Lördagsgodis à la ”Rucklet”

BLIR MAN SUGEN får man vara uppfinningsrik, öppna kyl och skafferi och göra en så kallad Cajsa Warg, även om detta rekorderliga fruen­timber faktiskt inte alls är skyldig till talesättet ”Man tager vad man haver”.

Hur som helst, grillade mackor på hembakat surdegsbröd fick det bli:

Bre ut en klick tomatpuré direkt på brödet. Strö på torkad oregano och finstrimlad purjolök och toppa med ett par svarta oliver skurna i bitar. Överst en god ost, lämplig för gratinering. In i ugnen under grillelement (om du har) i c. 2½ minut. Klart!

Så gott som färdiga för ugnen. Det är bara ost som fattas.

Färdiggrillat!


Ett gott rödvin sitter som en smäck till det här! I glaset min nya fa­vo­rit: Caballo de Mendoza från Argentina. Här i Finland, på Alko, finns det både på 75 cl flaska och som Bag-In-Box med 3 liter. Har ni ännu inte upptäckt Malbecdruvan och/eller de argentinska rödvinerna har ni missat något, det säger jag bara!

Det blir alltid bättre framåt dagen

EN TIMMES RASK promenad med smältsnön skvalpande runt käng­or­na och solen i ögonen följt av en stadig middag på hemlagad kål­pud­ding gjorde susen för förmiddagens usla humör!

Ännu bättre blev det i samband med måltiden då lilla A plötsligt kons­ta­te­rade: ”Meeh, det e ju gott med kållåda!” och slevade åt sig på­fyll­ning.

(Jag är uppfödd med kållåda som benämning på den här rätten, men kokboken säger kålpudding.)


Igår lagade jag passionsfruktsglass och det blev förstås äggvitor över. Kakburken är sedan tidigare full med maränger, men trots det bestämde jag mig för att göra en sats till. Däremot tog jag bara hälf­ten av receptets sockermängd och tillsatte istället en knapp deciliter kokosflingor och en tesked brandy i smeten. De blev förbannat goda, om jag får säga det själv, och rekommenderas :o)

Gudars, vad jag tycker det är kul att experimentera i köket! Månntro jag bär på en hittills okänd Per Morberg-gen..?

Baisse på humörbörsen

VAKNADE TILL EN helt vit värld. Ännu en gång. Jamen, hallåå! Hur mycket snö kan en vinter egentligen inrymma?!

*suck!*
Hade på morgonens to do-lista att i spalten till höger här i bloggen lägga in länkar till mina krönikor i Ålandstidningen, men filöverföringen fungerar inte. Naturligtvis inte. Och så är det ju helg och chansen att supportavdelningen svarar snabbt är inte stor.

*suck!*
Inser att det är dags att köra ett par maskiner tvätt. Avskyr tvätt­bestyr! Fylla, starta och tömma är helt okej. Men hänga upp, plocka ner, stryka, vika och få in i garderober och byrålådor..? Nä, usch.

*suck!*
Borde släpa fram dammsugare, hink och mopp och ta itu med situa­tio­nen på gräsrotsnivå. Avskyr att städa! Särskilt dammsugning, efter­som det är så förbenat trångt i ”Rucklet”. Ont om svängrum har vi gott om :o/

*suck!*
Konstaterar att det är lördag och att jag än en gång kommer att för­sitta möjligheten att ge mig ut ”på byn” för att vara lite social. Avskyr att vara ensam! Men välja kläder (Vilka då? I min garderob? Vilket skämt ...), renovera nyllet (dödsdömt) och försöka göra något av det risiga håret (Häcksax och båtlack kanske?) ... Nä, i min ålder är det inte mödan värt.

*suck!*

Ha en riktigt utomordentlig lördag, ni som kan!


*SUCK!!!*

Fredagsförpliktelser

VECKANS FREDAGSMYS HÄR i ”Rucklet” kan denna gång likställas med surdegsbak. Jag släppte ut min kompis från kylskåpet igår efter­middag, matade honom med ett par deciliter nytt dinkelmjöl och en skvätt vatten, och idag står han frustande i startblocken och vill kom­ma igång. Eftersom lilla A så vackert bett om frallor får det bli två de­gar idag, den ena som ”storbröd” och den andra enligt önskemål.


