Färöiska finheter

ÄNNU TILL 29.2 finns det en chans att på ort och ställe insupa inspi­ration från fantastiska, färöiska stickningar. Platsen är foajén i Alan­di­ca Kultur och kongress, där det visas otroliga stickekonstverk av Kat­rina Maria Hansen (1913-2010) och modern, färöisk stickning av Jóhan­na av Steinum.


Parallellt med utställningen anordnas ett åländskt stickprojekt: det åländska lapptäcket. Så här skriver Nordens Institut på Åland:

”Den som vill kan bidra med en lapp. Lapparna lämnas in till NIPÅ senast 30.3. De ska mäta 15 x 15cm och vara stickade i yllegarn. Enfärgade eller mönsterstickade, precis som du känner för.

Lapparna sys ihop till ett lapptäcke som visas i NIPÅs skyltfönster 10.4-2.5. En vinnare av lapptäcket lottas sedan ut bland deltagarna. Kom ihåg att skriva namn och telefonnummer på en lapp som fästes på baksidan så att vi kan meddela vinnaren.”

I övrigt låter jag bilderna tala för sig själva.






Att beundra allt detta imponerande hantverk gav mig en välbehövlig energikick. Det blev både brödbak och tillagning av en rejäl laddning gryta på nötbog! Och nu ska jag fundera på om det kanske kan vara värt att fortsätta på mitt eget stickade lappverk, som legat i träda se­dan den här tiden ifjol.

Dagens garv

Behold, bilaga 54:


”FPA – ditt stöd i livets alla skeden”
My ass!

Sen återstår det att se vem som beklagar vad i slutändan. Mest be­klag­ligt – just nu – är att mejlet ovan innebär ett bostadsbidrag på 37,96 euro/månad ända t.o.m. september istället för 267,69, som det skulle bli om beräkningen fr.o.m. 01.01.2012 gjordes i enlighet med lagen. Allra mest humoristiskt i sam­manhanget är, att före jag rättade dem förra gången hade de tänkt pytsa ut 156,65. Det här är alltså tacken för att jag rättade deras egna felberäkningar till min nackdel. Märklig myndighet på alla sätt och vis.

Och vad tusan, följs inte lagen i andra sammanhang, så varför ska det vara så ryysligt noga att göra det i det här?! Jomenvisst, svaret är en­kelt: kan man jävlas ska man jävlas. Allra helst med dem som är mest utsatta och förutsätts ha minst att sätta emot. Håhå, jaja :o/

Vet ni vad, hela den här bostadsbidragshistorien är verkligen så jävla absurd att jag bara är tvungen att rå­gar­va mitt i bedrövelsen.

Med risk för att bli tjatig upprepar jag ändå vad som stipuleras i 8 kap 22 § 5 mom. Lag om bostads­bi­drag 4.6.1975/408:

”Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån, skall Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt. Folkpen­sions­anstalten kan utan hinder av ett tidigare lagakraftvunnet be­slut bevilja en förvägrad för­mån eller utöka en redan beviljad för­mån.”

Går det att utöka en förmån på basen av ”ny utredning” torde inget hinder föreligga för att utöka en förmån även på basen av ett rättel­se­yrkande. Det handlar bara om viljan att göra det. Men om viljan är att göra ont och inte gott, tja, då blir det ju knepigare.

Edit kl. 22:34
Dessutom hotar FPA ännu en gång med återkrav av ”grundlös över­betal­ning”, varför jag även vill passa på att inflika vad som sägs om återkrav i Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408, denna gång 7 kap 19 §:

”Har en förmån enligt denna lag betalts utan grund eller till ett för stort belopp, skall den överbetalda förmånen återkrä­vas.

Återkravet kan frångås helt eller delvis, om detta anses skä­ligt och om utbetalningen utan grund inte berodde på svikligt för­farande från förmånstagarens eller dennes företrädares sida eller om det belopp som betalats utan grund är litet.”

Den s.k. överbetalningen (som de facto är en underbetalning) har FPA knåpat ihop alldeles själv, utan min inblandning, på basen av fel [av dem påhittad] inkomst, fel [av dem påhittad] kvadratmeteryta och fel­beräknad boendeutgift. Klart som korvspad, inget utrymme för tolk­ning.

Variera mera!

VEM ORKAR MED två aviga, två räta i det oändliga? Inte jag i alla fall, så den här gången fick skaften bli ribbade i höjdled istället :o)


Dessa tunna, välsittande sockor ska bli en present åt en kompis som kan behöva både uppmuntran och all extra energi som finns att upp­bringa. Lite färgglädje och varma fossingar ska förhoppningvis bli en liten hjälp på traven.

När man minst av allt anar det

... DÅ HÄNDER DET. Som nu, när läkepelargonen jag fick som stickling av gulle-Monkan i somras plötsligt, mitt i vintern, får för sig att blomma!


Annars har jag inte mycket att rapportera. Papperskrig, papperskrig och mera papperskrig, och en liten visit hos lagens långa arm, that’s about it.

♥ 14 februari 2012

 

Ha en riktigt fin vändag/Alla hjärtans dag, allihop!
Hoppas ni drunkar ni blodröda rosor, lyxiga chokladaskar och bubblande champagne!

