Men titta, det spirar liv både ovan och under vattenytan! Minimala bladanlag visar sig och det börjar bildas sugrötter! Så Monkan, det blir kanske ett skott åt dig med tiden ändå, fast jag misströstat :o)
fredag 21 januari 2011
Finns det liv finns det hopp
UNDER MIN RESA till Madeira i november plockade jag bland annat med mig några toppskott av en orangegul hibiskus. Gröna och frodiga var de, med stora blad, men så såg de inte ut någon vecka efter hemkomsten och många timmars resa i det nedkylda fraktutrymmet ombord på flyget. Det gör de fortfarande inte:
Men titta, det spirar liv både ovan och under vattenytan! Minimala bladanlag visar sig och det börjar bildas sugrötter! Så Monkan, det blir kanske ett skott åt dig med tiden ändå, fast jag misströstat :o)
Men titta, det spirar liv både ovan och under vattenytan! Minimala bladanlag visar sig och det börjar bildas sugrötter! Så Monkan, det blir kanske ett skott åt dig med tiden ändå, fast jag misströstat :o)
torsdag 20 januari 2011
Än så är det långt till vår
NU HAR JAG fått nog av vintern, vet ni vad! Det börjar gå mig på nerverna att dag ut och dag in vara förvisad till inomhussysslor, och ljuset återvänder så oändligt långsamt att jag blir prillig. En del dagar har jag rentav välkomnat den fallande snön, för då har snöskuffandet åtminstone gett mig en orsak till utomhusvistelse. Men nu räcker det. Ingen mer snö, tack!
Ännu skriver vi bara den 20 januari, så det är dessutom för tidigt att så och börja förgro sådant som ska ut i trädgård och växthus. Jag får nöja mig med att fingra på fröpåsarna och dagdrömma om den kommande odlingssäsongen. Och sen är jag jättenyfiken på hur de lökväxter jag grävde ner under hösten kommer att ta sig ut. Blev placeringarna rätt eller blir jag tvungen att möblera om till hösten..?
Men, som sagt, för stunden är det bara drömmar som gäller – och hantverk. Igår blev det ett par sockor till åt lilla A. Skaften är stickade av ett läckert ylleblandgarn (75 % ull, 25 % polyamid), som är infärgat så att det automatiskt uppstår ränder när man stickar. Nalle Marjaretki, färg Mustikka (blåbär), heter det och är från finska Novita.
Ännu skriver vi bara den 20 januari, så det är dessutom för tidigt att så och börja förgro sådant som ska ut i trädgård och växthus. Jag får nöja mig med att fingra på fröpåsarna och dagdrömma om den kommande odlingssäsongen. Och sen är jag jättenyfiken på hur de lökväxter jag grävde ner under hösten kommer att ta sig ut. Blev placeringarna rätt eller blir jag tvungen att möblera om till hösten..?
Men, som sagt, för stunden är det bara drömmar som gäller – och hantverk. Igår blev det ett par sockor till åt lilla A. Skaften är stickade av ett läckert ylleblandgarn (75 % ull, 25 % polyamid), som är infärgat så att det automatiskt uppstår ränder när man stickar. Nalle Marjaretki, färg Mustikka (blåbär), heter det och är från finska Novita.
onsdag 19 januari 2011
RECEPT > Yoghurtkaka med pepparkakor och citrusmarmelad
EN CHEESECAKE, MEN ändå inte, det är vad det blev av vad jag hittade i skåpen igår: lite pepparkakor som blivit över efter jul, turkisk yoghurt och citrusmarmelad. Gott blev det, och magrare än riktig cheesecake.
Du behöver:
c. 250 g smulade pepparkakor
75 g smör eller margarin
3 ägg
400 g turkisk yoghurt
100 g citrus- eller apelsinmarmelad
Gör så här:
Sätt ugnen på 175° och klä botten på en form med löstagbar kant med bakplåtspapper.
Smält smöret och blanda det med pepparkakssmulorna. Bred ut smulsmeten i formen och platta till. Förgrädda i nedre delen av ugnen i 10 minuter.
Rör ihop de övriga ingredienserna till en jämn smet. Häll denna i formen och fortsätta grädda i 40-50 minuter till, tills yoghurtblandningen har stelnat.
Låt kakan svalna innan du lossar på kantringen.
tisdag 18 januari 2011
En blommig påse igen!
SNART ÄR DET vår. Väl? Nåja, hur som haver så har jag åstadkommit en till påsväska i en lite vårligare färgskala. Den dominerande färgen är naturlinne och dekoren två nyanser av rosa, naturvit, silvergrå, två milda blå toner och en ljust blågrön. Snodden som ska stänga väskan och fungera som bärrem återstår att göra.
Höjden är c. 21 cm och diametern c. 13 cm.
Den förra påsväskan jag gjorde kan du se HÄR.
