Ser man sig omkring upptäcker man att även i det grå finns det skönhet.
Bilderna är tagna i Mariehamn på Åland med min Fuji FinePix F30.
21 mars 2011
21 mars 2011
21 mars 2011
21 mars 2011
onsdag 30 mars 2011
Det sköna i det grå
IGÅR SNÖADE DET igen. Än en gång blev världen svartvit och jag kände hur jag suckade djupt av längtan efter vår, värme och frodig grönska. Sen tog jag mig i kragen och tittade igenom bilderna från en av mina promenader, då jag roade mig med att som omväxling fotografera i svartvitt.
Ser man sig omkring upptäcker man att även i det grå finns det skönhet.
Bilderna är tagna i Mariehamn på Åland med min Fuji FinePix F30.
Sten för sten, bit för bit. Vilket otroligt hantverk!
21 mars 2011
Vårfloden forsar fram. Det smälter!
21 mars 2011
Världens lungor, som våra egna bronker och bronkioler.
21 mars 2011
Asfalt! Det finns hopp om livet.
21 mars 2011
Ser man sig omkring upptäcker man att även i det grå finns det skönhet.
Bilderna är tagna i Mariehamn på Åland med min Fuji FinePix F30.
21 mars 2011
21 mars 2011
21 mars 2011
21 mars 2011
tisdag 29 mars 2011
Om det här med logik, del 2
I LÖRDAGS BLOGGADE jag om hur omöjligt det varit att få kontakt med supporten hos min internetleverantör, Ålcom. Idag, när jag ringt mitt jatack-samtal till sjukhuslabbet, bestämde jag mig för att även sätta mig i telefonkön hos Ålcom. En och en halv vecka utan svar är nämligen mer än jag accepterar.
Sagt och gjort. Efter en låång stunds lyssnande på enerverande väntemusik fick jag äntligen en människa på tråden. Denne kunde inte hjälpa mig, lämnade mig istället hängande i luren ett bra tag och kopplade mig därefter vidare till följande kille.
Ett långt samtal senare var jag inte ett smack klokare. Rådet jag fick var att stänga av min brandvägg och försöka igen, eftersom ”det nästan alltid är brandväggen som ställer till det”. Och om inte det hjälpte tyckte han att jag borde installera ett annat FTP-program.
Okej. Jag stängde av. Jag försökte igen. Jag lyckades fortfarande inte överföra filerna med mina krönikor.
Jag surfade runt. Jag hittade ett annat program. Jag installerade detsamma. Jag stängde av brandväggen och försökte igen. Jag lyckades inte med överföringen.
[I det här skedet infann sig ett visst mått av frustration. Nog var det väl självaste fan att man inte kan få hjälp, tänkte jag. Ska det vara så svårt så får jag väl tänka själv!]
*tänka-tänka-tänka*
Tanke: Hm, skulle det kunna vara så enkelt att jag mig ovetande passerat den tillåtna lagringskvoten på deras server?
Nää ... så enkelt kan det väl inte vara..?
*tänka-tänka-tänka*
Nåväl, lite städning har aldrig skadat, så jag anslöt mig igen och raderade friskt bland mina filer och mappar.
Utan större förhoppningar om att lyckas bättre med filöverföringen gjorde jag därefter ett sista försök – och lyckades!
Det var alltså så enkelt: jag hade för mycket material upptankat på Ålcoms server. Eller så har de snabbt som ögat åtgärdat ett fel de påstår att de inte hade. Skit samma, egentligen. Huvudsaken är att det går att ladda upp filer. Därmed finns nu – senare än planerat – mina hittillsvarande krönikor i Ålandstidningen från det här året att ladda ner här i den högra spalten.
Sagt och gjort. Efter en låång stunds lyssnande på enerverande väntemusik fick jag äntligen en människa på tråden. Denne kunde inte hjälpa mig, lämnade mig istället hängande i luren ett bra tag och kopplade mig därefter vidare till följande kille.
Ett långt samtal senare var jag inte ett smack klokare. Rådet jag fick var att stänga av min brandvägg och försöka igen, eftersom ”det nästan alltid är brandväggen som ställer till det”. Och om inte det hjälpte tyckte han att jag borde installera ett annat FTP-program.
Okej. Jag stängde av. Jag försökte igen. Jag lyckades fortfarande inte överföra filerna med mina krönikor.
Jag surfade runt. Jag hittade ett annat program. Jag installerade detsamma. Jag stängde av brandväggen och försökte igen. Jag lyckades inte med överföringen.
[I det här skedet infann sig ett visst mått av frustration. Nog var det väl självaste fan att man inte kan få hjälp, tänkte jag. Ska det vara så svårt så får jag väl tänka själv!]
*tänka-tänka-tänka*
Tanke: Hm, skulle det kunna vara så enkelt att jag mig ovetande passerat den tillåtna lagringskvoten på deras server?
Nää ... så enkelt kan det väl inte vara..?
*tänka-tänka-tänka*
Nåväl, lite städning har aldrig skadat, så jag anslöt mig igen och raderade friskt bland mina filer och mappar.
Utan större förhoppningar om att lyckas bättre med filöverföringen gjorde jag därefter ett sista försök – och lyckades!
Det var alltså så enkelt: jag hade för mycket material upptankat på Ålcoms server. Eller så har de snabbt som ögat åtgärdat ett fel de påstår att de inte hade. Skit samma, egentligen. Huvudsaken är att det går att ladda upp filer. Därmed finns nu – senare än planerat – mina hittillsvarande krönikor i Ålandstidningen från det här året att ladda ner här i den högra spalten.
Om det här med logik, del 1
LITE DÅ OCH då korsas min väg av saker som görs på alldeles bakvänt sätt. Nu har det hänt igen.
För några dagar sedan fick jag med posten en kallelse till EEG-undersökning. Gott och väl och sannerligen inte ett år för tidigt, men ... Det jag omedelbart reagerade på är varför jag ska ringa för att bekräfta att tiden passar? Skulle det inte vara mer logiskt – och mindre resurskrävande – att be mig göra det om den inte gör det?
