Grattis, Gunilla!

ALLA SOM ANMÄLT sitt deltagande i mitt lilla vårlotteri tilldelades samma nummer som ordningsföljden på sin kommentar. Dragningen sköttes därefter av en så kallad slumptalsgenerator och vinnaren blev Gunilla. Grattis!


Det känns väl som lite överkurs att jag sätter vinsten på posten, eller hur? Så nu får du allt ta och göra slag i saken och hälsa på i ”Rucklet” för att samtidigt inhösta din vinst:


Kaffe eller te finns alltid hemma och med lite tur kanske jag också har något att bjuda på till det. Välkommen! ♥

Det växer så det knakar

DET HAR GÅTT i runda slängar drygt två veckor sedan jag höll på att gå för vilt fram med sekatören här i ”Rucklet”. I min vårliga iver höll jag på att knipsa bort alla blomknoppar på min uppstammade hibis­kus! Ett par strök med, men nu är de kvarvarande på gång:


Hibben är vid det här laget högre än jag, med krukan inkluderad i mät­ningen. Den är barnbarnsbarn (åtminstone) till ett skott jag fick någon gång i tjugoårsåldern och är själv mamma till mina andra hi­biskusplantor. De är inte uppstammade som sin mor, utan hålls bus­kiga medelst hård tuktning.

På den matnyttiga fronten är det också fullt ös. De två olika sorterna körsbärstomat, både gula och röda som jag sådde i mitten av mars, gnetar på. Lite rangliga och skrangliga blir de förstås, men vid om­plan­teringen kan man sätta dem djupt, eftersom de bildar nya rötter på den del av stammen som hamnar under jord.

Gurkorna drar iväg så det ryker om det och mina lastgamla pumpa­frön gror också! De är från 2006 ... Det vill till att få igång växt­hus­res­ningen snart, annars går det här åt pipsvängen :o/


Idag har förresten en av mina allra äldsta väninnor födelsedag. Det vill jag fira med en bild på min aktuella tulpanbukett; lila och rött blir jädrans läckert ihop. Det här är förmodligen årets sista köpefägring, för efter påsken är det slut på tillgången på prisvärda tulpaner.


Några timmar kvar till dragningen i mitt vårlotteri. Missa inte det!

Äppel, päppel ... piff, paff, POFF!

JAG PANTADE TOMGLAS igår. Såna som jag plockat med mig under mina mer eller mindre dagliga promenader genom ett snösmält­ning­ens Mariehamn. Tänk så praktiskt, att få betalt för att man motione­rar!

Slantarna, över fem euro, gjorde att jag kostade på mig en ny köks­fetisch: Fiskars ergonomiska äppelklyftare och -urkärnare. Det här är en liten gadget som jag suktat efter länge och som jag varmt re­kom­men­de­rar till alla som äter mycket äpplen eller bakar pajer och kakor. Skalade eller oskalade äpplen, det är upp till var och en.


Fiskars har många riktigt bra grejor i sitt sortiment. En av dem är den überergonomiska brödkaveln.

Imorgon kväll är det dragning i mitt vårlotteri. Ännu finns det alltså tid för den som vill pröva lyckan.

I’m alive!

LABPERSONALEN HADE VISSA problem med kontakten, men en viss aktivitet har trots det registrerats under skallbenet. Inte sprängde jag utrustningen till kingdom come heller, som vissa i min omgivning befarat ;o)


”Ingenting missklär en ful” brukar man väl säga?

Finns det liv finns det knopp – men finns det liv i min knopp?

DET FUNGERAR TYDLIGEN, mitt enkla underbevattningssystem för min cyklamen, den som jag fick av mina rara grannar i slutet av no­vem­ber.

Kolla här bara! Den har satt nya knoppar nu:

Annars är det lite körigt just nu. Om två timmar är det äntligen dags för den försenade EEG-undersökningen, fö­regått av den hårtvätt som krävs före det. En ytterligare tvätt efter hemkomsten, för att få bort all smörja som används för att säker­stäl­la en god kontakt mellan knoppen och utrustningen. Därefter ett äkta bråttomjobb att ta itu med, och brådskande uppdrag är, om jag så säger, inte riktigt min grej nuförtiden. Redan nu kan jag känna hur ad­renalinvågorna går höga mellan tinningbenen :o/

Ovanpå det här har jag dessutom en månadskrönika att skriva till lör­dagens tidning plus en hel del annat som tarvar en arbetsinsats från min sida. Det här artar sig med andra ord till en sån dag – och ”sån” är i det här fallet inte en synonym till ”bra”.