Medan degarna jäser (3-4 timmar) är det lämpligt att utnyttja tiden för fas 2 av fredagsmyset: hemlagad glass. Vi testade smaksättning med passionsfrukt härom veckan och gillade det skarpt, så det blir en reprisering. Tre frukter till en sats glass är rätt lagom och så här ska de se ut:


Skrynkliga och skruttiga på utsidan, men ojoj, så goda på insidan! Märkligt nog brukar de återfinnas i affärens korg för billig frukt när de nått det här stadiet. Släta, gröna, helt omogna får man slanta upp fullpris för, medan de mogna realiseras. Konstigt :o/ Och så brukar det förresten vara med den färska ananasen också.

Senaste nytt från lantbruksavdelningen är att gurkfröna har grott:


Och från hantverksenheten meddelas det
att restgarnssockpar nummer två är färdigt:

För en gångs skull har jag till och med lyckats leverera min månatliga lördagskrönika till Ålandstidningen i tid, så idag kan jag utan stress ägna mig åt allt annat. Ha en fin fredag allesammans!

Grodd!

HÄR GÅR DET undan! Bland allt jag sådde för sex dagar sedan är de röda körsbärstomatfröna som jag souvenirshoppade under min resa till Madeira i november först ut på plan.

Igår, den 16.3, såg det ut så här:


Och idag är det redan några centimeter långa skott
med hjärtblad i toppen:

Jag driver min sådd i fyrkantiga ”krukor” som jag vikt av vanligt tid­ningspapper.

”Krukorna” står i stapelbara trådkorgar av plast, som champinjoner levereras i till livsmedelshandeln. Dem har jag naturligtvis fått lägga rabarber på helt gratis, vad annars?

Etikettpinnarna har jag skurit till av sådana där fyrkantiga plasttråg som djupfrysta kräftor ligger i.

Ovanpå sådden ligger helt vanlig cellofan, sådan som man slår in blombuketter i.

Voilà! Enklare – och billigare – ”drivhus” är det svårt att fixa.


Min beskrivning av hur man viker papperskrukor hittar du HÄR.

Bottenskrap

SAMTIDIGT SOM VINTERN lite i taget får ge vika för vår och värme börjar jag nå botten på min nyss upptäckta restskatt. Nu finns det inte mycket kvar, men till några par sockor ska det allt räcka!

Här är det första.


Jag har stickat längre skaft än jag brukar, så att de de fortfarande ska vara tillräckligt höga om man känner för att bära dem nedvikta.


Den här gången har jag också stickat en s.k. förstärkt häl:

Istället för vanlig slätstickning med räta maskor på rätsidan och aviga på avigan gör man så här:

RÄTSIDA: *lyft 1 m som den skulle stickas rät, 1 rm*. Upprepa *–* varvet ut.

AVIGSIDA: första m lyfts avig, resten stickas aviga.

Veckans Vanartiga Vers #48

En okunnig fransman från Kalmar
gav sonen sin dopnamnet Hjalmar*.
Men det blev rätt befängt,
ty sen barnsben han hängt
i parken och storkramat almar.

*) Mansnamnet Hjalmar är av isländskt ursprung och betyder ”hjälmprydd soldat” eller ”den hjälmprydde krigaren”.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Önskas köpa / Trädfällare sökes

HALLÅ, DU ÅLÄNNING! Har du eller nån i din närhet sisådär 8-10 m² marksten/betongplattor av någon sort att sälja åt mig för en billig slant? Gratis går också fint. Jag är inte krånglig på det viset ;o)

Skämt åsido, jag behöver få tag på detta för att kunna lägga ett golv för växthuset senare i vår.

Bilden lånad från www.benders.se.
Inte nog med det här, för nu har jag nämligen bestämt mig också: går­dens stora lärkträd ska bort. Jag behöver därför hitta någon som är duktig på att snyggt och prydligt ta ner fullvuxna träd utan att omgivningen blir ett katastrofområde.

Vilja att kvista, så att jag kan ta vara på det nedsågade till ved, är också ett måste, liksom tillgång till lastbil för borttransport av allt ris. Så, hur är det där ute? Finns det någon som känner någon..?

Vankelmodig väntan

ALLDELES I BÖRJAN av året kontaktade jag en litterär agentur i Stockholm och skickade dem romanen om Solveig via mejl. Vecka har lagts till vecka utan att jag hört något från dem. Herr Resignation och Fru Frustration flyttade in för ett tag sedan och jag har på sistone hört dem viska om att Fröken Missmod också är på väg.

Men nu kom det, svaret! Och vad säger ni? Lite positivt låter det väl i alla fall..?

Klicka på brevet så blir det större.

