Knoppar av hopp

OTÅLIG SOM EN unge på julaftonen vankar jag runt i min trädgård och söker efter tecken som tyder på att aprilkylan börjar ge upp. Det går trögt i år.

Men skogslinden jag räddat från en tynande tillvaro i mörkret under mina två jättegranar visar röda, mognande bladknoppar!


Och libstickan – som för övrigt måste omlokaliseras denna vår – har stuckit upp sitt skrynkliga anlete ur den ännu kalla jorden. I det här stadiet ser skottet nästan obscent ut, inte sant?


Min lilla krusbärsbuske, en present av gode vännen G för flera år sedan, har aldrig riktigt tagit sig. Att den flyttats summa tre gånger är förstås förklaringen, men envist överlever den och tänker tydligen fortsätta med det.


Oj, oj ... Det är svårt att tro att detta ska bli ett frodigt bestånd med jordgubbsplantor senare i år! Men Någon borde ut och rensa bort allt fjolårsskräp.

RECEPT > Formbröd med frön & lingon

VID DET SENASTE baket blev det inte bara brödet med frukt och nötter utan också en form med den här varianten, med frön och lingonsylt:


25 g jäst
1 dl filmjölk (surmjölk i Finland)
2,5 dl kallt vatten
1 msk olja, gärna olivolja
2 msk krossade linfrön
2 msk skalade sesamfrön
0,5 dl skalade solrosfrön
0,5 dl lingonsylt
1 dl rågsikt
2 dl dinkelmjöl
i runda slängar 5-6 dl specialvetemjöl
1 knapp msk gott havssalt

Lös upp jästen i vattnet och filmjölken. Hiva i alla ingredienser, för­utom saltet och ett par deciliter av specialvetemjölet. Rör ihop och tillsätt yt­terligare vetemjöl tills degen antar en elastisk konsistens och slutar klibba mot bunken, men den får fortfarande vara mer lös än stabbig. Knåda i maskin 5 min. – för hand c. 10. Nu tillsätts saltet och sen fortsätter du knåda lika länge till.

Klä en avlång brödform med bakplåtspapper och stjälp upp degen i formen. Pudra vetemjöl över ytan, lägg en handduk över och låt brö­det jäsa sisådär en dryg timme i rumstemperatur.


Sätt på ugnen på 250° grader och ställ in formen på nedre falsen. Efter 5 minuter öppnar du ugnsluckan en kort stund för att släppa ut en del av värmen. Samtidigt sänker du temperaturen till 220° och gräddar vidare i 25-30 minuter eller tills brödets innertemperatur är 97°.

***
Låt det nygräddade brödet svalna på galler, inlindat i en handduk. Ett jäkla gott bröd, om jag får säga det själv!



LADDA NER SOM PDF-FIL

Could have fooled me ...

Igår, 21 april, och ...

20 december ifjol.

Eller vice versa..? Skillnaden är hårfin. Vad trött jag blir ... Nå’n som hänger med på att emigrera till Nya Zeeland?!

Solitär i all ära ...

DET RÅDER INGEN tvekan om att vi befinner oss i april. Igår sken solen och jag blev svettig av vedhuggningen, idag är det svinkallt och från skyn faller inte isländsk aska utan snöblandat regn. Enastående upplyftande för en annan, som redan sitter med avtryckarfingret på frö­på­sarna :o(


Den rådande kvällen är egentligen som gjord för gemytligt umgänge inomhus. Med brasan muntert knastrande i bakgrunden samlas vi runt ett sällskapsspel och har det gott. Eller nä.

Lilla A är annorstädes och ägnar sig åt fysisk fostran och Drömprinsen lyser med sin sedvanliga frånvaro. I ”Rucklet” finns bara jag, och det blir jä*ligt trist att spela Solitär i all evighet. En gång gjorde jag ett försök med schack, men partiet ville aldrig ta slut, eftersom jag lirade lika listigt på båda planhalvor ...


Förr, då när dinosaurierna nyligen dött ut, brukade det spelas mycket Alfapet (eller scrabble, som det heter ”på riktigt”) här i krokarna. Men motspelarna har liksom tagit vägen. Kolavippade är dom eller bort­flyttade, och därmed väldigt lite tillgängliga.

Som ett halvbra substitut för levande sällskap reggade jag mig för några år sedan på www.betapet.com och spelade en del on-line, men nuförtiden tar jag till Frank Ordmonstret när abstinensen blir som störst och hjärnan behöver få sig en genomkörare.

En av livets Stora Frågor är var f*n man, i den här åldern, ska hitta sig nya scrabblekompisar? Fast att träffas in real life verkar vara en ut­döende vana. Visst är det tragiskt?

