedan en skärmdump av startsidan för information om den ifrågavarande datorn, HP Pavilion dm3-1123eo. Följande bild visar det produktdemofönster som öppnades när jag klickade på länken (i bakgrunden kan man se att den ursprungliga sidan är den för dm3-1123eo). Det är inget snack om saken, i demon står det att det ska ingå en extern DVD-enhet.
Om HP gjort en tabbe och kopplat ihop fel demo med den aktuella datorn är det väl knappast mitt bekymmer? Lovar man en sak ska man hålla det.
En liten lustifikation i sammanhanget är att modellen 1123eo idag, den 31 augusti, plötsligt har blivit en utgången modell i on-lineaffären. Det går alltså inte att upprepa de klick jag gjorde vid köpet, så det var ju tur att jag gjorde skärmdumpar i alla fall!
I grund och botten tycker jag att HP:s hantering av saken är under all kritik. Har man som säljare begått ett misstag är det väl bara att ta skeden i vacker hand och face the music? Jag är själv företagare och har under årens lopp naturligtvis gjort fel någon gång, men aldrig vägrat rätta till dem.
I det här fallet pratar vi om en extern enhet, vars pris ligger på dryga 700 kronor; småpengar för HP, en enorm summa för min 13-åring. Jag kan inte låta bli att undra vilken prislappen blir på den badwill deras agerande orsakar? Det räcker ju med att en enda potentiell kund avstår från att köpa HP för att de ska förlora det tiodubbla. Så korkat!
Och jag kan fortfarande inte fatta hur man kan marknadsföra en dator såsom varande underhållningsdator, när den saknar den vitala enheten – intern eller extern – via vilken man kan spela spel, musik eller filmer.
På ren svenska: Fy faaan, vad dåligt av er HP!
Anmärkning: ARN är en förkortning för Allmänna reklamationsnämnden.
måndag 30 augusti 2010
Och nu blir det tantvarning
NU HAR DET hänt. Jag har tagit steget fullt ut och blivit tant. Ja, det är i alla fall vad omgivningen hävdar, nu när jag blivit med hammock. En liten, vitmålad gungeligungsak i trä är det, som ska bo på terrassen och nästa sommarhalvår bidra till många sköna morgonfikastunder, meditativa handarbetstimmar och lyssna på ljudbok-pauser.
Jag måste säga att jag för en gångs skull anser mig ha haft tur. Tidigt i somras följde jag med en kompis till ett av stans möbelvaruhus och fick då ögonen på den lilla tvåsitsiga raringen. Det var kärlek vid första stjärtnedsättningen och jag insåg omedelbart att den skulle passa som en smäck på min terrass. Ögonblicket därpå, när jag såg prislappen, fick jag nästan en infarkt, och drömmen om en gemensam framtid sprack som en övermatad såpbubbla.
Men ... så lider sommaren mot sitt slut. Möbelvaruhusen rear ut säsongens kvarvarande sortiment och till min förvåning fanns drömmen kvar när jag hade vägarna förbi. Så nu, idag, står den här, här hos mig i ”Rucklet”. Därmed har jag alltså blivit tant på riktigt, en tvättäkta hammocktant.
Det enda som är lite förargligt är att det har blivit höst. Men, vad tusan, är man tant kan man väl gunga i vadderade byxor och dunjacka också..? Alltid retar det någon och i egenskap av tant har man dessutom all rätt i världen att fnysande säga: ”Orka bry sig!” ;o)
***
Och så bär det sig inte bättre, kära barn, än att vi så här i början på höstterminen har fått ännu ett par nya elever i klassen. Välkomna ska ni vara, Conny och Cici! Ni kan sätta er där bak ... *pekar med hela handen* ... mellan Göran och Motvalls gubbe.
Jag måste säga att jag för en gångs skull anser mig ha haft tur. Tidigt i somras följde jag med en kompis till ett av stans möbelvaruhus och fick då ögonen på den lilla tvåsitsiga raringen. Det var kärlek vid första stjärtnedsättningen och jag insåg omedelbart att den skulle passa som en smäck på min terrass. Ögonblicket därpå, när jag såg prislappen, fick jag nästan en infarkt, och drömmen om en gemensam framtid sprack som en övermatad såpbubbla.