Men igår blev jag av med allt lärkträdsris från gården! Stort tack för det, herr K! :oD

Que..? Idag igen?

 

Virka, virka, virka (och brodera) ...tre Jïengearmband till!

USCH, VAD DET är jobbigt när idéerna sprudlar och vill ut fortare än fingrarna hinner med. Men det är bara att beta av, ett armband i ta­get :o)

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft
Briefly in English:
Isn’t it a drag when your head is buzzing with ideas and you have on­ly two hands..? All you can do is be patient and take one at a time, trying your best to keep the simmering frustration at bay.

However, three more Jïenge bracelets finished and plenty more to go! :o)

Pirates, ahoy!

”NÄR MAN TALAR om trollen står de i farstun”, brukar man säga. Och ser man på, har jag inte haft celebert besök här på bloggen idag!


Nåja, då får jag i alla fall ge Piratförlaget en eloge för att de kanske läst åt­minstone mitt följebrev och valt att kolla in lite närmare vem jag är.

Alltid något, även om det sannerligen inte borgar för att själva ma­nu­set blir läst.

Förlagsbranschen fortsätter att [för]bluffa!

FREDAGEN DEN 11 mars skickade jag iväg två manusbuntar till Sveri­ge, den ena till Piratförlaget och den andra till Norstedts förlag. Post­gången fungerar si så där över veckosluten och utdelningen i Stock­holm kan således ha skett tidigast måndag den 14 mars.

Döm därför om min oerhööööööörda förvåning när jag med dagens post, den 11 april, får ett refuseringsbrev från Norstedts daterat den 21 mars! Det vill säga en vecka efter att de med makalösa tur, med­vind över Ålands hav och en flyfotad postiljon i Sverige kan ha fått mitt manus om Solveig. Men refuseringsbrevet har av någon märklig anledning tagit hela tre veckor på sig att nå mig på Åland.

Klicka för att förstora bilden.
Det här är med andra ord en repris på Bonniers beteende härom­sis­tens. Efter det här råder det inga som helst tvivel om saken: mitt ma­nus har ingalunda blivit läst, varken av Bonniers eller av Norstedts.

Fy skäms, förlagsbranschen! Man ska inte orda vitt och brett om att man gärna tar emot manuskript om de, när det kommer till kritan, går raka vägen i sopcontainern. Tänk för fan på miljön i alla fall även om ni skiter i författarna!

Veckans Vanartiga Vers #52

En felvuxen man från Laholm
i brallorna döljer en ”dolm”.
Den är slank och ej kort,
ja, en säregen sort,
förvillande snarlik en olm.

olm = Stjärtgroddjur med fem arter i öppna vatten i Nordamerika och en grottlevande kring Adriatiska havet. Olmar är 30-40 cm långa.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Virka, virka, virka (och brodera) ...ännu fler Jïengearmband

DET BÖRJADE MED en prototyp. Sen blev det hastigt två till och nu har jag riktigt fått upp ångan! De här Jïengearmbanden är det roli­gas­te jag hittat på på bra länge :o)

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft
Blandar man in Miyukipärlor i virkningen blir det ännu läckrare; arm­ban­det får liksom mer struktur och liv.

Nu måste jag skynda mig att få upp allesammans till försäljning i min Etsybutik! Undrar om det finns några presumtiva köpare?

Virka, virka, virka (och brodera) ...två nya sameinspirerade armband

DET VAR SÅ himla kul att göra det första armbandet med min nya de­sign – som jag för övrigt döpt till Jïenge, det samiska ordet för is – att jag av pur skaparglädje hasta la vista tillverkat två till. Och fler lär det bli, för ett fjärde är redan på gång :o)

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft
Det första finns till salu i min butik på Etsy liksom de övriga kommer att finnas bara de är helt färdiga med knapparna på plats.

PS. Visst är det kuul att tv-programmet Trädgårdsfredag äntligen bör­jat igen? Nu får jag ännu en gång gotta mig åt ljuvlige John Taylor i flera veckor, för se, det är en man i min smak det! ;o)

Virka, virka, virka (och brodera) ... sameinspirerat armband

INGEN I VÅR del av Norden kunde väl missa det ogästvänliga väder med stormvindar, regn och snöglopp som naturen bestod oss med igår? Hua mej, så det spelade på!

