Sex

... är inte det sämsta.
Faktum är, att det är riktigt tillfredsställande.

[klicka på siffran]

Mindre bra är dock, att en av mina stickor av rosenträ eller vad det nu är för trä­slag gick rätt av idag. Knicks bara, precis där den går in i det gängade fäste som ska skruvas fast på ka­beln :o(

Euphoo-ri-a, euphoo-ri-a ...

We’re going u-u-u-u-u-u-up!

Göta-Petter, alltså ... Ett kliv till sedan i onsdags!

Man blir aldrig för gammal

... FÖR ATT LÄRA sig nya saker, heter det. Jag instämmer faktiskt. För se här, för allra första gången i mitt 50+ -liv håller jag på att sticka ett par sådana där knåpiga, helt mönsterstickade tumvantar!

Det går rentav som en dans efter att jag nyligen lärde mig använda låång rundsticka för att sticka små, cylinderformade saker i kom­bi­na­tion med att jag tack vare en video på YouTube äntligen fått häng på det här med tvåfärgsstickning.

Nu är det bara fina mönster som saknas. Har du några att dela med dig av, Aina* ..?

*) ett riktigt proffs på den här typen av vantstickning, ska ni veta!

Bottenskrap

JAG ÄR VERKLIGEN och krafsar i botten på mitt förråd av restgarner nu. Men även om det börjar sina så finns det fortfarande material så det räcker till något användbart. De senaste dagarna har t.ex. re­sul­te­rat i tre par ”fritt formulerade” tumvantar. Det betyder att jag kört utan mönster och att det fått bli vad det blev.

Den här omgången stickade jag ”riktiga” tummar, sådana där med en kilformad ökning längs handloven, och så lämnade jag bort ribb­stick­ning av muddarna. Den här modellen, med uppläggningsvarv + 1 varv avigstickning innan slätstickningen tar vid, är i mitt tycke både elegan­tare och bekvämare.

Men hur är det med er andra ..? Har vinterkylan samma kreativa effekt på er också?

Fatta overklighetskänslan!

TVÅ VECKOR EFTER publicering. Vem hade väl kunnat ana det?

Slut, mellanläge och bara början

DET RÄCKTE LÄNGE, mitt lovikkagarnkap. Men de här småvantarna, storlek c. sex år, är det allra sista paret ut. Efter att jag kom på att det går att skarva lovikkagarn genom att nålfilta samman trådändarna med varandra har det gått alldeles utmärkt att använda precis allt. Snål spar, som jag ju tjatar om hela tiden.

Lilla A:s preliminäransökan till ett utbytesår i Portugal är äntligen av­klarad *puh!* ... och i samma veva har jag lärt mig säga: ”Não falo português”, med helt godkänt uttal :o)

Överklagandet till Försäkringsdomstolen är färdigt för leverans till FPA *puh!²*

Och till min häpnad fortsätter Solveig sitt envisa kravlande uppför po­pu­laritetsstegen hos Elib *Fattar noll^√10*

Sen har jag gått och fått mig en stalker också. Besserwissern med synpunkter på min ekonomiska sits tragglar sig f.n. systematiskt igen­om allt jag skrivit här på bloggen, bakifrån och framåt, och har nu hun­nit fram till slutet av september 2012.

Jaja, har man inget bättre att göra, så för all del. Bloggen är ju öppen för alla. Och även om jag mer eller mindre tappat tron på [med]­mänsk­lig­heten, får jag väl hoppas att denna sura[hamriga] någon är till­räck­ligt förståndig för att revidera sitt förhastade uttalande efter avklarad genomläsning. Man ska vara väldigt försiktig med att tycka något om något innan man har helt torrt på fötterna och alla fakta på hand.

”Jäsa för själen”

MÄNGDEN BRÖDBAK UNDER det gångna året har inte varit något att skryta med, trots att jag vet få saker som är så avkopplande för en orolig själ som att baka eget bröd.

Så med den rådande villervallan runt Lilla A:s tänkta utbytesår i kom­bination med en frustration som börjar anta ett bibliskt format pga man­nen som kallar sig hennes far, ett omfattande överklagande (vilket i ordningen?) till Försäkringsdomstolen under författande och en hoper andra administrativa knutar av gordisk karaktär kände jag igår, att nu jädrar i min lilla låda var det hög tid att knåda några ”viliga” degar, om jag inte tänker spendera resten av min levnad med att sy postsäckar på någon anstalt för kriminella kvinns!

Sagt och gjort. Det blev två rejäla bröd, hopkomna av vad som fanns i skafferiet. Förutom vetemjöl fick torkade nypon, lite russin och gojibär grovmalda i kaffe­kvar­nen plus någon matsked torkade nässlor åka i, tillsammans med en deciliter rågsikt, en skvätt olivolja och gott havs­salt. Degarna stod på kalljäsning mer än sex timmar och själva grädd­ning­en blev snudd på nattarbete. Men o, du milde, så gott!

Gott var det också i morse, att konstatera att MP3-versionen av ”60+” sedan igår klättrat upp på 24:e plats hos Elib. Och än gladare blev jag när jag under dagen upptäckte det här. Kanske finns det ändå något bland allt jag gör som inte är bara sk*t?

Kupongerbjudande

Om en månad är det Alla hjärtans dag.
Ända fram till dess får du fr.o.m. idag
15 % rabatt i min Etsybutik
på slutsumman (exkl. frakt)
när du handlar för minst 50€
och uppger kupongkoden

2014VALENTINE

vid utcheckningen.