Höjden är c. 21 cm och diametern c. 13 cm.
Den förra påsväskan jag gjorde kan du se HÄR.
måndag 17 januari 2011
Veckans Vanartiga Vers #40
En kokerska från Istanbulav kärlek till föda är full.
Så långt är det gånget
att hon av nödtvånget
förlovat sig med en kastrull.
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
söndag 16 januari 2011
MÖNSTER > Söt liten blomma
CICI/BYRACKAN EFTERLYSTE EN beskrivning till de små, enkla blommor jag använt för att dekorera t.ex. den här påsväskan. Här kommer således en schematisk beskrivning för hur dessa görs. Håll till godo!
(Klicka på bilden så blir den större.)
För olika form på kronbladen kan man istället för kombinationen [4 lm - 1 st - 4 lm] virka [3 lm - 1 st - 3 lm] eller [4 lm - 1 dst - 4 lm] istället. Blommorna får då helt olika uttryck.
För olika form på kronbladen kan man istället för kombinationen [4 lm - 1 st - 4 lm] virka [3 lm - 1 st - 3 lm] eller [4 lm - 1 dst - 4 lm] istället. Blommorna får då helt olika uttryck.
Vågrät väderlek
LÅNGTRÅKIGT BLIR DET åtminstone inte! Inte med de väderomslag som makterna bjuder på denna vinter. Gårdagens vykortsväder har idag fått stryka på foten för hård vind och horisontellt snöfall en masse. Läget är ypperligt för att stanna inomhus och ägna en del av dagen åt att slutföra den presentvirkning jag påbörjade igår: en grytlapp med älgmotiv.
Vem som ska få den? Nänä, det säger jag inte. Det ska ju bli en överraskning!
Eller så gör jag som min dotter, som med åren utvecklats till en bokmal av stora mått. Hon läser och läser och läser, och var i princip hela jullovet försvunnen i litteraturens magiska värld. Jättebra, tycker jag! Lär man sig att älska böcker behöver man aldrig vara ensam. Och vem vet, kanske lilla A följer i storasysters fotspår och doktorerar i litteraturvetenskap med tiden?
Vem som ska få den? Nänä, det säger jag inte. Det ska ju bli en överraskning!
Eller så gör jag som min dotter, som med åren utvecklats till en bokmal av stora mått. Hon läser och läser och läser, och var i princip hela jullovet försvunnen i litteraturens magiska värld. Jättebra, tycker jag! Lär man sig att älska böcker behöver man aldrig vara ensam. Och vem vet, kanske lilla A följer i storasysters fotspår och doktorerar i litteraturvetenskap med tiden?
lördag 15 januari 2011
RECEPT > Mättande purésoppa
KRISPIG OCH GNISTRANDE vinterdag: som gjort för en långpromenad. Men trots ett bra tempo fick jag lite kallt. Då var det mumma att komma hem och värma en tallrik av min mättande, goda och billiga purésoppa! Att den dessutom är enkel att laga gör inte saken sämre. Här är receptet:
Du behöver:
1 stor gul lök, grovhackad
1 rejäl morot i slantar
400 g skalad potatis delad i bitar
1 burk (400 g) krossade tomater
6 dl vatten
2 grönsaksbuljongtärningar (gärna ekologisk)
0,5 tsk torkad timjan
Fräs grönsakerna i ett par matskedar olja, gärna olivolja. Tillsätt övriga ingredienser och koka alltsammans i c. en halvtimme. Mixa till en slät puré och smaka av med svartpeppar och en gnutta socker. Salta behöver du knappast, eftersom buljongen är så pass salthaltig.
Servera med en rejäl klick turkisk yoghurt eller crème fraiche och lite kryddgrönt om du har.
För variation kan du ersätta en del av potatisen med rotselleri, palsternacka eller batat (sötpotatis), och för att piffa till anrättningen passar det utmärkt att tillsätta någon god korv (t.ex. chorizo), munsbitar av kyckling eller toppa vid serveringen med knaperstekta baconstrimlor.
Det är vinterdagar som den här man ska spara i hjärtats fotoalbum. Även om solen är blek och står lågt på himlen så skiner den i alla fall! Andlöst vackert, helt enkelt.
När magen väl fått sitt är det så dags att krypa upp i soffhörnet och ta itu med korrekturläsningen av mitt manus. Det är först nu, när jag skrivit ut alltihop på papper, som jag inser att jag faktiskt har skrivit en hel bok. Och nu finns den i alla fall i ett exemplar ;o)
fredag 14 januari 2011
En mer romantisk variant
DET VAR SÅ himla kul att göra den förra påsväskan, så jag satte omedelbart igång med en till. Blommor hade jag ju ...