Jag höll mig inomhus i stugvärmen och pillade med en ny idé jag fått, med inspiration hämtad från ett brett armband av renskinn, kläde och tenntråd som jag en gång tillverkade på en veckoslutskurs i tenn­tråds­broderi. Dessvärre blev det inte mycket bevänt med mitt tenn­tråds­broderande, därtill är min syn för skral. Men jag är förtjust i ut­trycket detta samiska hantverk har och ville försöka återskapa det med virknål och garn.

Så här ser mitt första försök ut:


Och från det här armbandet, numera sålt,
har jag hämtat inspirationen:


Ni missar väl förresten inte mitt vårlotteri?

Briefly in English:
Once upon a time I attended a course in how to make so called ”tenn­tråds­broderi”, embroidery made with a twisted pewter thread, that originates from the Lappish culture. Unfortunately my eyesight isn’t good enough to keep this up. Yesterday I came up with the idea to make something with a similar expression using my crochet needle and yarn instead.

Above you can see my very first attempt at it (topmost picture, below a bracelet made in the traditional manner).

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

Virkat att vinna!

 

ETT BLYGRÅTT MOLNTÄCKE ligger över hela Åland och regnet bok­stavligt talat häller ner. Något måste göras!

Under rådande omständigheter känns det som en uppiggande, god idé att köra ett litet lotteri. Det har jag inte gjort på evinnerliga tider, så nu tutar vi och kör! Det du kan vinna är ett virkat överdrag till en burk + själva burken. Tête-à-têtepåskliljorna på bilderna ingår inte ;o)

Allt du behöver göra för att vara med i dragningen är att kommentera det här inlägget senast kl. 18:00 finsk tid fredagen den 15.4 och län­ka till inlägget i din egen blogg om du har en sån, så att fler får chan­sen att vara med. Du får gärna låna burkbilden också om du vill. Har du ingen re­gis­tre­rad profil med tillgängliga kontaktuppgifter bör du även upp­ge en mejladress.

N.B. If you are from somewhere outside of the Nordic countries you will due to high postage fees win the crocheted cover only. Sorry for this! The cover will fit a can whose circumference is 34-35 cm and which has a height of 10 cm.


Vinnaren tillkännages på kvällen den 15.4.

The winner will be announced in the evening of 15 April.

O, ve[d] och fasa!

AJ-AJ-AJ, OJ-OJ-OJ ... Hur skönt det än är att äntligen kunna vara ute och kroppsarbeta igen efter den evighetslånga vintern har det en otrevlig och kännbar baksida: muskelvärk. Det tar på en gammal och otränad att dra igång i 100 knyck efter många månader av overk­sam­het.

Inte var det särskilt många grenar på min lärk som sågades bort, men de var både långa och grova. Varsågoda, här kan ni räkna års­ringar om det känns nödvändigt:


Drygt en kubikmeter färdigt kluven ved torde det bli när jag är färdig, vilket jag inte blev idag. Ryggslutet började gnälla och högerarmen är helt kraftlös efter några timmar med lyft-och-släng tillsammans med min kompis Klyven Clas, som numera har bytt namn och heter Smart-Splitter^®.


I en av andhämtningspauserna slog jag en lov runt trädgården och nu kan även jag ta upp kampen om vårtecken: årets första krokus, ännu inte utslagen men dock! Ah, så underbart att det äntligen är vår ... *suckar lyckligt*

Det går inte alltid aldrig som man tänkt sig

 

Halvsovande snubblar jag ur sängen och kastar mig över tråd­tele­fo­nen borta på byrån i andra ändan av sovrummet.
”Öh ... jaa, det är Nina”, kraxar jag hest, och sneglar dimmigt på mo­bi­len på nattygsbordet. Den visar exakt 07:11.
”Godmorgon, det var från sjukhuslaboratoriet!”
”Jahaa..?” säger jag, och tänker att människan på tråden låter oför­skämt pigg och nyter.
”Du hade en tid för EEG idag klockan tio eller hur?”
”Jo”, svarar jag instämmande.
”Nu är det tyvärr så att den laboratorieskötare som utför den un­der­sökningen har blivit sjuk”, kvittrar den hurtiga rösten vidare.
”Jaha?”
”Går det bra att jag ringer tillbaka senare idag och ger dig en ny tid?”
”Visst.”
”Så bra! Då hörs vi igen under dagen och förlåt att jag väckte dig.”
”Jaha, okej ... Tack då.”