Erbjudandet gäller t.o.m. 14.02.2014

”Snål spar”

IGÅR VAR DET tjugondaknut och tiden var kommen att hänga tillbaka den vita, veckade lampskärm jag tillverkade åt mig ifjol av en ha­ve­re­rad takplafond. Trodde jag, ja ... Den urgamla, plastiga skärmen hade nu spruckit i vart och vartannat veck. Fler utrangerade plafonder finnes icke i ”Rucklet”, så om jag ville ha något annat i fönstret än en naken lågenergilampa fick jag så vackert lov att hitta på nå’t.

Av ett ark med lite tjockare, mildgrönt papper skar jag till en lämplig bit (c. 65 x 25 cm). Sedan mätte jag på ömse sidor om papperet ut var vecken skulle göras, omväxlande från ena hållet och från det andra. Med en mall av tunn kartong var det lätt att stansa hål på exakta av­stånd från varandra längs ena långsidan. Med ett falsverktyg mar­ke­rade jag var vikningarna skulle göras, först på ena sidan, sedan på den andra, förskjutet med en veckbredd.

Med en linjal som stöd veckade jag papperet, limmade ihop kort­si­dor­na och trädde i samma persiennsnörstump som suttit i den kasserade skärmen. Klart! Till kostnaden av lite jobb och ett ark papper, som jag dessutom ärvt av min mamma, fick jag en helt ny fönsterlampa. Det är med såna här små knep man kan drömma om att få iväg sitt barn på utbytesstudier i utlandet trots att man är fattig som en kyrkråtta :o)

Papperet är ganska tjockt, så det blir ett nedåtriktat, milt och grön­tonat sken i mörkret på kvällen. Perfekt stämningsbelysning!

Här nedan ett annat trick för att kunna lägga undan en slant för fram­tida behov: enkel men ändå mättande och god middag, bestående av en kokt blomkålshalva toppad med ett kokt, hackat ägg och till det ett par stekta, kryddstarka korvar från butikens korg med nedsatta varor. Vill man slå på stort är det gott att bryna lite smör och ringla över äg­get och blomkålen.

Och än så länge segar sig ljudboken uppåt. Fyra pinnhål sedan går­da­gen.

Men det här är ju inte kloooooookt!

MINDRE ÄN EN vecka efter att ljudboken aktiverades hos Elib?! Jag tror jag svimmar ...

Och som grädde på moset: bland f.n. 2.777 e-boksromaner har den varianten av ”60+” nu puffats upp till plats 114. Eftersom man lika snabbt kan halka långväga ner på listan är det lika bra att glädja sig enormt den korta stund det varar :o)

För den som sitter och ondgör sig och tänker illvilliga tankar

JAG HAR FÅTT antydningar om, att det är märkligt att jag, som de fac­to framlever mina dagar på en inkomst som understiger vad som be­traktas som exis­tensminimum i Finland, har en dotter som ska få ge sig iväg på ett år som utbytesstudent någonstans i Europa. Det borde ju vara en eko­nomisk omöjlighet enligt somliga förståsigpåare.

Jovisst, om det var så att jag skulle bekosta det hela själv, då stäm­mer det utan tvekan. Men nu är det inte så, och det är inte ens spikat att flickan får åka förrän jag är säker på att finansieringen går att ord­na.

• En del av de nödvändiga slantarna kommer från barnbidraget, som jag med blod, svett, tårar och j**ligt mycket upp­fin­nings­ri­ke­dom lyckats spara under ett antal månader; pengar som egentligen varit öron­märk­ta för delfinansiering av ett körkort åt flickebarnet.
• En del är mina egna pensionspengar, som jag hellre avsätter på det här, eftersom jag inte ens vet om jag kommer att leva så länge att jag får någon glädje av dem själv.
• En del är resultatet av Lilla A:s egen sparsamhet och som­mar­jobb för en usel lön.
• En del hoppas vi kunna tigga oss till i form av sponsorering från väl­vil­liga företag och organisationer, som tycker att det är värt att på det här viset belöna en gymnasieelev som tar skolan på största allvar och befinner sig i Topp 10 %-skiktet på sin års­kurs.
• Och till slut: en del kommer att bestå av den ynkliga peng, som är den ersättning jag som författare får för att jag gjort mina böcker, såväl e-böcker som ljudbok, tillgängliga för digital ut­låning.

Så känner du att du vill sponsorera att Lilla A:s dröm om ett ut­landsår blir verklighet kan du faktiskt göra det helt utan kostnad för dig. Det är ba­ra att låna* så många av mina digitala bib­lio­teks­böck­er du vill, och det fina i kråksången är: du behöver inte ens läsa/lyssna om du inte vill, det räcker med att låna.

Lilla A tackar å det allra varmaste!

*) och det går bra på Åland, i Sverige, Finland och på Island

Ha en skön söndag! Själv stickar jag vantar, för nu har vin­tern plötsligt kommit till ön :o)

”Jak talar syy språåk. Vänska pest!”

ÄR DET NÅGON av er som skickat iväg en avkomma på utbytesår med Rotary? Vilka erfarenheter har ni? Mina, så här långt, är inte direkt överväldigande positiva, snarast motsatsen. Maken till rörigt, oor­ga­ni­serat, logistiskt skruvat och försenat handläggande är nog svår att tråla fram. Det lutar starkt åt att Rotary får vara. Faktiskt. För det finns andra alternativa organisationer. Faktiskt.

Nåväl, här har det alltså gått dagar åt att försöka reda upp en helt osannolik oreda, boka läkar- och tandläkartider, försöka få grepp om vilka de reella kostnaderna kommer att bli (t.v. misslyckat försök), fylla i blandspråkiga on-line-formulär osv. Jag håller på att få totalfnatt. Och hörni, vilken tuur att jag behärskar såväl svenska som engelska och ett visst mått av finska:

Jopp, så där ser det alltså ut när man som utbytesstudent från en­språ­kigt svenska Åland ska registrera sig. Najs, va? Och det blev vär­re. På en del registreringssidor var texten uteslutande på finska. Yessiree!