Men ... så lider sommaren mot sitt slut. Möbelvaruhusen rear ut säsongens kvarvarande sortiment och till min förvåning fanns drömmen kvar när jag hade vägarna förbi. Så nu, idag, står den här, här hos mig i ”Rucklet”. Därmed har jag alltså blivit tant på riktigt, en tvättäkta hammocktant.
Det enda som är lite förargligt är att det har blivit höst. Men, vad tusan, är man tant kan man väl gunga i vadderade byxor och dunjacka också..? Alltid retar det någon och i egenskap av tant har man dessutom all rätt i världen att fnysande säga: ”Orka bry sig!” ;o)
Och så bär det sig inte bättre, kära barn, än att vi så här i början på höstterminen har fått ännu ett par nya elever i klassen. Välkomna ska ni vara, Conny och Cici! Ni kan sätta er där bak ... *pekar med hela handen* ... mellan Göran och Motvalls gubbe.
Veckans Vanartiga Vers #20
Uj, uj, uj, den här är så pass ekivok att jag först tänkte hoppa över att publicera den. Läses med andra ord på egen risk!En gubbtjyv från Eslöv (med fluga)
med snorren kan spela en fuga,
om han lätt nyper till –
som man stryper en sill –
och frun hjälper till med att suga.
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
lördag 28 augusti 2010
Lotta på Bråkmakargatan
”JAG KAN JU nästan allting!” sa Lotta på Bråkmakargatan, och sammalunda säger jag. Sedan igår tror jag faktiskt på det själv också. Det är i alla fall inte långt ifrån.
Nix, jag har inte fått en släng av megalomani1). Men jag har fixat lilla A:s krånglande nya dator, efter att på kvällskvisten ha fått ett paniksamtal om att det inte gick att logga in. Inte på villkors vis lyckades hon, trots upprepade omstarter. Windows 7 var envisare än hon;”The User Profile Service failed the logon. User profile cannot be loaded.”
Hm ... Per telefon var det inte mycket att göra, det var givet. I sådana här fall är det konkret handpåläggning som gäller. Exet, hundraprocentig datoranalfabet, fick således skjutsa unge och dator till Supermorzan i ”Rucklet” om något skulle bli gjort.
Jag halade fram den virtuella spaden, grävde djupt i Windows Knowledge Base och ägnade mig sedan åt kolibrisnabba tryck på F8 ... F8 ... F8 plus lite micklande i registret och – TA-DAAA – så var det grejat! Fy tusan, vad jag är bra alltså ... Kanske rentav bäst? ;o)
Så, go’vänner, om någon av er stöter på samma patrull är det bara att höra av sig, för nu vet jag ju liksom hur man ska göra. Och jodå, lilla A med vidhängande kompis var vederbörligen imponerade. För egen del är jag mest lättad över att inte behöva lägga ut de säkert 50 europapengar det skulle ha kostat om vi anlitat en riktig expert.
***
På tal om något annat, så har kanske den observante märkt att jag plockat bort angivelsen för totalantalet besök? Det har jag gjort på grund av att det egentligen är helt irrelevant och i och med att det i slutändan ändå är en missvisande siffra, eftersom man kan förledas att tro att det är helt unika besök det handlar om. Det är det inte.
Jag, och många med mig, använder en räknare från susnet.se, som registrerar antalet unika besök per dag. Sedan är det bara att välja om resultatet – som baserar sig på denna dygnsstatistik – ska visas per dag, per vecka, per månad eller som en totalsiffra.
Haken är att det i alla andra fall utom det dagsvisa inte blir en korrekt bild av verkligheten. Samma person kan besöka bloggen på måndag (ett unikt besök) och på tisdag (ett unikt besök till – för den dagen) och så vidare i all oändlighet.
Kontentan är således att min räknare, som i dagsläget visar drygt 20.000, alltså inte visar 20.000 unika besökare. Den visar 20.000 besök. (Dock icke mina egna, eftersom jag exkluderat min egen IP-adress från statistiken.)
Men eftersom jag använder Google Analytics vet jag faktiskt besked: sedan 9 december 2009, när jag startade Analytics, har bloggen till dags dato haft 1.823 helt unika besökare. Detta är alltså sanningen, inte >20.000.