♥ ♥ ♥

Själv ska jag ägna mig åt det jag numera gör alla dagar: papperskrig.

Sticketovat forts.

AV DE NYSTAN med Marks & Kattens Eco Baby Ull jag fyndade för 1 euro styck har det förutom det tidigare tillverkade paret blivit två par sticketovade vantar till. Här är de alla tre på samma bild. För den där lilla extra finishen har jag broderat längs öppningarna: förstygn träd­da med två färger, kvistsöm och langettstygn.

Underst i traven ligger ett par jag provade göra av rester jag hade av garnet Satakieli från finska garntillverkaren Vuorelma. Det är ett tunt och fint helyllegarn, som egentligen är avsett för stickor 2,5-3,5. Jag stickade på nr 4,0 och med de mått som finns på den undre bilden.

Efter en timmes filtning i maskin hade de fått precis lagom storlek.

Isläget

­

RECEPT > Kalljästa favoritfrallor

NÄR DET KÄNNS som hela världen rasar runtom en känns det gôtt att baka bröd. De här frallorna är dessutom busenkla att svänga ihop, eftersom de bakas ut direkt och får kalljäsa i flera timmar före de gräd­das.

Ekonomiskt är det också. I dagsläget kostar en påse med tolv industri­ellt tillverkade, långt ifrån lika goda eller hållbara rågfrallor c. 5,35 eu­ro! Av det här receptet blir det åtta stora frallor till en bråkdel av det priset.


Du behöver: (för 8 stora frallor)
25 g jäst
3,5 dl vatten; för extra god jäseffekt kokar du upp vattnet, för att gö­ra dig av med kloret, och låter det svalna
1 msk olja
1 msk mörk sirap
1 msk krossade linfrön
1 msk sesamfrön
1 msk pumpakärnor
1 msk skalade solrosfrön
1 msk torkade nässlor
1-2 msk torkade tranbär
1 dl speltmjöl
1 dl rågsikt
c. 6 dl specialvetemjöl
1 msk gott flingsalt

Gör så här:
Lös jästen i vattnet och tillsätt övriga ingredienser, allt utom ett par deciliter av vetemjölet och saltet. Arbeta ihop degen och tillsätt mer vetemjöl tills degen slutar kladda och släpper bunken. Knåda 5 mi­nu­ter i maskin eller 10 minuter för hand och tillsätt saltet. Fortsätt knåda 5/10 minuter till.

Stjälp upp degen på mjölat bord och dela den i åtta bitar, som du rul­lar till runda bullar. Sätt dem på bakplåtspapperklädd plåt, pudra över vetemjöl, täck med en ren handduk och ställ brödet på jäsning i ett svalt utrymme 3-4 timmar. Jag jäser mina frallor i vindstrappan, där temperaturen ligger på 11-12°.


När det är dags att grädda tar du in plåten i köket medan ugnen värms upp till 225°. Skjut in plåten i mitten av ugnen, skvätt lite kallt vatten på ugnsbottnen och stäng luckan snabbt. Grädda i c. 18 mi­nu­ter eller tills frallorna fått fin färg och känns lätta när du lyfter på dem.

Vill du behålla frasigheten låter du frallorna svalna på galler. Föredrar du mjuk brödskorpa slänger du en handduk över dem medan de sval­nar.

Fotnot:
Min KitchenAid Ultra Power klarar inte riktigt större degar än så här. Istäl­let sätter jag alltid två degar på samma gång.

Aah!

När ord är överflödiga:

Nu ska jag ägna dagen åt att smälta gårdagens chockbesked från mitt pensionsförsäkringsbolag och att fundera på hur jag ska förhålla mig till ett eventuellt feokromocytom. Med starkt, hett kaffe i muggen går det garanterat bättre än igår. Då bröt jag helt enkelt ihop, för förs­ta gången på tre år.

Tack C, för att du finns! Och detsamma till A på hälsocentralen i Ma­rie­hamn, som är på god väg att återupprätta mitt fullständigt raserade förtroende för sjukvården.

Vad jag vill säga till Pensions-Alandia lämpar sig lika lite för tryck som vad jag anser om handläggningen hos Folkpensionsanstalten på Åland. Hur kan en handläggare vid ett pensionsförsäkringsbolag – en pappersvändare av guds nåde – ha mage att säga åt en kund: ”Det är många som är sjukare än du som jobbar alla dagar. Jag själv till exempel”?!

Hur fan kan en kontorsråtta av rang tro sig ha mandat att uttala sig om mitt hälsotillstånd, när det inte ens tycks gå att läsa innantill vad som skrivs i läkarutlåtande efter läkarutlåtande?! Och vad i hela glöd­heta helvete har denna handläggares egen hälsa med mig att gö­ra?? Är människan inte frisk nog att vara på jobb ska hon sjukskriva sig. Att detta dessutom var andra gången samma person tog sig för att referera till sin egen hälsa gör inte saken bättre.

Makalöst inkompetent.
Makalöst skamligt.
För att inte tala om hur kränkande det är.

dU-MOMA, dU-Adrenalin och dU-Noradrenalin

... OCH ETT LITET fP-Kromogranin A: konsten att tillbringa ett helt
&%@§!# dygn utan kaffe*.

