Jag är kär ...

JULI. FREDAG. SJÖDAGARNA pågår och Rockoff har dragit igång ikväll. Men vad gör jag? Pja, särskilt social är jag inte. När andra frot­terar sig på det ena eller andra evenemanget gör jag ett kvällsbesök hos plant­sko­lan. Vandrar runt i skymningen och låter mig hänföras av alla blom­mande, doftande rosor.

Förutom medföljande väninnan B var det här den enda själ vi träffade på. En tystlåten typ och inte direkt sällskaplig. Men snygg.

Men rosorna ... Ack, ack, dessa rosor! Den här föll jag för, som en sten. Visst är hon underbar? Rabattrosor är egentligen inte min grej, men den här ... Och blommar från juni/juli till senhösten gör hon också. Vill ha! Måste ha!

Och röda rosor är definitivt inte my cup of tea. Men när det kommer till 'Europeana' ... tja, joo ... VILL HA!!

Den här kvällen var klart mycket bättre än ett dyrt besök på skräniga Rockoff. Klart bättre än ett dyrt glas vin vid Sjödagarna. Fast det för­stås, i förlängningen kan det ju komma att kosta mig en slant ;o)

Det tar sig – åtminstone i trädgården

DENNA KONSTIGA SOMMAR till trots är det första året jag kommer att kunna få en skörd att räkna med från mina två buskar med ame­ri­kanska blåbär. Riktigt mycket kart är det och det lovar ju gott i dubbel bemärkelse. (Buskarna planterades våren 2008.)

Tittar man närmare på det ogräs man normalt river tag i och rensar bort utan pardon är det hur vackert som helst. Kolla in den ljuvliga, lil­la, vita blomman! Och vänder man på ett blad kan man hitta över­rask­ning­ar. Som de konstiga typer som är stadda på kläckning under ett blåbärsblad.

Sen är det inte utan att man drabbas av en viss medelhavsfeeling av allt som växer i krukor på terrassen vid den här tiden på året.

Och bland terrassodlingarna fröjdar jag mig storligen åt fuchsiorna jag mot alla odds lyckats driva upp till blommande plantor från pyttesmå toppskott fådda under föregående sommar:

Med medlet av juli följer ett traditionsenligt besök av seglande kusinen från fasta Finland och hennes man. Ifjol bjöds Lilla A och jag på middag ombord på båten, i år var det vår tur att bjuda på fika å ”Rucklet”.

Lilla A hade bakat maffiga chokladmuffins med blåbär i och jag, den vä­na modern, bestod med hemlagad jordgubbsglass med hemkokt cho­klad­sås. Namsi, namsi!

Det går på plus

2010 PLANTERADE JAG flera klätterrosor runt ”Rucklet”, däribland bourbonrosen 'Zephirine Drouhin'. Underbart rosa, starkdoftande och remonterande – rena drömrosen i min värld.

Alla övriga lever, en del bättre än andra, men inte 'Zephirine'. Hon sten­dog under sin första vinter på gården. I fjol försökte jag få tag på en ny men si, det gack icke. I år, idag, gick det bättre:

Och när jag nu en gång var i samspråk med plantskolan har jag bett dem försöka fixa både en kanelros, Rosa majalis 'Tornedal', och flo­ri­bundarosen 'Rhapsody in Blue'. Den förra tack vare Cici, som visade en bild på sin blogg. Begäret efter den senare är Susie skyldig till.

Dagen avslutas idag med en bild specially for Annacarin, för har man sett på maken! Mina squashplantor börjar långt om länge sätta frukt!

Det går på minus

SÅ ENASTÅENDE MÄRKLIGT. När jag stängde datorn igår kväll var det 13 som hade gillat e-boksversionen av "60+" på Facebook. Idag står det 4 i rutan.

Borde jag bli deprimerad..?

Fast det är klart, det kan ju vara någon form av teknisk blipp.
Men ... tänk om det inte är det?!
Då är jag ju tvungen att bli deprimerad.
Fan också :o/

60+ till låns

 
HÄR. Kul!