1) fint ord för storhetsvansinne att svänga sig med när man vill verka beläst
Nix, jag har inte fått en släng av megalomani1). Men jag har fixat lilla A:s krånglande nya dator, efter att på kvällskvisten ha fått ett paniksamtal om att det inte gick att logga in. Inte på villkors vis lyckades hon, trots upprepade omstarter. Windows 7 var envisare än hon;
Hm ... Per telefon var det inte mycket att göra, det var givet. I sådana här fall är det konkret handpåläggning som gäller. Exet, hundraprocentig datoranalfabet, fick således skjutsa unge och dator till Supermorzan i ”Rucklet” om något skulle bli gjort.
Jag halade fram den virtuella spaden, grävde djupt i Windows Knowledge Base och ägnade mig sedan åt kolibrisnabba tryck på F8 ... F8 ... F8 plus lite micklande i registret och – TA-DAAA – så var det grejat! Fy tusan, vad jag är bra alltså ... Kanske rentav bäst? ;o)
Så, go’vänner, om någon av er stöter på samma patrull är det bara att höra av sig, för nu vet jag ju liksom hur man ska göra. Och jodå, lilla A med vidhängande kompis var vederbörligen imponerade. För egen del är jag mest lättad över att inte behöva lägga ut de säkert 50 europapengar det skulle ha kostat om vi anlitat en riktig expert.
På tal om något annat, så har kanske den observante märkt att jag plockat bort angivelsen för totalantalet besök? Det har jag gjort på grund av att det egentligen är helt irrelevant och i och med att det i slutändan ändå är en missvisande siffra, eftersom man kan förledas att tro att det är helt unika besök det handlar om. Det är det inte.
Jag, och många med mig, använder en räknare från susnet.se, som registrerar antalet unika besök per dag. Sedan är det bara att välja om resultatet – som baserar sig på denna dygnsstatistik – ska visas per dag, per vecka, per månad eller som en totalsiffra.
Haken är att det i alla andra fall utom det dagsvisa inte blir en korrekt bild av verkligheten. Samma person kan besöka bloggen på måndag (ett unikt besök) och på tisdag (ett unikt besök till – för den dagen) och så vidare i all oändlighet.
Kontentan är således att min räknare, som i dagsläget visar drygt 20.000, alltså inte visar 20.000 unika besökare. Den visar 20.000 besök. (Dock icke mina egna, eftersom jag exkluderat min egen IP-adress från statistiken.)
Men eftersom jag använder Google Analytics vet jag faktiskt besked: sedan 9 december 2009, när jag startade Analytics, har bloggen till dags dato haft 1.823 helt unika besökare. Detta är alltså sanningen, inte >20.000.
1) fint ord för storhetsvansinne att svänga sig med när man vill verka beläst
fredag 27 augusti 2010
”Bättre fly än illa festa”
NU HAR JAG bestämt mig. Jag tänker absolut överge ”Rucklet” i november, för bort måste jag ... No way att jag tänker vara hemma på min femtioårsdag!
Det är inte halvsekeldagen i sig som är orsaken till mitt beslut. Nej då! Det är det faktum att omgivningen förväntar sig ett partaj som gör att jag, som så många andra före mig, tänker lägga benen på ryggen och fly fältet.
Nu är det inte det att jag har något emot att ha kalas, tro för all del inte det! Problemet är att jag inte har råd att ställa till med fest. Inte plats heller, för den delen. Eller, jovars, om tillställningen skulle vara ute i trädgården. Men handen på hjärtat, hur många jublar av lycka över att bli inviterade till ett garden party i november?
Egentligen har jag förresten aldrig begripit varför det är den stackare som fyller jämnt som förväntas stå för arrangemang och fioler. Borde det inte vara precis tvärtom..? Ja, jag menar att man en enda gång i livet själv skulle slippa ta hand om all planering och alla kostnader. Men sådan är nu en gång för alla inte kutymen, så därför drar jag.
Fast vart ska man packa och sticka i mörkaste november om man inte är beredd att ta sig ända bort till Thailand eller Västindien, men ändå vill kunna njuta av en värme som åtminstone befinner sig på nivån”normal nordisk sommar”? Någon som vet? Alla tips mottages med stor tacksamhet!
