JUST SÅ, NU kommer nästa bevis på att jag börjar bli till åren: min första kallelse till kostnadsfri mammografi imorgon. Men det är inget att gnälla över, tvärtom är det ju läge att vara tacksam. Det är en oerhörd förmån att vi i Finland har dessa regelbundna kontroller både för livmoderhals- och bröstcancer!
Nu har jag turen att inte ha någon släkthistoria med bröstcancer (vi håller oss till kranskärlssjukdomar), men visst kommer det att vara lite nervöst innan svaret kommer. Fast det jag oroar mig allra mest för är hur inihelvetesjävligt ont det kommer att göra när de ska försöka få till det vid själva undersökningen. Det tarvas nämligen en hel del tänja och sträcka för att få någonting mer än bröstvårtorna att hållas kvar i apparaten. Ingen lätt match, kan jag föreställa mig.
T.v. har det inte varit något större fel på självaste formen, även om omfånget lämnar en del att önska. Men med åren försämras ju elasticiteten både här och där, så risken finns att jag imorgon kommer att lämna röntgenavdelningen glatt viftande med sprillans nya taxöron. I så fall är det tur att jag råkar vara mer hund- än kattmänniska ;o)
*) 'mamma' är singularisformen av det latinska ordet för bröst
torsdag 7 oktober 2010
onsdag 6 oktober 2010
”Reclaim Your Roles”
ATTANS DÅ ... NU har jag ansträngt hjärncellen igen och ägnat mig åt funderingar. Den här gången har jag, medan virknålen slinker in och ut genom mormorsfilten, reflekterat en del över tänkbara förklaringar till vad som gått käpprätt åt helvete i vårt moderna samhälle. Varför ökar våldet? Varför mår så många vuxna och ett skrämmande stort antal barn och ungdomar så dåligt? Varför försämras folkhälsan istället för att förbättras? Och så vidare i samma banor.
Därför hivar jag nu iväg en riktig brandbomb, som garanterat kommer att få alla superfeminister att sätta morgonkaffet i vrångstrupen.
En tanke har nämligen utkristalliserat sig och envist bitit sig fast: den att mycket kan belastas alla hysteriska jämlikhetssträvanden, som ända sedan andra världskriget rullat fram som en okontrollerbart växande snöboll längs en lodrät fjällsida.
Jag förstår fullt ut varför kvinnorna var tvungna att ”överge hus och hem” i samband med och efter kriget: antalet män var ju helt enkelt för få eller för skadade. Men att detta tragiska undantagstillstånd blev permanent, det är bara att beklaga.
Innan någon går i taket vill jag inflika att jag naturligtvis är för jämställdhet, fast inte en jämställdhet som får som resultat att ett helt samhälle mår dåligt. Det man i tidernas morgon borde ha kämpat för borde istället ha varit att statusen på kvinnans arbete i hemmet skulle ha förbättrats, helt enkelt jämställts med det mannen uträttade utanför detsamma.
Istället har det blivit tvärtom. De ”kvinnliga” sysslorna har blivit ännu mindre värda. Numera är det just ingen i ett parförhållande som vill – eller orkar – ta ansvar för den biten, eftersom båda lägger lejonparten av sin tid och energi på något utanför den viktigaste sfären, den egna familjen.
”Hemmafru” är enligt min mening ett riktigt visset ord. Engelskans”homemaker” är alla gånger att föredra, för det säger precis vad det handlar om. Att skapa ett hem, där alla i familjen trivs och mår bra, är minsann en heltidssyssla som kräver sin kvinna – eller man, för den delen, för ingenting säger att det är just kvinnan som måste vara ”kvinna” i en familj.
Jag menar, tänk efter lite. Alla arbetsuppgifter i ett hem/en familj har idag blivit utbildningar, gubevars! Man studerar till kock/bagare/konditor, går en utbildning i hygienteknik, läser till trädgårdsmästare, pluggar till barnskötare och så vidare – för att göra jobbet någon annanstans än hemma. Och hur går det då? Vem ska utföra alla dessa nödvändiga sysslor i det egna hemmet..? Dessutom på kvällstid, under veckoslut och på semestern, de tider man egentligen borde ägna sig åt varandra!
Inte konstigt att det går åt helvete i de allra flesta relationer. Ingen har ju idag möjlighet att värna om det viktiga, det egna hemmet och barnen. Inte ens om viljan finns. Den som ändå med en dåres envishet försöker ta sig uppgiften an blir ”utbränd”.