Men så kan det väl inte vara..?

NYUPPSTIGEN MED TRASSLIGT hår sitter jag vid bordet och fån­stir­rar ut genom mitt nytvättade köksfönster. Mellan händerna en kopp nybryggt kaffe, riktigt kaffe. Plötsligt slås jag av en tanke:

Under en tid, ungefär sedan Peter blev sämre i höstas, har jag varit lat och druckit pulverkaffe. Masssor av pulverkaffe. Hela oceaner. För med pulverkaffepimplandet har det varit så, att efter en kopp har suget ef­ter en till ... och ännu en till ... varit stort.


Så är det inte när jag brygger äkta vara. Inte kan det väl vara så, att det även i snabbkaffe tillsätts något som gör att man inte ”blir mätt”?! Precis som med livsmedel, där E621-E625 gör att mätt­nads­käns­lan trubbas av.

*blir mörkrädd*

Någon annan kaffemoster/-morbror som tyckt sig notera samma fe­no­men..?

(Muggen är gjord av Judy Kuitunen och ingår i en serie som varit min favorit i många, många år. Kannan i bakgrunden hör till min jä*la Mocca­mas­ter. Tvi vale.)

RECEPT > Formbröd med aprikoser, fikon & nötter

 
DET HAR VARIT bakdag i ”Rucklet” igen, ett riktigt nu-ska-vi-se-vad-som-finns-kvar-i-påsarna-bak. Det blev två olika bröd och här är re­ceptet på det ena (det till vänster i bild):


25 g jäst
1 dl filmjölk (surmjölk i Finland)
2,5 dl kallt vatten
1 msk olja, gärna olivolja
3 torkade aprikoser skurna i små bitar
3 torkade fikon skurna i små bitar
en näve hasselnötter, grovhackas
1 knapp msk gott havssalt
1 dl rågsikt
2 dl dinkelmjöl
i runda slängar 5-6 dl specialvetemjöl

Lös upp jästen i vattnet och filmjölken. Hiva i merparten av mjölet, förutom ett par deciliter av specialvetemjölet. Rör ihop och tillsätt yt­terligare vetemjöl tills degen antar en elastisk konsistens och slutar klibba mot bunken, men den får fortfarande vara mer lös än stabbig. Knåda i maskin 5 min. – för hand c. 10. Nu tillsätts saltet och sen fortsätter du knåda lika länge till. Precis innan det är dags att sluta knåda puttar du med frukt- och nötblandningen och kör maskinen bara precis så länge att allt har blandats in i degen.

Klä en avlång brödform med bakplåtspapper och stjälp upp degen i formen. Pudra vetemjöl över ytan, lägg en handduk över och låt brö­det jäsa sisådär en dryg timme i rumstemperatur.


Sätt på ugnen på 250° grader och ställ in formen på nedre falsen. Efter 5 minuter öppnar du ugnsluckan en kort stund för att släppa ut en del av värmen. Samtidigt sänker du temperaturen till 220° och gräddar vidare i 25-30 minuter eller tills brödets innertemperatur är 97°.

***
Låt det nygräddade brödet svalna på galler, inlindat i en handduk. Det här smakrika brödet passar utmärkt att rosta!



LADDA NER SOM PDF-FIL

Titta, det finns liv!

JAG FASCINERAS DAGLIGEN över att naturen lyckas överleva vint­rar sådana som den vi nyss klarat av. Det är tufft för människor, i sina cent­ralvärmda hus, men tänk på vilken makalös förmåga till över­lev­nad de har, växterna och djuren ...


En yrvaken lite krake, störd av min städning i beståndet med kärleks­ört. Och när snön väl smälte bort, vad tittar inte fram om pyttesmå, friskt gröna tak­lökar! Vad glad jag blir :oD

Vem behöver sex ...

... NÄR ALLT SOM behövs för ett lyckorus är nyputsade fönster?

Tills vidare får det räcka med det i köket, det som är utsatt för 99 % av mitt fönstertittande. Att ge sig i kast med samtliga känns som bort­kastat arbete så länge som Eyjafjallajökull fortsättningsvis är aktiv.


Visst är det förresten spännande, detta att gamla husmorsknep of­tast är de bästa? Färgglada sprejflaskor och Enjotrasor i alla ära, men milt diskmedelsvatten, en vanlig disktrasa och eftertorkning med hopknycklat tidningspapper är fortfarande bästa sättet att få ett ski­nande blankt resultat utan ränder och fläckar.


