”Än är det vinter kvar, säger mor”

NU BÖRJAR DEN tiden på året när jag nästan varje dag får för mig att våren har kommit. Småfåglarna kvittrar som besatta och en fuktig dim­ma har lägrat sig över Åland. Glimtvis tittar solen fram och den lilla snön vi fick i år är f.n. ett minne blott, men vänta bara, det kommer garanterat ett bakslag!

Därför fortsätter jag på vantlinjen ett tag till. Den här gången är det en helt egen design, på begäran av Lilla A, som också valt färg­sätt­ningen.

Fast visst börjar det komma vårtecken också. Igår gick jag årets första lov på gården och hittade en hel del som börjat spira. Julrosorna är förstås långt komna, men att gullvivorna är på så här god väg hade jag inte kunnat tro. Inte heller att vitlöken jag satte ifjol redan har fem centimeter långa skott och att rankspenaten, som snälla Lena förärat mig, redan bjuder på krusiga bladrosetter!

Även i år finns det alltså hopp om livet, go’vänner. Och nog är det fan­tastiskt skönt att dagarna blir längre igen, inte sant?

Plötsligen kom jag av någon anledning ihåg att jag fått såna där utmaningar av både Tjernhus och Susie på Stjärnarve. Ajaj, flickor, det hade jag faktiskt helt glömt bort, så f’låt så mycket. Vid lämpligt tillfälle ska jag ta mig an dem :o)

Tant Solveig hälsar och tackar

600

bibliotekslån av ”60+ och singel” kl. 22:56:34 idag, på bara 54 dagar.
Helt sanslöst, alltså!
Tack till alla från tant Solveig ♥

RECEPT > Knaprig müsli

JAG HAR EN barnslig fäbless för sån där knaprig müsli, som knastrar gôtt mellan tänderna när man äter den. Men sån är dyyr, om den ska hämtas hem från butikshyllan. Skitdyr, för att tala klarspråk. Så här enkelt lagar man sin egen:

Du behöver:

1 liter havregryn, gärna ekologiska även om de är dyrare, eller glu­ten­fria om behovet är påkallat
1-1,5 msk malen kanel

1 dl vatten, uppkokt och fortfarande varmt
1 dl honung (går lika bra med råsocker om du föredrar sånt)
0-0,5 tsk salt beroende på hur hälsosam du vill vara
3 msk neutral olja, förslagsvis kallpressad, ekologisk rapsolja


Gör så här:

Sätt ugnen på 200°.

Blanda havregryn och kanel.
Blanda vatten, honung och salt tills de två sistnämnda löst sig i vatt­net.
Rör i oljan.

Blanda torrvarorna med vätskan – riktigt ordentligt. Bred ut bland­ningen i en långpanna och torka den mitt i ugnen 20-25 minuter. Rör om med så där en 5 minuters mellanrum. Passa så att du inte bränner vid!

Låt svalna. Förvara i tätslutande burk. Gott att strö över efterrätter också, t.ex. för att piffa upp billigaste vaniljglassen. Ät och njut både av smaken och av hur ekonomisk du är ;o)

Pris ske inspirationsflödet!

JAG HAR ÄNTLIGEN kommit igång med brödbakning på allvar igen. Senaste dubbelsatsen lämnade granithällen i ugnen sent igår kväll och himmel, vet ni, så gott det var med ostmackor i morse!

Attans så förargligt, att jag inte skrev ner vad det var jag stoppade i degen. Naturell yoghurt blandad 50/50 med vatten, ja – men vad fan­ken var det jag kryddade med?? Mm... nässlor? Jo, det satte jag nog i! Torkade nypon åkte visst också med ... och en näve tranbär var det visst.

Någon deciliter speltmjöl, dito fint rågmjöl och resten specialvetemjöl och så en skvätt vardera av de vanliga ”fröna”: solrosfrön, krossade linfrön och oskalade sesamfrön plus en matsked mörk sirap och ett par olivolja. Och salt, förstås. Flingsalt, som sig bör.

Ad lib i all ära, men jag måste bli bättre på att anteckna medan jag kockar, det är helt klart :o/

Här händer’e grejer!

DET VAR EN lätt omtumlande dag igår. Den började med att jag tas­sade ut och hämtade posten, som förvånande nog inte bestod av räk­ningar utan bjöd på en cd-beställning från BTJ Sverige AB! Det finns alltså bibliotek i good ol’ Sweden som tycker att MP3-versionen av ”60+ och singel” kan vara värd att köpa in i sin fysiska form. Wow, liksom ...

Dagens andra överraskning bestod Lilla A med, när hon ringde och med­delade, att hon alldeles på egen hand varit och fått första dosen av sin Twinriximmunisering stucken i armen. Utan mamma! Damen väx­er till sig fortare än jag hinner med. Wow-wow, liksom ...

Något senare kom nästa överraskning: jag har fått mejl från ett svenskt förlag, som noterat bokens framgång och visar intresse för att ge ut den. Att bli tillfrågad av ett förlag, det är stort det. Wow-wow-wow, liksom ...

Provexemplar

FÖRSTA VANTEN MED mitt nya, egna mönster blev klar idag. Inte blev den riktigt som jag tänkt mig, men får väl duga ändå. Färgvalet är, som vanligt, inte direkt konventionellt :o)

Fatta att dom orkar!

FÖR EN VECKA sedan ondgjorde jag mig här, för jag vet inte vilken gång i ordningen, över Aktia Livförsäkrings erbarmliga agerande. Och tittut, idag var de här, för jag vet inte vilken gång i ordningen, och snokade igen. Studerade mitt fotograferande gjorde man också.