Nej, mina vänner, i likhet med ”Reclaim The Streets” tycker jag att vi startar en rörelse under parollen ”Reclaim Your Roles”, där delaktighet självfallet inte ska vara ett tvång. Vill du nödvändigtvis ut i förvärvslivet ska det naturligtvis vara upp till dig. Men vill du istället investera ditt kapital i hårdvaluta, det vill säga i din familj, måste vi få till stånd en statushöjning av det tuffa jobb det innebär att driva företaget Hemmet!
Med detta sagt ska jag ägna dagen åt att träna på att ducka för alla ruttna tomater, skämda ägg och raka högrar som lär söka sig åt mitt håll ...
Därför hivar jag nu iväg en riktig brandbomb, som garanterat kommer att få alla superfeminister att sätta morgonkaffet i vrångstrupen.
En tanke har nämligen utkristalliserat sig och envist bitit sig fast: den att mycket kan belastas alla hysteriska jämlikhetssträvanden, som ända sedan andra världskriget rullat fram som en okontrollerbart växande snöboll längs en lodrät fjällsida.
Jag förstår fullt ut varför kvinnorna var tvungna att ”överge hus och hem” i samband med och efter kriget: antalet män var ju helt enkelt för få eller för skadade. Men att detta tragiska undantagstillstånd blev permanent, det är bara att beklaga.
Innan någon går i taket vill jag inflika att jag naturligtvis är för jämställdhet, fast inte en jämställdhet som får som resultat att ett helt samhälle mår dåligt. Det man i tidernas morgon borde ha kämpat för borde istället ha varit att statusen på kvinnans arbete i hemmet skulle ha förbättrats, helt enkelt jämställts med det mannen uträttade utanför detsamma.
Istället har det blivit tvärtom. De ”kvinnliga” sysslorna har blivit ännu mindre värda. Numera är det just ingen i ett parförhållande som vill – eller orkar – ta ansvar för den biten, eftersom båda lägger lejonparten av sin tid och energi på något utanför den viktigaste sfären, den egna familjen.
”Hemmafru” är enligt min mening ett riktigt visset ord. Engelskans
Jag menar, tänk efter lite. Alla arbetsuppgifter i ett hem/en familj har idag blivit utbildningar, gubevars! Man studerar till kock/bagare/konditor, går en utbildning i hygienteknik, läser till trädgårdsmästare, pluggar till barnskötare och så vidare – för att göra jobbet någon annanstans än hemma. Och hur går det då? Vem ska utföra alla dessa nödvändiga sysslor i det egna hemmet..? Dessutom på kvällstid, under veckoslut och på semestern, de tider man egentligen borde ägna sig åt varandra!
Inte konstigt att det går åt helvete i de allra flesta relationer. Ingen har ju idag möjlighet att värna om det viktiga, det egna hemmet och barnen. Inte ens om viljan finns. Den som ändå med en dåres envishet försöker ta sig uppgiften an blir ”utbränd”.
Nej, mina vänner, i likhet med ”Reclaim The Streets” tycker jag att vi startar en rörelse under parollen ”Reclaim Your Roles”, där delaktighet självfallet inte ska vara ett tvång. Vill du nödvändigtvis ut i förvärvslivet ska det naturligtvis vara upp till dig. Men vill du istället investera ditt kapital i hårdvaluta, det vill säga i din familj, måste vi få till stånd en statushöjning av det tuffa jobb det innebär att driva företaget Hemmet!
Med detta sagt ska jag ägna dagen åt att träna på att ducka för alla ruttna tomater, skämda ägg och raka högrar som lär söka sig åt mitt håll ...
måndag 4 oktober 2010
Tid för tränjon
TRÄNJON ÄR DET åländska ordet för tranbär och i oktober är det dags att plocka sådana. Då har det så gott som alltid hunnit vara frost en eller ett par nätter, vilket behövs för att bären ska få sin rätta smak.
Året verkar dock inte vara något riktigt kanonår, så det tog sin rundliga tid att gneta ihop en liter. Men vad gjorde väl det? Ingenting, när vädret var super, vinden susade i träden, fåglarna kvittrade och det fanns gott om rykande hett kaffe i termosen.
Nu återstår att bestämma sig för om bären ska torkas för vinterns brödbak eller frysas för fräscha desserter.