Jag blev så glad över min lyckade insats att jag omedelbums bytte ut påskäggen mot en mobil med färgglada origamistjärnor istället :o)

(Mobilen är egentligen till salu och finns i min butik på Etsy, men den kan precis lika bra lagerhållas i mitt köksfönster som en våning ner i ateljén.)



Jättevälkommen till gänget, Mina dagar! :oD

En haiku till våren

Eller nja, det här är ju faktiskt ingen ”äkta” haiku, så låt oss därför kalla det för min fria tolkning av haikudiktning.

I dammig vårsol
en yrvaken flugas ilskna surr av envist hopp
vid glasets stängda port.

***
Flera haikuer jag skrivit hittar du i samlingen ”Haiku”, som du kan läsa som en pdf-fil om du klickar HÄR. De som är nyast och inte finns med i samlingen hittar du via etiketten ”Haiku” i spalten till höger.

Virka, virka, virka ... filt av hexagoner #1

NU HAR JAG dragit igång ett stort projekt; det ska bli en hel filt av hexagoner. Det här är något som inte är gjort i en handvändning, så jag räknar med att den kan ta uppåt ett år att färdigställa. Men utan panik och med en sexkant nu och en annan då ska det nog gå bra :o)

De här sju olika färgkombinationerna ska det bli:


Och så har jag ”skissat” lite i PhotoShop för att få koll på i vilken ordning de kommer på varje rad:


Wish me luck!

[tags: crochet, blanket, hexagon, multicolor, colorful]

Veckans Vanartiga Vers #1

En ungkarl i landet Andorra,
har händer rätt tunna och torra.
Men han gneta’ och slet
så att stången gick het,
sen ropte han: ”Yihaa, Gomorra!”

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

PREMIÄR: Veckans Vanartiga Vers

DET VAR INTE lätt att vakna i morse. Halva hjärnan var liksom på medan den andra delen var helt av, men sen, när de fick igång sam­ar­be­tet, föddes en idé: Från och med denna måndag ska jag börja varje ny vecka med en limerick ur min egen produktion!

De finns i och för sig tillgängliga i digital bokform, men jag har en känsla av att det inte är så många som gitter ladda ner pdf-filen, än mindre läsa hela samlingen. Så nu tar vi dom istället från A till Ö, en ny varje måndag morgon. Jag har vid det här laget plitat ihop över hundra stycken, så framtiden är så att säga räddad :o)

Den första hittar du HÄR.

VARNING!
Vet du med dig att du inte gillar fräckisar ska du blunda så fort du ser rubriken Veckans Vanartiga Vers och omedelbart hoppa vidare till ett annat inlägg ;o)

Men ... tycker du att limericken var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Promenadpengar

NÄR JAG GÅR ut och går går jag i princip samma runda varje gång. Därför är det mer än häpnadsväckande hur mycket pengar jag plock­at ihop under årens lopp, på samma enahanda sträcka.

Numera är jag alltid välklädd när jag ger mig iväg. Väklädd betyder, i det här fallet, att jag har en plastkasse i fickan, för jag vet att det lig­ger pengar i dikeskanterna. Dagens promenad var riktigt lönsam och inbringade 3,50 euro, vilket är ett rejält snäpp över det normala. Men, men, ”det som göms i snö kommer upp i tö”, och detta gäller de­finitivt även pengar.


Jag är inte dummare än att jag insett att min pantsamlarvurm för­mod­ligen är en bidragande orsak till att det finns vissa som har lite svårt för att promenera i mitt sällskap. Det anses visst lite skäm­migt att sam­la pengar. Fast för egen del tycker jag det är långt skämmigare att slänga bort dem! Och allra mest skämmigt är det väl ändå att slänga dem ute, i naturen..?

Nystruket

SISÅDÄRJA, NU ÄR en punkt på listan avklarad. Plus att barometern för jag-ger-fullständigt-fan-i-hur-jag-ser-ut har slagit över lite, lite grann på solsken; jag har nämligen lackat tånaglarna. Det oerhörda i detta faktum borde egentligen rendera någon form av utmärkelse, t.ex. Nobelpriset i pedikyr eller Nordiska Rådets stora fot­vårds­sti­pen­dium, för det har inte inträffat på ... ja, jag minns inte.


Så nu ska vi gå ut på går’n, mina små tår och ja’! Och sen går vi kan­ske ut och går också. När vi nu ändå är på g, menar jag :o)

*viftar glatt med de rosa små* [Lumene, Nr. 26, gammalt som gatan]

PS. Om ni tycker det ser ut som att jag inte har några lilltånaglar så är det nästan sant. De är så infernaliskt små att de nästan inte syns. Skitsvåra att måla!

