Snacka om långrandigt!

GARNET SOM SAKNATS för att jag skulle kunna slutföra min sex­kants­filt kom inte från Tyskland förrän igår eftermiddag. Leveransen tog osedvanligt länge den här gången, hela tio dagar.

Men trots rådande materialbrist har jag ingalunda varit overksam på handarbetsfronten. Den mormorsrandiga filten jag bloggade om den 9 september växer stadigt på bredden och är idag redan drygt 40 cm bred. Således är det bara att än en gång konstatera att det inte finns något ont som inte har något gott med sig ;o)



Som vanligt blir jag alldeles varm i hjärtat av att virka något så färg­glatt som det här. Jag har sagt det förut och jag säger det gärna igen: färg är glädje! Att virka mormorsränder går dessutom så himla snabbt. Trots att varven är 170 cm långa formligen forsar färgerna fram i och med att det aldrig är mer än två varv efter varandra av samma kulör.


Fast nu blir det en paus för hexagoner; ”bara” 39 kvar + en kant runt det hela, sen är den färgsprakande sexkantsfilten klar. Jippi! I går­da­gens garnförsändelse fick jag för övrigt prov på ett alldeles ljuuuvligt garn i 100 % merinoull, som dessutom finns i en otrolig mängd färger. Det lutar starkt mot att nästa projekt blir en riktigt varm och gosig filt i helylle.

***
Briefly in English:
My latest WIP: a granny-striped blanket in 100 % cotton ”Catania”. I launched this project on 7 September – i.e. no more than ten days ago – and I have already finished more than a quarter of it! All done it will be quite a big blankie, measuring appx. 170 x 130 cm.

Crocheting granny stripes is such fun, though! Never more than two rows of the same colour makes crocheting in this manner as ”non-dull” as it gets ;o)
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful, attic24]

Kärt (?) besök

JAHAJA, NU HAR mitt oansenliga hörn av blogguniversum ännu en gång haft fint besök av Hewlett-Packard. Enligt loggen har de till och med gjort en googling på mitt namn + ordet "blogg"! Visst är det lite lustigt att de lägger tid på detta, när det tydligen inte finns tid till övers för att svara på mejl?


[Klicka på bilden för större format.]
Senast besöktes bloggen den 25 augusti, och då högst troligt med anledning av mitt inlägg om köpet av lilla A:s HP Pavilion dm3-1123eo.

F.ö. har jag deadline för en krönika till Ålandstidningen imorgon. Frågan är om jag inte skulle ta och ventilera saken även därstädes?

MÖNSTER > Morsmorsrutor My Way

 
PÅ UTTRYCKLIG BEGÄRAN av Pipi bjuder jag här på en kortfattad beskrivning av hur man virkar mormorsrutor så som jag gör dem.

Enkelt förklarat består en mormorsruta av stolpgrupper om tre stol­par som skiljs från varandra av en luftmaska, utom i hörnen där många föredrar att virka två luftmaskor.

Det hela börjar med en s.k. magisk ring: slå garnet ett varv runt pek­fingret med trådändan mot dig med garnet korsat över denna.

To put it simply you can say that a granny square consists of groups of 3 dc (UK: trc) separated from each other by a ch 1 (except for at the cor­ners, where some prefer 2).

It all starts with a magical ring: take the yarn in your left hand (i.e. if you’re right-handed) and turn it around your index finger.


Stick in nålen under ringen och dra garnet igenom.

Insert your needle under the ring and pull the yarn through.



Virka 2 luftmaskor (lm). Det här motsvarar varvets första stolpe (st).

Chain 2. This is now your first dc.


Fortsätt med 2 st. Nu har du gjort din första stolpgrupp (stg) med 3 stolpar. Virka 1 lm (eller 2 lm för skarpare hörn). Upprepa 1 stg + 1 (2) lm ytterligare tre gånger. Så här ska det se ut när du är klar:

Continue with 2 dc and your first dc group (dcg) with 3 dc is ready. Chain 1 (or 2 if you want your corners to be really sharp). Repeat 1 dcg + ch 1 (2) three more time. This is what it should look like when you’re done:


Dra ihop den magiska ringen:

Now tighten the magical ring:


... ta av garnet.

... and cut the yarn.


Fäst tråden genom att sy ett maskstygn runt den första st så som bilderna visar.

Finish the row by sewing around the first dc as shown in the pictures.


Så här ska det se ut när du gjort rätt:

If done correctly it should look like this:


Fäst garnändan genom att tråckla genom ett antal m på föregående varv så som du ser på bilden.