PS. Den som eventuellt haft för avsikt att förära mig t.ex. en grotesk trädgårdstomte eller en oanvändbar kristallvas kan varva ner. Mejla mig, så får ni mitt kontonummer istället! Då kommer slantarna till någon verklig nytta och alla blir glada, inte minst jag ;o) Däremot har jag ingenting att invända mot att ett växthus, vackert målat i engelskt rött, ställs på gården i min frånvaro.
Det är inte halvsekeldagen i sig som är orsaken till mitt beslut. Nej då! Det är det faktum att omgivningen förväntar sig ett partaj som gör att jag, som så många andra före mig, tänker lägga benen på ryggen och fly fältet.
Nu är det inte det att jag har något emot att ha kalas, tro för all del inte det! Problemet är att jag inte har råd att ställa till med fest. Inte plats heller, för den delen. Eller, jovars, om tillställningen skulle vara ute i trädgården. Men handen på hjärtat, hur många jublar av lycka över att bli inviterade till ett garden party i november?
Egentligen har jag förresten aldrig begripit varför det är den stackare som fyller jämnt som förväntas stå för arrangemang och fioler. Borde det inte vara precis tvärtom..? Ja, jag menar att man en enda gång i livet själv skulle slippa ta hand om all planering och alla kostnader. Men sådan är nu en gång för alla inte kutymen, så därför drar jag.
Fast vart ska man packa och sticka i mörkaste november om man inte är beredd att ta sig ända bort till Thailand eller Västindien, men ändå vill kunna njuta av en värme som åtminstone befinner sig på nivån
PS. Den som eventuellt haft för avsikt att förära mig t.ex. en grotesk trädgårdstomte eller en oanvändbar kristallvas kan varva ner. Mejla mig, så får ni mitt kontonummer istället! Då kommer slantarna till någon verklig nytta och alla blir glada, inte minst jag ;o) Däremot har jag ingenting att invända mot att ett växthus, vackert målat i engelskt rött, ställs på gården i min frånvaro.
torsdag 26 augusti 2010
Hög tid för kragtag
NU ÄR DET bara så, att jag måste ta mig i kragen snart ... I nio långa månader har jag med beundransvärd effektivitet lyckats förtränga det faktum att jag håller på och skriver en roman. Men igår kom det här mejlet från en för mig okänd avsändare. Mina komatösa hjärnceller ruskades bryskt till liv igen och virrar sedan dess runt på loftet, yrvaket letande efter morgonrockar och tofflor.
(Klicka för större format.)
Herreguuud, jag har ju skrivit drygt halva redan, så vad är problemet med att få tummen ur?!
Kan det månne vara borttappad inspiration..?
Eller bristfällig disciplin?
Definitivt för mycket annat att göra, det är då säkert!
Sviktande litterärt självförtroende gör förstås inte saken bättre ...
och att inte ha någon förläggare är absolut ett mindre lyckat utgångsläge.
Typ.
Men jag lovar, jag ska ta itu med den igen. Snart ... fast inte idag. Kanske nästa vecka ... eller sen, när det blivit höst på riktigt. Före årsskiftet i alla fall, det är jag nästan beredd att svära på. ;o)
***
Romanen det handlar om är ”Livet leker, liket lever”, om Solveig, 60+, och hennes vilda eskapader som nätdejtare. Klicka HÄR om du vill ta en tugga av tanten.
Herreguuud, jag har ju skrivit drygt halva redan, så vad är problemet med att få tummen ur?!
Kan det månne vara borttappad inspiration..?
Eller bristfällig disciplin?
Definitivt för mycket annat att göra, det är då säkert!
Sviktande litterärt självförtroende gör förstås inte saken bättre ...
och att inte ha någon förläggare är absolut ett mindre lyckat utgångsläge.
Typ.