Och till försäljning via bloggen HÄR.

O-lust

SOMMAREN HÖR FAN till när det kommer till det kulinariska. Det går bra en månad eller så, men strax efter midsommar börjar jag i all­män­het få problem med att variera ”sommarmaten”. Jag menar, hur många sallader i alla tänkbara och otänkbara former kan man t.ex. äta innan man får nog? Hur mycket grillat..?

Soppor är out om de inte är kalla, och såna hör inte till mina favoriter. Grytor går ju tveklöst bort, gröt är av någon orsak otänkbart på som­ma­ren och lådor är definitivt vinterfoder.

När det börjar kännas som att astronautpiller är enda lösningen hän­der det allt oftare att en paj blir räddningen. I en paj kan man stop­pa vad som helst. Igår blev det julskinka (från rean i januari), djup­fryst broccoli (en synd, jag vet, men mycket billigare än den färs­ka), en hand­full svarta oliver och ett halvt paket av Pirkkas prisvärda blå­mö­gel­ost:

En paj räcker för oss, mig och Lilla A, i två dagar. Tur är det, för lusten att laga mat är idag om möjligt ännu mindre än igår. Och imorgon får det väl bli pastasallad. Igen.

PS. Om du befinner dig i samma matinspirationens ökenlandskap som jag hittar du mitt bra-iga pajrecept HÄR :o)

Egen skörd är guld värd

PÅ ”RUCKLETS” GÅRD växer det två fläderbuskar. Den ena för flera år sedan omsorgsfullt räddad från en tynande tillvaro under gårdens två gigantiska granar, den andra kvar på samma plats. Gissa vilken som växer och är stor?

I år har jag för första gången kunnat skörda egna fläderblommor från ”gran­busken”. Femtio stora blomklasar plockade vi, lilla A och jag. Minst lika många finns kvar.

Idag silade jag upp nästan fyra liter saft. Ack, om ni bara visste som jag väntat på denna fläderdricka ...

Tittar man närmare på de enskilda, små blommorna är de helt under­bart näpna. Vore jag silversmed skulle jag göra örhängen med den formen.

Och böckerna rinner iväg som saft ur en flaska. Idag, en knapp vecka efter boksläppet, är det inte mer än 22 ex kvar. Med den här farten kommer jag kanske rentav att kunna kosta på mig att trycka upp någ­ra ex av min andra roman, ”Mors lilla Ulli”, också :o)

Syndafloden är kommen

HÄLLREGN. DET ÖSER ner. Det ska fortsätta ända tills imorgon.

Det är i det här läget som man behöver ta till första hjälpen. Ingenting är så bra för ett lågtryckshumör som en rejäl dos färska vitaminer och gräddfibrer av hög kvalitet!

Och lagret av ”60+ och singel” minskar förresten med en hastighet jag inte kunnat drömma om :o) Idag gick det iväg en bok till, via hem­för­sälj­ning. Men hujedamej ändå, så pinsamt att bli påkommen i natt­paj­ta och tofflor halv tre på eftermiddagen ...

Det är definitivt läge för glass idag.

Mycket glass.

Lagerrensning: Ett band för vänskapen

 
[ALLA MINA UTGIVNA BÖCKER]
 

PROVLÄS!   Bandtyp: häftad Format: 175x248 mm Språk: svenska Utgiven: 2007 Förlag: Labyrinth Books Ab Antal sidor: 32 Vikt i gram: 130 1:a upplagan: 300 ex (15 kvar) ISBN13: 9789529995301

Ett band för vänskapen av Nina Backlund På priset tillkommer porto enligt tabellen ne­dan. BESKRIVNING: Ett band för vänskapen presenterar teknik och mönster för knytande av s.k. vänskapsband, ett hantverk som inte kräver stora utrymmen eller mycket pengar. Allt som behövs är några meter garn och skaparlust! Bokens 23 olika mönster är indelade i tre svårighetsgrader. Fr.o.m. 01/2014 finns boken även som e-bok i PDF-format. Köp eller bib­liotekslåna via Elib!