Om att ha det oförskämt bra – egentligen

DET GÅR UNDAN nu. Snömassorna smälter och sugs upp av den tjäl­lösa marken så det bara schlurpar om det. I dikena porlar vår­floden och det händer att solen tittar fram.


I trädgården är det dock inte mycket på gång ännu, men syrenernas bladknoppar sväller faktiskt och visar grönt. Något att glädja sig över!


Och kan man tänka sig, på den pyttelilla snöfria plätten nedanför ter­rassen har några tappra snödroppar kämpat sig upp. Man blir varm om hjärtat av sånt.


Under min eftermiddagspromenad igår fick jag på sidan av gång- och cykelbanan syn på något annat som blottats av snösmältningen: en stor plastlåda. Nyfiket puttade jag till locket med foten, men ångrade mig lika snabbt som det var gjort. Lukten som slog emot mig var näs­hårsfrätande. En hel ask med gamla kräftor doftar verkligen inte Cha­nel No. 5 ... Uäk!


Fast i grund och botten bryr jag mig inte mycket om varken vårflöden eller dåliga lukter just nu. Var och en som följer nyhetsrapporteringen från Japan inser snabbt att ens egen situation är rätt ovidkommande när minst ett par tusen människor mist livet, tiotusentals saknas och miljoner hem har blivit utplånade.

I jämförelse känns mina egna bekymmer väldigt små och jag får trots allt uppleva ännu en vår, även om den dröjer och tecknen tills vidare är få.

Go Åland, go!

MELODIFESTIVALFINAL I GLOBEN ikväll. Vem bryr sig? *gääsp*

Men eftersom jag sitter i soffan och stickar står apparaten på i bak­grunden. Och vad skådar plötsligt mitt norra? Jo, långt framme vid scenen, i bild mest hela tiden, viftas det glatt med Ålands flagga!

Lattjo :o)


Följande bilder är skärmdumpar från SVT Play:




För övrigt anser jag att Swingfly bör skickas till Düsseldorf.

Sått, sänt och slutfört

JAG MÅR FÖRMODLIGEN som jag förtjänar: skit. Men jag har i alla fall sått ...


sänt ...


och slutfört ...


Så snart lilla A är tillgänglig igen kommer det lite bilder på hela den färdiga sjalen.

Containerkok

IGÅR KVÄLL FICK jag oväntat besök av en god vän. Som vi satt där vid köksbordet och språkade om ditt och datt kom vi också in på mat och matlagning. Plötsligt blev jag formidabelt sugen på gammaldags, hemlagad kålpudding!
”Asså, imorgon bara måste jag iväg och köpa lite vitkål!” sa jag åt ho­nom. ”Köttfärs har jag nog i frysen, om jag inte minns fel.”

Imorse, rätt tidigt, ringde telefonen.
”Ville du ha vitkål?” frågade kompisen.
”Jovars”, svarade jag. ”Hur så?”
”Jo, jag har lite, om du vill ha. Jag kommer över om en stund.”

En kvart senare stod han på trappan. Med sig hade han inte bara 1,5 kilo vitkål, utan också lika stora mängder av prima ekologiska mo­röt­ter, dito palsternacka och rotselleri.
”Eh ...” sa jag, när jag tog emot den framsträckta kassen. ”Var kom­mer det här ifrån?”
Vännen log knipslugt.
”Gissa”, sa han och flinade brett.
Jag började skratta.
”Haha! Var du ut på containerdykning efter att du for härifrån igår?”
”Japp”, var det koncisa svaret.



Så idag har jag storkok. En halvfull sjuliterskastrull med tärnade rot­frukter ska blancheras, kylas och frysas in för framtida soppkok, och av vitkålen ska det bli den efterlängtade kålpuddingen.

Så här är det alltså på välfärds-Åland. Livsmedelsaffärerna slänger dagligen helt prima matvaror – fortfarande i sina förpackningar eller inplastade – rätt ner i stora sopcontainrar. Hellre än att plocka över dem i skilda korgar inne i butiken, reducera priset eller rentav skän­ka bort det gratis.

Inget av det jag fick hade något fel. Tvärtom. Alltihop var i bättre skick än mångt och mycket som man hittar till fullpris inne på bu­tiks­hyllorna. De stackars ekologiska morötternas enda brott var för­mod­ligen att de börjat få lite ”skägg”, så där som morötter får när vintern börjar lida mot vår. I övrigt fasta, fina och utan minsta till­stym­melse till förruttnelse.