Men jag lovar, jag ska ta itu med den igen. Snart ... fast inte idag. Kanske nästa vecka ... eller sen, när det blivit höst på riktigt. Före årsskiftet i alla fall, det är jag nästan beredd att svära på. ;o)
Romanen det handlar om är ”Livet leker, liket lever”, om Solveig, 60+, och hennes vilda eskapader som nätdejtare. Klicka HÄR om du vill ta en tugga av tanten.
onsdag 25 augusti 2010
Pinfärsk plantpost
JIPPI, SÅN HÄR post gillar jag! Tusen miljoner tack, käraste ”bloggsvägerskan”, för alla fina bebisar! Samtliga ser ut att ha överlevt transporten utan några värre blessyrer och jag är så glad, så glad :oD
Två sorters hosta, rosablommande alunrot, en ovanlig kärleksört och rosalila jordnäva (Geranium cinereum 'Ballerina') ... Härligt är bara förnamnet och fler sorter lär dessutom vara på kommande. Lilla ”Rucklet” nyper tag i den missklädsamma stenfoten, niger djupt och tackar!
Här har vi ett handgripligt bevis på att världen idag inte bara är hård och omänsklig, för mitt bland alla tistlar och törnen blommar vänlighetens vackraste ros. Håll nu fingrarna korsade för att jag får mina små, långväga nytillskott att trivas här på Åland ...
Två sorters hosta, rosablommande alunrot, en ovanlig kärleksört och rosalila jordnäva (Geranium cinereum 'Ballerina') ... Härligt är bara förnamnet och fler sorter lär dessutom vara på kommande. Lilla ”Rucklet” nyper tag i den missklädsamma stenfoten, niger djupt och tackar!
Här har vi ett handgripligt bevis på att världen idag inte bara är hård och omänsklig, för mitt bland alla tistlar och törnen blommar vänlighetens vackraste ros. Håll nu fingrarna korsade för att jag får mina små, långväga nytillskott att trivas här på Åland ...
Det är kul med koll ;o)
SER MAN PÅ, ser man på ... här får man fint besök efter det förra inlägget! Loggar från denna förmiddag, notera värddatorns namn:
Ja, varsågod och titta bara. Det skadar knappast att få veta vad kunderna har för åsikter!
Ja, varsågod och titta bara. Det skadar knappast att få veta vad kunderna har för åsikter!
tisdag 24 augusti 2010
Ett fall för ARN och Sverker O?
KÖP ALDRIG EN HP-dator. Men om ni nu med allt våld måste ha just en sådan, så köp den i varje fall inte on-line. I svenska HP-shoppen lovas det runt men hålles tunt, det är min erfarenhet.
Lilla A:s hett efterlängtade laptopköp blev för cirka en månad sedan äntligen av. Efter en massa jämförande hit och dit – och med en Dell som första val – blev det till slut ändå en HP Pavilion dm3-1123eo, eftersom det råkade vara ett bra erbjudande på den modellen.
Vi bor i Finland, där HP av någon orsak inte har en on-lineaffär, varför köpet gjordes hos HP i Sverige för leverans till lilla A:s systers adress i Stockholm. Jag ska bespara er allt strul i samband med leveransen, men kan väl säga så pass mycket att det inte gick riktigt på räls. Men det riktiga strulet började först efter att datorn kommit.
I produktdemon på nätet för HP:s datorer i 1000-serien, dit 1123 alltså hör, framgår det med all tydlighet att en extern DVD-enhet ingår i köpet (se skärmdumpen nedan), så varför fanns inte någon sådan med i paketet? Hm ... *irritationsrynka mellan ögonen här*
(Klicka för större bild.)
På HP:s faktura/betalningsbekräftelse uppges en mejladress man kan använda om man behöver kontakta HP Store Sweden. Gott och väl, jag mejlade omedelbart för att få besked. Anledningen till att jag inte ringde kundtjänst är att jag a) vill ha svart på vitt vad jag respektive motparten ”säger” och b) det är dyrt att ringa från Åland till Sverige, speciellt om man får sitta i telefonkö och lyssna på skitmusik i en halv evighet.
En dag gick utan svar, så jag mejlade en andra gång. Fortsättningsvis inget svar, så efter ytterligare en dag drog jag iväg ett tredje mejl, nu med ett kanske lite mindre artigt tonfall än tidigare.
När fem dagar gått började jag bli riktigt härsken och mejlade ännu en fjärde gång, men ett svar uteblev fortfarande.
Sjätte dagen kom och min sinnesstämning uppgraderades från”härsken” till ”förbannad”, eftersom det fortfarande inte hördes något från HP. Varför överhuvudtaget uppge en mejladress som kontaktsätt om man som kund inte ens bevärdigas med ett mottagningskvitto..?!