Darn the end into the previous round like you can see in the picture.


Byt till färg 2. Stick in virknålen i ett mellanrum mellan två stg och dra upp en ögla. Eller börja varvet med en falsk stolpe. En beskrivning av hur man gör hittar du HÄR.

Change to your second colour. Insert the needle into the space between 2 dcg and pull up a loop. Or beging your new round with a false dc, de­scrib­ed HERE.


Virka 3 lm. Detta motsvarar din första st.

Chain 3, which equals your first dc.
[Så långt enligt standardsättet. Själv byter jag färg på ett annat sätt: när jag börjar med en ny färg lämnar jag en ”svans” på c. 10 cm. Den­na ”väver jag in” i virk­ningen genom att en bit in på det nya varvet omväxlande flytta den bakom och framför arbetet för varje maska jag virkar. På så vis har jag inga lösa ändar att fästa när rutan är klar.]

[This is the standard way to change colours. I change in a different way: when I begin a new colour I leave a ”tail” of appx. 10 cm. This I ”weave” into the crochet by altering its position from back to front while crochet­ing, thus leaving me with no loose ends to darn when the square is finished.]


Fortsätt på samma vis som på första varvet med 2 st och en 1(2) lm, men virka därefter följande stg i samma mellanrum. Mormorsrutans hörn bildas nämligen av att man i samma mellanrum på föregående varv virkar en stolpgrupp + en luftmaska (eller två luftmaskor) + en stolpgrupp. Hörnet ”bryts” vid luftmaskan.

Fortsätt varvet på samma sätt som det förra, ta av garnet och av­slu­ta som tidigare med ett maskstygn runt första st på föregående varv. Fäst garnet.

Continue in the same way as on the previous round with 2 dc and ch 1 (2) but then crochet the next dcg into the same space. The corner of a granny square is formed by crocheting 1 dcg + ch 1 (or 2) + 1 dcg in the same space, thus creating an 90° angle at the ch 1.

Crochet the rest of the round like the previous one. Cut the yarn, sew around the first dc and darn in the end.


Byt till färg 3 och börja varvet på samma sätt som det förra. Du kan börja ditt varv i vilket mellanrum du vill, men jag börjar alltid i ett hörn. I hörnen virkar du alltid 2 stg i samma mellanrum, men på ru­tans raka sidor 1 stg per mellanrum. Bilden nedan visar hur det ska bli.

För varje nytt varv tillkommer det fyra nya stolpgrupper, en på varje rak sida. Du kan med andra ord virka mormorsrutan precis så stor som du vill bara du kommer ihåg att alltid virka två stolpgrupper i var­je hörn.

Change to your third colour and start the round like on round 2. You can start wherever you choose but I prefer to start at a corner. At the cor­ners you always crochet 2 dcg separated by a ch 1 (2) in the same space but on the straight sides only 1 dcg per space. The picture below shows what it should look like.

Each new round results in four new dcg, one on each straight side. This means that you can make your granny square just as big as you like, as long as you remember to always crochet 2 dcg separated by a ch 1 at the corners.

[tags: granny square, grannies, easy, free, on-line, how to, tutorial, pattern, crochet, magic circle, magical circle, photo]

”Den som sover syndar icke.” Väl..?

IMORSE PRATADE JAG i sömnen – välartikulerat, länge och med ef­tertryck. Enligt lilla A är det något jag gjort rätt ofta den senaste ti­den och det är inte bra. Inte bra alls! Det är ett tydligt tecken på att jag är mentalgravid med något som oroar mig och nästa fas i ”gros­ses­sen” brukar bli nattvandring.

I mina yngre dagar ägnade jag mig flitigt åt att helt borta för världen vara uppe och pyssla på nätterna, och än i denna dag kan jag för­und­ras över allt man kan ta sig för medan man sover. Här är ett par ex­empel:

Det hände sig på den tiden när jag var i mitten av tjugoåren, var mitt i mina studier och tillfälligt var mambo igen. I mitt rum stod sängen med huvudgärdet mitt på en långvägg, med låga underskåp på ömse sidor. På dessa stod min stereoanläggning, med en högtalare till väns­ter om sängen och en till höger.

En morgon vaknade jag mitt i en dröm om att vara bunden till händer och fötter. Ja, ni vet, en sån där läskig ”film” där man kämpar och käm­par utan att komma loss. När jag slog upp mina gråblå fattade jag varför.

Under natten hade jag med stor precision låtit högtalarna byta plats med varandra, men utan att först koppla loss sladdarna från för­stär­kar­delen. Det som i drömmen varit repen som höll mig fast visade sig vara dessa sladdar, som korsade varandra över sängen.