Lite samma sak är det med barnbidragssituationen än idag här i Finland. Trots att det blir allt vanligare att ett barns föräldrar har gemensam vårdnad om sin avkomma utan att för den skull bo under samma tak är det fortfarande en totalt omöjlighet att per automatik betala ut hälften av barnbidraget till ett bankkonto och den andra hälften till ett annat. Pengarna måste gå till den vårdnadshavare hos vilken barnet är mantalsskrivet.
Ur min synvinkel vore det väl bättre att en 50/50-fördelning skulle vara normen, och att en betalning av hela beloppet till ett och samma konto skulle vara undantaget, något som man särskilt behöver bestyra med? Lika korkat är det förresten i bostadsbidragssammanhang. Även om barnet bor lika mycket hos båda föräldrarna räknas han som en familjemedlem endast i det hushåll där han är mantalsskriven. Logiskt? Inte mycket. Rättvist? Inte ett dugg!
Ett annat ologiskt system är detta att årsavräkningar och -avgifter dimper ner i brevlådan bara någon vecka efter vår hävdvunna överkonsumtionshelg, julen. Är det verkligen nödvändigt att låta samtliga följa kalenderåret? Mycket mänskligt elände skulle förmodligen kunna avstyras om man spred ut dessa betalningskrav över alla årets tolv månader.
Börjar man skrapa på ytan finns det mångt och mycket som är extremt ologiskt i vårt samhälle. Dit hör inte jag. Men det är bara att svälja irritationen, ta skeden i vacker hand och ringa till laboratoriet för att meddela att, jadå, tiden passar. Och så får jag väl tacka makterna för att jag, med mina verifierade minnessvårigheter, lyckats komma ihåg att det måste göras ;o)
För några dagar sedan fick jag med posten en kallelse till EEG-undersökning. Gott och väl och sannerligen inte ett år för tidigt, men ... Det jag omedelbart reagerade på är varför jag ska ringa för att bekräfta att tiden passar? Skulle det inte vara mer logiskt – och mindre resurskrävande – att be mig göra det om den inte gör det?
Lite samma sak är det med barnbidragssituationen än idag här i Finland. Trots att det blir allt vanligare att ett barns föräldrar har gemensam vårdnad om sin avkomma utan att för den skull bo under samma tak är det fortfarande en totalt omöjlighet att per automatik betala ut hälften av barnbidraget till ett bankkonto och den andra hälften till ett annat. Pengarna måste gå till den vårdnadshavare hos vilken barnet är mantalsskrivet.
Ur min synvinkel vore det väl bättre att en 50/50-fördelning skulle vara normen, och att en betalning av hela beloppet till ett och samma konto skulle vara undantaget, något som man särskilt behöver bestyra med? Lika korkat är det förresten i bostadsbidragssammanhang. Även om barnet bor lika mycket hos båda föräldrarna räknas han som en familjemedlem endast i det hushåll där han är mantalsskriven. Logiskt? Inte mycket. Rättvist? Inte ett dugg!
Ett annat ologiskt system är detta att årsavräkningar och -avgifter dimper ner i brevlådan bara någon vecka efter vår hävdvunna överkonsumtionshelg, julen. Är det verkligen nödvändigt att låta samtliga följa kalenderåret? Mycket mänskligt elände skulle förmodligen kunna avstyras om man spred ut dessa betalningskrav över alla årets tolv månader.
Börjar man skrapa på ytan finns det mångt och mycket som är extremt ologiskt i vårt samhälle. Dit hör inte jag. Men det är bara att svälja irritationen, ta skeden i vacker hand och ringa till laboratoriet för att meddela att, jadå, tiden passar. Och så får jag väl tacka makterna för att jag, med mina verifierade minnessvårigheter, lyckats komma ihåg att det måste göras ;o)
måndag 28 mars 2011
Virka, virka, virka ... axelväska av lingarnsrester
SOM JAG NÄMNDE häromsistens hittade jag en hel del lingarn i mina gömmor. Det är små spolar av olika färger och nyanser som förmodligen blivit kvar efter något vävarbete och som jag någon gång köpt på Emmaus utan att egentligen ha någon konkret plan för dem. Bra-å-ha, ni vet ;o)
Nu började jag i alla fall göra något av dem. I likhet med den föregående väskan jag gjorde fick även den här en oval botten av jutesnöre:
Sen virkar jag runt, runt med fasta maskor utan någon egentlig plan för i vilken ordning och i vilka breddar färgerna ska komma:
Tja, vi får väl se hur den blir i slutändan. Alltid blir det något.
Garnet är för övrigt från 1970-talet. Inuti spolarna finns hoprullade pappersbitar och på ett flertal av dem har jag hittat årtalsangivelser för 1971. Lite skoj det också :o)
Medan jag suttit med det här projektet i fingrarna har jag fått en annan idé till vad jag skulle kunna göra med det här lingarnet. Men det får förbli en hemlis tills jag testat och kan se om det håller för uppvisning ;o)
Nu började jag i alla fall göra något av dem. I likhet med den föregående väskan jag gjorde fick även den här en oval botten av jutesnöre:
Sen virkar jag runt, runt med fasta maskor utan någon egentlig plan för i vilken ordning och i vilka breddar färgerna ska komma:
Tja, vi får väl se hur den blir i slutändan. Alltid blir det något.
Garnet är för övrigt från 1970-talet. Inuti spolarna finns hoprullade pappersbitar och på ett flertal av dem har jag hittat årtalsangivelser för 1971. Lite skoj det också :o)
Medan jag suttit med det här projektet i fingrarna har jag fått en annan idé till vad jag skulle kunna göra med det här lingarnet. Men det får förbli en hemlis tills jag testat och kan se om det håller för uppvisning ;o)
Veckans Vanartiga Vers #50
Herr Schmidt, pensionär i Lausanne,är minsann en enveten man!