Ja, jag vet inte vad ni andra tycker, men det faktum, att såväl FPA som diverse försäkringsbolag bemödar sig om att hålla sig ajour med vad lilla jag skriver här i sajberspejs tyder i alla fall i min värld på, att det mjöl de har i sina påsar visserligen inte är vitaste fina specialvetemjöl utan snarare så gott som oätligt, gjort av bark.

Fatta att dom orkar! Fatta att dom ännu inte fattat att jag inte kom­mer att ge mig! Med risk för att bli tjatig så säger jag det än en gång: bland de mer korkade saker jag gjort i mitt liv är tvivelsutan att jag, som så många andra med mig, låtit mig invaggas i falska för­hopp­ning­ar av försäkringsbranschen.

Nyhetens behag

YES, BOX! JAG börjar äntligen få lite häng på hur det ska göras, det här med stickning av übermönstrade vantar. Då är det dags att ge sig i kast med egen mönsterkonstruktion, för att följa andras mönster har jag i allmänhet svårt för när jag väl förstått tekniken.

För att göra det liite lättare för mig, för jag är trots allt glad nybörjare, gjorde jag igår slag i saken och inhandlade en liten manick som jag saknat under hela mitt långa stickarliv: en varvräknare. På sätt och vis känns det som en överdriven lyx, för det går ju trots allt lika bra att hål­la räkningen med penna och papper, men har man funderat på sa­ken i 30-35 år är det kanske dags ..?

Medan garnet från den upprivna tröjan torkar ägnar jag mig f.n. åt att färdigställa en ny e-bok; en samlingsvolym, som kommer att innehålla en kortroman och tre noveller, upplockade från skrivbordslådan och avdammade. Arbetsnamnet är ”YOLO [man lever bara en gång]”, ef­tersom temat för samtliga berättelser är precis det.

YOLO är en förkortning som används flitigt i den virtuella världen och som står för You Only Live Once :o)

Men har ni sett på maken!!

DET HÖR INTE till vanligheterna att jag blir förstummad. Faktum är, att det faktiskt ska riktigt mycket till innan denna ruckelhäxa tappar mål­föret. Men denna morgon gjorde hon det, samtidigt som hakan slog i mellanslagstangenten på laptoppen och ögongloberna närapå plop­pade ur sina allt djupare hålor:

Fast ens vanliga rutiner får man inte låta störas av såna här oväntade framgångar. De varar ändå inte för evigt. Så idag fortsätter jag med det själsdödande arbetet att repa upp en lastgammal Arantröja, stick­ad någon gång när jag var i trettioårsåldern och modet föreskrev en avsevärt mycket tajtare passform än jag trivs med idag. Varför köpa nytt material för dyra pengar, när det bara är att nysta härvor av det upprivna, tvätta dem och återanvända det fina ullgarnet?

Solveigs oväntade skjuts uppåt på utlåningstoppen är förstås himla kul, och jag kan inte annat än fundera på om t.ex. Piratförlagets lektör överhuvudtaget hade läst mer än pro- och epilogen innan hon med bedömningen att intrigen var förutsägbar(!) sågade detta manus, som synbarligen går hem i stugorna. Nåja, their loss, my gain :o)

Inte så lite roar det mig också, att Ålandstidningen t.v. inte nämnt bo­ken med ett ord eller recenserat någon av dess varianter. Fast annat är väl inte att vänta av en lokaltidning, vars chefredaktör blir så svettig i pannan och skakig i knäna av att en krönikör grundlöst polisanmäls för olaga hot av en statlig instans, att han finner det för gott att be sagda skri­bent ta en time out från freelanceuppdraget ..? Sällan har jag väl varit så förbannad som då. Numera är det bara hejdlöst un­der­hållande.

FPA tycks f.ö. vara Finlands motsvarighet till Indiens heliga kossor, för ingen vågar så mycket som peta på deras smutsiga byk. Och visst sä­ger det väl en hel del om yttrandefriheten här i landet, när t.o.m. ett ”Bu!” från dem är nock för att skrämma skiten ur den fria pressen?

Det om det, hörni. Nu tillbaka till tröjan.

När man fått upp ångan ...

... GÅR DET AV bara farten! När jag väl hade lyckats knyppla till de möns­ter­stickade tummarna på norgevantarna ...

... kastade jag mig frejdigt över att designa och sticka ett par puls­vär­mare av garnet som blev över. Hur i världen har jag ända tills nu tyckt att det är svårt att sticka mönsterstickning med färgbyten på samma varv ..? Men det är som med allt annat. Innan man lärt sig rätt teknik är det mesta ganska knepigt.

Och kan ni fatta, att det för Solveig fortfarande bär uppåt? Efter att hon i onsdags nådde 5:e plats trodde jag att det definitivt skulle ta stopp, faktiskt att det skulle börja vända neråt igen. Men si, så man bedrar sig! Lite till tycks det gå :o)

Mindre upplyftande är det att det snöar och snöar. Jag som just hunnit börja tro, att det inte skulle bli så mycket skotta av den här vintern :o/

Årets första ”Haha-HAA!”