Men det om det. Nu ska vi inte reta upp oss ytterligare. Det har jag under den senaste veckan gjort så det räcker för minst ett utbytesår framåt. Här kommer istället bild på det sista(?) paret vantar av lo­vik­ka­garnfyndet häromsistens. Inga äkta lovikka med upp­vikt mudd den här gången, för nu börjar det bli ont om material.

By the way, så funderar Lilla A på att ändra från Italien till Portugal för sitt utbytesår. I annan regi än den ovan nämnda. Hur tycker ni det låter? ”Alla andra” skandinaviska utbytesstudenter prioriterar framför allt de stora engelsktalande länderna, så por que não Portugal? Mamman – jag alltså – gillar ju i alla fall landet ifråga riktigt mycket ;o)

Vantagrant

DET HAR BLIVIT några par vantar på sistone, och alla fick jag inte ens med på bild! Ett par har Lilla A fått i julklapp och två par andra är ner­pack­ade i en av mina Etsylådor, som jag inte iddes rota igenom för att göra den här plåtningen – och än finns det garn kvar av mitt lovikka­fynd här­omsistens.

Nu kan jag sent om sider visa en bild, för efter tre dagars knölande med Chrome fick jag tipset att byta till Firefox istället, där det inte är några som helst problem att lägga upp bilder på bloggen. Visst är det ”kul”, att Googles egen webbläsare inte funkar för Googles egen blogg­applikation ..?

Så när jag nu faktiskt är up and going igen, så kommer det bild också på Lilla A:s födelsedagstårta från i tisdags. Chokladkaksbotten med ett lager vaniljkräm och ett annat med mosade jordgubbar blandade med kvarg (Kesella for you Swedes) och lite socker. Asgott!

Samtidigt uppfann jag en ny sorts glutenfritt godis, lite i misstag. Ur­sprungsplanen var, att göra en tårtfyllning med creme fraiche, kokos­mjöl (ja, mjöl, inte mjölk) och socker. Men jag rörde i tankspriddheten i lite väl mycket mjöl, så det blev mera en deg än fyllning.

Hm, tänkte jag, vad göra? Så jag rullade ut längder, som jag skar i bi­tar, som jag rullade till små bollar. Sen tempererade jag lite 70 %-ig choklad och doppade bollarna i den. Nästa gång ska jag tillsätta några droppar arraksessens, men glutenintoleranta väninnan P påstod att det var gott även i prototyputförandet.

Och bland Elib:s drygt 2.700 publicerade e-boksromaner har ”60+ och singel” idag klättrat upp till plats 124. Fatta hur förvånad jag är! :o)

”Skit händer”

JAG HADE TÄNKT blogga lite idag, men det tycker inte Google att vi ska få göra. I alla fall inte med foton i inläggen och inte ända sedan igår morse.

Om jag försöker infoga en bild dyker det upp en pop-up-ruta med Googlelogon och den hurtiga uppmaningen – på svenska, faktiskt – att logga in för att få åtkomst till onlinelagringsutrymmet.

Klickar jag i den rutan på ”logga in” öppnas visserligen en ny pop-up-ruta där det går att skriva in sitt lösenord en gång till, men den som därefter dyker upp är helt blank. Sen händer ingenting mer. Och inte går det att blog­ga bilden från Picasa heller, dit det för all del utan pro­blem går att ladda upp foton.

Så det blir inget idag. Ja, åtminstone inte det jag tänkt blogga om. Nåväl, lika bra är väl det, för jag borde ändå per omgående ta itu med att tillverka Lilla A:s sjuttonårsdagstårta, så att den hinner safta till sig till eftermiddagkaffet :o)

PS. Av dagsnoteringen om 164 e-bokslån av ”60+ och singel” sedan 19 december noterar jag, att inte ett enda gjorts på ett finlandssvenskt bibliotek, vilket är en smula förvånande. Det tycker jag, eftersom bloggen har ett stort antal läsare från den gruppen.

Vad som också är lite lustigt är, att den största gruppen bland lån gjorda i Sverige, drygt 13 %, är i norrländska bibliotek. Beror det på det eviga mörk­ret i dessa trakter den här årstiden eller att norrlänningar är mer hu­mo­ris­tiska än övriga svenskar – eller har mina norrländska bloggbekanta helt enkelt ägnat sig åt marknadsföring så det står härliga till..?

Sista Chansen

GÅR DET INTE den här vägen heller, tja, då är sannerligen alla na­tio­nel­la vägar prövade. Nog får man väl överlämna ett ärende till Eu­ro­peis­ka domstolen på sitt modersmål, va? Någon som vet ..?

Puh, i alla fall. Nu kan jag äntligen återgå till lovikkavantstickandet :o)

När man inte trodde att det kunde bli värre

JAHA, KÄRA FPA och dito justitieombudsmannaämbete! Vi har vänt årsblad och nu gäller den nya förordningen med samma, gamla fö­re­skrif­ter för hur det allmänna bostadsbidraget i Finland ska beräknas, fast med uppdaterade ekonomiska parametrar, förstås. Men, men, inte heller i år implementerar FPA förordningen så som den är skriven.

Här är årets pinfärska kurvor och som vid tidigare gjord dia­gram­kon­struk­tion är det följande antaganden som ligger till grund för mo­del­lerna:

Hushåll: 1 vuxen + 1 minderårigt barn
Boningsort: Mariehamn (inkomstklass I, värmegrupp I, kommungrupp II)
Månadsinkomst: 960 euro (pension)
Skälig bostadsareal enligt förordningen: 57 kvm

Hyresutgifterna i exemplen är antagna att vara de maximala kvad­rat­me­ter­pris som förordningen godkänner inkl. värmekostnader.
I modellen för boende i egnahemshus antas bolåneräntan vara 222 euro/månad.