FRAKTKOSTNADER
	ÅLAND	FINLAND	NORDEN/EU
1 bok	2,00 € (brev)	2,50 € (brev)	3,50 € (brev)
2-3 böcker	3,20 € (brev)	4,20 € (brev)	5,70 € (brev)
4-7 böcker	5,20 € (brev)	6,90 € (brev)	9,10 € (brev)
8 böcker	kontakta mig för prisuppgift

För att köpa boken skickar du ett mejl till stjarnkraft@aland.net Uppge hur många ex du vill ha och din leveransadress, och om du önskar en dedikation bör du förstås uppge vad du vill att jag ska skriva :o)

Bor du på Åland kan du själv­fal­let komma och köpa din bok direkt av mig och spara in portokostnaden.

Din beställning skickas inom 2-5 arbetsdagar och innehåller då en fak­tura (i euro) med 10 dagars betalningstid. På Åland ingår 10 % moms i priset. Försändelser till övriga länder faktureras momsfritt och du an­sva­rar själv för eventuella förtullningskostnader i ditt eget land.

Du ska inte tro det blir sommar

GAMLE STIG, MIN gräsklippare, fick igår agera barnvakt. Ungarna i en av holkarna har nu kastat sig ut i det okända och i brist på föräldrar sökte sig den här lilla dunbollen till farbror Stig. Men han tog det med ro och protesterade inte ens när han blev påbajsad.

Sen är det bara att konstatera att jag till den allt längre listan med vad jag inte ska bli när jag blir stor även kan foga ”rädisodlare”. Sagda grönsak ska vara bland det lättaste som finns att odla, men där ber jag om att få anmäla avvikande åsikt.

Till vänster ser ni resultatet av odling i näringsrik mulljord i låda, till hö­ger vad man får om fröet sätts i mager sandjord. Same, same but diff­erent, eller vad man nu ska säga. Eller så har just den här sortens rä­disa tagit det här med att vara grönsak på alltför stort allvar.

I rabatter och växthus går det aningen bättre och såtillvida är det ju synd att man inte kan käka alla sorters blommor. Och än så är det låångt till skörd av både biff- och körsbärstomater :o/

Det är en konstig sommar, det rå­der det ingen tvekan om. Mina fem sommarsquashplantor blommar och blommar och blommar, men någon fruktsättning blir det inte. T.v. inte ett fruktämne på en enda av dem. Märkligt.

Det har inte heller blivit mycket bevänt med att inta middagar utom­hus, på terrassen. Igår gav vi oss f-n på att det skulle göras trots att vinden var både hård och rätt kall.

Det blev stekta abborrfiléer (från frysen), nypotatis och gräddfil. Till det­ta smörfrästa rucolablad (jo, faktiskt gott!) och dito nyplockade sockerärtor. Inte helt fel, bortsett från att maten kallnade fort på tall­riken.

Men hallå, var är sommaren?! Var är de varma vindarna ... och var är alla insekter?? I år lyser till och med getingarna med sin frånvaro. Är det likadant hos er på andra håll i världen..?

***
Berit och Agneta har böcker på väg sedan igår eftermiddag, och du som inte beställt ett eget ex ännu kan läsa mer om boken HÄR. Nu är det bara 26 ex kvar av upplagan.

Olivliv

FÖRRA LÖRDAGEN VAR jag över till Roslagen för att hämta lådorna med min bok; min första tur västerut sedan jag i november 2010 kom hem från min 50-årsresa till Madeira – och en trevlig sådan.

Medföljande sällskapsdamen S och jag hade inga andra hållpunkter förutom bokhämtandet och spenderade tiden mellan färjorna med att lalla omkring på vägen mellan Grisslehamn och Kapellskär. Än den ena, än den andra vägen tog vi av på och på ett ställe fick jag den här un­derbara bilden. Rena, rama Bullerbyfotografiet eller hur? Liksom sin­nebilden av ett nordiskt sommarlov.