 

 
 
Inte kaaaaan det väl ha något samband med det överklagande till försäkringsdomstolen som jag lämnade in den 20.1? Särskilt som det som bilaga till detta överklagande medföljer en kopia av mitt brev till omsorgsminister Susanna Huovinen + bilagorna till detsamma, ur vilka det tydligt framgår hur riktigt urusla man är på matte inom Folk­pen­sions­an­stalten. Eller är det på logik, kanske? Eller rentav både och? Jomenvisst, så är det ju faktiskt :o)

Hur som helst, detta är i alla fall årets första, riktigt från hjärtedjupet frambubblande

Så seså, FPA, få nu iväg dokumentet till domstolen, så det inte går och blir lika effektivt ”arkiverat” som den gången jag och Lilla A:s pappa överklagade ert beslut om flickebarnets medicinersättning. Som slu­tade med att ni polisanmälde mig för olaga hot. F.ö. var det ju faktiskt pga klantigheten med det överklagandet och dess ringeffekter som jag helt by mistake uppdagade er matematiska inkompetens. Himla otur, va?

Om att inte ge sig

ATT MIN ENA utbytbara sticka till långa rundstickan gick av har na­tur­ligtvis inte hindrat mig från att fortsätta på ett par tumvantar med myck­et mönster. Det var bara att, med tandagnissel, ta fram strump­stick­orna igen.

Som vanligt har jag valt färger som kanske känns lite oväntade i sam­man­hanget, för sådana här norska vantar brukar ju i allmänhet ha en ganska klassisk färgsättning. Men här blir det petroleumblått kom­bi­ne­rat med äppelgrönt och ljust isblå stjärnor runt muddarna.

Det blev ganska mycket stickat igår, för efter mejlkorrespondens med mina ”vänner” på Aktia Livförsäkring under förmiddagen kände jag mig tvungen att sitta ner, andas djupt och intensivt fokusera på något an­nat. Länge.

Detta erbarmliga försäkringsbolag har – trots ett nytt, vederhäftigt lä­karutlåtande utfärdat explicit för den premiebefrielse som bråket hand­lar om, påbackat av ett lika vederhäftigt utlåtande från arbetspsykolog – ännu en gång avslagit min ansökan. Beskedet har jag t.v. inte fått per post, så jag känner inte till vilken anledning de nu hittat på för att neka, men den är garanterat lika grundlös som tidigare.

Och till dags dato har de inte svarat på frågan jag ställt sedan april 2013, om hur ett läkarutlåtande bör vara formulerat för att de ska god­känna det. Detta uteblivna svar på en enkel fråga kan inte ses som något annat än förslagen obstruktion, vilket resulterar i att in­tygsutfärdare och försäkringstagare famlar helt i blindo. Utlåtande ef­ter utlåtande kan skickas in utan att man får till det, i och med att man inte får vetskap om hur de vill ha det.

Om det mot förmodan finns folk där ute som går i tankar att teckna nå­gon form av försäkring hos Aktia eller Alandia Försäkringar, som är Aktias huvudman i det här fallet: TÄNK OM! Att vara försäkrad kostar dig multum och invaggar dig i en falsk trygghet. Den dag du är i behov av det du försäkrat dig för, då hittar de på egenhändigt hopsnickrade tolkningar av sina försäkringsvillkor, som trots att de läcker som ett såll gör att de kan blåsa dig på allt och lite till. För se, de har ju tolk­ningsföreträde, de små asen.

En sak ska min dotter få med sig som visdomsord på väg in i vuxen­livet, och det är rådet att aldrig, aldrig någonsin, låta sig luras att köpa någon som helst form av försäkringsskydd. Absolut inte mer än det man enligt lag är skyldig att ha, som t.ex. trafikförsäkring på en eventuell bil.

Som tur var sprängde de digitala varianterna av ”60+ och singel” 500-utlånsgränsen på Elib inatt, så det finns trots allt något att glädjas åt medan jag grunnar på vilken jurist jag ska kontakta, när det nu blivit dags att dra Aktia inför domstol för avtalsbrott och bedrägeri.

Verklighetsflykt?

 

[Klicka på bilden.]

PS. Det hittillsvarande enda lånet i fasta Finland registrerades igår. Det för­undrar mig hur ”bakom flötet” Finland verkar vara i den digitala bok­värl­den i förhållande till Sverige.

Sex

... är inte det sämsta.
Faktum är, att det är riktigt tillfredsställande.

[klicka på siffran]

Mindre bra är dock, att en av mina stickor av rosenträ eller vad det nu är för trä­slag gick rätt av idag. Knicks bara, precis där den går in i det gängade fäste som ska skruvas fast på ka­beln :o(

Euphoo-ri-a, euphoo-ri-a ...

We’re going u-u-u-u-u-u-up!

Göta-Petter, alltså ... Ett kliv till sedan i onsdags!

Man blir aldrig för gammal

... FÖR ATT LÄRA sig nya saker, heter det. Jag instämmer faktiskt. För se här, för allra första gången i mitt 50+ -liv håller jag på att sticka ett par sådana där knåpiga, helt mönsterstickade tumvantar!

Det går rentav som en dans efter att jag nyligen lärde mig använda låång rundsticka för att sticka små, cylinderformade saker i kom­bi­na­tion med att jag tack vare en video på YouTube äntligen fått häng på det här med tvåfärgsstickning.

Nu är det bara fina mönster som saknas. Har du några att dela med dig av, Aina* ..?

*) ett riktigt proffs på den här typen av vantstickning, ska ni veta!

Bottenskrap

JAG ÄR VERKLIGEN och krafsar i botten på mitt förråd av restgarner nu. Men även om det börjar sina så finns det fortfarande material så det räcker till något användbart. De senaste dagarna har t.ex. re­sul­te­rat i tre par ”fritt formulerade” tumvantar. Det betyder att jag kört utan mönster och att det fått bli vad det blev.

Den här omgången stickade jag ”riktiga” tummar, sådana där med en kilformad ökning längs handloven, och så lämnade jag bort ribb­stick­ning av muddarna. Den här modellen, med uppläggningsvarv + 1 varv avigstickning innan slätstickningen tar vid, är i mitt tycke både elegan­tare och bekvämare.

