SKAM DEN SOM ger sig! Igår eftermiddag gick det nya läkarintyget iväg till både höger och vänster, så nu är det bara att luta sig tillbaka och ... invänta nästa avslagsrunda.
Det är inte utan att jag snart kan titulera mig proffs på det här. Och tänk, så mycket jag fått på köpet! Förutom mängder med juridisk kunskap:
... en [skrämmande] inblick i kompetensen (?) hos republikens myndigheter och instanser, med särskild tonvikt på Åland, vårt Åland,
... massvis med träning i både finska och engelska, eftersom det i vårt enligt lag tvåspråkiga land inte alltid låter sig göras att bli betjänad på sitt modersmål om detta, gud förbjude, råkar vara svenska,
... en totalhavererad tro på vårt lika värde inför lagen och, icke att förglömma,
... mängder av nya, goda ovänner både högt och lågt.
Och vad jag verkligen fått lära mig, är att vår nation kryllar av maktberusade småpåvar och, kretsande som vilsekomna satelliter runt dem, ett fotfolk, vars samlade IQ med god marginal torde understiga den hos en överbegåvad fiskmås. Så nog måste jag ändå säga att jag är en i sanning privilegierad människa!
Ja, jag menar, huru många äro icke de, som går genom livet utan att överhuvudtaget få vara med om någonting spännande..? Som, alltmedan decennium läggs till decennium, vecka efter vecka traskar på i sin makliga, förutsägbara lunk fram till fredagskvällen, då man i sällskap av nära och kära, samtidigt som man göder sig med friterade rotsaker och fyller sig med ”nattvardsvin” av varierat slag, samlas runt den nutida altartavlan, för att i HD-kvalitet begapa hur ännu några medmänniskor villigt utsätter sig för vilket som helst mått av förnedring för att få sin stund i rampljuset.*)
Skämt åsido, så skulle det kännas rätt fint att snart få sitt normala liv tillbaka. För i motsats till vad folk, fä och försäkringsbranschen tycks tro, så är det ingen dans på ett högblankt ballroom-golv att vara insnärjd i det s.k. sociala skyddsnätet. Man skär sannerligen inte guld med täljkniv eller lever livets glada dagar. Den energi man borde lägga på att tillfriskna och bli arbetsför går i sin helhet åt till att uppfinna nya överlevnadsstrategier, slåss med tygellöst snurrande papperskvarnar och koka soppa på en upphittad spik.
Dystra tankar en strålande vacker marsdag? Förvisso, men låt mig avsluta med att, som Steffe, citera en mycket klok man, dvs doktor Gunnar Nordenstam i Sverige:
Årets nobelpris i fysiologi borde naturligtvis ha gått till Fredrik Reinfeldt för hans upptäckt att inga sjukdomar varar längre än ett år – en upptäckt som saknar motstycke i medicinens historia.
* Där fick jag till det! Enligt LIX har den texten läsbarhetsindex 98, vilket innebär att den klassificeras som mycket svår, s.k. byråkratsvenska, hehe! :oD