Jag kommer att klättra på väggarna före morgondagen gryr och prov­tagningen är över, men samtidigt tackar jag makterna för att proverna tas. Kanske, kanske kommer vi ett steg närmare att hitta ”felet som är trasigt”! Det som gör att jag skakar som en parkinsonpatient inlåst i ett kylrum så fort jag utsätts för minsta lilla stress.

Aha, förresten! Jag kan stryka ytterligare ett yrke från min lista ”Vad jag kan bli när jag blir stor”. Kalligraf är nog inget smart val. Inte ur­ma­kare heller, för den delen.

---

*) Choklad, glass, banan och te går i och för sig också bort. Fine with me, men kaffet ... *stöön!*

Principer

JAG HAR ÄNDA från början hos Lilla A inskärpt vikten av att aldrig – säger aldrig – äta eller dricka något som någon okänd bjuder på. Inte ens om flaskan/förpackningen ser ut att vara aldrig så obruten och ofarlig.

Så kom igen nu, vem är det som lämnat asken med mintchoklad vid vår ytterdörr – och när?? Eftersom principer är till för att följas åker den faktiskt i soptunnan om leverantören tänker förbli anonym :o/

End of discussion.

Sticketovat

STICKA OCH SEDAN tova/filta i maskin – en suverän teknik för att till­verka täta, varma tumvantar! Rekommenderas. Snabbt går det också.

De här vantarna är stickade på strumpstickor nr. 4 och är filtade i en timme på 40° tillsammans med ett par jeans (för att få lite mer gnugg­effekt). Garnet är Marks & Kattens Eco Baby Ull; 100 % ull med minst 20 % merinoull och inte superwash.


Som synes krymper de rejält i storlek när de filtas:

Annars är jag låg idag. Jag fick tråkiga nyheter av en gammal, god vän igår och idag är mina tankar splittrade och mest hos henne. Ett par re­diga tumvantar kan verkligen behövas just nu, för här ska hållas tum­mar, tår, armar, ben och andra utstickande delar för att den pärs hon imorgon ska ta första steget på ska gå riktigt, riktigt bra!

Än en gång har jag blivit påmind om hur marginella mina egna bekym­mer är ställda i relation till vad andra får utstå. Och än en gång har jag blivit påmind om varför jag inte har någon gudstro. Hur kan man tro på någon gud, när denne i så fall mest hela tiden är orättvis, ut­stu­derat ond och gör bara illa..?

Mintmysteriet

IGÅR MORSE, NÄR Gurra och jag hade varit ut på gården och morgon­dril­lat (ja, inte jag förstås, bara Gurra), upptäckte jag detta stående invid ytterdörren:
 
 

Högst märkligt. När hade den kommit dit?? Var den kanske där redan kvällen före, när vi med immiga glasögon och isklumpar mellan tramp­dy­nor­na kom hem från läsningen av kvällstidningen ... eller har den bea­mats ner av Mr. Spock under natten?

Min logiska förklaring visade sig inte alls hålla streck, den att Gurras riktiga mamma svängt förbi på väg hem från nattjobbet för att förse oss med något till kaffet. Det hade hon inte.

Kufiskt.

Med tanke på min rådande, mindre goda relation till FPA är det ju inte utan att man funderar på om innehållet är preparerat på något sätt. Vete tusan om jag vågar smaka ;o) Skulle ni..?

Gurra, caught in the act :o)

Herrbesök!

FÅ SAKER KAN tina upp mina frusna livsandar som ett oförutsett herr­besök. Efter en riktigt lång och givande promenad i gårdagseftermid­da­gens strålande vinterväder sprudlade jag (jaja, en liiten överdrift här då) av så mycket överloppsenergi att jag efteråt kom mig för att baka en laddning frallor till fikat!


Ännu ljumma från ugnen, med ett tjockt lager smör och några rediga skivor ost, och nedsköljda med en balja starkt kaffe – mm ... så gott!

Men den gode herrn, han fick vara nöjd med att se men inte röra. Nå­gon måtta med hur man skämmer bort dem får det faktiskt vara!


Sen fick han faktiskt vackert hålla sig på mattan under natten också. För vackra ögon eller ej, så lätt slipper man inte ner mellan mina la­kan. Fast jag erkänner villigt att det är mäkta svårt att motstå den blicken.

En pelargon klippte jag förresten ner redan igår fast det kanske är lite tidigt: doktor Westerlunds hälsoblomma. Den har i någon månad stått och sett trist och hängig ut, så det får bära eller brista.

Om en köldknäpp

INTE FÖR ATT jag gillar en barmarksvinter, men att kölden ska kom­ma i februari gillar jag inte heller. Så här långt in på det nya året vill jag börja drömma om odlingssäsongen, klippa ner mina pelargoner och lyssna till takdropp. Fat chance för det sistnämnda, när dagstem­pe­raturen skvalpar i närheten av -15°.


Och kastar jag ett öga ut på gården genom mitt rimfrostiga köksföns­ter är det svårt att tro att det om ett par månader ska gå att odla nå­gonting i fryxboxen av glas där ute.