Men hur är det med er andra ..? Har vinterkylan samma kreativa effekt på er också?

Fatta overklighetskänslan!

TVÅ VECKOR EFTER publicering. Vem hade väl kunnat ana det?

Slut, mellanläge och bara början

DET RÄCKTE LÄNGE, mitt lovikkagarnkap. Men de här småvantarna, storlek c. sex år, är det allra sista paret ut. Efter att jag kom på att det går att skarva lovikkagarn genom att nålfilta samman trådändarna med varandra har det gått alldeles utmärkt att använda precis allt. Snål spar, som jag ju tjatar om hela tiden.

Lilla A:s preliminäransökan till ett utbytesår i Portugal är äntligen av­klarad *puh!* ... och i samma veva har jag lärt mig säga: ”Não falo português”, med helt godkänt uttal :o)

Överklagandet till Försäkringsdomstolen är färdigt för leverans till FPA *puh!²*

Och till min häpnad fortsätter Solveig sitt envisa kravlande uppför po­pu­laritetsstegen hos Elib *Fattar noll^√10*

Sen har jag gått och fått mig en stalker också. Besserwissern med synpunkter på min ekonomiska sits tragglar sig f.n. systematiskt igen­om allt jag skrivit här på bloggen, bakifrån och framåt, och har nu hun­nit fram till slutet av september 2012.

Jaja, har man inget bättre att göra, så för all del. Bloggen är ju öppen för alla. Och även om jag mer eller mindre tappat tron på [med]­mänsk­lig­heten, får jag väl hoppas att denna sura[hamriga] någon är till­räck­ligt förståndig för att revidera sitt förhastade uttalande efter avklarad genomläsning. Man ska vara väldigt försiktig med att tycka något om något innan man har helt torrt på fötterna och alla fakta på hand.

”Jäsa för själen”

MÄNGDEN BRÖDBAK UNDER det gångna året har inte varit något att skryta med, trots att jag vet få saker som är så avkopplande för en orolig själ som att baka eget bröd.

Så med den rådande villervallan runt Lilla A:s tänkta utbytesår i kom­bination med en frustration som börjar anta ett bibliskt format pga man­nen som kallar sig hennes far, ett omfattande överklagande (vilket i ordningen?) till Försäkringsdomstolen under författande och en hoper andra administrativa knutar av gordisk karaktär kände jag igår, att nu jädrar i min lilla låda var det hög tid att knåda några ”viliga” degar, om jag inte tänker spendera resten av min levnad med att sy postsäckar på någon anstalt för kriminella kvinns!

Sagt och gjort. Det blev två rejäla bröd, hopkomna av vad som fanns i skafferiet. Förutom vetemjöl fick torkade nypon, lite russin och gojibär grovmalda i kaffe­kvar­nen plus någon matsked torkade nässlor åka i, tillsammans med en deciliter rågsikt, en skvätt olivolja och gott havs­salt. Degarna stod på kalljäsning mer än sex timmar och själva grädd­ning­en blev snudd på nattarbete. Men o, du milde, så gott!

Gott var det också i morse, att konstatera att MP3-versionen av ”60+” sedan igår klättrat upp på 24:e plats hos Elib. Och än gladare blev jag när jag under dagen upptäckte det här. Kanske finns det ändå något bland allt jag gör som inte är bara sk*t?

Kupongerbjudande

Om en månad är det Alla hjärtans dag.
Ända fram till dess får du fr.o.m. idag
15 % rabatt i min Etsybutik
på slutsumman (exkl. frakt)
när du handlar för minst 50€
och uppger kupongkoden

2014VALENTINE

vid utcheckningen.

Erbjudandet gäller t.o.m. 14.02.2014

”Snål spar”

IGÅR VAR DET tjugondaknut och tiden var kommen att hänga tillbaka den vita, veckade lampskärm jag tillverkade åt mig ifjol av en ha­ve­re­rad takplafond. Trodde jag, ja ... Den urgamla, plastiga skärmen hade nu spruckit i vart och vartannat veck. Fler utrangerade plafonder finnes icke i ”Rucklet”, så om jag ville ha något annat i fönstret än en naken lågenergilampa fick jag så vackert lov att hitta på nå’t.

Av ett ark med lite tjockare, mildgrönt papper skar jag till en lämplig bit (c. 65 x 25 cm). Sedan mätte jag på ömse sidor om papperet ut var vecken skulle göras, omväxlande från ena hållet och från det andra. Med en mall av tunn kartong var det lätt att stansa hål på exakta av­stånd från varandra längs ena långsidan. Med ett falsverktyg mar­ke­rade jag var vikningarna skulle göras, först på ena sidan, sedan på den andra, förskjutet med en veckbredd.

Med en linjal som stöd veckade jag papperet, limmade ihop kort­si­dor­na och trädde i samma persiennsnörstump som suttit i den kasserade skärmen. Klart! Till kostnaden av lite jobb och ett ark papper, som jag dessutom ärvt av min mamma, fick jag en helt ny fönsterlampa. Det är med såna här små knep man kan drömma om att få iväg sitt barn på utbytesstudier i utlandet trots att man är fattig som en kyrkråtta :o)

Papperet är ganska tjockt, så det blir ett nedåtriktat, milt och grön­tonat sken i mörkret på kvällen. Perfekt stämningsbelysning!