***
Vi börjar med kurvan för ett boende på hyra i en lägenhet där upp­värmningen inte ingår i hyran. Den kurvan är helt korrekt; den når ett maxbelopp och planar därefter ut till en rät linje, som fortsätter i det oändliga oavsett hur mycket större bostadsarealen blir. Här följs både lagen om bostadsbidrag och årets förordning, även om jag finner det högst diskriminerande, att statsrådet anser att den maximala bo­en­deutgiften för den här boendeformen är nästan 40 % lägre än i cent­ralvärmd hyresbostad.

Då fortsätter vi till kurvan som beskriver nuläget för ett boende i en hyresbostad med centralvärme, dvs där uppvärmningskostnaden är inbakad i priset. Även denna ser vid en hastig anblick ut att vara helt korrekt, men vid en närmare granskning upptäcker man att FPA än en gång lyckats få till en märklig ”puckel”. Kurvan planar m.a.o. inte ut efter maxpunkten, utan vänder neråt innan den antar den förväntade, rätlinjiga formen. Precis som tidigare, då jag klagade hos JO den 10 januari 2012.

Och så till sist mitt eget skötebarn, kurvan för bostadsbidrag i egna­hems­hus belastat av bolån. Tja, vad ska jag säga? Behöver jag säga någonting? Var och en med ögon i skallen kan ju se, att en bi­drags­kurva som har en nedåtgående riktning inte kan vara rätt. An­led­ning­en är exakt densamma som tidigare år och lagstridigheten JO-an­mäl­des som sagt den 10 januari 2012.

Ingenting har således förändrats. I alla fall inte till det bättre. Så vad tycker ni att jag ska göra? Ska jag mot bättre vetande ge JO-ämbetet ännu en chans att få rätsida på det hela, trots att jag under det gång­na året fått handfasta bevis för att det inte ens inom det ämbetet flödar av kompetens? Eller ska jag helt sonika skita i att bereda Fin­land ytter­li­gare en möjlighet att städa upp i oredan på ett nationellt plan och utan vidare diskussion föra saken vidare till Europeiska dom­stolen istället?

By the way, så noterar jag att det idag gått 72 dagar sedan jag skrev direkt till BJO Jussi Pajuoja och avkrävde honom ett omgående svar på hur fan de tänkt göra med mitt på felaktiga grunder förkastade klago­mål. Naturligtvis har det inte hörts ett pip, det hade jag inte väntat mig heller. Men det blir utmärkt att kunna lägga fram även detta faktum för Europeiska domstolen, att det inte ens går att få till stånd en fun­ge­rande kommunikationen med rikets högsta laglighetsövervakare. Än större anledning att föra problemet ut på den internationella scenen, n'est-ce pas?
kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

Bloggåret 2013

En årssummering av blogglivet har blivit tradition innan jag arkiverar året som gick. Här är siffrorna för 2013:

78.629 sidor har blivit lästa av
... 18.302 helt unika läsare (varav c. 42,48 % är helt nya) och
... varje läsare har i genomsnitt stannat 2 minuter och 51 sekunder hos mig.

Besöksfrekvensen har under året ökat med 1,54 % jämfört med 2012, så den positiva trenden har mattats av.

Min förhoppning om att fler åländska bloggläsare skulle kunna tänka sig att nån gång då och då kommentera det jag skriver har än en gång fått på skam, trots att de åländska besöken står för drygt 24,1 % av totalen. Så jag frågar mig än en gång: vad är det med er ålänningar egentligen..?

På sista versen

2013 SJUNGER PÅ sista versen, så vad är väl lämpligare än att visa hur man kan göra när ett nystan lovikkagarn sjunger på densamma? Se här, mitt nyfunna knep för att skarva lovikkagarn: man ruggar upp ändorna på de garntåtar man vill skarva med varandra och sedan nål­filtar man helt enkelt ihop dem. Det blir en stadig, i princip osynlig skarv och – det finaste i kråkalåten – man slipper trådar att fästa.

Imorgon skriver vi 2014, om man nu för ovanlighetens skull lyckas programmera om hjärnkontoret att faktiskt göra det innan ett kvartal hunnit passera.

Imorgon är det dags att checka upp hur det nya årets kurvor för det allmänna bostadsbidraget i Finland beter sig för att få se om lag­lig­hetsövervakare och statliga tjänstemän tagit sig i kragen och börjat följa rikets lagstiftning.

Imorgon är det också släpp av min lilla fackbok från 2007, ”Ett band för vänskapen”, som e-bok hos Elib, och den 6:e släpps ”60+ och singel” som ljudbok. Så här i årets sista, skälvande timmar gläder det mig att den senare – sura gubbens gallspya till trots – efter mindre än två veckor glidit upp på en he­der­värd 160:e plats bland utlånade e-boks­romaner. Kanhända folk är redo för lite lättsam underhållning som mot­vikt till uppsjön av deckare ..?

Med detta tackar jag för mig för det här året. Och ett särskilt tack till Monica, Nina och Susie, vars välvilliga recensioner av Solveigs es­ka­pa­der säkerligen bidragit till andras intresse.

Så gott slut på er allesammans, ingen nämnd och ingen glömd, och låt oss hoppas att det stundande nya året blir ett riktigt gott sådant!

Rea-fynd

HALVA PRISET PÅ allt på Emmaus betyder att man ibland gör riktiga klipp. Som igår, när jag bar hem en hel plastkasse med lovikkagarn, som någon virkat och stickat en massa konstigt formade ”lappar” av. När jag väl repat upp, nystat och kontrollvägt det hela, visade det sig att jag för 3 euro fått hem nästan 1 kg prima lovikkagarn!