För att lyfta sin ”stump”
han fått skaffa en pump –
nu till frun hörs han vråla: ”Kom an!”
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
söndag 27 mars 2011
Jag fick en kommentar ...
DET FINNS FÅ saker som upprör mig mer än när mina medmänniskor saknar förmågan att se längre än räckvidden på den egna näsan. För det mesta avstår jag från replik, eftersom det inte är någon vits att öda energi på någon som, utan att sitta med alla fakta på hand, tror sig vet allt och lite till om andra. Den här gången gör jag ett undantag med anledning av den här kommentaren:
***
Bästa Maria,
Vinet – ett mycket fint sådant – var inte mitt. Det har en god vän hämtat från Frankrike för några år sedan och flaskan har legat orörd i väntan på att vi tillsammans skulle kunna laga och äta något gott i samband med att den öppnades. De fåtaliga gånger jag själv köper något är det oftast finansierat med de tomglas och -burkar jag plockar under mina promenader.
Du hävdar att jag ber folk om pengar. Jahaja, säger du det? Så märkligt! Jag har skrivit en bok, som under en lång tid helt gratis har funnits tillgänglig i sin helhet, fri att läsa för vem som helst. Blir den publicerad kommer den ingalunda att vara gratis. Här, on-line, har valet varit fritt: läs gratis eller betala en slant för nöjet, om du tycker att den är bra nog att få en chans att komma i tryck och vill bidra till att öka chanserna.
Och ja, visst reste jag till Madeira när jag fyllde 50. Det är ingenting jag sticker under stol med, vilket du borde inse i och med att jag helt öppet berättat om det. Det du däremot inte vet är omständigheterna runt resan. Du har ingen aning om vilka försakelser/prioriteringar/val jag gjort och på vilka grunder; du vet de facto ingenting mer än att jag gjort en resa.
Vad du menar med ”ensamstående på riktigt” är mer än jag begriper. Kan man vara ensamstående på ”oriktigt” vis..? Jag har ingen make/fästman/sambo/särbo eller någon annan form av partner, mina föräldrar är bortgångna, mitt enda syskon bor på andra sidan Atlanten och den lilla släkt jag har finns inte på Åland. Såvitt jag kan bedöma är detta att vara så ensamstående som det bara är tekniskt möjligt att vara.
”Rucklet” är förvisso till sitt kvadratmeterantal större än din tvåa, det har du alldeles rätt i. Men boendekostnaden/månad är förmodligen ungefär densamma som* eller endast marginellt högre än ditt hyresvederlag. Varför skulle jag behöva rättfärdiga mitt val att skuldsätta mig för resten av livet för att kunna ”betala hyra” åt mig själv? Det står var och en fritt att göra detsamma, även dig.
Inte helt osökt fick din kommentar mig att tänka på en av Monty Pythons mest berömda sketcher:
Alla lever vi i våra egna sanningar. Du kan inte leva i min lika lite som jag i din, men en sanning är allmängiltig: världen skulle vara en mycket trevligare plats att leva på om alla ägnade sig åt att lyfta sina medmänniskor istället för att vältra sig i grundlös, småskuren missunnsamhet.
*) tack vare låst ränta och rak amortering sjunker dessutom ”hyran” varje månad
Bästa Maria,
Vinet – ett mycket fint sådant – var inte mitt. Det har en god vän hämtat från Frankrike för några år sedan och flaskan har legat orörd i väntan på att vi tillsammans skulle kunna laga och äta något gott i samband med att den öppnades. De fåtaliga gånger jag själv köper något är det oftast finansierat med de tomglas och -burkar jag plockar under mina promenader.
Du hävdar att jag ber folk om pengar. Jahaja, säger du det? Så märkligt! Jag har skrivit en bok, som under en lång tid helt gratis har funnits tillgänglig i sin helhet, fri att läsa för vem som helst. Blir den publicerad kommer den ingalunda att vara gratis. Här, on-line, har valet varit fritt: läs gratis eller betala en slant för nöjet, om du tycker att den är bra nog att få en chans att komma i tryck och vill bidra till att öka chanserna.
Och ja, visst reste jag till Madeira när jag fyllde 50. Det är ingenting jag sticker under stol med, vilket du borde inse i och med att jag helt öppet berättat om det. Det du däremot inte vet är omständigheterna runt resan. Du har ingen aning om vilka försakelser/prioriteringar/val jag gjort och på vilka grunder; du vet de facto ingenting mer än att jag gjort en resa.
Vad du menar med ”ensamstående på riktigt” är mer än jag begriper. Kan man vara ensamstående på ”oriktigt” vis..? Jag har ingen make/fästman/sambo/särbo eller någon annan form av partner, mina föräldrar är bortgångna, mitt enda syskon bor på andra sidan Atlanten och den lilla släkt jag har finns inte på Åland. Såvitt jag kan bedöma är detta att vara så ensamstående som det bara är tekniskt möjligt att vara.
”Rucklet” är förvisso till sitt kvadratmeterantal större än din tvåa, det har du alldeles rätt i. Men boendekostnaden/månad är förmodligen ungefär densamma som* eller endast marginellt högre än ditt hyresvederlag. Varför skulle jag behöva rättfärdiga mitt val att skuldsätta mig för resten av livet för att kunna ”betala hyra” åt mig själv? Det står var och en fritt att göra detsamma, även dig.
Inte helt osökt fick din kommentar mig att tänka på en av Monty Pythons mest berömda sketcher:
Alla lever vi i våra egna sanningar. Du kan inte leva i min lika lite som jag i din, men en sanning är allmängiltig: världen skulle vara en mycket trevligare plats att leva på om alla ägnade sig åt att lyfta sina medmänniskor istället för att vältra sig i grundlös, småskuren missunnsamhet.