Med telefonen i handen sitter jag yrvaken på sängkanten och fun­de­rar över vilken naturlag det är som gör att jag alltid sover länge om jag har en tid att passa på morgonen fast jag alla andra dagar vak­nar av mig själv senast halv sju. Sen tänker jag en stund på om det verkligen är så illa att det bara finns en laboratorieassistent på hela Åland som har kompetens för att genomföra en EEG-undersökning. Men den hemska tanken ruskar jag snabbt av mig.

Så blev det alltså med den dagsplaneringen. Men det är ingen fara, för gården är full av lärkvedsklabbar som måste klyvas. Syssel­sätt­nings­problem har jag inte, varken med eller utan laboratoriemässigt verifierad hjärnaktivitet.

Men först av allt blir det fika, annars blir här ingen aktivitet i någon form alls.

- Lite EEG kanske?- Jatack, hjärna!

 

Imorgon är det dags. Låtom oss hoppas att någon form av verk­sam­het kommer att registreras ;o}

”Ta-daa!” ännu en gång

SÅ HÄR BLEV den till slut, den somriga lingarnsväskan jag bloggade om för en vecka sedan.



Den helt spontana randningen av fasta maskor kändes lite ”platt” på något vis, så jag rotade fram en bronsfärgad tråd och kedjevirkade några smala ränder på oregelbundna avstånd från varandra.


Bärremmarna är av samma jutesnöre som väskans ovala botten. De är virkade av fasta maskor, men med nedtag bara i den bakre mask­bågen.

Där remmarna är fastsydda i väskan har jag textillimmat fast små blommor virkade av samma lingarn som den övriga väskan.

När det hela var klart fick jag för mig att jag skulle göra en tofs av sam­ma lingarnsrester. I mitt kök finns det nämligen en sån där gam­mal­dags vädringslucka som öppnas genom att man drar i ett snöre. Tofsen var ju faktiskt påhittad långt före fru Montazami gav den ett ansikte, så tro nu för all del inte att jag drabbats av ett anfall av Hol­lywoodfeber. Jag kände bara att jag ville göra en dekorativ detalj till en vardaglig pryl.


Briefly in English:
I stumbled upon some leftover linen yarn in a box in my closet and decided I wanted to make a bag. The handles, long enough to carry the bag on your shoulder, as well as the bottom are crocheted from jute string. A few stripes crocheted with brass colored yarn add that little extra to the overall impression.

While I was at it I also made me a nice tassel of the same linen yarn. This will be attached to the end of the string that opens and closes an old-fashioned ventilation hatch in my 1950's kitchen.

Veckans Vanartiga Vers #51

Det bodde en tös uti Lomma
vars föräldrar var gudomligt fromma.
Så när hon blev mogen
för killar och krogen
om ”bin” visste inte vår ”blomma”.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Om det här med Lotto

”Kära Veikkaus!

I årtionden har jag, vecka efter vecka, troget lämnat in en kupong med sju kryss och nu är det dags att premiera min lojalitet.

Jag är fullt nöjd med sex rätt, eftersom sju faktiskt känns som det skulle bli för mycket.

Jag ser fram mot ert positiva svar senast om en vecka!

Mvh

Nina

PS. Får jag föreslå en särskild dragningslista för oss som aldrig lyckas pricka in så mycket som ett tilläggsnummer? Det är faktiskt ingen en­kel match det heller, även om det kan tyckas så vid en genomgång av min personliga spelstatistik.”

Bakverksbaksmälla

DET ÄR KUL med gäster, inte tu tal om annat, men lite trött blir jag allt så här dagen efter. För att kompensera gårdagskvällens o­mått­li­ga intag av ”kolhydratfibrer” skulle det dessutom vara av nöden med en rejäl långpromenad idag, men utanför köksfönstret noteras ett äk­ta aprilväder: gråmurrigt, duggregnigt och nedslående.