Den här blev lite mer romantisk, lite elegantare. Tills vidare har jag inte tvinnat den långa snodd som behövs för att åstadkomma den rätta stäng- & bärfunktionen, men för övrigt är den färdig. Cirka 21 cm på höjden och 13 cm i diameter är de strategiska måtten.
Blommor på toppen, förstås!
Flätor runtom:
Och botten är rund:
Den här blev lite mer romantisk, lite elegantare. Tills vidare har jag inte tvinnat den långa snodd som behövs för att åstadkomma den rätta stäng- & bärfunktionen, men för övrigt är den färdig. Cirka 21 cm på höjden och 13 cm i diameter är de strategiska måtten.
torsdag 13 januari 2011
Jag har gjort ett uttag
IGÅR INSÅG JAG, efter en vecka med Burana 600 mg x 3, att det inte fanns någon återvändo: 16 måste bort. Eftersom jag blev av med 26:an för ett och ett halvt år sedan, var det enkelt att självdiagnosticera.
Klockan 12:10 ringde jag tandläkarjouren och 12:30 satt jag i stolen, så ibland går det undan. Kraas ... knaak ... kraas ... knaak och så var det fixat.
I grund och botten har jag väldigt friska tänder och har inte haft några hål på mer än ett kvarts sekel. Men med ålderns rätt, och med begynnande tandlossning, har jag nu börjat fundera på implantat. Ja, ni vet, fler tänder lär jag ju inte få med åren, den tiden är sedan länge passé.
Fast när jag fick veta vad man får räkna med att i runda slängar hosta upp för titanförankrade ersättare, då insåg jag att så särdeles många blir det inte. Drygt 2.000 euro för en (1) tand ska de ha! TVÅ JÄ*LA TUSEN! Per tand!
*ruskar bekymrad på huvudet*
Plötsligt förstår jag på ett helt annat sätt att folk tar sig för att resa till exempel till Estland för att fixa sina gaddar. Jag menar, vad fan är det som kan kosta så mycket för en tand?
Nån som känner en bra tandläkare i Tallinn..?
Klockan 12:10 ringde jag tandläkarjouren och 12:30 satt jag i stolen, så ibland går det undan. Kraas ... knaak ... kraas ... knaak och så var det fixat.
I grund och botten har jag väldigt friska tänder och har inte haft några hål på mer än ett kvarts sekel. Men med ålderns rätt, och med begynnande tandlossning, har jag nu börjat fundera på implantat. Ja, ni vet, fler tänder lär jag ju inte få med åren, den tiden är sedan länge passé.
Fast när jag fick veta vad man får räkna med att i runda slängar hosta upp för titanförankrade ersättare, då insåg jag att så särdeles många blir det inte. Drygt 2.000 euro för en (1) tand ska de ha! TVÅ JÄ*LA TUSEN! Per tand!
*ruskar bekymrad på huvudet*
Plötsligt förstår jag på ett helt annat sätt att folk tar sig för att resa till exempel till Estland för att fixa sina gaddar. Jag menar, vad fan är det som kan kosta så mycket för en tand?
Nån som känner en bra tandläkare i Tallinn..?
onsdag 12 januari 2011
Midvinterblomning
EN LITEN METER räcker för att göra en blomma, och jag har många ensamma metrar. Massor. Dessa, och stumpar som är lite längre än så, har jag sparat i min speciella restgarnslåda. ”Blir säkert bra att ha någon gång!” har jag sagt, och sparat på.
Och si, nu blommar sparsamheten! Mitt i vintern slår den ut i en färggrann blomsteräng i mitt vardagsrum. Vad det ska bli av alla små blommor vete katten, men något blir det garanterat med tiden.
Några olika varianter:
Och si, nu blommar sparsamheten! Mitt i vintern slår den ut i en färggrann blomsteräng i mitt vardagsrum. Vad det ska bli av alla små blommor vete katten, men något blir det garanterat med tiden.
tisdag 11 januari 2011
Skitsnackarnas högborg
ÅLANDSTIDNINGEN, DEN ENA av våra lokaltidningar, har i en fokusartikel måndagen den 10.1 samt en uppföljande idag den 11.1 belyst det märkliga och högst inhumana sätt på vilket vårt lokala arbetspensionsbolag, Pensions-Alandia, behandlar sina försäkringstagare.
Gott och väl, och ett berömvärt initiativ från tidningens sida, men till föga nytta, då bolagets representant i sedvanlig, god ordning gömmer sig bakom floskler i stil med:
Här handlar det inte om att belysa enskilda fall. Det handlar om att de medvetet går in för att hemlighålla namnen på de sakkunnigläkare som fattar för försäkringstagare livsavgörande beslut, stick i stäv mot vad klientens egen/egna intygsutfärdande läkare rekommenderar. Inte en gång, utan gång på gång, och alltid i skydd av full anonymitet och utan att någonsin träffa människan bakom personnumret.