Detta är skamligt! Detta är sinnessjukt! Stora delar av världen svälter och här gör vi sopor av mat. Jag skäms över att vara en del av detta. Men jag skäms inte över att jag tagit fina matvaror tillvara! Sen får ni, resten av världen, förfasa er bäst fan ni vill.

Solveig seglar mot Stockholm

FÖRSTA MANUSBUNTEN IVÄG! Herregud, så mycket en trave pap­per väger ... Men med osedvanlig tur i oturen vägde vi med ett nöd­rop in under viktgränsen 1.000 gram, så Solveigs första resa klarade sig undan med ett porto på ”bara” 7,00 euro. Hade hon vägt mer än ett kilo hade det stigit till 11,50. Svindyrt. Tror fan det, att folk inte skriver och skickar vanliga brev numera :o/


Eftersom jag varken hade vanligt, brunt omslagspapper eller lämpligt stora kuvert hemma fick det bli vad jag hittade: ett schangdobelt papper med blodröda rosor, som varit emballage för någon vintrig tulpanbukett. Men det kanske piggar upp den luttrade redaktören på Bonniers..?

Gårdagens två generösa och högst oväntade tillskott till portokassan har för övrigt banat väg för ytterligare två postningar! Så medan jag idag printar ut manus nummer två och tre ska jag fundera på vilka förlag som ska få den äran. Eventuellt får det bli Norstedts och kan­ske Wahlström & Widstrand.

Bortsett från ovanstående klassificerar jag för ovanlighetens skull går­dagen som en riktigt dålig dag. Jag mår inte särskilt bra, så enkelt är det. För att skingra tankarna och trots allt känna mig lite nyttig gjor­de jag som jag brukar när livet känns motigt: jag bakade.

Två surdegar blev det den här gången, men för att variera mig gräd­da­de jag bara den ena degen som ett stort bröd på min granithäll. Resten skar jag före gräddningen slarvigt upp i lämpliga frallbitar. Det funkade bra det med.


När andra är ur slag shoppar de skor, väskor, kläder eller prylar, trycker i sig onyttig mat eller tonvis med choklad, dricker sig redlösa eller sparkar katten, hunden, frugan eller karln – eller gör något annat lika tokigt.

Jag bakar.

Tänk ändå, så olika vi är vi människor.

Himlen, är det en plats på jorden?

”WHEN IT RAINS it pours”, säger britterna. Och änglar i människo­hamn tycks stå som spön i backen idag :o)

Den här gången vet jag vem bidragsgivaren är, men av hänsyn till denne håller jag uppgifterna för mig själv. Men tack, tusen tack! La­serskrivaren lär få gå het imorgon, för det här innebär ännu mer gläd­jefylld printning! :oD

Kanske, kanske finns det ändå hopp om att tant Solveig hittar en för­läggare för sina bravader.

En ängel bland alla demoner

JAG KAN INTE komma på vem du är. Borde jag veta..? I så fall har jag ingen annan ursäkt än att min hjärna – verifierat – numera inte fungerar som den ska. Men mitt hjärta fungerar fortfarande, och av det sänder jag härmed mitt allra största, djupt kända TACK!

Jag satt imorse och funderade på att radera hela boken, men nu fick jag mig en tankeställare. Imorgon går en första manuskopia iväg, till Bonniers tror jag. Och än en gång är det bekräftat: det finns änglar bland alla demoner!

RECEPT > Fastlagstisdagens bästa bullar

NI SOM FÖLJT mig ett tag är vid det här laget välbekanta med att jag gärna långjäser mina degar. Det gör jag inte bara med matbröd utan också med bullar. En deg som får jäsa länge ger ett bröd med mycket mer smak.


Eftersom det är fastlagstisdag idag tycker jag det känns alldeles rätt och riktigt att dela med mig av mitt recept på en bra bulldeg, utom­or­dentlig till riktigt smarriga fastlagsbullar – eller semlor, som man sä­ger i Sverige. Två andra namn på kaloribomben är fettisdagsbulle och het­vägg.

Du behöver: (för 16 stora bullar)
50 g jäst
4 dl kall mjölk
1 nypa salt, gärna gott havssalt
1 msk nystötta kardemummakärnor
1,5 dl strösocker
1 ägg
50 g rumsvarmt smör (eller margarin)
vetemjöl så det räcker, skulle gissa på 8-9 dl

till pensling: 1 äggula utrörd med ett par teskedar mjölk

Gör så här:
Lös upp jästen i mjölken och pytsa i salt, socker, kardemumma, ägg och ett par deciliter av vetemjölet. Vispa ordentligt, gärna med elvisp.