Det goda har dock denna senkomna vinter med sig: sockfabriken job­bar för högtryck! Nu ska jag göra slut på diverse restgarner och se­dan stundar stickning av vantar som ska tovas när de är färdiga.


Att de små barnsockorna har orange tåändar kommer sig av att det röda garnet tog slut med bara fem avmaskningsvarv kvar på varje socka. Nog var det väl som självaste fan, va? :o/

På med kaffet och mot stickorna!

En bra man ...

... BORDE INTE VARA så svår att hitta. Allt som behövs är ju:

1. att han förstår att man inte kan få a) en hemmafru och b) en heltidsyrkesarbetande kvinna i samma paket (väljer han a) bör han vara på det klara med att även det är ett tungt heltids­ar­be­te, precis lika mycket värt som hans och som förtjänar samma mått av respekt)



2. att han är snäll utan att vara menlös



3. att hans sinne för humor spänner över fler områden än det runt grensömmen



4. att han är ölmagsbefriad och har en hyfsad fysik utan att vara bodybuilderbiffig



5. att han inte är en sportnörd, varken av den passiva eller aktiva sorten



6. att han kan skilja på begreppen ”diskussion” och ”gräl”



7. att han lärt sig det lilla men livsviktiga ordet ”förlåt” och har för­stånd att använda det också



8. att hans tummar sitter någon annanstans än mitt i händerna och pekfingrarna på för dem reserverade ställen, inte i näsan



9. att han byter kalsonger varje dag och med fördel även sina strumpor (obs! ”feromoner” är inte ett fint ord för lukten av gam­mal urin och fotsvett)



10. att han borstar tänderna morgon och kväll, sköljer handfatet ef­ter sig och skruvar tillbaka korken på tandkrämstuben (kläm­nings­frågan är av underordnad betydelse)



11. att han a) fäller ner ringen när han pinkat eller b) sitter ner när han gör det (med alternativ a) följer regelbunden toalett­städ­ning)



12. att han vet att tvålen vid handfatet är till för att användas, och alltid i ovan nämnda sammanhang



13. att han inte ägnar all ledig tid åt intressen jag inte delar med ho­nom (om det inte råkar vara städning, för då kan jag tänka mig att rucka lite på detta)



14. att han har bordsskick, tuggar med stängd mun och inte dricker direkt ur mjölk- eller juicetetran



15. att han är välartikulerad, allmänbildad och kan prata om det mes­ta med de flesta och då särskilt med mig



16. att han läser annat än telefonkatalogen, kvällens tv-tablåer, Knasen eller gamla årgångar av FIB-Aktuellt



17. att han klär sig med smak utan att gå till märkeshysterisk över­drift; en viss assistans kan vid behov tillhandahållas



18. att han tycker att kvinnan i hans liv är lika snygg i jeans och tröja som i den lilla svarta och högklackat



19. att han avstår från att lägga sig i hemmets inredning men mer än gärna står för fiolerna, eventuell mattpiskning samt flytt av tyngre möbler



20. att han begriper att kvinnor i gemen både vill och ska upp­vak­tas samt att detta inte är liktydigt med en halv, nyskjuten älg på köksbordet eller en bukett orensade abborrar



21. att han har ett välutvecklat sinne för romantik (observera dock att t.ex. en ny blandare till badrummet inte är att betrakta som en lämplig gåva till födelsedagen)



22. att han plockar undan när han rört till det (och gärna lite efter mig också)



23. att han självmant kan se när det är dags att dammsuga/diska/klip­pa gräs/ladda tvättmaskinen (utan att blanda vitt och ku­lört!)/handla mat osv. och tar itu med det utan behov av arbets­led­ning



24. att han spontant kan bestå med en kram utan att i samma rö­rel­se välta ner föremålet för densamma i horisontalläge i sänghal­men (minns särskilt: män har sex för att må bra, kvinnor har det när dom gör det)



25. att han klarar att lyssna >5 minuter utan att få något glasartat i blicken



26. att han respekterar att hans intressen inte per automatik är mi­na



27. att han förstått skillnaden mellan ”vin till maten” och ”mat till vi­net”, och att ”fredagsmys” är något helt annat än att göra pro­ces­sen kort med en halva Explorer och en liter Cola



28. att han omedelbart kommer störtande till min undsättning när något, vad än det vara må, går åt helvete



29. att hans mentala garderob är antiseptiskt rengjord på lik från tidigare relationer



30. att han förstått att den man som vill vara kung i sitt hus ska be­handla sin kvinna som en drottning om han inte vill bli be­trak­tad som en narr



31. att hans syn är så pass dålig att jag i hans ögon är lika snygg som en trettioåring, men inte så risig att han behöver vit käpp och ledarhund



32. att han glatt byter däck på min bil både vår och höst och ser till att den går genom besiktningen

... und so weiter.

En baggis, piece of cake, lätt som en plätt och gjort i en handvändning. Lika enkelt som att hitta en loppskit i en gödselstack.

Inte särskilt konstigt att kvinnfolk skaffar sig hund istället.