Och är det ändå inte lite motsägelsefullt, att hävda att namnen finns tillgängliga i bokslutet? Om uppgifterna är så offentliga, vilken är då anledningen till att försvåra för försäkringstagaren?
JO i Finland förordar öppenhet, så att försäkringstagarna skulle känna större förtroende för försäkringsbolaget. Högsta förvaltningsdomstolen har fastslagit att försäkringstagaren har rätt att ta del av informationen. Så vad är problemet? Varför vägra och hänvisa till lagar och paragrafer, vars innehåll ändå kullkastas av HFD:s utslag?
***
Det finns många frågor jag fortfarande inte fått svar på. Men en av de viktigaste är: vem i helskotta är det som förväntas göra upp den plan försäkringsbolaget efterfrågar för att kunna fatta ett beslut t.ex. om yrkesinriktad rehabilitering? Själva uppgör de inte den, behandlande läkare ser ut som ett frågetecken och arbetsförmedlingen har inget att komma med.
I mitt enskilda fall fick jag avslag på min ansökan om just yrkesinriktad rehabilitering, ett avslag som stod fast även efter att jag anfört besvär. Ansökan gjorde jag på uttrycklig uppmaning av Folkpensionsanstalten* i mars 2009. Avslaget kom i maj 2009 och motiveringen var bl.a. att det inte fanns någon rehabiliteringsplan bifogad (sic!) och att sakkunnigläkaren – tvärtemot vad min behandlande läkare och jag själv tyckte – ändå ansåg mig vara för sjuk (!) för att rehabiliteras.
Så jag frågar igen: Vem i hela glödheta helvete är det som ska uppgöra den förbannade rehabiliteringsplanen och vad fan ska den innehålla???
Förmodligen blir svaret: ”Jaså, den. Njä, den ska du hitta på själv begriper du väl?” Jag, som enligt försäkringsbolagets omnipotenta sakkunnigläkare är för sjuk för att ens kunna rehabiliteras?
I artikeln framgår även följande:
”Lägre premier”, säger de. På lagstadgad pensionsförsäkring??? Det har jag då aldrig hört talas om, och f.ö. är uppåt den enda riktning som premierna rört sig under min yrkesverksamma tid.
Parentetiskt sett kunde man förresten den 7.1 läsa i Nya Åland om att Alandia-Bolagen går samman med Ålands vindenergi i en storsatsning som uppskattas kosta 25-30 miljoner euro. Och i dagens nummer av Ålandstidningen får vi veta att Alandia-Bolagen just köpt ett affärsområde, inklusive byggnader, för 800.000 euro.
”Lägre premier”..? My ass!
Gott och väl, och ett berömvärt initiativ från tidningens sida, men till föga nytta, då bolagets representant i sedvanlig, god ordning gömmer sig bakom floskler i stil med:
”/../ kan inte kommentera enskilda fall.”
”I de allra flesta fall grundar sig frågan på problematik som inte är relaterad till läkarnas identitet utan helt andra saker och frågorna kan lösas ändå. Behandlingen sker i ett team av läkare och sakkunniga. Bolagets läkare framgår av vårt bokslut som är offentliga uppgifter, påpekar hon.”
Här handlar det inte om att belysa enskilda fall. Det handlar om att de medvetet går in för att hemlighålla namnen på de sakkunnigläkare som fattar för försäkringstagare livsavgörande beslut, stick i stäv mot vad klientens egen/egna intygsutfärdande läkare rekommenderar. Inte en gång, utan gång på gång, och alltid i skydd av full anonymitet och utan att någonsin träffa människan bakom personnumret.
Och är det ändå inte lite motsägelsefullt, att hävda att namnen finns tillgängliga i bokslutet? Om uppgifterna är så offentliga, vilken är då anledningen till att försvåra för försäkringstagaren?
JO i Finland förordar öppenhet, så att försäkringstagarna skulle känna större förtroende för försäkringsbolaget. Högsta förvaltningsdomstolen har fastslagit att försäkringstagaren har rätt att ta del av informationen. Så vad är problemet? Varför vägra och hänvisa till lagar och paragrafer, vars innehåll ändå kullkastas av HFD:s utslag?
Det finns många frågor jag fortfarande inte fått svar på. Men en av de viktigaste är: vem i helskotta är det som förväntas göra upp den plan försäkringsbolaget efterfrågar för att kunna fatta ett beslut t.ex. om yrkesinriktad rehabilitering? Själva uppgör de inte den, behandlande läkare ser ut som ett frågetecken och arbetsförmedlingen har inget att komma med.