PS. Jag var faktiskt till skogs idag igen (i sällskap av ”den givmilde jordbrukaren”) och fick ihop en liter till.
Året verkar dock inte vara något riktigt kanonår, så det tog sin rundliga tid att gneta ihop en liter. Men vad gjorde väl det? Ingenting, när vädret var super, vinden susade i träden, fåglarna kvittrade och det fanns gott om rykande hett kaffe i termosen.
Nu återstår att bestämma sig för om bären ska torkas för vinterns brödbak eller frysas för fräscha desserter.
PS. Jag var faktiskt till skogs idag igen (i sällskap av ”den givmilde jordbrukaren”) och fick ihop en liter till.
Veckans Vanartiga Vers #25
Min moster Matilda, från Floda,har lustiga ben likt en groda.
Dock alls icke gröna,
och jädrans så sköna!
I skarven så smakar de Gouda.
Denna bör, för rimmets skull, läsas med gotländska diftonger på orden Floda, groda och Gouda.
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
söndag 3 oktober 2010
Ett körsbär på toppen
DESIREE MED BLOGGEN Cornelias Cottage har gett mig en liten utmärkelse – tusen tack för denna! För ovanlighetens skull ska jag till och med följa ”reglerna”.
Har man fått den här är det meningen att man ska förmedla tre saker som ligger en särskilt varmt om hjärtat. Hm ... knepigt, men jag gör ett försök:
***
Och så var det där att välja ut fem att skicka den vidare till. Hm ... ännu knepigare, men så här får det bli:
KICKAN, EN BILD OCH DAGBOKSBLOGG
mysiga ”bloggsvägerskan” Monkan med begåvning för
foto, mat, bak och trädgård
AD LIBITUM
la bella Isabella, full av kloka tankar
I LILLA KAMOMILLAS VILLA
Kamomilla, alltid lika sprudlande av nya idéer
ATTIC 24
lovely Lucy, supermom and provider of sooo much inspiration
VÄSTRAHULTS FÅR OCH HÖNS
fräna fruntimret Annacarin, vars kommentarer går utanpå allt ;o)
Har man fått den här är det meningen att man ska förmedla tre saker som ligger en särskilt varmt om hjärtat. Hm ... knepigt, men jag gör ett försök:
- tid för nära och kära; det bästa vi kan ge våra barn – förutom tydliga gränser, sunda värderingar och goda vanor – är TID!
- återvinning och återbruk i alla upptänkliga former; vi måste sluta utarma planeten NU!
- förmånen att få bo precis där jag bor just nu, i lilla ”Rucklet” på lilla Åland :o)
Och så var det där att välja ut fem att skicka den vidare till. Hm ... ännu knepigare, men så här får det bli:
mysiga ”bloggsvägerskan” Monkan med begåvning för
foto, mat, bak och trädgård
AD LIBITUM
la bella Isabella, full av kloka tankar
I LILLA KAMOMILLAS VILLA
Kamomilla, alltid lika sprudlande av nya idéer
ATTIC 24
lovely Lucy, supermom and provider of sooo much inspiration
VÄSTRAHULTS FÅR OCH HÖNS
fräna fruntimret Annacarin, vars kommentarer går utanpå allt ;o)
RECEPT > Fougasse på åländska
JAG OCH VÄNINNAN S hade bestämt oss för att under gårdagen – för första gången för oss båda – prova på färska blåmusslor. Musslor som sådana var ingen nyhet för oss, i likhet med många andra har vi förut i livet ätit av burkvarianten. Men nu skulle det alltså göras på riktigt.
Till denna kulinariska sensation kände jag att det tarvades ett riktigt gott bröd, gärna med lite fransk touch. Det resulterade i en egen variant av det provençalska fougassebrödet, som enligt lilla A var ”supergott, fast det innehåller oliver”. Här kommer receptet!
Du behöver:
Till degen
25 g jäst
3 dl vatten
1 dl god olivolja
1 msk flingsalt
1 msk torkad timjan
1 dryg tsk torkad rosmarin (eller mer om du gillar smaken)
1,5 dl fullkornsdinkel
ungefär 6,5-7,5 dl specialvetemjöl
1 dl välsmakande svarta oliver, halverade
Till utbakningen
lite olivolja att pensla med
flingsalt och torkad basilika att strö på
Gör så här:
Lös upp jästen i vattnet och tillsätt allt utom ungefär hälften av specialvetemjölet och oliverna. Tillsätt resten av mjölet undan för undan. Den här degen ska knådas ordentligt, c. 15 minuter med maskin och rejält mycket längre för hand. Oliverna åker med när det är ungefär en halv minut kvar av knådningstiden.