Ett par bruna vantar i damstorlek är redan färdiga, det är bara rug­gan­det och de­koren som fattas. Det fina med lovikkavantar är att de går så himla fort att sticka :o)

Smaken är som baken

---

Låt mig gissa ... En humorbefriad, kvasiintellektuell man ”i sina bästa år”, med impotensproblem och dålig framgång hos det motsatta kö­net? Get a life, killen! Du tillhör ändå inte målgruppen.

Skämt åsido, så har jag ingenting emot kritik, men jag föredrar en så­dan som är av den konstruktiva modellen. Sen bör man ju också vara införstådd med vad en recension är.

MÖNSTER > Mormorsruta med mittstjärna

 
FÖR ETT TAG sedan frågade Angelica mig om jag inte kunde skriva ner mönstret till min egenkomponerade mormorsruta med stjärna i mitten, och det tyckte jag förstås att jag kunde. Så här kommer det, både i text och schematisk form.

VARV 1
Börja med en magisk ring, runt vilken du virkar:
3 lm (= första stolpen)
11 stolpar

Slut varvet med en sm runt den 3:e lm i början på varvet.

VARV 2
1 lm
1 fm i samma lm du slöt varvet i
2 fm i vardera av de följande 11 stolparna

Slut varvet med en sm runt lm i början på varvet. Byt färg.

VARV 3
virka 1 fm genom att sticka ner nålen mellan två st på varv 2
3 lm

*hoppa över följande st på varv 2 och gör 1 fm med nedtag i den tredje, 3 lm*

Upprepa *-* varvet ut och slut varvet med en sm runt fm i början på varvet.

VARV 4 (stjärnans uddar)
Börja med 1 sm i en sm mellan två lmb.

*1 lm
Runt lmb av 3 lm virkar du sedan:
1 fm
1 hst
1 st
1 dst
1 lm + 1 sm i dst
1 st
1 hst
1 fm
1 sm runt nästa lmb*

Upprepa *-* varvet ut och slut varvet med sm runt lm i början på varvet. Byt färg.

VARV 5
Börja med en sm på toppen av en av dst på förgående varv, men virka bara genom den bakre maskbågen.

*4 lm
1 mouche¹⁾ i lm mellan uddarna på föregående varv
4 lm
1 sm i bakre maskbågen på toppen av följande stjärnudd*

Upprepa *-* tills du har gjort 6 moucher, men istället för de sista 4 lm avslutar du varvet så här:
2 lm
1 st i sm i början av varvet = nästa varv börjar alltså mitt på en lmb och det här är också platsen för rutans första hörn

VARV 6
3 lm (= första stolpen)
2 st runt samma lmb
Det här motsvarar en grupp med stolpar i hörnet på en mormorsruta. Den andra hörngruppen virkas i slutet av det här varvet.

*1 lm
3 hst runt följande lmb*
Upprepa *-* en gång.

Du har nu 1 grupp med st (hörnet) och 2 grupper med hst (sida). Nästa lmb är platsen för följande hörn, så där virkar du: 1 lm, 3 st, 2 lm, 3st.

Upprepa sedan *-* två gånger och därefter gör du nästa hörn. Varvet slutar du med 3 st runt samma lmb som den första stolpgruppen + 2 lm och en sm runt 3:e lm i början av varvet. Byt färg.

VARV 7
Virka grupper om 3 st runt rutan precis som när du virkar en vanlig mormorsruta. Varvet börjar du antingen med 3 lm (= första stolpen i en grupp) eller på mitt smarta sätt.

1) mouche: *omslag, nedtag i arbetet, dra upp garnet men sedan bara genom den första öglan på nålen*
Upprepa *-* två gånger till = 7 öglor på nålen.
Gör ett omslag och dra garnet genom alla 7 på en gång. Avsluta med att låsa mouchen med 1 lm.

---

COPYRIGHT
Design och fotografier/Design and photos © Nina Backlund 2013.
All rights reserved.

Det var det det

TITTA EN SÅ fin muffinspanna i gladrosa silikon Lilla A gav mig i jul­klapp! Fast jag undrar om den kom med en liten baktanke – haha! – i och med att hennes födelsedag infaller om mindre än två veckor? Nå, strunt samma, för jag, den borna köksattiraljsfetischisten, kommer att ha mycket glädje av den framöver.

Men Lilla A får förlåta, för den roligaste julklappen är trots allt att så många tycks hitta min bok i floden av e-böcker man kan låna via Elib. Hela 137 stycken utlån på en vecka! Det är ju inte klokt!! Men kul. Skitkul.

Skulle det ovanpå det här visa sig att FPA fr.o.m. 1.1.2014 i all tysthet börjar beräkna de finländska bostadsbidragen i enlighet med vad som stipuleras i den årligen utgivna förordningen, ja, då skulle jag känna mig riktigt nöjd med Livet :o)

Meanwhile – och i spänd förväntan på detta eventuella under – fort­sätter jag att göra slut på garnrester. Två par vantar har det blivit un­der julen och nu ska jag ta ett djupt tag i garnlådan och se vad nästa projekt ska bli. Fast en promenad måste det också bli under dagen, en riktigt lång en.

God fortsättning på er allesammans!

Lagom till jul

­
Nu har vi bara en dag kvar
till julefrid och tomtefar.
Med skinkan bytt till käk av färs
blir julen ingen större pärs.

Men det till trots jag unnar er
ett ymnigt bord med mer ... och mer!
För övermått hör julen till,
med lutfisk, gröt och inlagd sill.

Så ät, var glad och njut i frid,
nu står vi inför juletid!
Allt gott till jul jag önskar er
fast ej jag några klappar ger.