Valet är fritt

SÖNDAG FÖRMIDDAG. SOLEN strålar från en klarblå himmel och in­te ett isländskt askmoln kan skönjas så långt ögat når. Idag är det läge att få saker och ting uträttade! Frågan är bara vad? Listan är lång. Varsågoda, här är ett silverfat med läckra hors d'oeuvres:

Ta en utlovad promenad med kompisen P.

Sätta fötterna i blöt för att överhuvudtaget kunna ta en promenad.

Kånka ut och måla hatthyllan som i ett halvår (minst) legat sön­der­mon­te­rad, färdigt sandpapprad och väntat på väder lämpligt för sprej­målning.

Tvätta fönster.

Baka bröd.

Städa i rabatterna och klippa ner allt torrt och fult som är kvar sedan hösten.

Tvätta bilen och vaxa densamma (... går bort direkt!)

Vända alla sex lövkomposter.

Tömma och sålla hushållskomposten.

Städa pannrummet, som inte blivit ordentligt uppsnyggat efter so­ta­rens framfart för jättelänge sedan.

Spika upp en hörnlist i hallen.

Fläckmåla de igenspacklade skruvhålen på väggarna i nedre hallen.

Lyfta ner, grundbehandla och måla fyra innerdörrar.

Skruva upp spaljén till klätterrosen Wrams Gunnarstorp jag plan­te­ra­de i fjol.

Byta olja i gräsklipparen.

Renovera fönster.

Renovera fönster.

Renovera fönster.

Renovera fönster.

Renov...

***
Jag tror jag börjar med fötterna.

Moms? Mums!

OJ DÅ, JAG hade visst glömt att ta in posten igår. Trodde bara det var dagens morgontidning som låg och möglade i lådan, men det var det inte. Ett äckligt fönsterkuvert låg där också. Fast det var inte alls äckligt, visade det sig, när jag sent om sider tog mig för att sprätta.

Sydvästra Finlands företagsskattebyrå ska ha en stor, blöt ...

*pusseli-puss-puss*

Jag har fått återbäring på momsen, och dessutom mer än en femma! Det satt som en smäck det beskedet, en dag som denna.

Tant Trött är nu lite gladare :oD

(Hur mycket de har råddat och krånglat innan de väl fick tummen ur tänker jag inte berätta. Då blir jag bara på pissigt humör igen.)

Tant Trött #2

TANT TRÖTT ÄR även trött på att vara trött. Det är jävligt tröttsamt att vara trött, liksom det är uttröttande att vara "trött på". Nu har Tant Trött tröttnat på det! Tant Trött kör nu istället iväg och tröttar ut sig med att tjacka käk.

Tant Trött

IDAG ÄR TANTEN trött. På alla sätt och vis. Jag är trött på att

... hela tiden känna att tiden inte räcker till för allt jag vill få gjort

... garnet alltid tar slut när det är bara fyra maskor kvar

... jag fortfarande har tillräckligt god syn för att se att jag blivit både gråhårig och skrynklig

... jag inte har energi nog för att bry mig om hur jag ser ut (och det finns ju ingen som bryr sig om att jag inte bryr mig)

... försöka vara kreativ i köket när det ändå finns E621 i nästan allt som har med mat att göra

... det aldrig är någon som ger mig en kram

... inte ha en slant över till något kul med lilla A

... bara shoppa second hand kläder och skor (bortsett från trosorna från KappAhl)

... jag vet att jag kommer att skjuta fram fönsterrenoveringen ännu ett år, minst

... det inte finns någonstans att gå ut för att träffa folk i den här hålan

... ja, precis allt egentligen, när jag riktigt tänker efter.

Men allra, allra mest trött är jag på att vara ensam. Fy, vad jag är trött på det :o( Orka vara glad ...

God almighty, save us from Viagra

GAAAAAAAAAH!!! JAG FÅR snart spel på all denna spam som likt en digital tsunamivåg väller in i min mejlbox. Allra mest irriterande är det att 99,9 % av denna smörja är försök att få mig att köpa Viagra. Viagra..? Vad i helskotta ska jag med Viagra till???


Jag stängde av datorn vid midnatt igår och slog på den klockan åtta på morgonen idag. Under dessa åtta timmar har det vällt in 163 skräpmeddelanden. Ett ... hundra ... sextio ... tre stycken! Det blir ett snitt på tjugo i timmen, närmare 500 på ett dygn. Jamen, hallå där, det är ju inte klokt!!!