*) tack vare låst ränta och rak amortering sjunker dessutom ”hyran” varje månad
En haiku om det obevekliga livet
Det händer så mycket hemska saker runtom i världen just nu, men konstigt nog rullar livshjulet ändå framåt. Det inspirerade mig till en haiku.
Flera haikuer jag skrivit hittar du i samlingen ”Haiku”, som du kan läsa som en pdf-fil om du klickar HÄR. De som är nyast och inte finns med i samlingen hittar du via etiketten ”Haiku” i spalten till höger.
Flera haikuer jag skrivit hittar du i samlingen ”Haiku”, som du kan läsa som en pdf-fil om du klickar HÄR. De som är nyast och inte finns med i samlingen hittar du via etiketten ”Haiku” i spalten till höger.
lördag 26 mars 2011
Godmorgon, Ålcom!
IDAG HAR DET gått precis en vecka sedan jag mejlade min internetleverantör – lokal aktör med företagsnamnet Ålcom – om ett filöverföringsfel. Svaret kom i form av ett automatgenererat meddelande:
(Klicka på bilden så öppnas skärmdumpen i ett läsligare format i skilt fönster.)
Tidsbegreppet ”inom kort” måste vara väldigt tänjbart för felet är fortfarande inte åtgärdat. Två ytterligare mejl jag skickat har inte ens besvarats med något automatiskt meddelande. Servicenivån här på ön är med andra ord precis som den brukar vara: under all kritik.
Jag har med andra ord inte kunnat lägga upp filerna med mina månadskrönikor i Ålandstidningen som planerat och länkarna i spalten här till höger är således fortfarande inaktiva.
Men nu är det lördag igen. Ikväll blir det mumsig middag med en pava 2007 Domaine Juliette Avril Châteauneuf-du-Pape till denna, och som avslutning en smarrig efterrätt av egen komposition. Så nu skiter jag i tekniska fel och taskig service, siktar in mig på ett trevligt veckoslut istället och önskar alla er andra detsamma!
Jo, förresten, det var en sak till! Ni glömmer väl inte att det är dags för Earth Hour idag? Kl. 20:30 lokal tid släcker vi all belysning.
Tidsbegreppet ”inom kort” måste vara väldigt tänjbart för felet är fortfarande inte åtgärdat. Två ytterligare mejl jag skickat har inte ens besvarats med något automatiskt meddelande. Servicenivån här på ön är med andra ord precis som den brukar vara: under all kritik.
Jag har med andra ord inte kunnat lägga upp filerna med mina månadskrönikor i Ålandstidningen som planerat och länkarna i spalten här till höger är således fortfarande inaktiva.
Men nu är det lördag igen. Ikväll blir det mumsig middag med en pava 2007 Domaine Juliette Avril Châteauneuf-du-Pape till denna, och som avslutning en smarrig efterrätt av egen komposition. Så nu skiter jag i tekniska fel och taskig service, siktar in mig på ett trevligt veckoslut istället och önskar alla er andra detsamma!
Jo, förresten, det var en sak till! Ni glömmer väl inte att det är dags för Earth Hour idag? Kl. 20:30 lokal tid släcker vi all belysning.
fredag 25 mars 2011
Det börjar sina
DET BLÅSTE HALV orkan hela dagen igår. Dåligt läge för vedkapning och huggning, så jag höll mig inomhus. Därför kan jag nu visa det senaste alstret jag knåpat ihop av min restskatt! Det är inte mycket kvar i den lådan nu, på sin höjd så det räcker till ett par sockor i barnstorlek.
Väskan har en oval botten virkad av jutesnöre. I övrigt är den virkad med fasta maskor och flera olika nyanser av tvåtrådigt ullgarn. Axelremmen är av mocka och c. 127 cm lång. Väskan i sin helhet är c 27 cm hög.
Den kommer, precis som det mesta övriga jag tillverkar, att läggas upp till försäljning på i den ena eller andra av mina butiker på Etsy.
Under gårdagseftermiddagen snokade jag runt lite i min ateljé. Och baske mig, hittade jag inte en hel hög med lingarnsrester i glada färger ... Därmed nytt projekt på gång igen! Visar senare :o)
***
Briefly in English:
At present I’m trying my best to make something of all the bits and pieces of yarn I’ve accumulated over the years. This time I made a crocheted bag, appx. 27 cm tall. I used jute string for the oval bottom and for the sides 2-ply wool. The appx. 127 cm long strap is made of suede.
As per usual this item will be put up for sale in either of my two shops on Etsy: Stjärnkraft or FinnFair.
Väskan har en oval botten virkad av jutesnöre. I övrigt är den virkad med fasta maskor och flera olika nyanser av tvåtrådigt ullgarn. Axelremmen är av mocka och c. 127 cm lång. Väskan i sin helhet är c 27 cm hög.
Den kommer, precis som det mesta övriga jag tillverkar, att läggas upp till försäljning på i den ena eller andra av mina butiker på Etsy.
Under gårdagseftermiddagen snokade jag runt lite i min ateljé. Och baske mig, hittade jag inte en hel hög med lingarnsrester i glada färger ... Därmed nytt projekt på gång igen! Visar senare :o)
Briefly in English:
At present I’m trying my best to make something of all the bits and pieces of yarn I’ve accumulated over the years. This time I made a crocheted bag, appx. 27 cm tall. I used jute string for the oval bottom and for the sides 2-ply wool. The appx. 127 cm long strap is made of suede.
As per usual this item will be put up for sale in either of my two shops on Etsy: Stjärnkraft or FinnFair.
torsdag 24 mars 2011
Schyssta souvenirer
BÄSTA VÄNNERNA S&N har varit ut på resa. Långväga reste de och länge var de borta. Ja, i alla fall kändes det så för mig, som var kvar här hemma i kylan och mörkret.
Men nu är de i alla fall i trygghet här hemmavid igen och sin vana trogen förde de med sig några små presenter åt tanten i ”Rucklet”, hon som själv aldrig kommer sig ut i världen.
Någonting att äta.
En alldeles äkta muskotnöt att riva till vitsåsen!