Någon vecka senare var det dags igen.

Kan ni föreställa er hur det känns att vakna och stirra rätt på en rå be­tongvägg, som inte fanns där när man somnade? Jag lovar, det känns surrealistiskt. Man blundar igen och intalar sig att man fort­fa­rande drömmer, men den gången gjorde jag det inte. Nej, minsann!

Under den gångna natten hade jag systematiskt pillat loss en hel ta­petvåd från väggen – från taklist till golvdito – och snyggt och prydligt placerat densamma på mitt skrivbord. För säkerhets skull hade jag t.o.m. lagt små boktravar i vardera ända, så att tapeten skulle hållas slät och fin.

Ärligt talat minns jag inte hur mamma reagerade, när jag sent om si­der hämtat mig så pass att jag förmådde stiga upp och berätta vad jag gjort. Däremot minns jag att jag var himla glad över att vi bunkrat upp med en reservrulle av tapeten när vi något år tidigare ta­pet­se­ra­de om.

Jag befarar därför det värsta och bävar för vilka nattliga aktiviteter jag kan tänkas hitta på här i ”Rucklet” ... Fast det är klart, det skulle inte vara helt fel att vakna en morgon och upptäcka att den mor­mors­ran­di­ga filten blivit färdig under natten ;o)

Veckans Vanartiga Vers #22

Padre Pedro från El Salvador
fyller femti om nästan ett år.
I present vill han få
till ett glädjehus gå
och den da’n slippa dra ”Fader Vår”.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

RECEPT > Kross- & kliknubbe

IMORSE UPPTÄCKTE JAG att jag var helt utan bröd här hemma. Sur­degsbröd kunde jag inte baka, eftersom jag inte matat min suris igår kväll. Istället uppfann jag det här receptet av vad som fanns hemma i skåpet.


Det här är ett jättegott och -nyttigt bröd som får en härligt knaprig skorpa. Gott som det är och utmärkt att rosta. Fast brödet blir rätt stort och det kan vara knepigt att få en hel skiva att gå ner i bröd­ros­ten ;o)

Börja med att skålla ...

0,5 dl vetekross
0,5 dl rågkross
0,5 dl kruskakli

i c. 1,5 dl kokande vatten, vilket betyder att du blandar de torra in­gre­dienserna i en skål och häller det kokande vattnet över. Låt det hela dra i minst en timme samtidigt som det svalnar.

Så över till själva degen:

25 g jäst
3,7 dl kallt vatten
0,5 dl äppelmos
1 msk god olivolja
1 dl rågsikt
2 dl fullkornsdinkelmjöl
c. 6 dl specialvetemjöl
1 msk flingsalt

Lös upp jästen i vattnet. Blanda i olja, äppelmos. den skållade kross- och kliblandningen, rågsikt, dinkelmjöl och c. 4 dl av vetemjölet. Till­sätt undan för undan tillräckligt med vetemjöl så att degen får en elas­tisk konsistens och slutar kladda mot bunken.

Knåda i maskin 5 minuter, 10 minuter för hand, därefter tillsätter du saltet. Fortsätt sedan knåda lika länge till.

Jäs degen i övertäckt bunke i minst en timme. Stjälp upp den på mjö­lat underlag och rundriv¹⁾ degen 5-6 gånger. Mjöla ovansidan, lägg brödet på en plåt med bakplåtspapper, skåra det och lägg en ren handduk över. Värm ugnen till 250° medan brödet jäser i ungefär 20 minuter.


Ställ gärna in en bunke med vatten i botten på ugnen innan du skju­ter in plåten på nedre falsen. Grädda 5 minuter, sänk tem­pe­ra­tu­ren till 220°, öppna ugnsluckan för att släppa ut överskottsvärme och ånga och fortsätt sedan gräddningen i cirka 35 minuter eller tills brö­dets innertemperatur är 97°.

Svep en ren handduk runt brödet och låt det svalna på galler.

¹⁾ Termen rundriva är lite knepig att förklara, men det går ut på att man tar tag i kan­ter­na på degklumpen och töjer/viker upp dem mot degens mitt. Det här gör man ett antal gånger så att degens undersida blir riktigt slät och spänd. Till sist klämmer man ihop ”deg­snibbarna” ordentligt i mitten och vänder hela degen upp och ner. Den rivna, ”fula” sidan hamnar då underst och den släta, fina ovansida vänds uppåt.