Då slantarna är alltför få
blott här ett rim jag bjuder på ...
och så en bild av ett projekt,
i gult och blått - visst är det käckt?

Nästan hundra

DET VAR EXTRAPRIS på blandfärs. Det blir ingen skinka i år, det blir köttbullar. Men inte särskilt traditionella, för smeten smaksatte jag med vitlök, cayennepeppar, stötta korianderfrön, mald spiskummin och finhackad persilja. För att få mina bullar likstora använder jag ett rost­fritt kaffemått :o)

Imorgon är det redan da’n före da’n, men i ”Rucklet” är det inte mycket julstämning. Lilla A jular hos sin pappa i år, så jag nöjer mig med en skål clementiner, en påse åländska äpplen och mina köttbullar. Inte mycket Kirschsteiger över den här julen inte :o/

Men om någon därute har ett hjärta som svämmar över av julig väl­vilja: gå gärna in på Elib och skriv en recension och/eller betygsätt min bok, eftersom böcker med omdömen har mycket större chans att lånas ut. Mer än så önskar jag mig inte i julklapp.

Tur att man är till åren

... OCH GARANTERAT ”SKOTTSÄKER”, för nog blir man lite bebissjuk av att sticka smått.

2-trådigt helyllegarn, stl. 2-4 år

Det tar sig på slutrakan

2013 HAR VARIT ett besvärligt år på många sätt och vis, men nu, pre­cis på sluttampen, verkar det som flytförmågan ökar. Igår fick vi äntligen, efter en dryg månad av pirrig ovisshet, det efterlängtade beskedet: Lilla A har antagits som en av finländska Rotarys ut­by­tes­stu­denter för läs­året 2014-15.

Vart det bär av är ännu öppet, men stort grattis till ungen min! Det kom­mer att bli ett år som ger henne massor med erfarenheter och min­nen för livet, oavsett om det blir Italien, Frankrike eller Spanien :o)

Sen måste jag tillstå, att det känns mycket konstigt att fr.o.m. idag se sin egen bok till försäljning hos Adlibris, CDON m.fl. Lite overkligt, för att ut­trycka det i små bokstäver. Och att det dessutom bara rasslar in bibliotekslån via Elib är minst lika fascinerande. Min bok ..? *ruskar på hu­vu­det*

Ikväll tror jag tammetusan jag ska fira både det ena och det andra med att tillåta mig ett glas rött, oberoende om det erbjuds sällskap till detta eller ej.

Trevlig helg!

Oj, va’ skoj!!

EFTER EN DEL bök: ”60+ och singel” är nu tillgänglig för lån som e-bok i alla bibliotek som är anslutna till Elib, f.n. i Sverige, Finland och på Island. Klicka på bilden för att kolla om just ditt bibliotek finns med bland dessa. Och vet ni vad! Tre lån gjor­des redan inom loppet av en kvart :o)

Imorgon släpps den för distribution till återförsäljare.

Ljudboken kommer också att finnas, men pga Elib:s produktionsteknik dröjer det till v. 2/2014.

RECEPT > Koka stora, vita bönor – på mitt sätt

JAG HAR NOTERAT att många verkar ha problem med tillagning av torkade, stora, vita bönor. Det kan jag mycket väl förstå, om man följer anvisningarna t.ex. på Risentas påsar. Det man blir med är ett bön­mos, föga aptitretande och sannerligen ingen fröjd för ögat.

Så här gör jag istället:

Lägg bönorna i blöt i kallt vatten, gärna 12 timmar.

Skala bönorna och blötlägg dem igen i så mycket nytt vatten att det täcker och salta detta med 0,5 msk salt till 1 liter vatten. Låt bönorna dra i sig sältan i minst en timme. Observera att den skalade bönan delar sig i två halvor.

Koka upp en lika stor mängd vatten som du använde för den andra blötläggningen. Häll av blötläggningsvattnet från bönorna. När vattnet i kastrullen stormkokar häller du i de avrunna bönorna och låter dem sjuda under lock på svag värme c. en timme. Kolla absolut lite då och då om de blivit mjuka, så att du inte i misstag kokar sönder dem.

Av de lagom kokta – och fortfarande hela – bönhalvorna kan du sen göra vad du vill, som t.ex:

• använd dem som soppingrediens, men lägg med dem precis på slutet, så att de bara hettas upp utan att kokas
• marinera dem enligt tycke och smak och servera dem som till­be­hör till annan mat; t.ex. en asiatisk marinad med bl.a. ingefära är jättegott

Fakta om den stora, vita bönan
De bönor som på påsarna kallas för "stora vita bönor" heter egent­ligen limabönor, Phaseolus lunatus. Limabönan härstammar, som nam­net antyder, från Sydamerika och är en art i familjen ärtväxter. Lima­bönan är också känd som jumboböna eller smörböna (på engelska butter bean).

Precis som hos bondbönan, Vicia faba, är skalet egentligen ätligt efter kokning. Men ävenledes i likhet med bondbönan, så är detta tjockt, trådigt och tråkigt. Det är därför mycket godare att ta bort det innan man äter bönan.

Det var då det

Ha en fin luciadag!

Renässans för Ruckelhäxan!

JAG UPPLEVER VID denna sena tidpunkt i livet en renässans när det gäller vantstickning. Anledningen är, att jag lite av misstag snubblade över den formidabla tekniken att sticka små cylinderformer på lååång rundsticka.

Aldrig mer strumpstickor i mina händer! Slut på pillerillet när man stick­ar tummar och fingrar! Yi-HAA!!

”Ruckelhäxan gör en Kirschsteiger” – igen

ALLA SOM NÅGON gång haft en azalea vet vilket !@§ jobb det är med att försöka hålla den i livet. Den får ju liksom aldrig torka ut, inte det minsta lilla.