Lessen pojkar, men 16 rätt av 32 är inte godkänt.

Vintrigt

RYSSKYLAN ÄR PÅ väg österifrån. Den bör man ta vara på (medan man med sammanbitna käkar skär tänder över hur mycket villaolja som går upp i rök). Dags att frosta av frysen, när man utan risk kan hiva ut innehållet på terrassen!


Annars är det, precis som ifjol, sockstickning som försiggår här i ”Ruck­let” den här tiden på året. Efter två par grå kände jag med ens för me­ra färg, så det fick bli ett par röda. Samtidigt passade jag på att ”hot­ta upp” skaftens ribbstickning med miniflätor:


Sen kan jag äntligen visa hur vacker den vita amaryllisen från Madei­ra, som satte knopp i början av januari, är när den till slut slår ut. För ja, det är alltså den helvita som fått för sig att blomma:


Och rapporten från den gångna natten påminner väldigt myck­et om den förra:

02:09 *pling!*

05:02 *pling!*

Wakey, wakey!

En nattrapport:

02:25 *pling!*

05:09 *pling!*

06:52 *pling!*

Ger upp.

Nu: trött. Och doktorn som skulle ringa 08:30 har inte gjort det. GAAH!! Då kunde jag ju ha fått sova istället!

Så var det med den saken

 

Melatonin, my ass :o(

Ömfotat

DEN SOM ALDRIG haft en endaste liten förhårdnad under sina fötter borde tvingas gå med ett sandkorn fasttejpat under sin fotsula i en vecka eller två. Sen kan vi snacka.


Nu står jag dessutom inför ett problem: det går tammefan inte att upp­bringa nya skalpellblad av rätt modell och rätt storlek på denna gudsförgätna ö. Passar de på det rostfria skaftet är bladet för stort och är storleken och formen rätt är infästningen fel.

Alltid är det nå’t :o/

Järnvägars, vad sur jag blir. För att inte tala om mina stackars fötter.

Tack gode gud, för amazon.com!

10 utmanande frågor från Tjernhus

SÅNT HÄR KAN vara ganska kul, så jag antar glatt din utmaning, Monica! :o)

Fråga 1: Vad gjorde du för tio år sedan?
Bland annat sålde jag min gamla vinylspelare och alla LP-skivor (dumt),åkte skridskor för första – och enda – gången på tjugo år (dumt även det) och ritade på ett planerat husbygge som aldrig blev av (inte bara dumt, utan rent ut sagt korkat).

Fråga 2: Vad gjorde du för ett år sedan?
Led av den evighetslånga vintern och stickade sockor på löpande band.

Fråga 3: Fem snacks du gillar?

• kastrullpoppade popcorn med klarat smör
• naturella tortillachips med hemlagad dipp
• pepparkakor med blåmögelost och apelsinmarmelad
• Annacarins tunnbröd med en röra av hennes rökta fårfiol, blå­mö­gel­ost och turkisk yoghurt
• Wasa Sportknäcke med smör och ost

Fråga 4: Fem sånger du kan hela texten till?

• ”Imse, vimse spindel”, med rörelser och allt
• ”Den blomstertid nu kommer”
• ”Fjäriln vingad”
• ”Vinden drar”
• diverse mer eller mindre ekivoka snapsvisor

Fråga 5: Fem saker du skulle göra om du blev mångmil­jo­när?

• betala bort lånet på ”Rucklet” och bygga om och till som jag skul­le vilja
• byta Röda Faran mot en värstingmodell av miljöbil
• köpa de grejor jag lovat åt mina vänner i händelse av storvinst
• investera tillräckligt mycket tillräckligt smart för att kunna leva gott på avkastningen resten av mina dagar
• skänka resten till olika behjärtansvärda ändamål

Fråga 6: Fem dåliga vanor?

• att jag fortfarande röker
• att jag ännu vid min ålder inbillar mig att livet ska bli bättre än så här
• att jag ohälsosamt ofta tror mina medmänniskor om gott
• att jag äter lite för lite mest hela tiden
• att jag fortfarande har svårt för att säga nej fast jag egentligen vill (gäller även rökningen)

Fråga 7: Fem saker du gillar att göra?

• att promenera i så gott som alla väder
• att i lugn och ro äta sjöfrukost, länge, på någon färja
• att diskutera och argumentera
• att böka runt i trädgården och odla saker
• att hitta fel och lyckas fixa dem

Fråga 8: Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller kö­pa?

• lårhöga, svarta lackstövlar med stilettklackar
• fallskärm
• leopardmönstrat, urringat ålskinn med slits upp till häcken
• spetsblusar, alla kategorier
• stormönstrade städrocksklänningar i terylene

Fråga 9: Fem favoritleksaker?

• min digitala kamera
• min laptop
• Adobe Photoshop + Intuos ritplatta
• min portabla cd-spelare (för att lyssna på audioböcker)
• min kap- och girsåg

Fråga 10: 10 personer jag vill se göra den här ut­ma­ning­en?
Den här frågan visade sig vara för knepig. Därför väljer jag inte ut någ­ra specifika personer, utan var och en som är på hugget kan väl själv anta utmaningen..?