*himlar med ögonen*

Samtidigt oreras det i tid och otid om hur mycket dyrbar energi som går till spillo av att hålla internet up and running. Tror jag det, när saj­berspejs svämmar över av sånt här ”rymdskrot”! Digital nedskräpning borde bötesbeläggas, på samma sätt som det är förbjudet att så mycket som spotta på gatorna i Singapore. Och detta förbud skulle för mitt vidkommande framför allt utfärdas för all denna potenspost.

*ser en ny tanke födas*

Nej, för sjutton, nu vet jag! Det är förstås den receptfria försäljningen av Viagra (och alla motsvarande generiska preparat, förstås) som borde förbjudas! Är det inte tillåtet att sälja skiten torde det inte vara mycket värt att marknadsföra smörjan heller? Och hörni, fullt fräs i timmar, det är väl ändå groteskt onaturligt..? Personligen blir jag trött bara av att tänka på det.

Riggad för sommar'n!

INTE FAN DÖK han upp, Richard. Ingen annan bra å ha-karl heller :o(

*suckar*


Som vanligt har man alltså fått reda sig själv, och även denna gång överlevt eländet. Faktum är, att när jag väl fick upp farten släpade jag t.o.m. fram grovsugaren och dammsög igenom Röda Faran. Det har nog inte hänt på ... *tänker och räknar på fingrarna* ... tre år eller något i den stilen. Men vafan, när det gäller bilar ska man inte gå till överdrift ;o)

Närsom jag kröp omkring där på gården och flyttade mig från däck till däck upptäckte jag något som fick mitt blod att isas i ådrorna. Samt­liga fyra gummisaker (damasker tror jag de heter ”på riktigt”) som ska sitta runt kolven som går genom stötdämparen har liksom själv­destruerat, vilket f.ö. var den egentliga orsaken till den oplanerade bil­städ­ningen. Inte skulle jag täckas lämna in skrället på verkstad så som hon såg ut! (Lite vax skulle inte heller slå hål i sidan ...)


Efter en stunds hyperventilerande och en hjärtsnörpsframkallande vision av hundralappar stillsamt fladd­ran­de iväg mot solnedgången lyfte jag luren och ringde Bil-Jocke. En­ligt densamme är det inte nå­gon som helst panik – faktiskt inte ens nödvändigt – att åtgärda gummigrejerna. Så länge det inte läcker olja är det ingen fara på taket, sa han.

*andas igen för första gången på en kvart*

Meeeh ... då undrar ju en praktiskt lagd och tänkande kvinna: Varför sät­ter man dit såna där veckade gummigrunkor överhuvudtaget, om det nu är så att de ändå inte behövs..?

*fattar nada*

Det är dags nu, däckdags

OM DET INTE kommer några fler inlägg efter det här kan det finnas fler orsaker:

a) domkraften pajade och jag blev under bilen
b) jag hoppade på fälgkorset för att få upp en tjurig bult, föll och bröt lårbenet
c) ryggen gick av när jag kom till däck nummer 4
d) Richard Gere dök upp, bytte däcken åt mig och bjöd ut mig på middag. I New York.

*överväger allvarligt att övergå till såna där allvädersdäck*

Virka, virka, virka ... kudde med mormorsrutor och blommor

ÄNTLIGEN ÄR DEN färdig, kudden som ska bli en present åt hm-hm som fyllde hm-hm igår. Formatet på överdraget är c. 47x47 cm. In­nerkudden är dunfylld och 50x50 cm, så den är alltså lite större för att kudden ska bli så där bullig som åtminstone jag vill ha den.


Baksidan, av stadigt bomullstyg, är delad på mitten och knäpps med tre knappar. För att slippa sy knapphål i tyget (som jag aldrig blivit bra på) krokade jag en remsa lika lång som kudden är bred och avslutade med ett virkat varv för att göra tre knäppningsöglor.


Hoppas nu bara att mottagaren kommer att gilla presenten. Fast med mina gåvor är det så att de alltid ges med det förbehåll att jag abso­lut inte tar illa upp om de av någon orsak vandrar vidare. Bara för att jag är nöjd med något betyder det inte per automatik att andra är det. ”Varan ska vandra”, sa alltid min mamma. Det håller jag fullständigt med om, och har själv inga som helst betänkligheter när det gäller att göra mig av med saker jag inte tycker om :o)


[tags: crochet, cushion, granny squares, flower, multicolor, colorful]

Fika för flinka fingrar

GAMLA, HEDERLIGA SYJUNTOR i alla ära, men det jag vill ha i Marie­hamn är ett hantverkscafé. Tänk vilken möjlighet ett sånt skulle bety­da för människor som delar ens intresse för handens skaparkraft! Hantverkandet per se är ju i många fall en väldigt ensam syssla. Man sitter i sin verkstad, ateljé eller studio och träffar just ingen annan, och möjligheten att utbyta tips, idéer och rakt av vara social är liksom borta. Gone. Non-existent.