Nu bär det sig inte bättre än att jag av orsaker jag inte går närmare in på blivit med en sån. Så nu fick man liksom ta och tänka till lite. Vad jag ville åstadkomma var en självbevattning underifrån, enligt samma prin­cip som jag i våras använde för att driva upp basilikaplantor i mitt köks­fönster.

Jag trädde helt enkelt en syntetlina hela vägen genom krukan och lämnade en stump på c. 15 cm hängande under denna. Sen tog jag en genomskinlig plasthink, som planteringskrukan vilade lagom bra i trots att det blev fritt för vattenmagasin sisådär en 10-12 cm. Därefter tog jag borrmaskinen, skruvade på en hålsåg och borrade ut ett lämpligt stort hål för vattenkannans pip med centrum ungefär i nivå med plan­teringskrukans botten.

Då var själva bevattningsanordningen fixad. Men estetiskt blev det ju inte, så det tarvades lite tänk till. Lösningen blev mitt älskade spik­band, av vilket jag konstruerade en ”ytterkruka” lite à la eldkorg. Även om den är gles till konstruktionen ser det riktigt propert ut nu – eller vad tycker ni ..?

På författarfronten har jag förresten också en nyhet. På Mariehamns stadsbiblioteks enträgna begäran håller jag som allra argast på att få in ”60+ och singel” hos Elib, så att den ska gå att låna även digitalt, både som e-bok och som ljudbok. Meanwhile har de fått ett exemplar av ljudboken på cd, om nu någon skulle vara hugad att låna sig lite lyssning till julhelgen.

I grevens tid till julen ...

VAD DEN KOSTAR hos dem vet jag inte, men köper du direkt från mig är priset på Åland 20,50 € och då kan jag skriva en dedikation på fod­ralets baksida om du vill ;o)

Levererad utom Åland blir det skattefria priset 14,35 € + porto.

Har du inte provlyssnat redan kan du göra det HÄR.

Det där med ”bäst före”

NÅGON FÖRÄRADE MIG vid denna tidpunkt ifjol (eller var det rentav för två år sedan?) en flaska Glühwein. Den öppnades, ett glas eller två förtärdes, varefter korken skruvades på och flaskan glömdes bort. Tills igår, då kompisen Y hälsade på och det blev tal om glögg.

– Hm... jag tror faktiskt jag har kvar sen ifjol, sa jag, och dök in i ett underskåp. Strax halade jag fram en öppnad flaska glöggbas samt sag­da Glühwein.
– Ha! jag visste väl det, utbrast jag triumfatoriskt, och höll upp den se­nare till allmän beskådan.
– Men den där går väl inte att dricka mera? undrade Y. Den är ju redan öppnad.
– Äh, den har ju varit ordentligt igenkorkad sen dess, svarade jag, och ställde pavan på diskbänken för framtida kontroll.
– Dessutom finns det inget bäst-före-datum på den heller, kon­sta­te­rade jag efter att jag synat buteljen i sömmarna.

Nåväl, på kvällen skruvade jag med visst besvär av korken. Den hade torkat fast riktigt ordentligt och det behövdes några minuter i hett vat­ten plus ett stadigt grepp med dubbelvikt disktrasa för att få upp den. Men upp gick den.

En olfaktorisk undersökning avgjorde att smaklökarna lugnt kunde få ha ett ord med i laget. Så raskt in med ett glas i mikron för värmning, för Glühwein ska ju i likhet med glögg intagas varmt.

Smaken var det inget fel på, varken på mugg 1 eller mugg 2. And I live to tell. Ikväll blir det en mugg till, för det är ju faktiskt andra advent ;o)

Nu kom den!

DET ÄR VARKEN torrt och fluffigt eller i stor mängd, men nu kom den i alla fall, första snön på riktigt för i år. Mer än så här behöver det i är­lighetens namn inte bli heller, för det är bara det vita jag vill ha och alls inte i ett metertjockt lager.

Annat som kom idag, var mopsen Lucy. Hon tog Lilla A med sig ut på promenad och så hamnade de i ”Rucklet”. Lucy är Lilla A:s brorsas flickväns vovve och en rysligt alert och charmig sak. Men låter som en julgris gör hon, när hon snörvlar sig fram genom tillvaron.

Men nu har jag inte tid att sitta här och lägga ut texten. Strump­stick­orna kallar! Bara så ni vet, så får man av en uppriven damtröja stl. 36-38 ut fem par sockor stl. 40-41 och jag ska just lägga upp för den tionde sockan på raken. Puh ...

Finlands självständighetsdag

Man har så roligt som man gör sig
... när man varken är bjuden på presidentbal eller får nå’n flådig medalj.

En julklapp åt mig själv

ÄNDA SEDAN JAG ”blev med ruckel” sensommaren 2005 – och per au­tomatik också med ett antal äppelträd – har jag suktat efter en me­ka­nisk äppelskalare. Oändligt stora mängder frukt har under åren fått bli kompost, bara för att orken och tiden för att skala, kärna ur och göra något av alltsammans helt enkelt inte har funnits.

Så nu har jag slagit till; gett mig själv en lite tidig julklapp, som för­hopp­ningsvis ska bli till stor nytta och glädje under många år framöver – och som dessutom kan gå i arv till Lilla A, eftersom den knappast blir ut­sliten under den tid som återstår av mitt lilla liv :o)

Skulle jag nu bara till ett överkomligt pris lyckas lägga vantarna på en lika hett eftertraktad mustpress också, då skulle det min själ inte bli mycket äpplen som går till spillo hädanefter!