Fritt för tolkning :o)

 

MÖNSTER > Välsittande sockor med förstärkt häl

 


Stickor: strumpstickor 3,5 mm
Garn: lämpligt för stickor 3,5 mm
Åtgång: c. 150(150)200 g
Sträckning: 21 m slätstickning = 10 cm
Storlek: c. 30(38)46

Lägg upp 40(48)56 m och fördela dem på de fyra stickorna, 10(12)14 på vardera. Varvbyte är alltid mellan sticka I och IV. Sticka resår­stick­ning 2 rm, 2 am i 12(14)16 cm eller så långt sockskaft som du vill ha.

Förstärkt häl:
Hälen stickas av de 20(24)28 maskorna på stickorna I och IV. Sticka därför maskorna på sticka I och vänd sedan på arbetet.


Varv 1: Lyft en maska avigt utan att sticka den och sticka resten av varvet avigt. Vänd arbetet.
Varv 2 (förstärkt slätstickning): *lyft första m rätt utan att sticka den, sticka 1 m rät* och upprepa *–* varvet ut.
Upprepa dessa två varv ytterligare 9(11)13 gånger tills du totalt har stickat 20(24)28 varv.

Sticka ett v avigt som ovan och därefter börjar avmaskningen för häl­botten, men med samma förstärkta slätstickning på rätsidan som hit­tills.

Varv 1: Sticka från rätsidan tills det återstår 7(9)10 m på den vänstra stickan (= sidomaskor). Gör då en överdragshoptagning genom att lyf­ta en maska rätt, sticka följande maska rätt och dra den den lyfta mas­kan över denna. Vänd arbetet.

Varv 2: Lyft första maskan avigt, sticka 6(6)8 m avigt och sticka de två följande mas­korna avigt tillsammans. Återstående maskor på vänster sticka är sidomaskor. Vänd arbetet.

Varv 3: Lyft första maskan rätt, sticka tills det återstår 6(8)9 m på den vänstra stickan. Gör en överdragshoptagning. Vänd arbetet.

Fortsätt att på samma vis minska antalet sidomaskor med 1 i slutet av varje varv och observera att antalet mittmaskor mellan sidomaskorna hela tiden förblir 8(8)10 stycken. När sidomaskorna har tagit slut stick­ar du ett sista varv förstärkt slätstickning samtidigt som du delar upp mittmaskorna på två stickor. Plocka sedan med virknål upp 10(12)14 maskor längs hällappens vänstra sida + 1 maska mellan sticka I och II och för över maskorna på sticka I. Sticka slätstickning på sticka II och III. Plocka upp 10(12)14 + 1 maskor på hällappens högra sida och av­sluta varvet med slätstickningen på sticka IV.

Du ska nu ha totalt 50(58)68 maskor fördelade så här:

Sticka I: 15(17)20 maskor
Sticka II: 10(12)14 maskor
Sticka III: 10(12)14 maskor
Sticka IV: 15(17)20 maskor

Härefter är det slätstickning hela vägen och dags att börja med kil­intagningarna på fotens sidor:

Varv 1: Sticka tills du har 2 maskor kvar på sticka I. Sticka dessa rätt tillsammans och fortsätt med sticka II och III. På sticka IV gör du en överdragshoptagning på de första 2 maskorna. Fortsätt med slät­stick­ning varvet ut.

Varv 2: Slätstickning.

Varv 3: Minska på sticka I och IV som på varv 1.

Varv 4 och 5: Slätstickning.

Varv 6: Minska på sticka I och IV som på varv 1.

Varv 7, 8 och 9: Slätstickning.

Varv 10: Minska på sticka I och IV som på varv 1.

Varv 11, 12, 13 och 14: Slätstickning.

Varv 15: Minska på sticka I och IV som på varv 1. Intagningarna på stl 30 och 38 är nu färdiga.

Varv 16, 17, 18, 19 och 20: Slätstickning.

Varv 21: Minska på sticka I och IV som på varv 1. Intagningarna på stl 46 är nu färdiga.

Fortsätt med slät­stickning.

När sockan mäter 15(20)25 cm från hälens baksida eller när arbetet täcker lilltån börjar du minska för tårna.


På stickorna I och III stickar du till 3 maskor återstår på stickan. Sticka 2 maskor tillsammans och den sista maskan rätt.

På stickorna II och IV stickar du första maskan rätt och gör sedan en överdragshoptagning på de 2 följande maskorna.

Minska på samma sätt på vartannat varv till det återstår 5(6)7 maskor på vardera stickan. Därefter minskar du på varje varv tills du har bara 2 maskor kvar på vardera stickan. Klipp av garnet och dra det genom maskorna. Fäst väl på arbetets avigsida.

Amazing grace!

JAG ÄR INGEN pillerknarkare. Tvärtom undviker jag i görligaste mån att peta i mig syntetiskt tillverkade preparat, eftersom jag hyllar princi­pen att man först ska hitta orsaken till något före man behandlar symptomen.

Sedan i somras har jag haft en oöppnad förpackning melatonin på hyl­lan. Lite då och då har jag sneglat på den, eftersom min sömnrubb­ning efter ett tiotal år har hållit på att göra mig knasig mellan varven.