Den här idén finns i många större städer och jag tror definitivt att det skulle funka även i våra lilla stad. Kaffe, en smaskig tårtbit och prat och skratt med gamla och nya hantverksbekanta – hu, jag kan knappt hålla mig i skinnet av längtan ... Så snälla någon caféägare i stan, sätt igång!

*tänker till en sekund*

För så illa kan det väl inte vara att ingen annan än jag skulle välkom­na ett sånt initiativ? Det kan det väl inte..?

Elda bör man!

VALBORGSMÄSSOAFTONEN närmar sig med stormsteg. Märkligt så fort den kommer. Det var ju nyss jul, eller hur?

*förvirrad*

Nåväl, till Valborg ska man elda, det hör till våra hävd­vunna tra­di­tio­ner. Så även hos oss här i ”Rucklet” ända sedan den första våren. Då lät jag metodiskt ett femtioårigt, vildvuxet buskage korallkornell gå sin skapare till mötes i lågorna i ett gammalt oljefat på gården. Fak­tum är att jag redan i ett par veckor hade smygeldat på kvällarna, men crescendo råkade lämpligt nog infalla lagom till valborgshelgen – och därmed var min framtida bana som civilt olydig utstakad, ång­väl­tad och asfalterad. Inte får man ju elda mitt i stan!

Följande vår hade turen kommit till äppelträden. Har ni någon aning om hur mycket ris det blir när man beskär fyra femtioåriga fruktträd? Svaret är: mycket. Jättemycket. Men än en gång rullade jag fram mitt oljefat och tuttade på. Hälften av riset kördes bort med lastbil och se­dan stod jag kväll efter kväll och eldade sakta men säkert undan res­ten. Och de allra sista pinnarna blev lågornas rov på val­borgs­mäs­so­af­to­nen.

Året därpå hade jag av någon anledning fått lite kalla fötter, för det är ju trots allt eldningsförbud i stan. Planen var därför att hålla lite lägre profil, så jag inskränkte mig till torra barr, småkvistar och kottar i tunnan. Det var vid detta tillfälle jag konstaterade att fuktiga barr inte lämpar sig för eldning, i alla fall inte i lönndom. Det bolmar. En enda hink barr åstadkommer ett rökmoln som snudd på får Hiroshima att blekna. Men inte tusan kom brandkåren ylande för det.

Ifjol hade jag gallrat ur syrenhäcken och föryngrat en stor forsythia – och så förstås den vanliga kompotten med kottar och barr. Eftersom jag med bravur tränat in min barreldningsteknik året före blev det en rätt lagom brasa, och medan elden falnade i tunnan spelade vi kubb och drack vin tills solen gick ner och det blev för kallt för att vistas utomhus. Inte heller denna gång kom det någon stegbil insladdande på gården.

I år är det snudd på katastrof, för jag har nästan ingenting att elda. Det är nämligen så att Herr K var på besök med sin släpvagn här­om­dagen, så mina prydligt staplade hägghögar är ett minne blott. Men lite kottar och barr ska jag nog lyckas gneta ihop! Oljefatet får där­emot vila den här gången. Nytt för året blir eldning i den gamla tvätt­gryta av gjutjärn som jag med berömvärd framsynthet sparade när tvättstugan revs för renovering.

Den här gången blir det således premiär för en helt laglig val­borgs­brasa, för grilla det får man, till och med i stan. Och jag kan väl knap­past bötfällas för att jag inte har råd att hålla mig med en dyr klotgrill utan är tvungen att elda i en gammal gryta..?

*ler hult och oskyldigt*

PS. Tidigare år har jag faktiskt lagt ut en dimridå medelst ett galler och en korvlänk bredvid oljefatet. Bara om utifall att. Såvitt jag vet står det ingenting i Mariehamns ordningsstadgar om något max­for­mat på grillar; ett oljefat kan tyckas lite stort, men vem är det som har rätt att avgöra att det är för stort..? Eller att det tar cirka två veckor att få till en lämplig glödbädd ;o)

Virka, virka, virka ... luftiga blommor

NATURLIGTVIS HAR JAG inte kunnat sitta overksam efter att den sista maskan på väskan var klar. Inspirerad av mina nya japanska böcker har jag satt igång med något som jag t.v. inte vet vad det blir när det blir färdigt. En halsduk? En gardinkappa..? Eller kanske rentav något i klädväg? Ja, inte vet jag, jag bara hittade på det här mönst­ret och sen får vi se vad det blir i slutändan :o)

Det här är ett utmärkt projekt när stumparna med restgarn börjar bli överväldigande många! Det går nämligen inte åt många meter garn till varje enskild blomma.