Ack ja, den som ändå vore barn på nytt ... Men det är man ju inte. Det är däremot det lilla olivträd jag köpte på specialpris ifjol! Det som över­vintrat i mitt mörka källarförråd, i våras utdömdes som stendött, fick rötterna befriade från jord och ställdes i en kruka som växtstöd för som­rig krassefägring.

Döm om min förvåning när jag häromdagen upptäckte detta:

Olivträdet växer så det syns, men med krassen i den krukan är det rätt visset. De trivs tydligen inte i varandras sällskap. Samma krasse i en egen kruka ränner däremot iväg, men blomningen stämmer inte riktigt överens med vad påsen lovade. Den är sannerligen inte vackert ljus­gul, utan precis så där ettrigt brandgul som jag inte ville ha den :o/

Och sen kan jag konstatera att Pensions-Alandia, det försäkringsbolag jag storligen beklagar att jag i tiderna valde att teckna min arbets­pen­sions­försäkring hos, mycket metodiskt håller på att måla in sig själv i ett hörn. Det senaste brevet jag fick för ett par dagar lyckas med konststycket att på sina blott åtta rader vara så hejdlöst mot­sä­gel­se­fullt att jag, mitt i det egentliga eländet, inte kan göra annat än flina brett åt enfalden.

Ett gott råd till alla unga, fräscha medmänniskor som går i tankar att starta eget: skit i lokalpatriotismen och välj för guds skull ett fast­ländskt försäkringsbolag för den lagstadgade pensionsförsäkringen! Inte heller de är felfria, men chan­sen att man hos dem snubblar på nå­gon med åtminstone en tillstymmelse till kompetens är trots allt större.

Den tiden på året

 

Ord känns liksom överflödiga.
Jag låter mig förstummas av all skönhet.

***
Cici, Inger, Susie, Monica, Aina, Anki, Mia och Monkan har post på väg. Pipis försändelse avgår idag, men från Agneta väntar jag på en be­kräf­telse av att reservationen omvandlas till ett köp.

Ni som ännu inte beställt ett eget ex av min bok kan läsa HÄR om den­samma och om hur det går till :o) Sa jag förresten att det bara finns 27 ex kvar..?

Bekräfta eller annullera

Hej, du som i förväg reserverat ett ex eller fler av humorromanen 60+ och singel!

Eftersom priset inte var fastställt vid tidpunkten för din reservation måste jag be dig om att mejla mig ytterligare en gång för att bekräfta att du vill fullfölja köpet före jag kan packa och skicka. Det gör du på adressen stjarnkraft@aland.net.

(Om du kopierar adressen härifrån måste du skriva @-tecknet på nytt. Här i inlägget är det är skrivet i kod för att mejladressen inte ska kun­na fiskas upp av såna som crawlar nätet på jakt efter adresser.)

Prisuppgifter och övrig information hittar du HÄR.

Beklagar det extra omaket!

Boksläpp: 60+ och singel

 
[ALLA MINA UTGIVNA BÖCKER]
 

PROVLÄS!   Bandtyp: häftad Format: storpocket Språk: svenska Utgiven: 2012 Antal sidor: 276 Vikt i gram: 374 1:a upplagan: 60 ex (SLUT) ISBN13: 9789529309283

60+ och singel av Nina Backlund BESKRIVNING: ”Om man skulle dela in kvinnobröst i vikt­klasser kan jag utan överdrift säga att jag redan i puberteten hade vägt in som wel­tervikt. Och idag snackar vi tungvikt, eller rentav supertungvikt. På den nivån är det inte längre byst, det är pattar. Det lärde grabbarna mig redan i småskolan.” 60+ och singel är en hejdlös och hu­vud­lös berättelse i god Paasilinnaanda om Solveig, 60+, som kastar loss från tryggheten och tristessen i ett långt liv som arbetsnarkoman för att segla ut i det okända med målet att finna kärlek för en mogen kvinna. Solveig är mormorgenerationens svar på Bridget Jones. Lika pigg på äventyr som hon, men med den luttrade kvin­nans syn på tillvaron och med en stor portion humor. RECENSIONER: Läs vad Nya Ålands recensent tyckte.