Här nedan ett annat trick för att kunna lägga undan en slant för fram­tida behov: enkel men ändå mättande och god middag, bestående av en kokt blomkålshalva toppad med ett kokt, hackat ägg och till det ett par stekta, kryddstarka korvar från butikens korg med nedsatta varor. Vill man slå på stort är det gott att bryna lite smör och ringla över äg­get och blomkålen.

Och än så länge segar sig ljudboken uppåt. Fyra pinnhål sedan går­da­gen.

Men det här är ju inte kloooooookt!

MINDRE ÄN EN vecka efter att ljudboken aktiverades hos Elib?! Jag tror jag svimmar ...

Och som grädde på moset: bland f.n. 2.777 e-boksromaner har den varianten av ”60+” nu puffats upp till plats 114. Eftersom man lika snabbt kan halka långväga ner på listan är det lika bra att glädja sig enormt den korta stund det varar :o)

För den som sitter och ondgör sig och tänker illvilliga tankar

JAG HAR FÅTT antydningar om, att det är märkligt att jag, som de fac­to framlever mina dagar på en inkomst som understiger vad som be­traktas som exis­tensminimum i Finland, har en dotter som ska få ge sig iväg på ett år som utbytesstudent någonstans i Europa. Det borde ju vara en eko­nomisk omöjlighet enligt somliga förståsigpåare.

Jovisst, om det var så att jag skulle bekosta det hela själv, då stäm­mer det utan tvekan. Men nu är det inte så, och det är inte ens spikat att flickan får åka förrän jag är säker på att finansieringen går att ord­na.

• En del av de nödvändiga slantarna kommer från barnbidraget, som jag med blod, svett, tårar och j**ligt mycket upp­fin­nings­ri­ke­dom lyckats spara under ett antal månader; pengar som egentligen varit öron­märk­ta för delfinansiering av ett körkort åt flickebarnet.
• En del är mina egna pensionspengar, som jag hellre avsätter på det här, eftersom jag inte ens vet om jag kommer att leva så länge att jag får någon glädje av dem själv.
• En del är resultatet av Lilla A:s egen sparsamhet och som­mar­jobb för en usel lön.
• En del hoppas vi kunna tigga oss till i form av sponsorering från väl­vil­liga företag och organisationer, som tycker att det är värt att på det här viset belöna en gymnasieelev som tar skolan på största allvar och befinner sig i Topp 10 %-skiktet på sin års­kurs.
• Och till slut: en del kommer att bestå av den ynkliga peng, som är den ersättning jag som författare får för att jag gjort mina böcker, såväl e-böcker som ljudbok, tillgängliga för digital ut­låning.

Så känner du att du vill sponsorera att Lilla A:s dröm om ett ut­landsår blir verklighet kan du faktiskt göra det helt utan kostnad för dig. Det är ba­ra att låna* så många av mina digitala bib­lio­teks­böck­er du vill, och det fina i kråksången är: du behöver inte ens läsa/lyssna om du inte vill, det räcker med att låna.

Lilla A tackar å det allra varmaste!

*) och det går bra på Åland, i Sverige, Finland och på Island

Ha en skön söndag! Själv stickar jag vantar, för nu har vin­tern plötsligt kommit till ön :o)

”Jak talar syy språåk. Vänska pest!”

ÄR DET NÅGON av er som skickat iväg en avkomma på utbytesår med Rotary? Vilka erfarenheter har ni? Mina, så här långt, är inte direkt överväldigande positiva, snarast motsatsen. Maken till rörigt, oor­ga­ni­serat, logistiskt skruvat och försenat handläggande är nog svår att tråla fram. Det lutar starkt åt att Rotary får vara. Faktiskt. För det finns andra alternativa organisationer. Faktiskt.

Nåväl, här har det alltså gått dagar åt att försöka reda upp en helt osannolik oreda, boka läkar- och tandläkartider, försöka få grepp om vilka de reella kostnaderna kommer att bli (t.v. misslyckat försök), fylla i blandspråkiga on-line-formulär osv. Jag håller på att få totalfnatt. Och hörni, vilken tuur att jag behärskar såväl svenska som engelska och ett visst mått av finska:

Jopp, så där ser det alltså ut när man som utbytesstudent från en­språ­kigt svenska Åland ska registrera sig. Najs, va? Och det blev vär­re. På en del registreringssidor var texten uteslutande på finska. Yessiree!

Men det om det. Nu ska vi inte reta upp oss ytterligare. Det har jag under den senaste veckan gjort så det räcker för minst ett utbytesår framåt. Här kommer istället bild på det sista(?) paret vantar av lo­vik­ka­garnfyndet häromsistens. Inga äkta lovikka med upp­vikt mudd den här gången, för nu börjar det bli ont om material.

By the way, så funderar Lilla A på att ändra från Italien till Portugal för sitt utbytesår. I annan regi än den ovan nämnda. Hur tycker ni det låter? ”Alla andra” skandinaviska utbytesstudenter prioriterar framför allt de stora engelsktalande länderna, så por que não Portugal? Mamman – jag alltså – gillar ju i alla fall landet ifråga riktigt mycket ;o)

Vantagrant

DET HAR BLIVIT några par vantar på sistone, och alla fick jag inte ens med på bild! Ett par har Lilla A fått i julklapp och två par andra är ner­pack­ade i en av mina Etsylådor, som jag inte iddes rota igenom för att göra den här plåtningen – och än finns det garn kvar av mitt lovikka­fynd här­omsistens.

Nu kan jag sent om sider visa en bild, för efter tre dagars knölande med Chrome fick jag tipset att byta till Firefox istället, där det inte är några som helst problem att lägga upp bilder på bloggen. Visst är det ”kul”, att Googles egen webbläsare inte funkar för Googles egen blogg­applikation ..?