Täck bunken och ställ degen att jäsa 1,5 timme medan du gör något annat.
Ta upp degen på lätt mjölat bakbord, dela den i två delar och rundriv dessa (hur detta går till kan du läsa om i det HÄR inlägget). Låt ”bullarna” jäsa under handduk i ungefär en kvart.
Sätt ugnen på 250°, ta fram en plåt och lägg på ett ark bakplåtspapper.
Mjöla bakbordet lite lätt och platta ut en ”bulle” med händerna. Ta sedan en kavel och kavla ut degen till en lövform som är något mindre än halva plåten.
Flytta ”lövet” till plåten och snitta det som du ser på bilderna. Börja med det lodräta snittet och gör därefter de två snedställda på ömse sidor om detta. Sära lite på ”flikarna”.
Täck de utbakade bröden med handduk och låt dem jäsa på plåten i c. 15 minuter. Pensla med olivoljan och strö på basilika och salt. Grädda brödet mitt i ugnen i c. 15 minuter. Låt det svalna på galler.
Nu undrar kanske någon hur det gick med musslorna. Svaret är: Jotack, riktigt bra. Hela nätet med drygt 800 gram tog slut i ett nafs, så det föll oss på läppen. Nästa gång – för en sån blir det – ska jag däremot krydda upp dem ytterligare ett snäpp.
lördag 2 oktober 2010
Romantiken lever
OM UTIFALL ATT någon fått för sig att romantiken skulle vara avliden: Glöm det! Den verkar vara vid god vigör och tar sig bara lite nya uttryck.
Här snackar vi alltså inte flotta restaurangbesök, juveler eller maffiga buketter med blodröda rosor, nix biobiljetter och inte heller någon överraskande pava äkta champagne. Näpp, ingenting i den vägen alls, men väl en trave hemodlade tomater, en ”buske” dito haricot verts och ett par välväxta stolta fjällskivlingar.
Det var nämligen det som mötte mig på terrassen när jag kom hem efter min kvällspromenad igår. Först såg jag bara svamparna, som”växte” i min korg med kaneläpplen, och fattade ingenting. Sen såg jag resten och då trillade polletten ner med ett ljudligt pling.
Romantik kan synbarligen ta sig många uttryck, varav tydligen färsk skogssvamp är ett. Om det är ett grepp som får mig på fall..? Pja, det återstår väl att se. Ska jag vara riktigt ärlig skulle nog föda i en sådan form att jag inte behöver tillreda den själv landa i bördigare jord ;o)
Här snackar vi alltså inte flotta restaurangbesök, juveler eller maffiga buketter med blodröda rosor, nix biobiljetter och inte heller någon överraskande pava äkta champagne. Näpp, ingenting i den vägen alls, men väl en trave hemodlade tomater, en ”buske” dito haricot verts och ett par välväxta stolta fjällskivlingar.
Det var nämligen det som mötte mig på terrassen när jag kom hem efter min kvällspromenad igår. Först såg jag bara svamparna, som
Romantik kan synbarligen ta sig många uttryck, varav tydligen färsk skogssvamp är ett. Om det är ett grepp som får mig på fall..? Pja, det återstår väl att se. Ska jag vara riktigt ärlig skulle nog föda i en sådan form att jag inte behöver tillreda den själv landa i bördigare jord ;o)
fredag 1 oktober 2010
Mitt begagnade liv
MED ÅREN HAR second hand och loppis blivit mer eller mindre en livsstil för mig. Så gott som alla mina paltor (underkläder undantagna) hittar jag till löjligt låga priser till och med här i Mariehamn, som annars är ökänt för en relativt hög prisnivå.
Fast idag blev det inga kläder, det blev en übercool ryggsäck ur Marimekkos sortiment! Kanske en smula barnslig för en snart femtioårig kärring, men jag gillar den skarpt.
Den här gången fyndade jag hos Bettans Bod, en s.k. bordsloppis strax utanför Mariehamns absoluta kärncentrum. Här är det m.a.o. privatpersoner som hyr upp ett bord och säljer bort bl.a. kläder, skor och dies und das de inte längre behöver.