ÄVEN SOM E-BOKBoken finns även till salu som e-bok bl.a. i min Etsybutik, i Sony Reader Store, i Apple iBookstore, hos Barnes & Noble och Smashwords. Priset är humana $4.99.

NU SOM LJUDBOK”60+ och singel” finns nu även som ljudbok! Speltid 6,6 timmar.

Du kan välja mellan cd-skiva i MP3-format eller att ladda ner MP3-boken direkt till din dator. Cd-skivan kostar lika mycket som den den tryckta boken gjorde, dvs 20,50 € på Åland (varav momsen är 24 % och inte 10 % som på tryckta böcker) och 14,35 € (skat­te­fritt) för öv­riga. Denna, liksom den nedladdningsbara varianten, köper du i min Etsybutik. Priset för den nedladdningsbara MP3-boken är 12,50 €.

Provlyssna kan du göra HÄR.


LÅNA PÅ BIBBANFör den ekonomiskt lagda finns på Åland möjligheten att låna boken på bib­lio­te­ket och från hösten 2013 även som DAISY-talbok för syn­ska­da­de. Klicka HÄR för dessa alternativ. Talboken är producerad av Ålands synskadade r.f. och inläst av Margaretha Österman 2013.


[DET GÅR INTE ATT LÄMNA KOMMENTARER PÅ DET HÄR INLÄGGET]

Är jag författare nu..?

DET ÄR FAKTISKT en rätt speciell känsla att stå med sina 276, egen­för­fat­ta­de, nytryckta sidor i näven; väldigt surrealistisk, mixad med stolt­het över att det faktiskt är gjort och så en stor skvätt glädje för­stås. Glädjen i att det grafiska slut­re­sul­tatet blev exakt som jag pla­ne­rat det.

Vad själva innehållet beträffar lämnar jag det upp till eventuella läsare att avgöra om storyn är så snar att locka till skratt som jag själv tyck­er. Humor är ju som bekant ett högst individuellt begrepp, men som jag sagt förut: har man gillat Arto Paasilinnas böcker gillar man nästan säkert den här :o)

För övrigt vill jag rikta ett stort tack till Ulf på Papertalk för den otroligt snabba och klanderfria produktionen och leveransen. Jag har aldrig sett på maken och är, med rätta, helt mål­lös.

Nåväl, nu återstår den tradiga administrativa biten: att sätta pris och organisera hur jag rent praktiskt ska hantera försäljningen. Det jag t.v. är på det klara med är fraktkostnaderna:

FRAKTKOSTNADER
	ÅLAND	FINLAND	NORDEN/EU
1 bok	2,70 € (brev)	3,50 € (brev)	4,80 € (brev)
2 böcker	4,30 € (brev)	5,70 € (brev)	7,70 € (brev)
3-5 böcker	4,90 €*	7,10 € (paket)	11,90 € (paket)
6 böcker	4,90 €*	8,10 € (paket)	12,20 € (paket)
7- böcker	kontakta mig för prisuppgift

*) s.k. Ålandspaket. Lämnas till Posten, körs ut till mottagaren utan kvittering senast följande dag. Om mottagaren inte är hemma får paketet lämnas på trappan eller vid dörren.