Så när jag nu faktiskt är up and going igen, så kommer det bild också på Lilla A:s födelsedagstårta från i tisdags. Chokladkaksbotten med ett lager vaniljkräm och ett annat med mosade jordgubbar blandade med kvarg (Kesella for you Swedes) och lite socker. Asgott!

Samtidigt uppfann jag en ny sorts glutenfritt godis, lite i misstag. Ur­sprungsplanen var, att göra en tårtfyllning med creme fraiche, kokos­mjöl (ja, mjöl, inte mjölk) och socker. Men jag rörde i tankspriddheten i lite väl mycket mjöl, så det blev mera en deg än fyllning.

Hm, tänkte jag, vad göra? Så jag rullade ut längder, som jag skar i bi­tar, som jag rullade till små bollar. Sen tempererade jag lite 70 %-ig choklad och doppade bollarna i den. Nästa gång ska jag tillsätta några droppar arraksessens, men glutenintoleranta väninnan P påstod att det var gott även i prototyputförandet.

Och bland Elib:s drygt 2.700 publicerade e-boksromaner har ”60+ och singel” idag klättrat upp till plats 124. Fatta hur förvånad jag är! :o)

”Skit händer”

JAG HADE TÄNKT blogga lite idag, men det tycker inte Google att vi ska få göra. I alla fall inte med foton i inläggen och inte ända sedan igår morse.

Om jag försöker infoga en bild dyker det upp en pop-up-ruta med Googlelogon och den hurtiga uppmaningen – på svenska, faktiskt – att logga in för att få åtkomst till onlinelagringsutrymmet.

Klickar jag i den rutan på ”logga in” öppnas visserligen en ny pop-up-ruta där det går att skriva in sitt lösenord en gång till, men den som därefter dyker upp är helt blank. Sen händer ingenting mer. Och inte går det att blog­ga bilden från Picasa heller, dit det för all del utan pro­blem går att ladda upp foton.

Så det blir inget idag. Ja, åtminstone inte det jag tänkt blogga om. Nåväl, lika bra är väl det, för jag borde ändå per omgående ta itu med att tillverka Lilla A:s sjuttonårsdagstårta, så att den hinner safta till sig till eftermiddagkaffet :o)

PS. Av dagsnoteringen om 164 e-bokslån av ”60+ och singel” sedan 19 december noterar jag, att inte ett enda gjorts på ett finlandssvenskt bibliotek, vilket är en smula förvånande. Det tycker jag, eftersom bloggen har ett stort antal läsare från den gruppen.

Vad som också är lite lustigt är, att den största gruppen bland lån gjorda i Sverige, drygt 13 %, är i norrländska bibliotek. Beror det på det eviga mörk­ret i dessa trakter den här årstiden eller att norrlänningar är mer hu­mo­ris­tiska än övriga svenskar – eller har mina norrländska bloggbekanta helt enkelt ägnat sig åt marknadsföring så det står härliga till..?

Sista Chansen

GÅR DET INTE den här vägen heller, tja, då är sannerligen alla na­tio­nel­la vägar prövade. Nog får man väl överlämna ett ärende till Eu­ro­peis­ka domstolen på sitt modersmål, va? Någon som vet ..?

Puh, i alla fall. Nu kan jag äntligen återgå till lovikkavantstickandet :o)

När man inte trodde att det kunde bli värre

JAHA, KÄRA FPA och dito justitieombudsmannaämbete! Vi har vänt årsblad och nu gäller den nya förordningen med samma, gamla fö­re­skrif­ter för hur det allmänna bostadsbidraget i Finland ska beräknas, fast med uppdaterade ekonomiska parametrar, förstås. Men, men, inte heller i år implementerar FPA förordningen så som den är skriven.

Här är årets pinfärska kurvor och som vid tidigare gjord dia­gram­kon­struk­tion är det följande antaganden som ligger till grund för mo­del­lerna:

Hushåll: 1 vuxen + 1 minderårigt barn
Boningsort: Mariehamn (inkomstklass I, värmegrupp I, kommungrupp II)
Månadsinkomst: 960 euro (pension)
Skälig bostadsareal enligt förordningen: 57 kvm

Hyresutgifterna i exemplen är antagna att vara de maximala kvad­rat­me­ter­pris som förordningen godkänner inkl. värmekostnader.
I modellen för boende i egnahemshus antas bolåneräntan vara 222 euro/månad.

***
Vi börjar med kurvan för ett boende på hyra i en lägenhet där upp­värmningen inte ingår i hyran. Den kurvan är helt korrekt; den når ett maxbelopp och planar därefter ut till en rät linje, som fortsätter i det oändliga oavsett hur mycket större bostadsarealen blir. Här följs både lagen om bostadsbidrag och årets förordning, även om jag finner det högst diskriminerande, att statsrådet anser att den maximala bo­en­deutgiften för den här boendeformen är nästan 40 % lägre än i cent­ralvärmd hyresbostad.

Då fortsätter vi till kurvan som beskriver nuläget för ett boende i en hyresbostad med centralvärme, dvs där uppvärmningskostnaden är inbakad i priset. Även denna ser vid en hastig anblick ut att vara helt korrekt, men vid en närmare granskning upptäcker man att FPA än en gång lyckats få till en märklig ”puckel”. Kurvan planar m.a.o. inte ut efter maxpunkten, utan vänder neråt innan den antar den förväntade, rätlinjiga formen. Precis som tidigare, då jag klagade hos JO den 10 januari 2012.