[tags: crochet, flower, multicolor, colorful, garland, scarf]

Virka, virka, virka ... randig väska #2

SÅ HÄR BLEV den, den senaste randiga väskan. I jämförelse med den förra har den här en oval botten, enfärgade handtag och blixt­lås­stängning, och som synes är färgskalan en helt annan. Fodret är svart och blixtlåset rött.

Jag har ännu inte bestämt mig för om den ska få någon ytterligare dekoration eller om den ska anses vara färdig i det här utförandet. Vad tycker ni?



[tags: crochet, bag, tote, stripes, strap, multicolor, colorful]

Det våras för ... flugorna

Kommentarer överflödiga, eller hur? Vågar man sig upp på kallvinden möts man av ett högljutt surr. Det är ljudet av hundratals – kanske rentav tusentals – flugor som håller på att begå självmord i det gas­siga söderfönstret. Snart dags att ta fram sopborste och skyffel och ta vara på liken :o)

Smått & gott

DET VERKAR SOM om personalen på posten här på Åland inte är läskunnig. Idag blev jag för jag vet inte hur mångte gången tvungen att fara och hämta ett paket från tullen, trots att innehållet inte är förtullningspliktigt och varuvärdet understiger gränsen för när man måste betala moms. Både innehåll och värde dessutom klart och tydligt deklarerade på försändelsens utsida!

*avgrundsdjup suck*


Det som kom var 400 gram Miyukipärlor som jag köpt från Texas, USA via Etsy; åtta små påsar à 50 g. Här på bilden ligger de på en rund bricka av orange melamin, som jag fyndade för 1 euro på loppis­shop­pen Bettans Bod på vägen hem. Ett par fina, svarta, oanvända Ree­bok träningsskor fick jag också på samma ställe för 12 euro. Kanon­fynd, eftersom mina ”pågående” Nike börjar sjunga på sista versen efter tre års flitig användning. Dem har jag f.ö. köpt på samma ställe för ungefär samma peng.


Men nu har jag inte tid att sitta här och häcka! Jag måste sätta igång med bärremmarna till min andra virkade väska, som blev färdig imor­se. Den här gången tänker jag kroka remmarna istället för att virka. Krokning blir mindre elastiskt och det är ju en kvalitet av eftersträva när det gäller remmar :o)

Vår ute, vår inne

JA, JÄDRAR, NU är den verkligen på gång, våren. I trädgården har på ett par dagar krokusarna äntligen tittat upp. Ja, vissa har till och med slagit ut:


Och i mitt badrum hängde det en kille och läste ett gammalt nummer av ”Äntligen hemma”.


Men efter en stund blev han visst irriterad på mitt fotograferande och kastade sig ner på golvet för att göra processen kort med mig. Dess­värre var han inte så bred mellan axlarna, kanske tre, fyra millimeter eller så, och då hjälper det inte mycket med åtta ben istället för två. Mig skrämde han i alla fall inte.

Ett litet brunt paket

YES! IDAG KOM paketet från Japan med böckerna jag köpt via Etsy. De är verkligen härliga även om språket är obegripligt. Det värsta är väl att de knappast kommer att lägga sordin på min rådande vir­ko­ho­lism, snarare motsatsen. Vad värre är, det börjar sina i garnlådorna! Snart, väldigt snart, är det dags att lägga in order om påfyllning från Tysk­land igen.


Idag tog jag också ut min randiga kompis i solen för lite fotografering nere vid den ena av våra hamnar. De klara färgerna kommer definitivt bättre till sin rätt i naturligt ljus.

[tags: crochet, bag, tote, stripes, strap, multicolor, colorful]

MÖNSTER > Virkad hexagon från Attic24

 
DET KANSKE ÄR någon av er som funderat på hur man virkar hexa­go­nerna jag använt för att göra väskan i ett tidigare inlägg? Jag har nu fått kontakt med Lucy med bloggen Attic24 och fått tillstånd att över­sät­ta hennes beskrivning till svenska och att låna hennes fantastiskt fina bilder.


Lucys hexagoner är virkade med en 4 mm nål och som synes nedan blir den färdiga hexagonen då ungefär lika stor som en handflata. Varje rak sida mäter 6 cm och diametern mellan spetsarna är c. 11 cm. Beskrivningen förutsätter att du redan känner till de grund­läg­gan­de maskorna i virkning.