Om nu någon, mot förmodan, är intresserad av att inhandla fler än sex exemplar är man välkommen att kontakta mig för att få besked om den aktuella transportkostnaden. Och den som bor på Åland kan självfallet hälsa på i ”Rucklet” för att shoppa en bok om vägarna ändå råkar bära förbi min adress :o)

Den till försäljning tillgängliga upplagan är liten, bara 50 ex, så jag hop­pas att jag inte ska bli kvar med alldeles för många hyllvärmare. Blir efterfrågan större än väntat får jag väl helt enkelt låta trycka upp en ny upplaga ;o)

Vill du reservera en bok eller flera i väntan på vad priset blir kan du mejla mig på stjarnkraft@aland.net. En reservation binder dig inte till köp, men garanterar att du inte blir utan ditt/dina ex om du accep­terar det ännu inte fastslagna priset.

Hej, vad det går!

MED ETT AVSNITT av ”Morden i Midsomer” här, ett annat av ”Siden­vägen på 30 dagar” där och tjilevipp, så fort det går att virka mor­mors­rutor! Rutorna till filten jag började på för en knapp vecka sedan ökar i antal. De första 46 är på god väg att bli färdiga. Det är nästan en tred­jedel av hela filten det :o)

Just nu avstår jag från att tänka på det jättejobb det är att virka ihop alla rutor med varandra. För att inte tala om att virka en kant runt hela härligheten.

Nå, den dagen den sorgen och just nu är det inte tal om mer virkning. Nu ska det underhållsklippas äppelträd och jag skänker en tack­sam­hetens tanke till den klipska män­niska som hittat på den tele­skop­skaf­tade universalklipparen. Bensköra femtiplussare har en hel del DNA gemensamt med schimpanser men ska trots det ogärna klänga om­kring i trädkronor. Då är det fint att kunna stå stadigt med båda fötter­na på jorden och ändå klippa högst upp i topparna.

Det rör på sig

ETT PAR VECKOR senare än hos väninnan S, men nu kommer de, mi­na pioner! Det är samma knock out-effekt varje år; de fullkomligen däckar mig med sin skönhet och doft. Först ut är som vanligt de blek­rosa/vita.

Jordgubbarna tar sig också. Faktum är att den här första skålen inte skördades många dagar senare än ifjol, då jag plockade ungefär sam­ma mängd den 2 juli. Så även om man inbillar sig att allting är senare den här sommaren tycks det mesta ändå hålla tidtabellen rätt hyfsat.

Och så äntligen, efter år av väntan, får jag uppleva buskrosen 'Früh­lingsduft' i blom! Den är jättesöt, men doften är kanske i mitt tycke lite väl ”tvålig”.

Annat som hållit tidtabellen är ”60+ och singel”. VD på Papertalk ring­de igår och berättade att boken är färdigtryckt. På lördag kvistar jag över och hämtar den från konungariket. Guuuuuu, va’ spännande ...

Flera rosor, tack! Men gärna färre bladlöss.

SÅG NI AVSNITTET av det brittiska trädgårdsprogrammet ”Året i träd­gården” där de visade hur lätt man kan sticklingföröka busk- och klät­ter­rosor av vedartad årstillväxt? Busenkelt, vad det verkar. Måste tes­tas!

Den klätterros som verkar ha etablerat sig allra fortast och bäst vid ”Rucklet” är underbara 'Wrams Gunnarstorp', som jag skaffade 2009. Den växer helt enkelt så det knakar och har en blomning som både doftar och är en stor ögon­fröjd.

Värre är det med en annan favoritros, 'Ilse Krohn Superior'. Samtidigt som gunnarstorpar’n är helt fri från löss är stackars Ilses knoppar des­to mer attackerade av dessa gröna, små as. Två besprutningar med såp- & spritlösning har inte haft någon nämnvärd effekt :o(

Minns ni förresten att jag skrev om korgpilarna jag planterade i hös­tas och som jag i våras trodde hade kolat vippen? En del av det trots allt livskraftiga materialet satte jag direkt i jord där det uppstått luckor, resten i en burk med vatten i Glaspalatset. Och när jag för några veck­or sedan toppklippte mina äldre plantor sparade jag några sticklingar av dem också.

Efter mindre än en månad ser det ut så här:

Men mitt behov av korgpil är fyllt, så jag delar gärna ut de här färdig­ro­ta­de plantorna om någon är intresserad.