Tillsätt det mjuka matfettet och resten av mjölet, merparten direkt och resten lite i sänder. Degen ska inte bli för stabbig men sluta kladda mot bunken.

Knåda i maskin 10 minuter, för hand närmare den dubbla tiden. Täck bunken t.ex. med en tallrik och ställ degen att jäsa 3-4 timmar.

Här var’e väljäst, ända upp till tallriken!
Dela degen i 16 lika stora bitar som du rullar till släta bullar. Låt bul­lar­na jäsa under en handduk ytterligare en halvtimme, pensla med ägg­blandningen och grädda dem i 225° på nästnedersta falsen i 8-10 mi­nuter. Låt svalna under handduk.

I min ugn inte mer än åtta bullar på en plåt,
annars jäser de ihop med varandra.
Mm... Känner ni doften av mammas goda bak?
PS. Sen ska vi för all del inte glömma det ekonomiska i att baka sina egna fastlagsbullar! Man får måånga hembakade för de dryga 2,70 euro som de klår för två stycken laktosfria i butiken.

”Fisk, fii faan!”

... FÖR ATT TRAVESTERA knäppgöken Sean Banan (i den riktigt knäp­pa låten (?) ”Skaka rumpa”). Men då menar jag inte fisk som födoäm­ne, utan priset på densamma. Så här såg det ut idag i fiskdisken:

Priserna i svenska kronor enligt medelkursen för dagen.

Man blir ju mörkrädd. Dels av det vissna utbudet och dels av att, bort­sett från strömmingen, är pangasiusfilé, hitflugen från under­må­liga fiskodlingar på andra sidan jordklotet, det mest prisvärda alter­na­tivet! Fortsätt gärna till Sveriges Radios sida och läs/lyssna på deras repor­tage om eländet – klicka HÄR.

Ja, som alla förstår blev det ingen fisk från den butiken idag.

Men jag hade tur! I butik nummer två hittade jag en rökt sik i korgen med varor med kort datum. Nu var i och för sig datumet jättekort (bäst före igår) och rabatten inte i linje med det, men kilopriset blev i alla fall under priset för den färska vietnamesen. Men tro för all del inte att detta är åländsk fisk. No way, José! Detta är en tvättäkta svensk.


Nog förstår jag varför ålänningar brukar kallas för strömmingsfolket. Den enda färska fisk normalmänniskan har råd att köpa är ju just ström­ming, dyr nog den också. Andra, ädlare firrar är numera för­be­hållna den besuttna överklassen. Om ni inte har noterat det ti­di­ga­re kan jag informera er om att vi lever i ett samhälle där den ekono­mis­ka segregationen blir allt tydligare. Sakta men säkert, cent för cent, smy­ger den sig på.

Hörs jag inte av något mera vet ni varför. Då var ”bäst före” verkli­gen ”bäst före” den här gången ;o)

Veckans Vanartiga Vers #47

En sunni-muslim från Khartoum
är småväxt, ja mest som en gnom.
När frugan han rider
han flåsar och kvider:
”Var still, annars skjuter jag bom!”

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Å, en sån restskatt!

BANNEMIG, HITTADE JAG inte en hel låda till med ullgarnsrester! Re­na, rama restskatten av grövre ullgarn, eftersom de sakta men säkert håller på att förvandlas till ännu en sjal. Så här långt är den kom­men idag:



Planen är att – när de svarta trianglarna runt kanten är färdiga – plocka fram virknålen för några avslutande varv. De ska också bli svar­ta, och sen blir det eventuellt en svart frans också.

Idag skiner för övrigt solen. Faktiskt så pass att det gör ont i de ova­na ögonen. Trots det blev inte min promenad så lång som jag tänkt mig, för vinden är både hård och kall. Dessutom är det förenat med ett visst mått av livsfara att försöka ta sig fram längs Mariehamns gång- och cykelbanor just nu. Sandning är något som förekommer synnerligen sporadiskt, om alls :o/


Annars kan jag meddela att det är tungt just nu. Av någon anledning är jag helt sluut; trött när jag vaknar och trött hela dagarna. Under veckan som gick har det till och med inträffat två gånger att jag lagt mig för en tupplur efter middagen, för att vakna först en och en halv timme senare! Något står inte rätt till. Frågan är vad?

***
Briefly in English:
Yay! I found a whole box of leftover wool in the closet. It is now slow­ly turning into a shawl made from mitred squares and triangles. Once the black triangles are all done I will finish it off by crocheting a black edge and maybe it will get a fringe as well.