I mitt enskilda fall fick jag avslag på min ansökan om just yrkesinriktad rehabilitering, ett avslag som stod fast även efter att jag anfört besvär. Ansökan gjorde jag på uttrycklig uppmaning av Folkpensionsanstalten* i mars 2009. Avslaget kom i maj 2009 och motiveringen var bl.a. att det inte fanns någon rehabiliteringsplan bifogad (sic!) och att sakkunnigläkaren – tvärtemot vad min behandlande läkare och jag själv tyckte – ändå ansåg mig vara för sjuk (!) för att rehabiliteras.
Så jag frågar igen: Vem i hela glödheta helvete är det som ska uppgöra den förbannade rehabiliteringsplanen och vad fan ska den innehålla???
Förmodligen blir svaret: ”Jaså, den. Njä, den ska du hitta på själv begriper du väl?” Jag, som enligt försäkringsbolagets omnipotenta sakkunnigläkare är för sjuk för att ens kunna rehabiliteras?
I artikeln framgår även följande:
Pensions-Alandia får ha en vinst på 35.000–40.000 euro per år. Överskott över det kanaliseras tillbaka till kunderna genom lägre premier.
”Lägre premier”, säger de. På lagstadgad pensionsförsäkring??? Det har jag då aldrig hört talas om, och f.ö. är uppåt den enda riktning som premierna rört sig under min yrkesverksamma tid.
Parentetiskt sett kunde man förresten den 7.1 läsa i Nya Åland om att Alandia-Bolagen går samman med Ålands vindenergi i en storsatsning som uppskattas kosta 25-30 miljoner euro. Och i dagens nummer av Ålandstidningen får vi veta att Alandia-Bolagen just köpt ett affärsområde, inklusive byggnader, för 800.000 euro.
”Lägre premier”..? My ass!
* Finlands motsvarighet till Försäkringskassan i Sverige
måndag 10 januari 2011
En nuttiduttig liten påsväska #2
SÅ HÄR LÖSTE jag problemet med att ha något att bära väskan i:
Jag tvinnade en helt ny, mycket längre snodd. Ena ändan fäste jag i skarven mellan sida och botten, trädde snodden genom låset, runt öppningen och genom trycklåset igen. Sedan fäste jag den andra ändan av snodden intill den första.
Det här är ungefär samma stäng- & bärlösning som ungarnas gympapåsar brukar ha.
Jag tvinnade en helt ny, mycket längre snodd. Ena ändan fäste jag i skarven mellan sida och botten, trädde snodden genom låset, runt öppningen och genom trycklåset igen. Sedan fäste jag den andra ändan av snodden intill den första.
Det här är ungefär samma stäng- & bärlösning som ungarnas gympapåsar brukar ha.
Veckans Vanartiga Vers #39
Frugans gynekolog från Iranmed spiraler är inte så van.
För se, sedan en tid
rör sig varje gravid
med lätt studsande gång här i stan.
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
söndag 9 januari 2011
En nuttiduttig liten påsväska
DET HAR BLIVIT lite väl mycket stora virkningar det senaste året. Igår kände jag plötsligt för att göra något smått, något alldeles nytt. Med inspiration från mina japanska mönsterböcker, som jag har köpt på Etsy, designade jag den här lilla väskan.
Med utgångspunkt från att recycla de mormorsrutor jag började med under min semester, lite mer virkat (bottenplattan) och lite ribbstickat plus några söta, små blommor och ett par blad – voilà, en helt unik skapelse!
Påsväskan är cirka 18 cm hög, 35 cm i omkrets och har en diameter på ungefär 12 cm.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om den ska få vara som den är eller om jag ska förse den med axelrem. Vad tycker ni?
Briefly in English:
I’ve been making so many large crocheted things lately that I all of a sudden felt like making something utterly different and unique. Inspired by my japanese pattern books, which I found at Etsy thanks to Lucy at Attic24, I created this little pouch last night.
It’s appx. 18 cm tall, has a diameter of appx. 12 cm and a circumference of about 35 cm.
Can’t decide whether it shall have a shoulder strap or not. What do you think?
[tags: crochet, pouch, granny square, multicolor, colorful, attic24]
Med utgångspunkt från att recycla de mormorsrutor jag började med under min semester, lite mer virkat (bottenplattan) och lite ribbstickat plus några söta, små blommor och ett par blad – voilà, en helt unik skapelse!
Påsväskan är cirka 18 cm hög, 35 cm i omkrets och har en diameter på ungefär 12 cm.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om den ska få vara som den är eller om jag ska förse den med axelrem. Vad tycker ni?
Briefly in English:
I’ve been making so many large crocheted things lately that I all of a sudden felt like making something utterly different and unique. Inspired by my japanese pattern books, which I found at Etsy thanks to Lucy at Attic24, I created this little pouch last night.
It’s appx. 18 cm tall, has a diameter of appx. 12 cm and a circumference of about 35 cm.
Can’t decide whether it shall have a shoulder strap or not. What do you think?
[tags: crochet, pouch, granny square, multicolor, colorful, attic24]
lördag 8 januari 2011
Namsi-namsi!