Bettans ligger bra till även för den som anländer med passagerarfärja till Mariehamn. Man passerar butiken på väg in mot centrum :o)
Fast idag blev det inga kläder, det blev en übercool ryggsäck ur Marimekkos sortiment! Kanske en smula barnslig för en snart femtioårig kärring, men jag gillar den skarpt.
Den här gången fyndade jag hos Bettans Bod, en s.k. bordsloppis strax utanför Mariehamns absoluta kärncentrum. Här är det m.a.o. privatpersoner som hyr upp ett bord och säljer bort bl.a. kläder, skor och dies und das de inte längre behöver.
Bettans ligger bra till även för den som anländer med passagerarfärja till Mariehamn. Man passerar butiken på väg in mot centrum :o)
torsdag 30 september 2010
Frost!
DEN ÄR HÄR nu, den riktiga hösten, med en föraning om den kommande vintern. På morgonen låg den första nattfrosten utslängd över gräsmattorna som en vit, skir nylongardin, så det var en salig tur att jag lyfte in krukan med basilika och en utomhussemestrande ormbunke igår kväll.
Hösten är, precis som våren, en tid som har en tendens att bära med sig stora förändringar. Det är mycket som händer den här årstiden. Somt är trevligt och somt direkt obehagligt.
Till exempel fick lilla A sitt första syskonbarn för ett par dagar sedan (Stort grattis till den nykläckta sonen, U och C-O!) och i precis samma veva förlorade en av mina käraste väninnor sin mor till cancern, mänsklighetens klass- och skoningslösa lieman. Livet och döden: ständigt närvarande, ständigt pågående. Alltmer påtagligt ju äldre man blir.
Min stora kärlek, min trädgård, går snart i dvala. Efter många, långa månader med hårt men givande kroppsarbete kommer tid för annat. Jag önskar innerligen att jag ska komma igång med det fortsatta berättandet om tant Solveig – och kanske rentav hitta inspirationen till städning, som jag tappade bort någon gång på senvåren ...
Ett är i alla fall säkert: det är nu, när mörkret och kylan lägger sig över öarna, som jag kan känna ett styng av saknad över att här inte finns någon varm famn att krypa in i på kvällarna. Så nog är det väl ändå en evinnerlig tur att någon i tidernas morgon uppfann duntäcket? ;o)
Hösten är, precis som våren, en tid som har en tendens att bära med sig stora förändringar. Det är mycket som händer den här årstiden. Somt är trevligt och somt direkt obehagligt.
Till exempel fick lilla A sitt första syskonbarn för ett par dagar sedan (Stort grattis till den nykläckta sonen, U och C-O!) och i precis samma veva förlorade en av mina käraste väninnor sin mor till cancern, mänsklighetens klass- och skoningslösa lieman. Livet och döden: ständigt närvarande, ständigt pågående. Alltmer påtagligt ju äldre man blir.
Min stora kärlek, min trädgård, går snart i dvala. Efter många, långa månader med hårt men givande kroppsarbete kommer tid för annat. Jag önskar innerligen att jag ska komma igång med det fortsatta berättandet om tant Solveig – och kanske rentav hitta inspirationen till städning, som jag tappade bort någon gång på senvåren ...
Ett är i alla fall säkert: det är nu, när mörkret och kylan lägger sig över öarna, som jag kan känna ett styng av saknad över att här inte finns någon varm famn att krypa in i på kvällarna. Så nog är det väl ändå en evinnerlig tur att någon i tidernas morgon uppfann duntäcket? ;o)
onsdag 29 september 2010
En lägesrapport
... om min långrandiga mormor
”DET TAR SIG!” som den namnkunnige pyromanen påstås ha sagt. Mitt mormorsrandiga filtprojekt växer stadigt och jag är idag snudd på halvvägs: 52 ränder av 110 planerade.
Med tanke på att jag satte igång med det här så pass nyligen som i början av månaden (medan jag väntade på mera garn för att kunna slutföra sexkantsfilten) tycker jag att det har gått oerhört fort. Redan den 17:e hade jag ju åstadkommit hela 33 ränder, och här kan jag nu alltså redovisa 52:
Dessvärre står jag inför garnbrist igen, så det kommer att bli en ofrivillig paus i arbetet. Men känner jag mig själv rätt lär jag förmodligen hitta på något annat under tiden ;o)
***
Briefly in English:
The granny striped blanket I started in the beginning of September is growing fast, 52 rows of the estimated 110 already done! Granny stripes is a truly rewarding manner of crocheting but unfortunately I will be short of wine red yarn in a bit. While waiting for this to arrive from Germany I'll probably start something else ;o)
My previous post about this project can be found HERE.