Dag sju kom och med den äntligen ett svarsmejl. Enligt detta följer den externa DVD-enheten endast med vissa av laptopparna i 1000-serien och inte med 1123:an, vilket jag anmodas se med egna ögon om jag läser det datablad som hör till datorn i fråga.
Jamen, va’ faaan! I det här skedet var jag inte bara förbannad, jag var BLIXTförbannad, och svarade som följer:
Detta var den 19 augusti. Tror ni att jag fått något svar? Rätt gissat, det har jag inte. Mina slutsatser måste därmed bli att HP inte gitter bry sig om ”småkunder” som undertecknad och att de anser sig vara stora nog för att inte behöva måna om sitt rykte.
Men en sak är i alla fall bombsäker: i mitt hus kommer det aldrig – säger ALDRIG – mer in en HP-dator. Detta var den första och tveklöst den sista.
Anmärkning: ARN är en förkortning för Allmänna reklamationsnämnden.
Lilla A:s hett efterlängtade laptopköp blev för cirka en månad sedan äntligen av. Efter en massa jämförande hit och dit – och med en Dell som första val – blev det till slut ändå en HP Pavilion dm3-1123eo, eftersom det råkade vara ett bra erbjudande på den modellen.
Vi bor i Finland, där HP av någon orsak inte har en on-lineaffär, varför köpet gjordes hos HP i Sverige för leverans till lilla A:s systers adress i Stockholm. Jag ska bespara er allt strul i samband med leveransen, men kan väl säga så pass mycket att det inte gick riktigt på räls. Men det riktiga strulet började först efter att datorn kommit.
I produktdemon på nätet för HP:s datorer i 1000-serien, dit 1123 alltså hör, framgår det med all tydlighet att en extern DVD-enhet ingår i köpet (se skärmdumpen nedan), så varför fanns inte någon sådan med i paketet? Hm ... *irritationsrynka mellan ögonen här*
På HP:s faktura/betalningsbekräftelse uppges en mejladress man kan använda om man behöver kontakta HP Store Sweden. Gott och väl, jag mejlade omedelbart för att få besked. Anledningen till att jag inte ringde kundtjänst är att jag a) vill ha svart på vitt vad jag respektive motparten ”säger” och b) det är dyrt att ringa från Åland till Sverige, speciellt om man får sitta i telefonkö och lyssna på skitmusik i en halv evighet.
En dag gick utan svar, så jag mejlade en andra gång. Fortsättningsvis inget svar, så efter ytterligare en dag drog jag iväg ett tredje mejl, nu med ett kanske lite mindre artigt tonfall än tidigare.
När fem dagar gått började jag bli riktigt härsken och mejlade ännu en fjärde gång, men ett svar uteblev fortfarande.
Sjätte dagen kom och min sinnesstämning uppgraderades från
Dag sju kom och med den äntligen ett svarsmejl. Enligt detta följer den externa DVD-enheten endast med vissa av laptopparna i 1000-serien och inte med 1123:an, vilket jag anmodas se med egna ögon om jag läser det datablad som hör till datorn i fråga.
Jamen, va’ faaan! I det här skedet var jag inte bara förbannad, jag var BLIXTförbannad, och svarade som följer:
Hej,
Om det är så att den externa DVD-enheten inte följer med SAMTLIGA datorer i 1000-serien borde detta i så fall framgå tydligt i on-line produktdemon för samma serie. Det gör det inte. Det enda som framkommer är att den optiska enheten är INKLUDERAD, inte en rad om att detta gäller endast för datorer av modell XXXX eller YYYY.
Om man, som jag, inför köp av en ny dator i första hand tittar på HP:s egen demo och där får information om vad som ingår i köpet, då lusläser man definitivt inte några skilda datablad efter det. Man har ju redan fått information om vilken sorts ”gris” som finns ”i säcken”.
Rubriken på demon är f.ö. ”HP Pavilion dm3-1000 Entertainment Notebook PC series”, vilket torde betyda SAMTLIGA datorer i serien, även 1123eo. Bland detaljerna uppges”External Optical DVD Drive” samt om denna: ”Pack lighter without an optical drive to slow you down. Or bring the included external drive with you to watch or burn DVDs.” Ordet är ”included”, dvs medföljande.