Jag har aldrig varit i NY

... MEN INATT DRÖMDE jag att jag var det. Jag stod på området som kallas Ground zero, platsen där resterna av de raserade tvilling­tor­nen i World Trade Center röjts bort.

När jag vaknade var det som om hela tragedin för första gången se­dan 2001 hade nått riktigt ända in, till det innersta av mitt med­ve­tan­de och mitt hjärta. Närmare 3.000 personer avled i och till följd av ter­rorattackerna. I Mariehamn bor det drygt 11.000 människor. Tänk om drygt en fjärdedel plötsligt bara försvann!

Via media översköljs vi dagligen av rapporter om förolyckade och ska­dade runtom i världen. Vi drunknar i informationsbruset och alla des­sa personliga katastrofer blir till slut ingenting annat än tomma, an­sikts­lösa siffror återgivna av ett nyhetsankare med neutralt sten­an­sik­te.

”Tvåtusen personer tros ha omkommit till följd av den senaste tidens översvämningar i XXX.”

”458 personer förolyckades då ett flygplan av typen Boeing 747 stör­tade i XXX.”

Siffror, bara siffror. Ungefär som börsrapporterna. Jag avskyr att bli så avtrubbad, så omedvetet likgiltig för andras olycka. Men det är så det blir till slut, när man inte längre förmår ta emot mer information om död och elände.

Nästa gång jag känner att jag inte känner, då ska jag tänka på hur det skulle kännas om en fjärdedel av Mariehamns befolkning ut­plå­na­des på några minuter. Jag tror det kan ge mig perspektivet till­ba­ka.

”Vill” versus ”Borde”

DET RÅDER KREATIVT kaos i mitt vardagsrum; garn, garn och mera garn, virknålar, mönster, färgkartor, avslutade projekt och påbörjade projekt i en salig röra.


Hexagonfilten är på slutrakan – endast 39 sexkanter kvar – men måste vila en stund, eftersom jag fått slut på det solgula garnet. I väntan på leverans från Tyskland har jag inte kunnat sitta och rulla tummarna, utan började i förrgår på en ny filt. Den ska bli långrandig med mormorsränder och kommer att mäta c. 190x145 cm när den är färdig. Hej, så mycket fortare det går att virka ränder än de pilliga hexagonerna med sina evinnerliga färgbyten!


Det här är mitt verkliga ”vill” just nu. Men till detta kan jag ju inte av­sätta hela dagarna. Jag måste ju göra något vettigt också. Det är där mitt för närvarande största ”borde” kommer in i bilden. Jag borde grä­va, och jag borde sålla. Gräva och sålla och gräva och sålla och ...


Här, längs långsidan mot gatan, ska det blir en prunkande rabatt. Det är väl lite svårt att tro när man ser sakernas tillstånd i dagsläget. He­la sträckan ända bort mot trappstenen i bakgrunden, sisådär sex me­ter långt och en meter brett, måste grävas upp 25-30 cm. Dels är det massor med krossgrus som ska sållas bort, men jorden är också full av åkerfräkenrötter. Tungt jobb för liten tant, det kan jag intyga.

Men i långsamt tempo och med bara ett par-tre timmar om dagen ska jag kanske bli färdig till söndag. Mellan varven tar jag en paus och kan då gotta mig åt att båda rosnykomlingar för året har satt nya knoppar och blommar om:

'Ilse Krohn Superior'

'Zephirine Drouhin'
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful]

Framtidstro

TRÖTTHETEN HAR LAGT sig som en platta av cement över mig. Som­marens relativa energi är som bortblåst och nödgeneratorn går varm. Stapeln med ”vill”, ”borde” och ”måste” växer sig allt högre och svaj­ar betänkligt.

Förlåt, förlåt, alla bloggkompisar, att jag just nu inte orkar med att hälsa på och kommentera i samma usträckning som under det se­nas­te halvåret! Jag finns nog här, men måste i alla fall tillfälligt vända fo­kus inåt för att lyckas ladda batteriet inför hösten och vintern.

Men trots att mörkerdepressionen flåsar mig i nacken vägrar jag släp­pa tron på en ljusnande framtid! Det kommer en vår igen, och därför ska jag i alla fall beta av en av punkterna på min ”vill”-lista: att bland perennerna plantera lökar inför nästa säsong. Inte blir det idag, knappast imorgon heller, men så småningom.


PS. Jag tror förresten jag har blivit lite kär. I han där John Taylor i ”Trädgårdsfredag” på SVT2. Just love him! :oD

”Worth waiting for!”

”ÅLANDS HÄLSO- OCH sjukvård, ÅHS, don’t do miracles but if we did they would probably be the best miracles in the world!”