Någonting att dricka.
40 %-ig rom från Antigua! Sannolikheten är dock hög att den kommer att ta en omväg via något bakverk före den hamnar i lilla maggen ;o)
Någonting att odla.
En fröbalja från tamarind och ett par frön från vad de kallade sweetsop, Annona purpurea, vad nu det kan vara. En medlem i familjen Annonaceae är det i alla fall och släkt med cherimoya, Annona cherimola. Frön från den sistnämnda plockade jag själv med mig från Madeira och har just sått dem.
Tack, era gullpluttar! Nu ska vi se om fröna gror ...
Men nu är de i alla fall i trygghet här hemmavid igen och sin vana trogen förde de med sig några små presenter åt tanten i ”Rucklet”, hon som själv aldrig kommer sig ut i världen.
En alldeles äkta muskotnöt att riva till vitsåsen!
40 %-ig rom från Antigua! Sannolikheten är dock hög att den kommer att ta en omväg via något bakverk före den hamnar i lilla maggen ;o)
En fröbalja från tamarind och ett par frön från vad de kallade sweetsop, Annona purpurea, vad nu det kan vara. En medlem i familjen Annonaceae är det i alla fall och släkt med cherimoya, Annona cherimola. Frön från den sistnämnda plockade jag själv med mig från Madeira och har just sått dem.
onsdag 23 mars 2011
Kvistfritt
MEN SÅ BRA, nu har jag något att ta mig för imorgon också.
Än en gång tack för hjälpen N! Det går dubbelt så snabbt och är dubbelt så roligt när man är två om jobbet.
Än en gång tack för hjälpen N! Det går dubbelt så snabbt och är dubbelt så roligt när man är två om jobbet.
Söndra & Härska
(Bilden är tagen från ”Rucklets” köksfönster.)
tisdag 22 mars 2011
Ska det aldrig ta slut?!
MINNS NI RESTSKATTEN jag uppdagade häromsistens? Visst fanns det en hel del i lådan, men att det skulle räcka så evinnerligt länge och till så mycket, det hade jag aldrig kunnat föreställa mig.
Så det har således blivit ännu ett par sockor. Marinblå den här gången och med samma typ av förstärkta häl som jag nyligen visade i ett annat inlägg.
Och tro’t om ni vill, men jag har ytterligare ett projekt på gång, ett virkat. Men det är ännu inte helt färdigt, så ni får lov att tåla er en stund till ;o)
Så det har således blivit ännu ett par sockor. Marinblå den här gången och med samma typ av förstärkta häl som jag nyligen visade i ett annat inlägg.
Och tro’t om ni vill, men jag har ytterligare ett projekt på gång, ett virkat. Men det är ännu inte helt färdigt, så ni får lov att tåla er en stund till ;o)
Gyllene [öppet]tider
JAG HAR INGEN aning om när, var och ur vilken fiffig hjärna affärsidén med så kallade bordsloppisar är sprungen. Men har du entreprenörsanda och energi så det räcker? Starta då för sjutton en egen! Här är motiveringen:
Tänka sig, att kunna tjäna cirka 52 europapengar (~465 SEK) i timmen för att i princip stå och hänga och göra ingenting! Nettot på en sån här intäkt efter att fasta kostnader, skatter och försäkringar är betalda blir inte fy skam det heller. Och en liten peng till kan man spara åt sig genom att inte acceptera bank- eller kreditkort som betalningsmedel.
Världen tycks vara full av folk som glada i hågen pyntar 40-45 euro/vecka* för några kvadratmeter försäljningsyta. Det kånkas, släpas, prismärks och körs upp bensin för ett oräkneligt antal euro, för att i slutändan ge ett nollresultat eller i värsta fall ett minus. Smart? Hmm. Men var och en blir som bekant salig på sin tro.
Personligen skulle jag inte palla för att ägna mig åt den här typen av företagande, där lejonparten av tiden går ut på att vara mer eller mindre overksam. Då, om inte förr, skulle jag få fnatt, hur lättförtjänta pengar det än är. Men en gårdsloppis här vid ”Rucklet” blir det kanske någon dag när det närmar sig sommar. Då kan jag ju simultant ägna mig åt att rensa ogräs om kundtillströmningen är dålig! ;o)
*)
Om två personer lägger ut 40 euro var per vecka gör de tillsammans av med 320 euro på en månad. För en tredjedel av den summa kan man hyra ett varmgarage i en månad.
Om fyra personer lägger ut 40 euro var per vecka gör de tillsammans av med 640 euro. Det beloppet täcker månadshyran för en väl tilltagen lägenhet.
Har du tänkt på det, att det med andra ord är dyrt att sälja billigt på loppis? Jaså, inte? Nä, jag tänkte väl det ;o)
Tänka sig, att kunna tjäna cirka 52 europapengar (~465 SEK) i timmen för att i princip stå och hänga och göra ingenting! Nettot på en sån här intäkt efter att fasta kostnader, skatter och försäkringar är betalda blir inte fy skam det heller. Och en liten peng till kan man spara åt sig genom att inte acceptera bank- eller kreditkort som betalningsmedel.
Världen tycks vara full av folk som glada i hågen pyntar 40-45 euro/
Personligen skulle jag inte palla för att ägna mig åt den här typen av företagande, där lejonparten av tiden går ut på att vara mer eller mindre overksam. Då, om inte förr, skulle jag få fnatt, hur lättförtjänta pengar det än är. Men en gårdsloppis här vid ”Rucklet” blir det kanske någon dag när det närmar sig sommar. Då kan jag ju simultant ägna mig åt att rensa ogräs om kundtillströmningen är dålig! ;o)
*)
Om två personer lägger ut 40 euro var per vecka gör de tillsammans av med 320 euro på en månad. För en tredjedel av den summa kan man hyra ett varmgarage i en månad.
Om fyra personer lägger ut 40 euro var per vecka gör de tillsammans av med 640 euro. Det beloppet täcker månadshyran för en väl tilltagen lägenhet.