Om man trots allt efter att ha tittat på demon läser databladet du refererar till och informationen där avviker från den man strax innan fått, ja, då är röran sannerligen total. Vilket är rätt och vad ska man i så fall tro på?
Såvitt jag kan bedöma gränsar det här till vilseledande marknadsföring och jag är verkligen inte belåten med det hela. Frågan är om inte detta är ett fall för ARN?
Detta var den 19 augusti. Tror ni att jag fått något svar? Rätt gissat, det har jag inte. Mina slutsatser måste därmed bli att HP inte gitter bry sig om ”småkunder” som undertecknad och att de anser sig vara stora nog för att inte behöva måna om sitt rykte.
Men en sak är i alla fall bombsäker: i mitt hus kommer det aldrig – säger ALDRIG – mer in en HP-dator. Detta var den första och tveklöst den sista.
Anmärkning: ARN är en förkortning för Allmänna reklamationsnämnden.
måndag 23 augusti 2010
Je suis une freugurka
ÄR DET NÅGON av er, kära bloggläsare, som upplever ett akut behov av frö antingen från praktbetonika, Stachys macrantha:
... eller från myskmalva, Malva moschata (blommar både med rosa och vita blommor; fröna jag har är blandade):
Eller rentav båda två? Skicka i så fall ett mejl till mig på stjarnkraft at aland.net med namn och adress, så kommer en liten påse med posten i den mån jag har frön att skicka. Mängden är förstås inte obegränsad, så principen är ”först till kvarn”.
Nya rabatten längs med kantningen jag fick gjord häromsistens blev förresten färdig idag och så här tar den sig ut i all sin nyplanterade hängighet. Bäst att visa en bild trots att det ser för bedrövligt ut i det här skedet, för annars kanske ni tror att jag bara snackar ;o)
Bakerst en lång rad med trädgårdsnävan 'Johnson's blue' och längs framkanten växelvis lammöron och plymastilbe i rosa och bleklila.
Senare i höst tänker jag peta ner lite lökväxter också, typ tulipaner och snödroppar. På så vis torde den här planteringen se rätt skaplig ut ända från tidig vår långt utåt sensommaren. Bara den nu tar sig ...
... eller från myskmalva, Malva moschata (blommar både med rosa och vita blommor; fröna jag har är blandade):
Eller rentav båda två? Skicka i så fall ett mejl till mig på stjarnkraft at aland.net med namn och adress, så kommer en liten påse med posten i den mån jag har frön att skicka. Mängden är förstås inte obegränsad, så principen är ”först till kvarn”.
Nya rabatten längs med kantningen jag fick gjord häromsistens blev förresten färdig idag och så här tar den sig ut i all sin nyplanterade hängighet. Bäst att visa en bild trots att det ser för bedrövligt ut i det här skedet, för annars kanske ni tror att jag bara snackar ;o)
Bakerst en lång rad med trädgårdsnävan 'Johnson's blue' och längs framkanten växelvis lammöron och plymastilbe i rosa och bleklila.
Senare i höst tänker jag peta ner lite lökväxter också, typ tulipaner och snödroppar. På så vis torde den här planteringen se rätt skaplig ut ända från tidig vår långt utåt sensommaren. Bara den nu tar sig ...
Veckans Vanartiga Vers #19
Händig donna ifrån Dorotea,som har Familykort på IKEA,
har ett handlag som få
och kan skruva för två;
av sin etta hon nyss byggt en trea.
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
söndag 22 augusti 2010
Har ni sett herr K. Antarell..?
FREJDIGT GAV VI oss till skogs igår, väninnan S och jag, i den fromma förhoppningen om att finna mängder av skogens gula guld efter de senaste veckornas relativt myckna regn. För dagen utrustad med tekniskt hjälpmedel i form av min handledskompass stövlade jag åstad, och väninnan – begåvad med medfödd GPS – älgade iväg åt sitt håll.
Dessvärre fick vi finna oss i att komma hem i princip lika tomhänta som när vi for. Ja, om vi bortser från att jag bärgade en pantburk mitt i storskogen och väninnan å sin sida snubblade över två tomma ölflaskor. I sedvanlig ordning klev vi även på en nyanlagd privat soptipp mitt ute i bushen.