(För att travestera ett känt ölmärke.)

Jag har väntat och väntat, och väntat lite till. Väntat på att någon i be­slutsposition skulle lyckas ansluta hjärnan och se till att en hel ge­ne­ra­tion kvinnor stadda på uppväxt erbjuds ett effektivt skydd mot livmoderhalscancer, ett skydd som redan ett bra tag funnits till­gäng­ligt: vaccinet mot HPV, humant papillomvirus.


Nu har det alltså hänt, och Åland går faktiskt före det övriga Finland i den saken! På fastlandet diskuteeeras det fortfarande, men här är – enligt dagens morgontidning – beslutet taget. Heja, heja, ÅHS!

*applåder*

Sen är det ju en helt annan fråga om det verkligen är upp till oss män­ni­skor att leka Gud och inte låta naturen ha sin gång. Människan är i slutändan bara en art bland andra arter, men med den stora skill­na­den att vi har förmågan att påverka liv och död.

När djur av andra arter blir för många inträffar alltid en form av själv­gall­ring, eftersom naturen strävar efter balans. Om antalet individer överstiger mängden tillgängliga resurser sker ett naturligt urval, där de starkaste överlever för att föra artens gener vidare. Det kallas evolution.

En annan fråga – den stora frågan – blir följaktligen hur vi ska lyckas hushålla med resurserna så att de räcker till för den stadigt ökande befolkningsmängden på vår jord. Ett steg i rätt riktning skulle vara ett slut på västvärldens överkonsumtion. Till exempel måste recycling och upcycling med det snaraste bli regeln och inte undantaget.

Jag gör vad jag kan i mitt lilla hörn av världen. Gör du?

Veckans Vanartiga Vers #21

Karl-Johan, en bonde i Ed,
har en snopp som är ovanligt sned.
När han låter vatten
det skvätter på hatten
och blöter ner skjortbröstet med.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Äppelpaj à la ”Rucklet”

 
JAG GILLAR ÄPPLEN och jag gillar den syrliga turkiska yoghurten, som tar mer och mer plats i min matlagning. Igår fick jag för mig att försöka hitta på något av dessa två tillsammans. Det blev en ny va­riant på äppelpaj, som blev riktigt lyckad. Här kommer receptet!


Gör så här:

Vi börjar förstås med pajdegen. Sätt samtidigt ugnen på 225°.

- 75 g kylskåpskallt smör
- 3 dl mjöl
- en knapp dl turkisk yoghurt

Blanda smör och mjöl till en havregrynsliknande konsistens (en paj­knå­dare är ett utmärkt hjälpmedel). Tillsätt yoghurten. Tryck ut de­gen i en pajform av stan­dardstorlek, nagga botten och förgrädda c. 10 min. i nedre delen av ugnen.

Och så var det fyllningen.

- c. 500 g äpplen av en sort som mosar sig lätt
- c. 1 msk malen kanel
- c. 1 msk kakaopulver
- knappt 0,5 dl strösocker

Skala äpplena, kärna ur dem och dela dem i tunna klyftor eller mindre bitar av annat format. I med äppelbitarna i formen, sikta på kanel och kakao och strö därefter på sockret. In i ugnen – fortfarande i nedre delen – och grädda ungefär 15 minuter eller i alla fall tills äp­pel­bi­tar­na börjar mjukna.

Under tiden förbereder du ”topplocket”: en blandning av vispat ägg, turkisk yoghurt och lite socker.

- 2 ägg
- knappt 0,5 dl strösocker
- c. 2 dl turkisk yoghurt

Vispa äggen och sockret till en fluffig smet och så länge att strö­sock­ret slutar knastra. I med yoghurten och rör smeten jämn. Häll bland­ningen över pajen och fortsätt gräddningen i c. 15 minuter. Smeten ska ”stanna” och ytan ska få lite färg.

Serveras ljummen och gärna med en klick vispgrädde. Enligt receptet blir det här en aningen syrlig efterrätt. Vet du med dig att du vill ha det sött är det bara att öka på sockermängden lite grann. Fast det är ju klart, det blir förstås mindre volangframkallande om du kan låta bli ;o)

Jag ska måla hela världen

NEJ, FÖR SJUTTON, inte ska jag måla hela världen! Ärligt talat ska jag inte måla någonting alls. Inte mer än i Photoshop.

Ibland är det bra att ha det yrke och de arbetsredskap jag har, och det här är ett typiskt sånt tillfälle. Väninnan C ska nämligen måla om sitt hus och lider av beslutsångest beträffande färgvalet. Jag lider med henne, för det är inte så länge sedan jag var i samma situation själv. Dryga två år sedan bara.