Det är inte det att jag har svårt att somna. Nej, bevars! Out like a light är det som gäller. Men att förbli sovande ... mindre lyckat resultat. *Pling!* kl. 02:03 ... somna om. *Pling!* kl. 04:08 ... somna om.
*Pling!* kl. 06:13 ... och så vidare. Hackat och malet, skulle man kun­na säga. Och uttröttande.


För en kort vecka sedan fick jag nog och plockade fram tablettasken. Första nätterna var det ingen skillnad. Jävla skit, tänkte jag, men har lydigt fortsatt ta min tablett varje kväll. Och ser man på, infinner sig inte ett hallelujah moment! Igår och inatt har jag sovit sju timmar i sträck, ända tills Lilla A väckt mig för att meddela att det finns kaffe i köket.

Baksidan är att jag då varit astrött, långt ifrån utsövd och helst sussat vidare en timme eller två. Men det är ett lågt pris att betala för att ha fått det verifierat: det är något som är vajsing med min kroppsegna produktion av sömnhormonet melatonin. Ett kvitto på att Schysta C ställer till det, åtminstone på det viset.

Och en rubbning av melatoninproduktionen påverkar andra hormon­ax­lar, som i sin tur resulterar i andra endokrina kufiskheter. Välkänt fak­tum!

Fast tar jag det här med någon läkare lär jag väl få den likaledes väl­kända placeboeffekten uppkörd i nyllet :o/ Något egentligt gehör för att cystan i tallkottkörteln har någon konkret inverkan på mitt mående lär jag inte få förrän den vuxit sig så stor att kanalerna för vätske­flö­det inne på hjärnkontoret korkas igen. När läget blivit så akut finns bara två vägar: akut neurokirurgi eller död.

Och melatonin får man inte knapra mer än tre veckor på raken.

*suck!*

Grå Araninspirerad tröja – ta-ta-raa!

 

Den blev rätt fin, om jag får säga det själv.
Men det beror kanske på mannekängen..?

Som jag ju i och för sig också har gjort nästan själv ;o)

Och sånt här kul kan man göra på www.photofunia.com:

Tack för tipset, Marianne!

Oljeeldning

Citrusolja, i form av torkat apelsinskal,
påstås fungera utmärkt som eldtände i braskaminen.
Måste testas!

Tro’t den som vill ...

 

Man ska som bekant aldrig säga aldrig.
Vilket härmed skulle vara bevisat.

Om att få något i sig och på sig

IBLAND ÖVERTRÄFFAR JAG mig själv när det gäller att omsätta mina planer i praktiken. Som igår, när jag faktiskt fick till stånd kokningen av Jamaicamarmeladen, som Monkan redan provkört. Jag gjorde i och för sig bara en halv sats, för förrådet av mörk rom medgav inte mera. Men även en halv sats är mer än ingen sats alls. Och dessutom rätt mycket ändå.


Parallellt med marmeladkoket kämpade jag vidare med den från bör­jan helt vridna stickningen av härvorna med tjockt, grått yllegarn jag fyn­dade för en spottstyver i somras. Fram- och bakstycket på tröjan är färdiga och jag har börjat med ärmarna.

Den ursprungliga visionen var en helt Aranmönstrad tröja, men i slut­ändan bestämde jag mig för bara ett par tjocka flätor, ett parti dubbel mosstickning och några rader vridna maskor på framstycket. Redan det är gudi nog att hålla reda på om man samtidigt ska se på tv och gar­net är dessutom lite för grovt. Mycket tröja för lite pengar blir det i alla fall :o)


PS. Jag slipper fortfarande inte till att kommentera hos Kerstin/Ölands­vindar - grrr! Är det bara för mig det inte funkar eller har ni andra samma problem..?

5844 & Co

I ETT RÖTT litet hus, bara en kort biltur utanför Mariehamn, bor min überkonstnärliga kompis B. Det tar inte många minuter att köra dit, in­te ens med Röda Faran och i rådande moddiga, spåriga och hala vin­terväglag. Ändå var det först igår jag kom mig för att hälsa på sedan hon flyttade dit för ett antal år sedan. Säg mig, varför ska det vara så himla svårt att komma till skott ibland..? :o/

Bara ett tiotal meter från hennes förstubro bor 5844 och resten av gänget i sitt öppna stall, nyfikna som sjuttsiken – och STORA. Gud i London, vad kor är stora! Men söta. Visst är de?


Med ögonen fullmatade med fantasieggande torrpastellteckningar och underbara lapptäcksarbeten passade jag på hemvägen på att köpa mig några apelsiner. Inspirerad av min bloggsyster Monkan ska jag ko­ka marmelad idag. Jamaicamarmelad, minsann!


Men först har jag en dejt med nummer fyra. Nytt läkarutlåtande ska skrivas... igen.

Och om någon undrar, så nej, nummer ett har fortfarande inte åter­kom­mit som utlovat. Imorgon har det gått två veckor ... igen.

Fan, vad trött (och sur) jag blir ... igen.

Svintur!