Börja med att lägga upp 4 lm och sammanfoga dem till en ring. Hålet i ringens mitt kommer att vara rätt litet, men det är genom detta du måste virka det första varvet. Töj lite med fingrarna om det behövs.

VARV 1:
3 lm (= 1 st) och därefter 11 st i ringen. Slut varvet med en sm genom den 3:e av de första 3 lm. Tag av garnet, men lämna tillräckligt för att kunna göra en knut. Nu borde du ha en liten hjulformad cirkel med 12 m/”ekrar”.


Ta en ny färg för varv 2. Knyt ihop det med ändan från förra varvet och låt garnstumparna följa med i den fortsatta virkningen så slipper du fästa trådar.

Dra det nya garnet till framsidan genom en av st. Du virkar i maskorna på det här varvet, inte i mellanrummet mellan ”ekrarna”. På det här varvet virkas ”bubblor”, vilket innebär att du virkar 2 ofullständiga st i samma maska och förenar dem på slutet genom att dra garnet ge­nom alla öglor.

Så här görs en ”bubbla”:
1 omsl, stick nålen genom följande m, 1 omsl, dra garnet genom m (= 3 öglor på nålen), 1 omsl och dra garnet genom 2 öglor (= 2 öglor på nålen). Fortsätt med 1 omsl och stick nålen genom samma m en gång till, 1 omsl och dra garnet genom m (= 4 öglor på nålen), 1 omsl och dra garnet genom 2 öglor (= 3 öglor på nålen), 1 omsl och dra garnet genom återstående 3 öglor.

VARV 2:
2 lm, 1 st i samma m. 1 lm. Virka i följande m en ”bubbla” enligt be­skriv­ningen ovan och därefter 1 lm. Upprepa ytterligare 10 gånger var­vet ut tills du har totalt 12 ”bubblor”. Slut varvet med en sm ge­nom den 2:a av de första 2 lm och tag av garnet.


Då fortsätter vi med varv 3 och stolpgrupper. Nu virkar du i mel­lan­rum­men mellan ”bubblorna”.

VARV 3:
Ta en ny färg, knyt ihop med med stumpen från föregående varv och dra fram en ögla mellan två ”bubblor”. 3 lm (= 1 st), 2 st i samma mel­lanrum och 1 lm. Virka 3 st i följande mellanrum, 1 lm. Upprepa yt­ter­li­gare 10 gånger varvet ut tills du har totalt 12 stolpgrupper. Slut var­vet med en sm genom den 3:e av de första 3 lm och tag av garnet.


VARV 4; lm-varv:
Ta en ny färg och fäst som tidigare. Dra upp en ögla mellan stolp­grup­per­na på föregående varv. 3 lm och därefter en sm i mellanrummet mellan stolpgrupperna; detta förankrar lm-kedjan vid arbetet. Fort­sätt varvet ut att virka 3 lm och 1 sm i följande mellanrum. Slut varvet med en sm genom den första lm du virkade. Ta inte av garnet, du kommer att använda samma färg på varv 5.


VARV 5:
Detta är det sista varvet och det som genererar den sexkantiga for­men. Du fortsätter med samma färg som på föregående varv och vir­kar under de lm-kedjorna på förra varvet.

Börja med en sm under den närmaste lm-kedjan. 3 lm (= 1 st) och där­efter 2 st runt samma kedja. 2 lm (dessa är spetsen i sexkantens första hörn) och 3 st runt samma lm-kedja. Det första hörnet är där­med klart och ska se ut som en grupp med 6 st med ett spetsigt hörn i mitten.

Fortsätt med 3 st runt följande lm-kedja. Detta är en enskild grupp och motsvarar en rak sida på sexkanten. Runt den 3:e lm-kedjan vir­kar du 3 st, 2 lm, 3st, vilket formar det andra hörnet.

Fortsätt varvet ut med en enskild grupp st runt varannan lm-kedja och 1 grupp + 2 lm + 1 grupp runt varannan. Varvet avslutas med en en­skild grupp med 3 st och en sm runt den 3:e lm i början av varvet.


Klart!

Det här blogginlägget finns i pdf-format.

LADDA NER PDF-FIL

---

~~~ All cred to Lucy ~~~
A huge thank you to Lucy for letting me translate this simple but oh so beautiful pattern into Swedish and for allowing me to post her gor­geous pictures! Happy hooking!

[tags: crochet, hexagon, pattern, swedish, Attic24]