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful, attic24]
Med tanke på att jag satte igång med det här så pass nyligen som i början av månaden (medan jag väntade på mera garn för att kunna slutföra sexkantsfilten) tycker jag att det har gått oerhört fort. Redan den 17:e hade jag ju åstadkommit hela 33 ränder, och här kan jag nu alltså redovisa 52:
Dessvärre står jag inför garnbrist igen, så det kommer att bli en ofrivillig paus i arbetet. Men känner jag mig själv rätt lär jag förmodligen hitta på något annat under tiden ;o)
Briefly in English:
The granny striped blanket I started in the beginning of September is growing fast, 52 rows of the estimated 110 already done! Granny stripes is a truly rewarding manner of crocheting but unfortunately I will be short of wine red yarn in a bit. While waiting for this to arrive from Germany I'll probably start something else ;o)
My previous post about this project can be found HERE.
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful, attic24]
tisdag 28 september 2010
RECEPT > Pannkaksrulltårta med äpple
ÄPPELSÄSONGEN ÄR I full gång och det gäller att variera sig om man inte ska få spatt. Det här receptet har jag fått av väninnan S och det är en trevlig omväxling till de evinnerliga äppelkakorna.
Receptet är beräknat för 8 bitar.
Du behöver:
Smet
2 ägg
4 dl mjölk
0,5 tsk salt
1 tsk socker
2 dl vetemjöl (eller 1 dl + 1 dl graham)
1-2 msk smör
Fyllning
3-4 [mjöliga] äpplen
0,5-1,0 dl socker enligt äppelsort och sötsug
kanel
Gör så här:
Ta fram ugnsformen som hör till spisen. Sätt ugnen på 225°.
Blanda mjöl, salt, socker, ägg och knappt hälften av mjölken i en skål och rör till en jämn smet. Tillsätt resten av mjölken.
Skala och kärna ur äpplena. Skär dem i tunna skivor – riktigt, riktigt tunna om du har en syrligare och fastare äppelsort – och blanda med socker och kanel.
Lägg smöret i formen och ställ i den i ugnen tills fettet smält och kan spridas över hela formen, gärna lite uppåt kanterna också. Häll sedan i smeten och grädda pannkakan i mitten av ugnen i 4-5 minuter.
Ta ut formen och fördela äppelskivorna över hela ytan. In med formen igen och grädda ytterligare c. 15 minuter tills äpplena mjuknat och pannkakan fått lite färg.
Låt pannkakan svalna något så den blir lättare att hantera och rulla därefter ihop den till en rulltårta.
måndag 27 september 2010
Men hallå, nu får det väl vara nog?!
OJ, OJ, OJ, DET HÄR börjar faktiskt bli irriterande, så låt mig säga som så här:
”Bästa besökare från Hewlett-Packard, nu tycker jag att det kan vara nog med besök här på min blogg. Har ni inte läst mina inlägg tillräckligt många gånger redan??? Skicka mig istället den där förbannade DVD-enheten som enligt produktdemon skulle följa med vid datorköpet så att vi får saken ur världen.”
Dagens loggar, so far:
[Klicka på bilden för större format.]
”Bästa besökare från Hewlett-Packard, nu tycker jag att det kan vara nog med besök här på min blogg. Har ni inte läst mina inlägg tillräckligt många gånger redan??? Skicka mig istället den där förbannade DVD-enheten som enligt produktdemon skulle följa med vid datorköpet så att vi får saken ur världen.”
Veckans Vanartiga Vers #24
Det är en söt fröken i Frykensom med karlfolket är lite tyken.
Hon går utan trosor
när hon plockar rosor,
och visar då hela diptyken.
diptyk = tvådelad altartavla
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
söndag 26 september 2010
Halleluja, hösten är här!
VILKEN UNDERBAR DAG! Vädret har varit helt ljuvligt. Inte en droppe regn, ingen kyla och solsken över Åland, det kunde inte bli bättre. Läget var med andra ord excellent för lökplantering, så jag gjorde slag i saken och fick alla lökväxter jag köpte den 8 september i jord, plus ett inte oansenligt antal tête-à-tête från påsken.