Snart är det jul ... och ljud

SÅ HAR VI då tagit oss igenom november, en grå och i år osedvanligt blåsig månad. November innebär, förutom äckligt väder, att statsrådet i Finland publicerar sina uppdaterade förordningar om hur bo­stads­bi­dra­gen i republiken ska beräknas. Så även i år, och i den som gäller det allmänna bostadsbidraget finner jag ingenting nytt och re­vo­lu­tio­ne­rande att läsa. Vad den biten anbelangar är det således same pro­cedure as last year (and all the years before that) som gäller.

Sagda förordning applicerar sedan goda vännerna på FPA enligt eget gottfinnande på sina beräkningar av de allra mest utsattas i riket an­hål­landen om hjälp till ett tak över huvudet, som motsvarar vad som stipuleras i Artikel 25 i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. Den nya förordningen tas i bruk den 1 januari 2014.

Från BJO har det inte hörts ett pip efter att han mottog mitt [senaste] brev i ärendet. Vågar man trots det hoppas på, att en korrigering av det lagstridiga förfarande som FPA år efter år ägnat sig åt, i all tysthet kommer att vara undanröjt när vi vänder årsblad i almanackan ..?

Här på Åland slår man upp i lokalpressen (Nya Åland 03.12.2013), att det i samband med en lagändring begåtts ett fel på det kommunala planet, som negativt berört c. 700 ensamförsörjare vid beräkningarna av deras utkomststöd. Illa nog, men inte lika illa som att närmare 200.000 medborgare i hela landet berörs av en grov feltolkning av lagen. Enligt statsrådets beräkningar erhåller 190.400 hushåll bo­stads­bidrag vid årsskiftet, ytterligare 6.000 vid utgången av 2014.

Så visst hoppas jag för deras vidkommande på ett under, även om jag inte lyfter något bostadsbidrag själv. Men eftersom jag inte anses vara värdig ett svar från justitieombudsmannaämbetet och eftersom t.o.m. den tandlösa, finländska pressen hukande tiger still under den stat­liga, höjda knytnäven ... tja, då det är det bara att inse, att det nya året sannolikt för med sig skrivning av ett klagomål till Europeiska dom­sto­len. För ger upp, det gör jag inte.

Det om det.

Julmånaden rullar på. Någon julstämning har inte infunnit sig i ”Ruck­let”, eftersom jag varit febrilt sysselsatt med att färdigställa ljud­boks­versionen av ”60+ och singel”. Igår kom det efterlängtade med­de­lan­det, att de färdigtryckta cd-skivorna och till dem hörande kar­tong­fick­orna har lämnat pressarna och är på väg. Så får jag drista mig till ett julklappstips och föreslå inköp av en rykande färsk, äktåländsk ljud- bok ..? Ett smakprov på Ruckelhäxans uppläsning återfinns sedan igår på YouTube.

Nu e’ man på G :o)

Om en dryg vecka. Typ.

Ljudbokssläpp!

NU FINNS DEN nedladdningsbara MP3-versionen av ”60+ och singel” i min Etsybutik. Total speltid: 6,6 timmar.

MP3-böcker kan man ju faktiskt rysligt enkelt ge bort som present ock­så, glöm inte det! I så fall skickar jag helt enkelt ljudfilen till en mot­ta­gande e-post­adress du uppger istället för din egen + bifogar en häls­ning från dig. Ett julklappstips kanske ..?

Vill du provlyssna? Gå vidare till YouTube HÄR.

Att jag aldrig lär mig ...

THE STORY OF my life ... är tydligen att inte lära mig av mina misstag. Gång efter annan gör jag om det, kastar mig huvudstupa in i projekt, som jag redan i förväg borde kunna förutse att de kommer att växa till oanade proportioner. Häri finner vi en av de största grundbultarna till min utmattning, detta att jag blir så hejdlöst überengagerad i sånt jag sätter igång med.

Som nu med ljudboksproduktionen av ”60+ och singel”. Nästan precis sju timmar taltid är inte fy skam i sig, eftersom det innebär minst fyr­dubbelt detta i omtagning efter omtagning efter ... men sen är det ju inte ens klart med det. Sen kommer den verkligt arbetsdryga biten, att försöka få till ett kontinuerligt och någorlunda acceptabelt ljud på hela innehållet.

Nu har jag t.ex. den hårda vägen fått lära mig, att min röst va­rierar kraftigt beroende på tidpunkt på dagen. Men, men, sakta men säkert växer ändå en godtagbar ljudfil fram på skärmen. Med lite flyt kommer jag att ha en färdigbränd cd i min hand före jul, för idag borde jag få en av de väsentligaste delarna: ISBN-numren för både cd-skiva och nedladdningsbar MP3-fil!

50 skivor har jag tänkt låta tillverka. Någon (eller några?) ska för­mod­ligen Nationalbiblioteket ha för arkivering. Ett ex, eller ett par, ska jag ha själv och ett ska jag donera till stadsbiblioteket. Men cirkus 40 blir alltså tillgängliga för köp.

Någon som är intresserad ..?

PROVLYSSNA:

Vatten över huvudet – men riktigt bra flyt

DET ÄR INTE många veckor sedan jag till slut fick hem en elektriker, som monterade upp den hett efterlängtade belysningen ovanför ”Ruck­lets” entré. Men säg den lycka som varar, för så här ser samma armatur ut idag, med en skyddskupa fylld med ett par deciliter vatten! Hur i hela h har detta kunnat ske?! Armaturen är klassad IP44 och ska minsann tåla vatten i form av regn!

Varför får man aldrig vara glad någon längre stund ..? Varför ska det alltid hända något som drar ner en på jorden igen?

Som motvikt till detta elände kan jag meddela, att inläsningen av min bok ”60+ och singel” löper på riktigt bra. Jag börjar faktiskt få häng på hur ljudfilerna måste redigeras för att låta vettigt och ska idag ta itu med kapitel 36 av 48, så det närmar sig dessutom fullbordan.