HUVVA, VAD GOTT det är med en riktig gräddtårta ibland!
Gårdagens födelsedagstårta blev riktigt smaskens: lätt sockerkaksbotten delad i tre, ett lager fyllning med mosade blåbär, ett annat med dito hallon, rejält med vispgrädde runtom, och som pricken över i:et jordgubbshalvor med ett skyddande lager gelead sockerlag färgad med lite saft från de tinade jordgubbarna, toppat med riven, mörk choklad.
Fyllningarna bestod av c. 2 dl av vardera sortens bär. De slarvigt mosade bären blandade jag med ungefär 1 dl turkisk yoghurt och sötade med 1 msk vaniljsocker.
Sockerlagen gjordes på 0,2 dl socker upplöst i 0,5 dl kokande vatten, och sedan tillsatte jag 1 blad gelatin, som först legat i blöt.
Mitt recept på en riktigt lätt och luftig tårtbottenkaka hittar du HÄR.
Gårdagens födelsedagstårta blev riktigt smaskens: lätt sockerkaksbotten delad i tre, ett lager fyllning med mosade blåbär, ett annat med dito hallon, rejält med vispgrädde runtom, och som pricken över i:et jordgubbshalvor med ett skyddande lager gelead sockerlag färgad med lite saft från de tinade jordgubbarna, toppat med riven, mörk choklad.
Fyllningarna bestod av c. 2 dl av vardera sortens bär. De slarvigt mosade bären blandade jag med ungefär 1 dl turkisk yoghurt och sötade med 1 msk vaniljsocker.
Sockerlagen gjordes på 0,2 dl socker upplöst i 0,5 dl kokande vatten, och sedan tillsatte jag 1 blad gelatin, som först legat i blöt.
Mitt recept på en riktigt lätt och luftig tårtbottenkaka hittar du HÄR.
fredag 7 januari 2011
Flitig födelsedag
IGÅR, DAGEN FÖRE sin födelsedag, frågade lilla A om jag har yllegarn hemma.
”Jovars, lite restgarner har jag nog”, svarade jag.
”Skulle du inte kunna sticka ett par sockor åt mig i så fall?” undrade hon.
Sagt och gjort, och det ser till och med ut som de hinner bli klara under födelsedagen.
Det är kanske inte mycket till present på fjortonårsdagen, men tillsammans med en liten slant är det vad mors magra plånbok förmår. Och så ska det bli tårta förstås, senare under dagen. Hembakad, med fyllning av blåbär och hallon, dekorerad med jordgubbar från egen skörd.
Jag hade förresten alldeles glömt bort hur kul det är att sticka sockor! Faktum är, att det är gräsligt länge sedan jag stickat något överhuvudtaget. De senaste åren har det mest blivit virkning. Det måste det bli ändring på!
”Jovars, lite restgarner har jag nog”, svarade jag.
”Skulle du inte kunna sticka ett par sockor åt mig i så fall?” undrade hon.
Sagt och gjort, och det ser till och med ut som de hinner bli klara under födelsedagen.
Det är kanske inte mycket till present på fjortonårsdagen, men tillsammans med en liten slant är det vad mors magra plånbok förmår. Och så ska det bli tårta förstås, senare under dagen. Hembakad, med fyllning av blåbär och hallon, dekorerad med jordgubbar från egen skörd.
Jag hade förresten alldeles glömt bort hur kul det är att sticka sockor! Faktum är, att det är gräsligt länge sedan jag stickat något överhuvudtaget. De senaste åren har det mest blivit virkning. Det måste det bli ändring på!
torsdag 6 januari 2011
Surrig tomhet
VAD KONSTIGT DET känns. Här snackar vi antiklimax, alltså. Nog för att jag varit lite trött på hela tant Solveig den sistlidna veckan, men nu när hon är ”borta” saknar jag henne redan :o/
Jag har i och för sig en liten envist surrande idé om en fortsättning på historien – ja, faktiskt! – men jag måste nog hämta andan några månader innnan jag kastar mig över en ny period med intensivt skrivande.
Gud, vad jag avundas dem som kan sätta sig ner och skriva fängslande och korrekt så där rakt av ... För mig är det en oääändligt långsam process; vrida, vända, grunna och fundera, leta synonymer, hitta det där ordet som jag vet ska finnas, men som jag bara inte kan komma på just då, och så vidare. Jag känner mig som en labbråtta som håller på och krystar fram en elefant :oS
Men nu är alltså elefanten framklämd! Istället är det dags att granska, granska och granska, för att så småningom se om något förlag tycker Solveig är tillräckligt kul för att förtjäna en utgivning.
Puh!