Och så till sist mitt eget skötebarn, kurvan för bostadsbidrag i egna­hems­hus belastat av bolån. Tja, vad ska jag säga? Behöver jag säga någonting? Var och en med ögon i skallen kan ju se, att en bi­drags­kurva som har en nedåtgående riktning inte kan vara rätt. An­led­ning­en är exakt densamma som tidigare år och lagstridigheten JO-an­mäl­des som sagt den 10 januari 2012.

Ingenting har således förändrats. I alla fall inte till det bättre. Så vad tycker ni att jag ska göra? Ska jag mot bättre vetande ge JO-ämbetet ännu en chans att få rätsida på det hela, trots att jag under det gång­na året fått handfasta bevis för att det inte ens inom det ämbetet flödar av kompetens? Eller ska jag helt sonika skita i att bereda Fin­land ytter­li­gare en möjlighet att städa upp i oredan på ett nationellt plan och utan vidare diskussion föra saken vidare till Europeiska dom­stolen istället?

By the way, så noterar jag att det idag gått 72 dagar sedan jag skrev direkt till BJO Jussi Pajuoja och avkrävde honom ett omgående svar på hur fan de tänkt göra med mitt på felaktiga grunder förkastade klago­mål. Naturligtvis har det inte hörts ett pip, det hade jag inte väntat mig heller. Men det blir utmärkt att kunna lägga fram även detta faktum för Europeiska domstolen, att det inte ens går att få till stånd en fun­ge­rande kommunikationen med rikets högsta laglighetsövervakare. Än större anledning att föra problemet ut på den internationella scenen, n'est-ce pas?
kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

Bloggåret 2013

En årssummering av blogglivet har blivit tradition innan jag arkiverar året som gick. Här är siffrorna för 2013:

78.629 sidor har blivit lästa av
... 18.302 helt unika läsare (varav c. 42,48 % är helt nya) och
... varje läsare har i genomsnitt stannat 2 minuter och 51 sekunder hos mig.

Besöksfrekvensen har under året ökat med 1,54 % jämfört med 2012, så den positiva trenden har mattats av.

Min förhoppning om att fler åländska bloggläsare skulle kunna tänka sig att nån gång då och då kommentera det jag skriver har än en gång fått på skam, trots att de åländska besöken står för drygt 24,1 % av totalen. Så jag frågar mig än en gång: vad är det med er ålänningar egentligen..?

På sista versen

2013 SJUNGER PÅ sista versen, så vad är väl lämpligare än att visa hur man kan göra när ett nystan lovikkagarn sjunger på densamma? Se här, mitt nyfunna knep för att skarva lovikkagarn: man ruggar upp ändorna på de garntåtar man vill skarva med varandra och sedan nål­filtar man helt enkelt ihop dem. Det blir en stadig, i princip osynlig skarv och – det finaste i kråkalåten – man slipper trådar att fästa.

Imorgon skriver vi 2014, om man nu för ovanlighetens skull lyckas programmera om hjärnkontoret att faktiskt göra det innan ett kvartal hunnit passera.

Imorgon är det dags att checka upp hur det nya årets kurvor för det allmänna bostadsbidraget i Finland beter sig för att få se om lag­lig­hetsövervakare och statliga tjänstemän tagit sig i kragen och börjat följa rikets lagstiftning.

Imorgon är det också släpp av min lilla fackbok från 2007, ”Ett band för vänskapen”, som e-bok hos Elib, och den 6:e släpps ”60+ och singel” som ljudbok. Så här i årets sista, skälvande timmar gläder det mig att den senare – sura gubbens gallspya till trots – efter mindre än två veckor glidit upp på en he­der­värd 160:e plats bland utlånade e-boks­romaner. Kanhända folk är redo för lite lättsam underhållning som mot­vikt till uppsjön av deckare ..?

Med detta tackar jag för mig för det här året. Och ett särskilt tack till Monica, Nina och Susie, vars välvilliga recensioner av Solveigs es­ka­pa­der säkerligen bidragit till andras intresse.

Så gott slut på er allesammans, ingen nämnd och ingen glömd, och låt oss hoppas att det stundande nya året blir ett riktigt gott sådant!

Rea-fynd

HALVA PRISET PÅ allt på Emmaus betyder att man ibland gör riktiga klipp. Som igår, när jag bar hem en hel plastkasse med lovikkagarn, som någon virkat och stickat en massa konstigt formade ”lappar” av. När jag väl repat upp, nystat och kontrollvägt det hela, visade det sig att jag för 3 euro fått hem nästan 1 kg prima lovikkagarn!

Ett par bruna vantar i damstorlek är redan färdiga, det är bara rug­gan­det och de­koren som fattas. Det fina med lovikkavantar är att de går så himla fort att sticka :o)

Smaken är som baken

---

Låt mig gissa ... En humorbefriad, kvasiintellektuell man ”i sina bästa år”, med impotensproblem och dålig framgång hos det motsatta kö­net? Get a life, killen! Du tillhör ändå inte målgruppen.

Skämt åsido, så har jag ingenting emot kritik, men jag föredrar en så­dan som är av den konstruktiva modellen. Sen bör man ju också vara införstådd med vad en recension är.

MÖNSTER > Mormorsruta med mittstjärna

 
FÖR ETT TAG sedan frågade Angelica mig om jag inte kunde skriva ner mönstret till min egenkomponerade mormorsruta med stjärna i mitten, och det tyckte jag förstås att jag kunde. Så här kommer det, både i text och schematisk form.

VARV 1
Börja med en magisk ring, runt vilken du virkar:
3 lm (= första stolpen)
11 stolpar

Slut varvet med en sm runt den 3:e lm i början på varvet.