”Äh, coola ner!” sa jag. ”Jag drar iväg och tar några bilder och så ’må­lar jag om’ åt dig i Photoshop.”

Sagt och gjort. Överst en bild på hur det ser ut idag, de övriga bil­der­na är några olika alternativa färgval. Attans så bekvämt, eller hur?


Det är rätt häpnadsväckande hur mycket ett hus ändrar karaktär när man ”klär upp det” i helt väsenskilda kulörer. Synd att det är så jäkla jobbigt med ommålning, annars skulle det vara kul att byta stil så där vart fjärde, femte år eller så ;o)

WIP

IDAG ÄR DET första dagen av den första riktiga höstmånaden. Höst ... mmm ... Tid för nybakade äppelkakor, tid för dagliga promenader igen, tid för stillsamma kvällar i soffan framför brasan ... och hant­verks­tid. Jag gillar hösten!

En ofta förekommande förkortning där ute i den virtuella hant­verks­värl­den är WIP, Work in Progress. Som omväxling till mina litanior om misslyckade datorköp etc. blir det därför ett inlägg om mitt eget WIP sedan mitten på april: en hexagonfilt.

Då, när jag satte igång, gav jag mig själv ett år för att färdigställa den. Men det är så kul – och omväxlande! – att virka dessa sex­kan­ter, att jag i dagsläget redan har 221 av 305 färgglada sexkanter färdiga :oD

Nu har jag ett nytt mål: tre nya bitar per dag. Med denna lugna takt blir jag färdig redan inom september, knappt ett halvår efter den första maskan. Tjoho! Helt färdig kommer filten att bli c. 125x160 cm, med en ungefär 5 cm bred kant inräknad.

Inte mycket mer att orda om saken, så här kommer ett bildsvep istäl­let. Visst blir man på gott humör av detta färgsprakande projekt? Fast nu har det börjat klia i fingrarna att börja med något nytt, så slutsnackat för idag om jag enligt den nya tidsplanen ska bli klar med detta mitt WIP. Mot garnlåda och virknål istället!







Briefly in English:
Hexagon blanket in progress. I began this project mid-April and have already managed 221 of 305 hexagons. Three more a day and it’ll be done in about a month! After that the tedious work of crocheting an appx. 5 cm wide border around it all remains ... But, hey, don’t these colours make you ever so happy?

***
Mönstret till hexagonen hittar du HÄR.
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, hexagon, multicolor, colorful]

Nu blir det ARN

... OCH DÅ MENAR jag inte Arlanda Airport.

Jag har sedan 19 augusti fruktlöst väntat på svar på det mejl jag skickade till HP Store Sweden. I fredags, den 27 augusti, meddelade jag per mejl att jag kommer att göra en anmälan om jag inte fått nå­got besked före kl. 17 (svensk tid) måndag den 30 augusti. Något sådant har, som ni förstår, inte kommit. Antagligen har jag ingenting att vinna på att gå vidare med den här saken, men det hindrar mig inte från att göra ett försök.

Nedan en skärmdump av startsidan för information om den ifrå­ga­varande datorn, HP Pavilion dm3-1123eo. Följande bild visar det pro­duktdemofönster som öppnades när jag klickade på länken (i bak­grun­den kan man se att den ursprungliga sidan är den för dm3-1123eo). Det är inget snack om saken, i demon står det att det ska ingå en extern DVD-enhet.



(Klicka för större bilder.)

Om HP gjort en tabbe och kopplat ihop fel demo med den aktuella datorn är det väl knappast mitt bekymmer? Lovar man en sak ska man hålla det.

En liten lustifikation i sammanhanget är att modellen 1123eo idag, den 31 augusti, plötsligt har blivit en utgången modell i on-line­af­fä­ren. Det går alltså inte att upprepa de klick jag gjorde vid köpet, så det var ju tur att jag gjorde skärmdumpar i alla fall!

I grund och botten tycker jag att HP:s hantering av saken är under all kritik. Har man som säljare begått ett misstag är det väl bara att ta skeden i vacker hand och face the music? Jag är själv företagare och har under årens lopp naturligtvis gjort fel någon gång, men aldrig väg­rat rätta till dem.

I det här fallet pratar vi om en extern enhet, vars pris ligger på dryga 700 kronor; småpengar för HP, en enorm summa för min 13-åring. Jag kan inte låta bli att undra vilken prislappen blir på den badwill de­ras agerande orsakar? Det räcker ju med att en enda potentiell kund avstår från att köpa HP för att de ska förlora det tiodubbla. Så korkat!