Har du tänkt på det, att det med andra ord är dyrt att sälja billigt på loppis? Jaså, inte? Nä, jag tänkte väl det ;o)
måndag 21 mars 2011
Bloody Monday
ÄNTLIGEN! EFTER EN lång radda år med ”lidande” av att ha ett sköldkörtelhormonvärde som åker ständig berg-och-dalbana har jag fått remiss till en specialist på endokrinologi och tid till densamme den 20 april. Jajamen! Och vet ni vad? Det är tammefan som att ha prickat in en högvinst på Lotto!
Dagen började därför med en uppfriskande promenad till sjukhuslaboratoriet ...
... och ett mycket professionellt utfört stick i armen. ”Ta vänstern”, sa jag, ”så jag kan sköta kameran med högern.”
Laboratorieassistenten fyllde inte alla rör, men dock ett flertal. Förutom ett antal analyser av hur min ogina sköldkörtel fungerar ska även min D-vitaminstatus kontrolleras igen. Trots ett kontinuerligt intag av 1.600 IE/dag hade värdet störtdykt från högsommaren till årsskiftet, och därför petar jag för närvarande i mig radikala 2.400 IE/dag och hoppas på förbättring.
So far so good. Men när jag ska få tid hos neurolog, som är den utredning som Pensions-Alandia beordrat, det återstår att se. Förmodligen alldeles för nära inpå den 31 maj, vilket är det datum till vilket de i sin outsäääääägliga godhet gått med på att förlänga mitt rehabiliteringsstöd. Fas 2 av deras successiva, medvetna nedbrytningsprocess kan således sägas ha inletts.
Dagen började därför med en uppfriskande promenad till sjukhuslaboratoriet ...
... och ett mycket professionellt utfört stick i armen. ”Ta vänstern”, sa jag, ”så jag kan sköta kameran med högern.”
Laboratorieassistenten fyllde inte alla rör, men dock ett flertal. Förutom ett antal analyser av hur min ogina sköldkörtel fungerar ska även min D-vitaminstatus kontrolleras igen. Trots ett kontinuerligt intag av 1.600 IE/dag hade värdet störtdykt från högsommaren till årsskiftet, och därför petar jag för närvarande i mig radikala 2.400 IE/dag och hoppas på förbättring.
So far so good. Men när jag ska få tid hos neurolog, som är den utredning som Pensions-Alandia beordrat, det återstår att se. Förmodligen alldeles för nära inpå den 31 maj, vilket är det datum till vilket de i sin outsäääääägliga godhet gått med på att förlänga mitt rehabiliteringsstöd. Fas 2 av deras successiva, medvetna nedbrytningsprocess kan således sägas ha inletts.
Veckans Vanartiga Vers #49
En dressör uti Karesuandoi sängen vill helst ta kommando.
Han vrider och vänder,
och med sina länder
han spelar på damen glissando.
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
söndag 20 mars 2011
Aoooooooooo!
NI MISSADE VÄL inte månen igår? Full och närmare oss än den varit under de senaste nitton åren, ”bara” 356.577 km bort. Gissa om det här var en av de gånger jag med gnisslande tänder önskade att jag ägde en mer potent kamera ...
Se, månen!
19 mars 2011
19 mars 2011
Lördagsgodis à la ”Rucklet”
BLIR MAN SUGEN får man vara uppfinningsrik, öppna kyl och skafferi och göra en så kallad Cajsa Warg, även om detta rekorderliga fruentimber faktiskt inte alls är skyldig till talesättet ”Man tager vad man haver”.
Hur som helst, grillade mackor på hembakat surdegsbröd fick det bli:
Bre ut en klick tomatpuré direkt på brödet. Strö på torkad oregano och finstrimlad purjolök och toppa med ett par svarta oliver skurna i bitar. Överst en god ost, lämplig för gratinering. In i ugnen under grillelement (om du har) i c. 2½ minut. Klart!
Så gott som färdiga för ugnen. Det är bara ost som fattas.
Färdiggrillat!
Ett gott rödvin sitter som en smäck till det här! I glaset min nya favorit: Caballo de Mendoza från Argentina. Här i Finland, på Alko, finns det både på 75 cl flaska och som Bag-In-Box med 3 liter. Har ni ännu inte upptäckt Malbecdruvan och/eller de argentinska rödvinerna har ni missat något, det säger jag bara!
Hur som helst, grillade mackor på hembakat surdegsbröd fick det bli:
Bre ut en klick tomatpuré direkt på brödet. Strö på torkad oregano och finstrimlad purjolök och toppa med ett par svarta oliver skurna i bitar. Överst en god ost, lämplig för gratinering. In i ugnen under grillelement (om du har) i c. 2½ minut. Klart!
Ett gott rödvin sitter som en smäck till det här! I glaset min nya favorit: Caballo de Mendoza från Argentina. Här i Finland, på Alko, finns det både på 75 cl flaska och som Bag-In-Box med 3 liter. Har ni ännu inte upptäckt Malbecdruvan och/eller de argentinska rödvinerna har ni missat något, det säger jag bara!
lördag 19 mars 2011
Det blir alltid bättre framåt dagen
EN TIMMES RASK promenad med smältsnön skvalpande runt kängorna och solen i ögonen följt av en stadig middag på hemlagad kålpudding gjorde susen för förmiddagens usla humör!
Ännu bättre blev det i samband med måltiden då lilla A plötsligt konstaterade: ”Meeh, det e ju gott med kållåda!” och slevade åt sig påfyllning.
(Jag är uppfödd med kållåda som benämning på den här rätten, men kokboken säger kålpudding.)
Igår lagade jag passionsfruktsglass och det blev förstås äggvitor över. Kakburken är sedan tidigare full med maränger, men trots det bestämde jag mig för att göra en sats till. Däremot tog jag bara hälften av receptets sockermängd och tillsatte istället en knapp deciliter kokosflingor och en tesked brandy i smeten. De blev förbannat goda, om jag får säga det själv, och rekommenderas :o)
Gudars, vad jag tycker det är kul att experimentera i köket! Månntro jag bär på en hittills okänd Per Morberg-gen..?