För ovanlighetens skull tänkte jag därför visa ett par saker som för­mår lyfta mitt humör även en ruggig aprildag som denna! Först ut blir min härliga damastduk från tidigt 1970-tal, fyndad på nätauktion för några år sedan. Den är tillverkad av insomnade Tampella i Finland, designad av Leena Korpinen och heter Pihlajanmarja, rönnbär (mod. nr. 498):


Damasttekniken innebär att väven är dubbelsidig. Om man vänder på duken är den ena sidan alltså ett ”negativ” av den andra.

Den andra saken är min härligt koboltblå skål på fot, som jag ropade in på en auktion för ungefär ett och ett halvt år sedan:


Jag visade den då, men den tål att visas igen. Skålen har nummer 5324 i serien Grapponia, som formgavs av glaskonstnärinnan Nanny Still för Riihimäki glasbruk. Serien var i produktion 1971-1975. Faktum är att jag har en likadan i klart glas också, men den här blå ligger mig helt klart varmare om hjärtat.

Det om det. Färger gör mig glad, om det nu råkar vara någon som missat den saken.

Annat som gör mig glad är att fröna jag plockade ur en köpepaprika och petade ner i jord den 11 mars har grott:


Men vädret är verkligen inget att glädja sig åt. Jag stannar nog inom­hus och virkar en lavendelpåse enligt beskrivningen som Tant Grön nyss lade upp. Fast allra först får jag nog lov att ge mig i kast med li­te kökssanering för att slippa åt kaffebryggaren och få mig en mor­gon­fi­ka:


Ha en fin lördag, alla människor!

Kvällsöppet i Konditori Rucklet

JÖSSES, VAD FLÖG det i mig igår? Jag tog en lur på eftermiddagen, som jag allt oftare är tvungen att gö­ra numera, och vaknade med ett obetvingligt behov av att baka chok­ladmuffins.

Och när jag nu en gång ställde till med oreda i köket efter middagen tänkte jag: Hm, kanske jag skulle göra havreflarn också? Eller nej, för­resten, kokosflarn vill jag ha!

Och vårfirartårtan till ikväll behövde ju fyllningar, så förutom den re­dan färdiglagade satsen lemon curd fick jag för mig att laga vanilj­kräm.

Och när jag gjorde vaniljkrämen kom jag på att det är gott att lägga ihop två kokosflarn med apelsinkräm emellan.

Och lagar man såna där krämer blir det ju äggvitor över, så då var det bara att spritsa en plåt maränger också.

Hela kvällen höll jag på som en förgiftad iller. Vid elvasnåret gick ögo­nen i kors och sängen hägrade. Jag skulle bara ta fram bröd ur frysen till idag.

Vilket bröd?! Slut var allt som fanns kvar, så det var bara att sätta igång att mata surdegen.

Men tårtan blev fin, kokosflarnen med apelsinkräm onödigt goda, muf­fin­sen steg som de skulle och marängerna känns torra och fina. Nu står surdegsbrödet på jäsning och när det är färdigt tänker jag ban­ne­mig inte göra mera kökstjänst idag! Middagen får bli något ur fry­sen. Och på kvällen blir det tårtkalas!




Sen vill jag också passa på att skicka ett virtuellt tack till alla er som besökte min blogg under mars månad. Hela tvåtusenfyrahundratju­go­sju besök fick jag! Den här buketten med krispiga vårtulpaner är till er!

I would like to cease the opportunity to send all of you who paid my blog a visit during March a very special virtual thank you for contributing to the astonishing 2,427 visits I had! These crispy springtime tulips are just for you!

Bästa tårtbotten

DET HÄR SUPERENKLA receptet på en suveränt porös kaka att an­vän­da som tårtbotten härstammar från en av min salig mors forna ar­betskamrater, en dam som är en sann klippa i köket. Lite av en kalas­kokerska faktiskt.


Du behöver:
4 ägg
1,5 dl strösocker
1 dl potatismjöl
1½ dl vetemjöl
1 krm bakpulver
matfett att smörja formen med
ströbröd
bakplåtspapper

Gör så här:
Sätt ugnen på 175°. Kläm fast bakplåtspapper i botten på en treliters kakform med löstagbar kant. Smörj och bröa kanterna.

Vispa ihop ägg och socker till en riktigt fluffig smet. Blanda mjöl­sor­ter­na och bakpulvret. Sikta om det verkar klumpigt. Vänd försiktigt i mjöl­blandningen i äggsmeten. Avänd gärna en slickepott och försök be­hål­la så mycket som möjligt av luftigheten.