Och jag kan fortfarande inte fatta hur man kan marknadsföra en da­tor såsom varande underhållningsdator, när den saknar den vitala enheten – intern eller extern – via vilken man kan spela spel, musik eller filmer.

På ren svenska: Fy faaan, vad dåligt av er HP!

Anmärkning: ARN är en förkortning för Allmänna reklamationsnämnden.

Och nu blir det tantvarning

NU HAR DET hänt. Jag har tagit steget fullt ut och blivit tant. Ja, det är i alla fall vad omgivningen hävdar, nu när jag blivit med hammock. En liten, vitmålad gungeligungsak i trä är det, som ska bo på ter­ras­sen och nästa sommarhalvår bidra till många sköna mor­gon­fi­ka­stun­der, meditativa handarbetstimmar och lyssna på ljudbok-pauser.

Jag måste säga att jag för en gångs skull anser mig ha haft tur. Tidigt i somras följde jag med en kompis till ett av stans möbelvaruhus och fick då ögonen på den lilla tvåsitsiga raringen. Det var kärlek vid förs­ta stjärt­nedsättningen och jag insåg omedelbart att den skulle passa som en smäck på min terrass. Ögonblicket därpå, när jag såg pris­lap­pen, fick jag nästan en infarkt, och drömmen om en gemensam fram­tid sprack som en övermatad såpbubbla.


Men ... så lider sommaren mot sitt slut. Möbelvaruhusen rear ut sä­song­ens kvarvarande sortiment och till min förvåning fanns drömmen kvar när jag hade vägarna förbi. Så nu, idag, står den här, här hos mig i ”Rucklet”. Därmed har jag alltså blivit tant på riktigt, en tvätt­äk­ta hammocktant.

Det enda som är lite förargligt är att det har blivit höst. Men, vad tu­san, är man tant kan man väl gunga i vadderade byxor och dunjacka också..? Alltid retar det någon och i egenskap av tant har man dess­utom all rätt i världen att fnysande säga: ”Orka bry sig!” ;o)

***
Och så bär det sig inte bättre, kära barn, än att vi så här i början på höstterminen har fått ännu ett par nya elever i klassen. Välkomna ska ni vara, Conny och Cici! Ni kan sätta er där bak ... *pekar med he­la handen* ... mellan Göran och Motvalls gubbe.

Veckans Vanartiga Vers #20

Uj, uj, uj, den här är så pass ekivok att jag först tänkte hoppa över att publicera den. Läses med andra ord på egen risk!

En gubbtjyv från Eslöv (med fluga)
med snorren kan spela en fuga,
om han lätt nyper till –
som man stryper en sill –
och frun hjälper till med att suga.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Lotta på Bråkmakargatan

”JAG KAN JU nästan allting!” sa Lotta på Bråkmakargatan, och sam­malunda säger jag. Sedan igår tror jag faktiskt på det själv ock­så. Det är i alla fall inte långt ifrån.

Nix, jag har inte fått en släng av megalomani¹⁾. Men jag har fixat lilla A:s krånglande nya dator, efter att på kvällskvisten ha fått ett panik­samtal om att det inte gick att logga in. Inte på villkors vis lyckades hon, trots upprepade omstarter. Windows 7 var envisare än hon; ”The User Profile Service failed the logon. User profile cannot be loaded.”

Hm ... Per telefon var det inte mycket att göra, det var givet. I sådana här fall är det konkret handpåläggning som gäller. Exet, hund­ra­pro­cen­tig datoranalfabet, fick således skjutsa unge och dator till Super­morzan i ”Rucklet” om något skulle bli gjort.


Jag halade fram den virtuella spaden, grävde djupt i Windows Know­ledge Base och ägnade mig sedan åt kolibrisnabba tryck på F8 ... F8 ... F8 plus lite micklande i registret och – TA-DAAA – så var det grejat! Fy tusan, vad jag är bra alltså ... Kanske rentav bäst? ;o)

Så, go’vänner, om någon av er stöter på samma patrull är det bara att höra av sig, för nu vet jag ju liksom hur man ska göra. Och jodå, lilla A med vidhängande kompis var vederbörligen imponerade. För egen del är jag mest lättad över att inte behöva lägga ut de säkert 50 europapengar det skulle ha kostat om vi anlitat en riktig expert.