PS. En hel långtradare full med illröda hjärtan till Cici, denna helt okända men fantastiska kvinna, som offrat av sin tid för att granska och kommentera mitt manus! Det kommer nog en liten tackgåva så småningom, Cici ;o)
Jag har i och för sig en liten envist surrande idé om en fortsättning på historien – ja, faktiskt! – men jag måste nog hämta andan några månader innnan jag kastar mig över en ny period med intensivt skrivande.
Gud, vad jag avundas dem som kan sätta sig ner och skriva fängslande och korrekt så där rakt av ... För mig är det en oääändligt långsam process; vrida, vända, grunna och fundera, leta synonymer, hitta det där ordet som jag vet ska finnas, men som jag bara inte kan komma på just då, och så vidare. Jag känner mig som en labbråtta som håller på och krystar fram en elefant :oS
Men nu är alltså elefanten framklämd! Istället är det dags att granska, granska och granska, för att så småningom se om något förlag tycker Solveig är tillräckligt kul för att förtjäna en utgivning.
Puh!
PS. En hel långtradare full med illröda hjärtan till Cici, denna helt okända men fantastiska kvinna, som offrat av sin tid för att granska och kommentera mitt manus! Det kommer nog en liten tackgåva så småningom, Cici ;o)
tisdag 4 januari 2011
00:05:52
HAR MAN EN affärsrörelse innebär övergången till ett nytt år att man måste inventera. På sätt och vis ser jag min blogg som en affärsrörelse i miniatyr; en litterär sådan, om man så vill, och då är det kul med lite statistik!
Bokslutet för perioden 1.1-31.12.2010 ger vid handen att
... 46.405 sidor har blivit lästa av
... 3.567 helt unika läsare* och
... en läsare stannar i medeltal 5 minuter och 52 sekunder hos mig.
Oj!
Särskilt mycket gläder det mig att så många av er läser flera inlägg och inte bara det senaste. Men allra mest imponerad är jag ändå av den tid ni avsätter hos mig. För mig, som är marknadsförare i botten, betyder nästan 6 minuters uppmärksamhet per besök en enorm siffra!
Så tack, allesammans, för ett fint bloggår! Om jag skulle få önska något inför 2011 – och det får jag ju, för det här är min blogg – så skulle det vara att något fler av alla regelbundet återkommande besökare från Åland och övriga Finland åtminstone någon enstaka gång ville lämna en kommentar. Eftersom jag kan se att ni kommer tillbaka gång efter gång drar jag slutsatsen att ni tycker något. Det skulle därför vara trevligt att få veta vad ni tycker ;oD
Året som gick skrev jag 551 inlägg. Det är i mitt eget tycke lite för många. Ett om dagen, max, är min målsättning, men ibland är det svårt att hålla sig i skinnet. Vi får väl se om jag lyckas bättre det här året ...
* Med Googles analysverktyg avses med ”unik” att du, enskilda läsare, räknats bara en gång på hela året, och alltså inte som ett nytt, unikt besök varje enskild dag av året du hälsar på, vilket är fallet med de flesta andra statistikräknare (t.ex. Susnet).
Bokslutet för perioden 1.1-31.12.2010 ger vid handen att
... 46.405 sidor har blivit lästa av
... 3.567 helt unika läsare* och
... en läsare stannar i medeltal 5 minuter och 52 sekunder hos mig.
Oj!
Särskilt mycket gläder det mig att så många av er läser flera inlägg och inte bara det senaste. Men allra mest imponerad är jag ändå av den tid ni avsätter hos mig. För mig, som är marknadsförare i botten, betyder nästan 6 minuters uppmärksamhet per besök en enorm siffra!
Så tack, allesammans, för ett fint bloggår! Om jag skulle få önska något inför 2011 – och det får jag ju, för det här är min blogg – så skulle det vara att något fler av alla regelbundet återkommande besökare från Åland och övriga Finland åtminstone någon enstaka gång ville lämna en kommentar. Eftersom jag kan se att ni kommer tillbaka gång efter gång drar jag slutsatsen att ni tycker något. Det skulle därför vara trevligt att få veta vad ni tycker ;oD
Året som gick skrev jag 551 inlägg. Det är i mitt eget tycke lite för många. Ett om dagen, max, är min målsättning, men ibland är det svårt att hålla sig i skinnet. Vi får väl se om jag lyckas bättre det här året ...
* Med Googles analysverktyg avses med ”unik” att du, enskilda läsare, räknats bara en gång på hela året, och alltså inte som ett nytt, unikt besök varje enskild dag av året du hälsar på, vilket är fallet med de flesta andra statistikräknare (t.ex. Susnet).
måndag 3 januari 2011
Veckans Vanartiga Vers #38
I Amerikas stat Idahobor en tvättäkta blondie med go.
Var byxsnok blir fången
av dansen runt stången
och av spiror som själva Monroe
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
fredag 31 december 2010
Året är slut och jag har virkat min sista maska
GOTT NYTT PÅ er allesammans! Som en pampig avslutning på år 2010 kan jag nu med stolthet presentera min helt färdiga, långrandiga mormorsfilt.