Just nu är också skörden av mina senare sorter av äppel i full gång. Här är det Sävstaholm (tror jag ...) Det ser ut som det inte skulle vara helt fel med en kvälls syltkokning eller hur?
Och minns ni mina morötter som var så söta och små den 27 juli? Söta är de fortfarande, till smaken vill säga, men ingalunda små. Rejäla bamsingar har det blivit, helt förskonade från allsköns skadedjur. En riktigt lyckad skörd!
Sen var det då blomstersådden i mina tjärade pallkragar. Även denna ger riklig utdelning av framför allt aster i en symfoni av färger.
Buskaster, amerikansk blandning, hette sorten och kommer efter i år att få bli ett stående inslag i min säsongsodling. Från en och samma fröpåse kommer det blommor av flera färger, vilket jag tycker är jättepraktiskt.
Ett smakprov på färgrikedomen:
Att kunna plocka sig en riktigt maffig bukett att ställa på vardagsrumsbordet, det är ren och skär lycka det!
Just nu är också skörden av mina senare sorter av äppel i full gång. Här är det Sävstaholm (tror jag ...) Det ser ut som det inte skulle vara helt fel med en kvälls syltkokning eller hur?
Och minns ni mina morötter som var så söta och små den 27 juli? Söta är de fortfarande, till smaken vill säga, men ingalunda små. Rejäla bamsingar har det blivit, helt förskonade från allsköns skadedjur. En riktigt lyckad skörd!
Sen var det då blomstersådden i mina tjärade pallkragar. Även denna ger riklig utdelning av framför allt aster i en symfoni av färger.
Buskaster, amerikansk blandning, hette sorten och kommer efter i år att få bli ett stående inslag i min säsongsodling. Från en och samma fröpåse kommer det blommor av flera färger, vilket jag tycker är jättepraktiskt.
Att kunna plocka sig en riktigt maffig bukett att ställa på vardagsrumsbordet, det är ren och skär lycka det!
lördag 25 september 2010
HP klampar på
IGÅR VAR DET dags igen för ett besök från Hewlett-Packard, den här gången via en googling på kombinationen ”stjärnkraft” och ”hp”. Föregående besök – dock inte det första – noterade jag den 16:e denna månad.
[Klicka på bilden för större format.]
Någon regelrätt kontakt från deras håll via mejl eller per telefon har jag inte bevärdigats med, än mindre med leverans av någon DVD-enhet, så nu börjar jag bli riktigt nyfiken på vad som föranleder deras återkommande besök här i bloggen. Jag kan ju knappast vara den första missnöjda kunden i deras världshistoria.
Tyvärr räckte spaltutrymmet i min senaste krönika i Ålandstidningen inte till för några utläggningar om det olyckliga köpet av lilla A:s HP Pavilion dm3-1123eo, men jag får en ny chans om mindre än en månad.
Behöver jag överhuvudtaget nämna att lilla A börjar bli riktigt sur över att det saknas en DVD-enhet i hennes ”underhållningsdator”..?
Nä, det var väl det jag tänkte. ;o)
Någon regelrätt kontakt från deras håll via mejl eller per telefon har jag inte bevärdigats med, än mindre med leverans av någon DVD-enhet, så nu börjar jag bli riktigt nyfiken på vad som föranleder deras återkommande besök här i bloggen. Jag kan ju knappast vara den första missnöjda kunden i deras världshistoria.
Tyvärr räckte spaltutrymmet i min senaste krönika i Ålandstidningen inte till för några utläggningar om det olyckliga köpet av lilla A:s HP Pavilion dm3-1123eo, men jag får en ny chans om mindre än en månad.
Behöver jag överhuvudtaget nämna att lilla A börjar bli riktigt sur över att det saknas en DVD-enhet i hennes ”underhållningsdator”..?
Nä, det var väl det jag tänkte. ;o)
fredag 24 september 2010
Fångad i flykten #4
EN GRÅ OCH murrig septemberdag som denna lämpar sig bra för att visa lite fjärilsbilder från sommaren. Det är dessutom ett tag sedan jag gjorde ett renodlat fotoinlägg. Bättre bilder på fjärilar, stillasittande eller flygande, får jag inte med min nuvarande kamera.
Hos Naturhistoriska riksmuseet finns det en otrolig dokumentation om fjärilar! Klicka HÄR för att gå direkt dit.
Bilderna är tagna i ”Rucklets” trädgård med min Fuji FinePix F30.