Ännu bättre blev det i samband med måltiden då lilla A plötsligt konstaterade: ”Meeh, det e ju gott med kållåda!” och slevade åt sig påfyllning.
(Jag är uppfödd med kållåda som benämning på den här rätten, men kokboken säger kålpudding.)
Igår lagade jag passionsfruktsglass och det blev förstås äggvitor över. Kakburken är sedan tidigare full med maränger, men trots det bestämde jag mig för att göra en sats till. Däremot tog jag bara hälften av receptets sockermängd och tillsatte istället en knapp deciliter kokosflingor och en tesked brandy i smeten. De blev förbannat goda, om jag får säga det själv, och rekommenderas :o)
Gudars, vad jag tycker det är kul att experimentera i köket! Månntro jag bär på en hittills okänd Per Morberg-gen..?
Baisse på humörbörsen
VAKNADE TILL EN helt vit värld. Ännu en gång. Jamen, hallåå! Hur mycket snö kan en vinter egentligen inrymma?!
*suck!*
Hade på morgonens to do-lista att i spalten till höger här i bloggen lägga in länkar till mina krönikor i Ålandstidningen, men filöverföringen fungerar inte. Naturligtvis inte. Och så är det ju helg och chansen att supportavdelningen svarar snabbt är inte stor.
*suck!*
Inser att det är dags att köra ett par maskiner tvätt. Avskyr tvättbestyr! Fylla, starta och tömma är helt okej. Men hänga upp, plocka ner, stryka, vika och få in i garderober och byrålådor..? Nä, usch.
*suck!*
Borde släpa fram dammsugare, hink och mopp och ta itu med situationen på gräsrotsnivå. Avskyr att städa! Särskilt dammsugning, eftersom det är så förbenat trångt i ”Rucklet”. Ont om svängrum har vi gott om :o/
*suck!*
Konstaterar att det är lördag och att jag än en gång kommer att försitta möjligheten att ge mig ut ”på byn” för att vara lite social. Avskyr att vara ensam! Men välja kläder (Vilka då? I min garderob? Vilket skämt ...), renovera nyllet (dödsdömt) och försöka göra något av det risiga håret (Häcksax och båtlack kanske?) ... Nä, i min ålder är det inte mödan värt.
*suck!*
Ha en riktigt utomordentlig lördag, ni som kan!
*SUCK!!!*
Hade på morgonens to do-lista att i spalten till höger här i bloggen lägga in länkar till mina krönikor i Ålandstidningen, men filöverföringen fungerar inte. Naturligtvis inte. Och så är det ju helg och chansen att supportavdelningen svarar snabbt är inte stor.
Inser att det är dags att köra ett par maskiner tvätt. Avskyr tvättbestyr! Fylla, starta och tömma är helt okej. Men hänga upp, plocka ner, stryka, vika och få in i garderober och byrålådor..? Nä, usch.
Borde släpa fram dammsugare, hink och mopp och ta itu med situationen på gräsrotsnivå. Avskyr att städa! Särskilt dammsugning, eftersom det är så förbenat trångt i ”Rucklet”. Ont om svängrum har vi gott om :o/
Konstaterar att det är lördag och att jag än en gång kommer att försitta möjligheten att ge mig ut ”på byn” för att vara lite social. Avskyr att vara ensam! Men välja kläder (Vilka då? I min garderob? Vilket skämt ...), renovera nyllet (dödsdömt) och försöka göra något av det risiga håret (Häcksax och båtlack kanske?) ... Nä, i min ålder är det inte mödan värt.
Ha en riktigt utomordentlig lördag, ni som kan!
fredag 18 mars 2011
Fredagsförpliktelser
VECKANS FREDAGSMYS HÄR i ”Rucklet” kan denna gång likställas med surdegsbak. Jag släppte ut min kompis från kylskåpet igår eftermiddag, matade honom med ett par deciliter nytt dinkelmjöl och en skvätt vatten, och idag står han frustande i startblocken och vill komma igång. Eftersom lilla A så vackert bett om frallor får det bli två degar idag, den ena som ”storbröd” och den andra enligt önskemål.
Medan degarna jäser (3-4 timmar) är det lämpligt att utnyttja tiden för fas 2 av fredagsmyset: hemlagad glass. Vi testade smaksättning med passionsfrukt härom veckan och gillade det skarpt, så det blir en reprisering. Tre frukter till en sats glass är rätt lagom och så här ska de se ut:
Skrynkliga och skruttiga på utsidan, men ojoj, så goda på insidan! Märkligt nog brukar de återfinnas i affärens korg för billig frukt när de nått det här stadiet. Släta, gröna, helt omogna får man slanta upp fullpris för, medan de mogna realiseras. Konstigt :o/ Och så brukar det förresten vara med den färska ananasen också.
Senaste nytt från lantbruksavdelningen är att gurkfröna har grott:
Och från hantverksenheten meddelas det
att restgarnssockpar nummer två är färdigt:
För en gångs skull har jag till och med lyckats leverera min månatliga lördagskrönika till Ålandstidningen i tid, så idag kan jag utan stress ägna mig åt allt annat. Ha en fin fredag allesammans!
Medan degarna jäser (3-4 timmar) är det lämpligt att utnyttja tiden för fas 2 av fredagsmyset: hemlagad glass. Vi testade smaksättning med passionsfrukt härom veckan och gillade det skarpt, så det blir en reprisering. Tre frukter till en sats glass är rätt lagom och så här ska de se ut:
Skrynkliga och skruttiga på utsidan, men ojoj, så goda på insidan! Märkligt nog brukar de återfinnas i affärens korg för billig frukt när de nått det här stadiet. Släta, gröna, helt omogna får man slanta upp fullpris för, medan de mogna realiseras. Konstigt :o/ Och så brukar det förresten vara med den färska ananasen också.
att restgarnssockpar nummer två är färdigt:
För en gångs skull har jag till och med lyckats leverera min månatliga lördagskrönika till Ålandstidningen i tid, så idag kan jag utan stress ägna mig åt allt annat. Ha en fin fredag allesammans!
torsdag 17 mars 2011
Grodd!