De sista sju ränderna är således klara, liksom kanten; projektet är slutfört och jag kan pusta ut.
Briefly in English:
HAPPY NEW YEAR everybody! Isn’t it the most glorious way to end the year of 2010 to finally be able to proudly present to you my finished granny striped blanket?
The final seven rows are done, as is the edging; mission accomplished and it’s time to fetch a deep breath before I venture a new project.
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful, attic24]
De sista sju ränderna är således klara, liksom kanten; projektet är slutfört och jag kan pusta ut.
Briefly in English:
HAPPY NEW YEAR everybody! Isn’t it the most glorious way to end the year of 2010 to finally be able to proudly present to you my finished granny striped blanket?
The final seven rows are done, as is the edging; mission accomplished and it’s time to fetch a deep breath before I venture a new project.
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful, attic24]
torsdag 30 december 2010
Spår i natten
HALLÅ, ALLA NATURMÄNNISKOR! Vem är det som tagit sig över min gård och lämnat detta märkliga spår i snön? Det löper från grannens gård in under min terrass – eller tvärtom, inte vet jag.
Den spretiga busken är cirka 1,5 meter hög, så har ni en storleksreferens att gå på. Spåret är alltså inte litet, utan måste vara gjort av ett relativt stort djur. Frågan är alltså vad? Skulle det kunna vara en heffaklump – eller kanske rentav en tessla..?
Den spretiga busken är cirka 1,5 meter hög, så har ni en storleksreferens att gå på. Spåret är alltså inte litet, utan måste vara gjort av ett relativt stort djur. Frågan är alltså vad? Skulle det kunna vara en heffaklump – eller kanske rentav en tessla..?
onsdag 29 december 2010
Tänt var’e här!
ELLER, NJA, INTE brinner det riktigt ännu, men förberedelserna är i full gång inför upplysningen av årets nyårsafton.
Det blev sent igår och tidig väckning idag, eftersom lilla A skulle på EEG-kontroll och helst skulle vara trött. Den enda som var trött imorse var jag. Jättetrött. Och min dagliga skrivarrutin, med kaffepimplande och författande på förmiddagen, fick sig i och med det här en smocka. Så idag blir det inget nytt kapitel av ”60+ och singel!” här på bloggen, utan jag bestämde mig för att göra något helt annat. Detta”något annat” blev tillverkning av egna marschaller!
Under det gångna året har jag tagit tillvara alla ljusrester; allt från bottensatserna av förra nyårsfirandets marschaller, via smulor av dåligt brunna värmeljus, till stumpar av kron- och blockljus. Min bra att ha-mentalitet har också resulterat i att jag samlat på mig en trave konservburkar av samma sort som jag gjorde ljuslyktor av ifjol. Idag fingo de tu bliva ett.
Av en massa ”skräp” plus några M6-muttrar och en meter utomhusveke bidde det således sju nya marschaller. Priset per styck blir kanske inte lägre än om jag gått till affären och handlat nya, men sånt som annars skulle ha slängts kom till användning och jag hade roligt under tiden. Good enough for me! :oD Och imorgon är jag säkert mer taggad att sätta tänderna i tant Solveig igen. Häpp!
Det blev sent igår och tidig väckning idag, eftersom lilla A skulle på EEG-kontroll och helst skulle vara trött. Den enda som var trött imorse var jag. Jättetrött. Och min dagliga skrivarrutin, med kaffepimplande och författande på förmiddagen, fick sig i och med det här en smocka. Så idag blir det inget nytt kapitel av ”60+ och singel!” här på bloggen, utan jag bestämde mig för att göra något helt annat. Detta
Under det gångna året har jag tagit tillvara alla ljusrester; allt från bottensatserna av förra nyårsfirandets marschaller, via smulor av dåligt brunna värmeljus, till stumpar av kron- och blockljus. Min bra att ha-mentalitet har också resulterat i att jag samlat på mig en trave konservburkar av samma sort som jag gjorde ljuslyktor av ifjol. Idag fingo de tu bliva ett.
Av en massa ”skräp” plus några M6-muttrar och en meter utomhusveke bidde det således sju nya marschaller. Priset per styck blir kanske inte lägre än om jag gått till affären och handlat nya, men sånt som annars skulle ha slängts kom till användning och jag hade roligt under tiden. Good enough for me! :oD Och imorgon är jag säkert mer taggad att sätta tänderna i tant Solveig igen. Häpp!
måndag 27 december 2010
Veckans Vanartiga Vers #37
En konservfabrikör ifrån Höörhar blitt stenrik på löjrom och stör.
Han tvättar sin rumpa
med honung och skumpa,
för så tror han att herrskapsfolk gör.
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