Sorgmantel, Nymphalis antiopa
Vingbredd 65-78 mm.
Sorgmantel, Nymphalis antiopa
Sorgmantel, Nymphalis antiopa
Gammafly, Autographa gamma
Arten är migrerande och kommer in i vårt land i stor mängd
varje år. Vingbredd 38-46 mm.
Gammafly, Autographa gamma
Gammafly, Autographa gamma
Du kan se alla bilder i större format om du klickar på dem.
Hos Naturhistoriska riksmuseet finns det en otrolig dokumentation om fjärilar! Klicka HÄR för att gå direkt dit.
Bilderna är tagna i ”Rucklets” trädgård med min Fuji FinePix F30.
Vingbredd 65-78 mm.
Arten är migrerande och kommer in i vårt land i stor mängd
varje år. Vingbredd 38-46 mm.
torsdag 23 september 2010
Målgång!!!
IGÅR BLEV DET färdigt, mitt virkade lappverk av hexagoner! De strategiska måtten slutade på c. 121 x 142 cm (det töjer ju lite hit och dit när det är virkat ...)
Efter 305 sexkanter och nästan exakt fem månader är det alltså klart och känslan är lite konstig, lite tom på något vis. Jag har levt med den här virkningen så länge nu, med garn överallt och ständigt en virknål i handen, att livet kommer att te sig en smula innehållslöst efter detta ;o)
Ja, go’vänner, det finns väl ingen anledning att orda så mycket mer om saken? Istället visar jag lite nya bilder att förhoppningsvis inspireras av. Håll till godo!
Filten har varit till salu i min Etsybutik och såldes faktiskt den 29 september 2013, till Beverly Hills i Kalifornien.
***
Briefly in English:
Tadaaah! After 305 hexagons and almost exactly five months the hexagon blanket I started mid-April is finally finished and it measures appx. 121 x 142 cm.
I didn’t much fancy the sharp angles around the edges and therefore crocheted a border, which simultaneously gave the straight corners a rounder, softer look, and then I finished it all off with a shell edging. I am truly in love with the result and sooo happy I got round to making it!
Click HERE for an older post about this project ... and HERE for more posts about my handicrafted stuff.
The afghan has been for sale in my Etsy shop and was in fact sold to Beverly Hills, California on 29 September 2013
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, hexagon, multicolor, colorful, attic24, lucy]
onsdag 22 september 2010
Taylor-made for Me!
VILKA TOKIGA BLOGGVÄNNER jag har ... Titta här (om det nu faktiskt funkar att lägga upp videosnuttar ...) vad Monkan ställt till med:
En sån otur att Malmö ligger där det ligger, nästan på andra sidan jordklotet, annars hade jag ruuusat till slottsträdgården på stört ;o)
Stort tack till Monkan och till John själv, förstås! Och välkomna till Åland måste jag också säga – det är jättefint här också! :oD
***
Varmt välkommen i gänget, vivie1!
[tags:john taylor, malmö slottsträdgård, trädgårdsfredag,]
En sån otur att Malmö ligger där det ligger, nästan på andra sidan jordklotet, annars hade jag ruuusat till slottsträdgården på stört ;o)
Stort tack till Monkan och till John själv, förstås! Och välkomna till Åland måste jag också säga – det är jättefint här också! :oD
Varmt välkommen i gänget, vivie1!
[tags:john taylor, malmö slottsträdgård, trädgårdsfredag,]
Hemma bäst..?
SÅG NI DOX-DOKUMENTÄREN ”Home” på SVT1 igår kväll? Det gjorde jag. Fattar ni att denna vansinniga överkonsumtion vi ägnar oss åt här i västvärlden måste få ett slut NU???
SVT kan av rättighetsskäl inte visa dokumentären i SVT Play, men du kan se hela filmen på engelska (med engelsk textning) på YouTube. Klicka i så fall HÄR.
Se den här filmen. Vakna.
SVT kan av rättighetsskäl inte visa dokumentären i SVT Play, men du kan se hela filmen på engelska (med engelsk textning) på YouTube. Klicka i så fall HÄR.
måndag 20 september 2010
Veckans Vanartiga Vers #23
Ding-ding dalkarl ifrån Evertsbergmålat mandomen illgrön med färg,
som har touch av neon,
och sen – ack, vilket hån –
kolorera’ han fruns venusberg.
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