Min välutvecklade kriminaltekniska begåvning säger mig att någon haft kräftskiva och inte varit i form för städning dagen efter. Fy, så jag blir trött på mina medmänniskor ... Jag begriper inte att man orkar släpa sina sopor till skogen istället för att slänga dem där de hör hemma. Och varför – varför i jösse namn? – måste man slå sönder glasflaskorna när man dumpar dem???
Nåväl, någon svamp hittade vi alltså inte, varken kantareller eller någonting annat. Torrt som fnöske är det i markerna, så mycelierna har förmodligen flyttat några våningar längre ner och det lär dröja innan några fruktkroppar ploppar opp ovan jord. Dessutom visade sig blåbären vara färdigt torkade på risen och lingonen ännu omogna. Jakten på föda var med andra ord inte direkt lyckad.
Istället samlade jag ihop lite mossor och lummer för att fräscha upp mitt vägghängda hjärta från jultiden (!), som börjat se till och med mer avdankat ut än jag.
Knastertorrt och en smula dassig färg, om vi så säger.
Precis som senast hade jag missbedömt materialbehovet, så det blev till att skarva lite med vad som fanns i trädgården. Vackert blev resultatet därmed inte, men garanterat sällsynt och med duktig babords slagsida. Därför får det nu hänga på ytterdörren och skämmas istället för att frottera sig i de finare salongerna.
Och idag har jag helt enligt mina rutiner avstått från att helga vilodagen utan istället satt igång med att iordningställa en ny rabatt. Hit till ”Rucklet” kommer det just nu frön och plantor både härifrån och därifrån i såna mängder att det inte längre finns Lebensraum här på gården för inflyttarna.
Men nu har det blivit kväller och jag – eller snarare min baksida – tyar inte mer, så bild på dagens prestation kommer möjligtvis imorgon istället.
***
Och så har vi minsann fått en ny adept i klassen:
Välkommen, Motvalls gubbe!
Dessvärre fick vi finna oss i att komma hem i princip lika tomhänta som när vi for. Ja, om vi bortser från att jag bärgade en pantburk mitt i storskogen och väninnan å sin sida snubblade över två tomma ölflaskor. I sedvanlig ordning klev vi även på en nyanlagd privat soptipp mitt ute i bushen.
Min välutvecklade kriminaltekniska begåvning säger mig att någon haft kräftskiva och inte varit i form för städning dagen efter. Fy, så jag blir trött på mina medmänniskor ... Jag begriper inte att man orkar släpa sina sopor till skogen istället för att slänga dem där de hör hemma. Och varför – varför i jösse namn? – måste man slå sönder glasflaskorna när man dumpar dem???
Nåväl, någon svamp hittade vi alltså inte, varken kantareller eller någonting annat. Torrt som fnöske är det i markerna, så mycelierna har förmodligen flyttat några våningar längre ner och det lär dröja innan några fruktkroppar ploppar opp ovan jord. Dessutom visade sig blåbären vara färdigt torkade på risen och lingonen ännu omogna. Jakten på föda var med andra ord inte direkt lyckad.
Istället samlade jag ihop lite mossor och lummer för att fräscha upp mitt vägghängda hjärta från jultiden (!), som börjat se till och med mer avdankat ut än jag.
Precis som senast hade jag missbedömt materialbehovet, så det blev till att skarva lite med vad som fanns i trädgården. Vackert blev resultatet därmed inte, men garanterat sällsynt och med duktig babords slagsida. Därför får det nu hänga på ytterdörren och skämmas istället för att frottera sig i de finare salongerna.
Och idag har jag helt enligt mina rutiner avstått från att helga vilodagen utan istället satt igång med att iordningställa en ny rabatt. Hit till ”Rucklet” kommer det just nu frön och plantor både härifrån och därifrån i såna mängder att det inte längre finns Lebensraum här på gården för inflyttarna.
Men nu har det blivit kväller och jag – eller snarare min baksida – tyar inte mer, så bild på dagens prestation kommer möjligtvis imorgon istället.
Och så har vi minsann fått en ny adept i klassen:
Välkommen, Motvalls gubbe!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