HÄR GÅR DET undan! Bland allt jag sådde för sex dagar sedan är de röda körsbärstomatfröna som jag souvenirshoppade under min resa till Madeira i november först ut på plan.
Igår, den 16.3, såg det ut så här:
Och idag är det redan några centimeter långa skott
med hjärtblad i toppen:
Jag driver min sådd i fyrkantiga ”krukor” som jag vikt av vanligt tidningspapper.
”Krukorna” står i stapelbara trådkorgar av plast, som champinjoner levereras i till livsmedelshandeln. Dem har jag naturligtvis fått lägga rabarber på helt gratis, vad annars?
Etikettpinnarna har jag skurit till av sådana där fyrkantiga plasttråg som djupfrysta kräftor ligger i.
Ovanpå sådden ligger helt vanlig cellofan, sådan som man slår in blombuketter i.
Voilà! Enklare – och billigare – ”drivhus” är det svårt att fixa.
Min beskrivning av hur man viker papperskrukor hittar du HÄR.
med hjärtblad i toppen:
Jag driver min sådd i fyrkantiga ”krukor” som jag vikt av vanligt tidningspapper.
”Krukorna” står i stapelbara trådkorgar av plast, som champinjoner levereras i till livsmedelshandeln. Dem har jag naturligtvis fått lägga rabarber på helt gratis, vad annars?
Etikettpinnarna har jag skurit till av sådana där fyrkantiga plasttråg som djupfrysta kräftor ligger i.
Ovanpå sådden ligger helt vanlig cellofan, sådan som man slår in blombuketter i.
Voilà! Enklare – och billigare – ”drivhus” är det svårt att fixa.
Min beskrivning av hur man viker papperskrukor hittar du HÄR.
onsdag 16 mars 2011
Bottenskrap
SAMTIDIGT SOM VINTERN lite i taget får ge vika för vår och värme börjar jag nå botten på min nyss upptäckta restskatt. Nu finns det inte mycket kvar, men till några par sockor ska det allt räcka!
Här är det första.
Jag har stickat längre skaft än jag brukar, så att de de fortfarande ska vara tillräckligt höga om man känner för att bära dem nedvikta.
Den här gången har jag också stickat en s.k. förstärkt häl:
Istället för vanlig slätstickning med räta maskor på rätsidan och aviga på avigan gör man så här:
RÄTSIDA: *lyft 1 m som den skulle stickas rät, 1 rm*. Upprepa *–* varvet ut.
AVIGSIDA: första m lyfts avig, resten stickas aviga.
Här är det första.
Jag har stickat längre skaft än jag brukar, så att de de fortfarande ska vara tillräckligt höga om man känner för att bära dem nedvikta.
Istället för vanlig slätstickning med räta maskor på rätsidan och aviga på avigan gör man så här:
RÄTSIDA: *lyft 1 m som den skulle stickas rät, 1 rm*. Upprepa *–* varvet ut.
AVIGSIDA: första m lyfts avig, resten stickas aviga.
tisdag 15 mars 2011
Veckans Vanartiga Vers #48
En okunnig fransman från Kalmargav sonen sin dopnamnet Hjalmar*.
Men det blev rätt befängt,
ty sen barnsben han hängt
i parken och storkramat almar.
*) Mansnamnet Hjalmar är av isländskt ursprung och betyder ”hjälmprydd soldat” eller ”den hjälmprydde krigaren”.
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
måndag 14 mars 2011
Önskas köpa / Trädfällare sökes
HALLÅ, DU ÅLÄNNING! Har du eller nån i din närhet sisådär 8-10 m2 marksten/betongplattor av någon sort att sälja åt mig för en billig slant? Gratis går också fint. Jag är inte krånglig på det viset ;o)
Skämt åsido, jag behöver få tag på detta för att kunna lägga ett golv för växthuset senare i vår.
Bilden lånad från www.benders.se.
Inte nog med det här, för nu har jag nämligen bestämt mig också: gårdens stora lärkträd ska bort. Jag behöver därför hitta någon som är duktig på att snyggt och prydligt ta ner fullvuxna träd utan att omgivningen blir ett katastrofområde.
Vilja att kvista, så att jag kan ta vara på det nedsågade till ved, är också ett måste, liksom tillgång till lastbil för borttransport av allt ris. Så, hur är det där ute? Finns det någon som känner någon..?
Skämt åsido, jag behöver få tag på detta för att kunna lägga ett golv för växthuset senare i vår.
Inte nog med det här, för nu har jag nämligen bestämt mig också: gårdens stora lärkträd ska bort. Jag behöver därför hitta någon som är duktig på att snyggt och prydligt ta ner fullvuxna träd utan att omgivningen blir ett katastrofområde.
Vilja att kvista, så att jag kan ta vara på det nedsågade till ved, är också ett måste, liksom tillgång till lastbil för borttransport av allt ris. Så, hur är det där ute? Finns det någon som känner någon..?
Vankelmodig väntan
ALLDELES I BÖRJAN av året kontaktade jag en litterär agentur i Stockholm och skickade dem romanen om Solveig via mejl. Vecka har lagts till vecka utan att jag hört något från dem. Herr Resignation och Fru Frustration flyttade in för ett tag sedan och jag har på sistone hört dem viska om att Fröken Missmod också är på väg.
Men nu kom det, svaret! Och vad säger ni? Lite positivt låter det väl i alla fall..?
Klicka på brevet så blir det större.
Men nu kom det, svaret! Och vad säger ni? Lite positivt låter det väl i alla fall..?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