VARV 2
1 lm
1 fm i samma lm du slöt varvet i
2 fm i vardera av de följande 11 stolparna

Slut varvet med en sm runt lm i början på varvet. Byt färg.

VARV 3
virka 1 fm genom att sticka ner nålen mellan två st på varv 2
3 lm

*hoppa över följande st på varv 2 och gör 1 fm med nedtag i den tredje, 3 lm*

Upprepa *-* varvet ut och slut varvet med en sm runt fm i början på varvet.

VARV 4 (stjärnans uddar)
Börja med 1 sm i en sm mellan två lmb.

*1 lm
Runt lmb av 3 lm virkar du sedan:
1 fm
1 hst
1 st
1 dst
1 lm + 1 sm i dst
1 st
1 hst
1 fm
1 sm runt nästa lmb*

Upprepa *-* varvet ut och slut varvet med sm runt lm i början på varvet. Byt färg.

VARV 5
Börja med en sm på toppen av en av dst på förgående varv, men virka bara genom den bakre maskbågen.

*4 lm
1 mouche¹⁾ i lm mellan uddarna på föregående varv
4 lm
1 sm i bakre maskbågen på toppen av följande stjärnudd*

Upprepa *-* tills du har gjort 6 moucher, men istället för de sista 4 lm avslutar du varvet så här:
2 lm
1 st i sm i början av varvet = nästa varv börjar alltså mitt på en lmb och det här är också platsen för rutans första hörn

VARV 6
3 lm (= första stolpen)
2 st runt samma lmb
Det här motsvarar en grupp med stolpar i hörnet på en mormorsruta. Den andra hörngruppen virkas i slutet av det här varvet.

*1 lm
3 hst runt följande lmb*
Upprepa *-* en gång.

Du har nu 1 grupp med st (hörnet) och 2 grupper med hst (sida). Nästa lmb är platsen för följande hörn, så där virkar du: 1 lm, 3 st, 2 lm, 3st.

Upprepa sedan *-* två gånger och därefter gör du nästa hörn. Varvet slutar du med 3 st runt samma lmb som den första stolpgruppen + 2 lm och en sm runt 3:e lm i början av varvet. Byt färg.

VARV 7
Virka grupper om 3 st runt rutan precis som när du virkar en vanlig mormorsruta. Varvet börjar du antingen med 3 lm (= första stolpen i en grupp) eller på mitt smarta sätt.

1) mouche: *omslag, nedtag i arbetet, dra upp garnet men sedan bara genom den första öglan på nålen*
Upprepa *-* två gånger till = 7 öglor på nålen.
Gör ett omslag och dra garnet genom alla 7 på en gång. Avsluta med att låsa mouchen med 1 lm.

---

COPYRIGHT
Design och fotografier/Design and photos © Nina Backlund 2013.
All rights reserved.

Det var det det

TITTA EN SÅ fin muffinspanna i gladrosa silikon Lilla A gav mig i jul­klapp! Fast jag undrar om den kom med en liten baktanke – haha! – i och med att hennes födelsedag infaller om mindre än två veckor? Nå, strunt samma, för jag, den borna köksattiraljsfetischisten, kommer att ha mycket glädje av den framöver.

Men Lilla A får förlåta, för den roligaste julklappen är trots allt att så många tycks hitta min bok i floden av e-böcker man kan låna via Elib. Hela 137 stycken utlån på en vecka! Det är ju inte klokt!! Men kul. Skitkul.

Skulle det ovanpå det här visa sig att FPA fr.o.m. 1.1.2014 i all tysthet börjar beräkna de finländska bostadsbidragen i enlighet med vad som stipuleras i den årligen utgivna förordningen, ja, då skulle jag känna mig riktigt nöjd med Livet :o)

Meanwhile – och i spänd förväntan på detta eventuella under – fort­sätter jag att göra slut på garnrester. Två par vantar har det blivit un­der julen och nu ska jag ta ett djupt tag i garnlådan och se vad nästa projekt ska bli. Fast en promenad måste det också bli under dagen, en riktigt lång en.

God fortsättning på er allesammans!

Lagom till jul

­
Nu har vi bara en dag kvar
till julefrid och tomtefar.
Med skinkan bytt till käk av färs
blir julen ingen större pärs.

Men det till trots jag unnar er
ett ymnigt bord med mer ... och mer!
För övermått hör julen till,
med lutfisk, gröt och inlagd sill.

Så ät, var glad och njut i frid,
nu står vi inför juletid!
Allt gott till jul jag önskar er
fast ej jag några klappar ger.

Då slantarna är alltför få
blott här ett rim jag bjuder på ...
och så en bild av ett projekt,
i gult och blått - visst är det käckt?

Nästan hundra

DET VAR EXTRAPRIS på blandfärs. Det blir ingen skinka i år, det blir köttbullar. Men inte särskilt traditionella, för smeten smaksatte jag med vitlök, cayennepeppar, stötta korianderfrön, mald spiskummin och finhackad persilja. För att få mina bullar likstora använder jag ett rost­fritt kaffemått :o)

Imorgon är det redan da’n före da’n, men i ”Rucklet” är det inte mycket julstämning. Lilla A jular hos sin pappa i år, så jag nöjer mig med en skål clementiner, en påse åländska äpplen och mina köttbullar. Inte mycket Kirschsteiger över den här julen inte :o/

Men om någon därute har ett hjärta som svämmar över av julig väl­vilja: gå gärna in på Elib och skriv en recension och/eller betygsätt min bok, eftersom böcker med omdömen har mycket större chans att lånas ut. Mer än så önskar jag mig inte i julklapp.