Häll kaksmeten i formen och grädda i 25-30 minuter på nedersta fal­sen.

För en riktigt hög och maffig tårta gör du två bottnar.

Det sköna i det gröna

FÖRSTÅR NI HUR mycket jag njuter av att ljuset återkommer? Strunt samma att jag är tröttare än någonsin när vintern spurtar in på slut­rakan, för ljuset – det underbara ljuset – uppväger det mesta!

Häromdagen plockade jag fram min sekatör i akt och mening att fri­sera min stora, uppstammade hibiskus. Snipp, snipp och så hade jag raskt knipsat av tre vildvuxna toppskott. Men vänta lite! Det sitter ju blomknoppar på dem! Jaha, så var det med den beskärningen, för de blodröda skönheterna vill jag inte gå miste om för allt i världen. Det är nära nu:


På den mer matnyttiga fronten fortsätter förkultiverandet enligt pla­nerna. Körsbärstomaterna, både de gula och de röda, har utvecklat sina första riktiga bladpar:


Liksom gurkplantorna, som ränner iväg lite väl fort i vårsolen. Med den här tillväxttakten kan det bli problem att få dem att hålla sig i skinnet tills temperaturen tillåter en omlokalisering till utsidan:


Och titta, titta här, Monkan! Jag har lyckats hålla ett av pelargon­skot­ten vid liv över vintern! Toppat det har jag till och med gjort, så nu står det en bäbis och rotar sig inuti en plastpåse i köksfönstret. Oh, vad jag är glad!!!


På tal om krukväxter så har jag en del till övers. Jag är en sån där pjoskig sort, som inte riktigt nänns slänga när jag vårstädar. Här finns rotat och planterat av både strimmig ampellilja (3 st) och en sort som jag inte vet namnet på (4 st), om någon intresserad ålänning vill förse sig. Det är bara att höra av sig och komma och hämta :oD

Av den namnlösa sorten har jag dessutom mängder av skott som fortfarande står på tillrotning i vatten.

ampellilja

The Unknown; tacksam för hjälp med artbestämning!
Tänka sig, imorgon är det redan 1 april! Det har vi, lilla A och jag, be­stämt att vi ska fira med en riktigt smaskig tårta här i ”Rucklet”. Bott­narna är redan bakade, så imorgon återstår bara den roliga biten: att fylla och dekorera. Och att äta, förstås ;o)

Tillagt kl. 12:35 GMT+2
Tack vare Gunnel i Göteborg vet jag nu att min okända växt heter gås­fot, Syngonium podophyllum! Ibland är bloggen ett underbart hjälpmedel, inte sant? Stort tack, Gunnel!

Jag fick ett mejl ...

MINNS NI SOLVEIGMANUSET till Bonniers, som jag postade den 10 mars, det vill säga för tjugo dagar sedan? Räknar vi bort ett par da­gar för postgången har det således bara gått arton dagar.

Nu drar jag slutsatsen att det nog inte blivit läst överhuvudtaget. På webben hos dem står det nämligen så här:

”Vi strävar efter att inom tre månader ge besked om bo­ken an­ta­gits för utgivning eller inte, men ibland tar det längre tid.”

Är det då någon – med Bonniers’ egna ord i minnet! – som ens i sin vildaste fantasi kan tro på att just mitt lilla manus lästs och bedömts och ett svar avsänts efter mindre än tre veckor..? Jag gör det i alla fall inte.

Lik förbannat kom det ett mejl idag:


Effing bullshit, säger jag bara! Säg mig, någon som vet, vad vitsen är med att lägga ut 10 euro på att få iväg en manusbunt om inte ens de första 30-40 sidorna blir lästa? Efter det här tror jag ärligt talat att jag högaktningsfullt skiter i några vidare försök att få kärringen ut­given :o[

Eller ... vänta nu! Var det inte Bonniers, de pappskallarna, som i ti­dernas morgon refuserade kära Astrid?

*grunnar på saken en stund*

Jomenvisst, det var det ju! Hm, kanske jag inte ska kasta yxan i sjön riktigt ännu, utan nöja mig med att doppa den i en smält­vat­ten­pöl? En riktigt grund sådan. Och dessutom är jag tydligen i gott säll­skap ;o)