Mina lökar ... och andra läckerheter

FASTÄN DET HAR varit både kallt och vått kan jag åtminstone inte klaga på hur min sibiriska vitlök har vuxit i år. Högrest och kraftig står den på parad mellan jordgubbsraderna och har nu gått i knopp. Men blomma får den inte! Nu ska knopparna knipsas bort, så att inte all växtkraft går till blomningen istället för till löken.

I slutet av augusti är det dags att skörda. Många, stora och klyftade lökar ser jag fram mot den här gången! En enda lök ska jag låta gå i blom, bara för att det är rätt kul att odla från frö också :o)

Luktärtssådden gick väl däremot sisådär. Det var inte mycket som grod­de, men några plantor har jag i alla fall fått till. Två krukor grävde jag igår rätt ner i gräsmattan och gjorde ett enkelt växtstöd av några sälgslanor jag sparat i förrådet över vintern. Plantorna är så pyttesmå att jag är verkligt tveksam till om jag alls kommer att kunna plocka någ­ra luktärtsbuketter denna sommar.

Men det finns ju annat som blommar. Tills vidare har jag bara ett par honungslökar, men ska absolut skaffa fler. Samma med stjärnflockan, en av mina absoluta favoritblommor. Hoppas, hoppas det kommer att finnas plantor på höstrean!

Och den verkliga vardagslyxen är att i köksfönstret kunna ställa flera buketter med snittblommor. Prästkragar råder det sannerligen ingen brist på här på gården!

Det kommer det inte heller att göra vad talgoxar beträffar. Det pips i högan sky i fyra holkar och föräldrarna flyger som de tättingar de fak­tiskt är i skytteltrafik med proviant till sina kullar. Vet ni hur glad jag är att jag byggde och satte upp mina holkar?

Om det här med sinnlighet

DET GÄLLER ATT njuta av de små sakerna som Livet bjuder på. Sånt som är gratis. Jag blir inte lyckligare om det i mitt vardagsrum står en gigantisk platt-tv eller om Röda Faran över en natt genomgår en meta­morfos och blir en blänkande Porsche. Men jag blir lycklig – såå lycklig – av den sinnliga doften av en nyutslagen pion.

Gårdagens slagregn ställde till det hos väninnan S, som delade med sig av sitt överflöd. Mina egna har ännu inte börjat blomma. Kan ni kän­na doften..?

En annan form av sinnlighet är förmånen att kunna skapa något med sina egna händer (den lyckan varar kanske inte för evigt, eftersom art­rosen tydligen slagit klorna i min kropp). I gårdagens eländiga regn­ruskväder slog det mig plötsligt att jag visserligen virkat en stor filt av hexagoner och en annan av mormorsränder, men konstigt nog ingen med traditionella mormorsrutor.

Kombinationen regn och en oförutsedd garngåva från Anki blev gnis­tan som tände krutdunken och produktionen gick igång på alla åtta:

Vilken färg jag ska använda mig av för att sammanfoga rutorna åter­står ännu att se. Naturvitt? Eller kanske blekt lindblomsgrönt..? Något ljust ska det i alla fall bli, så mycket har jag redan beslutat.

Vad som däremot är färgsäkert är den artbestämningskvist jag nöp med mig vid min sticklingräd häromsistens, det som visade sig vara en weigela (eller trädgårdsprakttry). Det som från början var hårt slutna knoppar har mitt i allt utvecklats till sinnligt blodröda blommor:

Toppsticklingarna från samma buske som jag satt i jord verkar - pep­par, peppar, ta i trä - överleva och rota sig, och idag skiner solen igen. Är det nu det blir sommar..?

PS. Om någon råkar ligga inne med fjolliga rester av t.ex. Novitas Nal­legarn (eller garn av motsvarande kvalitet) som någon vill bli av med får dessa med förtjusning lämpas över på undertecknad för att an­vän­das i det nystartade filtprojektet :o)