JULKLAPPAR SKA MAN inte handla förrän på mellandagsrea, det vet ju var och en med minsta lilla sinne för ekonomi. Och julskinkan, den ska man vänta med till efter nyår.

Priset på den gångna julens svinaktighet, som redan ett tag varit re­jält rabatterat, sattes under förra veckan ner ytterligare ett snäpp. Då klippte jag till. 1,37 euro kilot för en stadig skinkskånka på 7,215 kg, det blir mycket mat för pengarna det!

Av en gråsaltad* festskinka med lägg – som är den flådiga reklam­tex­ten på vacuumförpackningen – får man dessutom en rejält tilltagen bit rimmad lägg. När denna väl avskiljts (efter en del micklande med skink­nät, stora förskäraren, köttyxa och svordomar) blir den mumma att ko­ka ärtsoppa på. Samtidigt kan jag stryka ytterligare två yrken från listan ”Vad jag kan bli när jag blir stor”: styckmästare och ortoped.

Medan soppan kokar kör jag den ”riktiga” skinkan till 72° i ugnen. Vid den temperaturen smakar den inte särskilt juligt, utan som vilken ugnsstekt grisrumpa som helst.


Därmed inte svårt att gissa vad vi ska äta under de närmaste måna­der­na. Det blir skinklåda, skinksallad, skinkpizza, skinkmackor, pasta med skinksås, skinka med stekt potatis och dito ägg, skinkpyttipanna, skinkpaj, skink... Och mellan varven lite ärtsoppa, med skinka.

Annars är både jag och Lilla A väldigt uppäggade just nu. Det är knappt jag hinner koka äggen i den takt de går åt. Så här är det för min del med mångt och mycket i matväg; jag är födoämnesperiodare. Kroppen säger liksom till vad den vill ha.

Är det likadant för er andra..?

---

*) Gråsaltad betyder insaltning utan tillsats av nitrit, som sätts till för att ta död på Clostridium botulinum, en liten fuling till bakterie som produ­ce­rar botulinumtoxin, som är ett av de dödligaste av våra kända gifter. Som bieffekt förblir köttet [onaturligt] rött efter tillagningen.
[editerat kl. 17:00 efter tacknämligt påpekande av Annacarin]

Huv’et på spiken

 

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Gott och blandat i januariköket

STORMBYARNA RUSKAR TAKPLÅTARNA på lilla ”Rucklet” så man be­farar att skruvarna ska slitas loss. Ute är det k-k-kallt och mörkt, man fryser bara av tanken på att gå ut. Då är det läge för soppmiddag!

Blandade bönor, gröna linser, morot, rotselleri och purjo; krossade to­mater, en rejäl klick honung (för att balansera upp tomaternas syra), mejram, timjan, vitlök och en hethet, röd chilifrukt ... Saligt är förres­ten att i januari ur frysen kunna plocka fram en ask med stora, skön­gröna bond­bönor från sommarens odling!

Värmande, mättande och gott.
Och billigt.


Med ”Morden i Midsomer” på tv, Lilla A bredvid mig i soffan och en lärk­vedsbrasa knastrande i spisen blir jag glad i hjärtat. Och en stor skål med hemlagade popcorn toppade med klarat smör är inte helt fel som lördagsgodis!Och billigt.


Min lördag var fin. Hurdan var er?

---

♥ Hemlagade popcorn med klarat smör ♥
Använd gärna ett gjutjärnskärl när du poppar dina popcorn själv. Ris­ken att det bränns vid är mycket mindre än i en kastrull av rostfritt. Poppa på medelhög värme så blir resultatet bäst och lämna helst lock­et lite på glänt, så att ångan slipper ut.

2 msk matolja
1 dl opoppade popcorn
salt enligt smak
(25 g smör)

Värm oljan i kastrull och lägg i 2-3 popcorn. När de poppar häller du i resten. Skaka kastrullen så att oljan fördelas jämnt över popcornen. Skaka också lite då och då när popcornen börjat poppa, så att de opop­pade hamnar längst ner i botten. Häll upp i skål och salta.

Klarat smör är jättegott att ringla över de nypoppade popcornen. Vän­ta då med saltningen tills du hällt över detta och smakat, eftersom smör i sig innehåller en hel del salt. Använd annars osaltat smör. Det tar en stund att klara sitt eget smör, så gör det i god tid före popp­ning­en.

Så här klarar du smör: Smält smöret på låg temperatur och låt det ”ko­ka” tills det tystnar. Då är vattnet i smöret avlägnsat, som är det som annars gör popcornen mjuka och äckliga. Smöret skiktar sig när det hettas upp och det är den helt klara vätskan vi vill åt. Ställ därför kas­trullen åt sidan och låt det hela sätta sig en stund. Skumma bort det som flutit upp till ytan och häll sedan försiktigt det klarade smöret över popcornen (eller i ett annat kärl) utan att bottensatsen följer med.

Klarat smör är ett koncentrat som innehåller 100 % fett. Det härsknar inte alls lika fort som vanligt smör och har därmed en mycket längre hållbarhet. Gör därför gärna en större sats när du en gång är i gång och förvara det i kylskåp. I Indien kallas det här smöret för ghee och används vid matlagning istället för olja.