***
På tal om något annat, så har kanske den observante märkt att jag plockat bort angivelsen för totalantalet besök? Det har jag gjort på grund av att det egentligen är helt irrelevant och i och med att det i slutändan ändå är en missvisande siffra, eftersom man kan för­ledas att tro att det är helt unika besök det handlar om. Det är det inte.

Jag, och många med mig, använder en räknare från susnet.se, som registrerar antalet unika besök per dag. Sedan är det bara att välja om re­sul­ta­tet – som baserar sig på denna dygnsstatistik – ska visas per dag, per vecka, per månad eller som en totalsiffra.

Haken är att det i alla andra fall utom det dagsvisa inte blir en korrekt bild av verkligheten. Samma person kan besöka bloggen på måndag (ett unikt besök) och på tisdag (ett unikt besök till – för den dagen) och så vidare i all oändlighet.

Kontentan är således att min räknare, som i dagsläget visar drygt 20.000, alltså inte visar 20.000 unika besökare. Den visar 20.000 be­sök. (Dock icke mina egna, eftersom jag exkluderat min egen IP-adress från statistiken.)

Men eftersom jag använder Google Analytics vet jag faktiskt besked: sedan 9 december 2009, när jag startade Analytics, har bloggen till dags dato haft 1.823 helt unika besökare. Detta är alltså sanningen, inte >20.000.

1) fint ord för storhetsvansinne att svänga sig med när man vill verka beläst

”Bättre fly än illa festa”

NU HAR JAG bestämt mig. Jag tänker absolut överge ”Rucklet” i no­vem­ber, för bort måste jag ... No way att jag tänker vara hemma på min femtioårsdag!

Det är inte halvsekeldagen i sig som är orsaken till mitt beslut. Nej då! Det är det faktum att omgivningen förväntar sig ett partaj som gör att jag, som så många andra före mig, tänker lägga benen på ryggen och fly fältet.

Nu är det inte det att jag har något emot att ha kalas, tro för all del inte det! Problemet är att jag inte har råd att ställa till med fest. Inte plats heller, för den delen. Eller, jovars, om tillställningen skulle vara ute i trädgården. Men handen på hjärtat, hur många jublar av lycka över att bli inviterade till ett garden party i november?

Egentligen har jag förresten aldrig begripit varför det är den stackare som fyller jämnt som förväntas stå för arrangemang och fioler. Borde det inte vara precis tvärtom..? Ja, jag menar att man en enda gång i livet själv skulle slippa ta hand om all planering och alla kostnader. Men sådan är nu en gång för alla inte kutymen, så därför drar jag.

Fast vart ska man packa och sticka i mörkaste november om man inte är beredd att ta sig ända bort till Thailand eller Västindien, men ändå vill kunna njuta av en värme som åtminstone befinner sig på nivån ”nor­mal nordisk sommar”? Någon som vet? Alla tips mottages med stor tacksamhet!

PS. Den som eventuellt haft för avsikt att förära mig t.ex. en grotesk trädgårdstomte eller en oanvändbar kristallvas kan varva ner. Mejla mig, så får ni mitt kontonummer istället! Då kommer slantarna till någon verklig nytta och alla blir glada, inte minst jag ;o) Däremot har jag ingenting att invända mot att ett växthus, vackert målat i eng­elskt rött, ställs på gården i min frånvaro.

Hög tid för kragtag

NU ÄR DET bara så, att jag måste ta mig i kragen snart ... I nio långa månader har jag med beundransvärd effektivitet lyckats förtränga det faktum att jag håller på och skriver en roman. Men igår kom det här mejlet från en för mig okänd avsändare. Mina komatösa hjärn­cel­ler ruskades bryskt till liv igen och virrar sedan dess runt på loftet, yrvaket letande efter morgonrockar och tofflor.


(Klicka för större format.)

Herreguuud, jag har ju skrivit drygt halva redan, så vad är problemet med att få tummen ur?!

Kan det månne vara borttappad inspiration..?
Eller bristfällig disciplin?
Definitivt för mycket annat att göra, det är då säkert!
Sviktande litterärt självförtroende gör förstås inte saken bättre ...
och att inte ha någon förläggare är absolut ett mindre lyckat ut­gångs­läge.

Typ.

Men jag lovar, jag ska ta itu med den igen. Snart ... fast inte idag. Kans­ke nästa vecka ... eller sen, när det blivit höst på riktigt. Före årsskiftet i alla fall, det är jag nästan beredd att svära på. ;o)

***
Romanen det handlar om är ”Livet leker, liket lever”, om Solveig, 60+, och hennes vilda eskapader som nätdejtare. Klicka HÄR om du vill ta en tugga av tanten.