Jag har varit på cirkus

ELLER, NEJ, DET har jag ju inte, även om Cirkus Maximum sommartid brukar besöka Mariehamn. Men det var känslan jag fick när jag tog mig till Ålands Centralsjukhus igår för att vara med om mitt livs första magnetröntgen. Utrustningen är mobil och inryms i en lastbil, förvillan­de lik ett fordon i en cirkuskonvoj.

Lite nervös blev jag allt när jag fick ögonen på den ”lilla” stickkontak­ten, som via en kabel lika grov som min underarm sköter apparatu­rens elförsörjning. Där är det nog många volt i farten.


Det var sån fart på damen som skötte mackapären att jag inte förrän efteråt fick en möjlighet att ta mig en ordentlig titt på det hela. Aha! tänkte jag då. Vilken otur att jag inte före jag blev inskjutsad var med­veten om att det var en tunnel och inte en grotta. För trots att jag frejdigt satt ett kryss i rutan för att jag inte har problem med trånga utrymmen var det här faktiskt något av det obehagligaste jag varit med om.

Det är trångt när man väl är på plats. Dessutom fälls en ”hjälm” över huvudet, så det verkligen känns som man är fångad i en fälla. Om man mot förmodan inte upplever trängseln och fastspännandet som tillräckligt obehagligt förses man även med hörselskydd, för att stänga ute det oljud som apparaten för. Och den för mycket liv. Alla möjliga slags liv. Tack och lov att man får en larmknapp att hålla i för att trycka på om man får spatt därinne ...


Medan jag låg där i sardinasken hann jag fundera mycket (ett effektivt sätt att hålla paniken på avstånd). Bland annat kom jag fram till att den här typen av undersökning förmodligen blir extremjobbig för så­dana som jag, individer med stort kontrollbehov. Och när jag inte fun­derade, ja, då koncentrerade jag mig på att räkna istället, för man får för fasiken inte röra sig en millimeter medan bilderna tas.

Hela undersökningen tog ungefär en halvtimme. Den hittills längsta halv­tim­men i mitt liv. Men samtidigt en intressant upplevelse! Dels har jag upptäckt att jag är obekväm med trånga utrymmen (bra att veta, om jag skulle få för mig att bli grottforskare), och dels har jag bevisat att jag kan behålla kontrollen, ligga blickstilla och faktiskt överleva det hela.

Att kameran avslöjade att det inte är tomt på kontoret får man väl se som en positiv bieffekt?


När jag kom hem gick jag till växthuset och la mig på golvet. Utsikten där var precis det jag behövde efter min halvtimme i råttfällan.

Passa er, Skanska!

NU FÅR SKANSKA se upp, för tanten i ”Rucklet” har vevat igång bygg­ångan! Aldrig i hela mitt liv har jag byggt någon fågelholk förut, men igår blev det fyra stycken på raken. Och mer ska det bli, för herr K ha­de vänligheten att på kvällskvisten komma över och donera några me­ter ”viligare” bräder till holkvirke. Vid det laget hade jag trots ivrigt ro­tande i min spillvirkessamling gjort slut på allt som höll tillräcklig bredd.


Till min glädje behövde jag inte heller riva den lastgamla kojan i lär­ken. När jag tömt den på årtiondens bomaterial visade den sig vara i helt okej skick, och bara en kvart senare var herr och fru Gråsparv där och inspekterade. Så pass nytra är de på att hitta bostad att de dess­utom med allt våld försökt annektera de nya holkarna. Men ingångs­hål med en diameter på ynka 26 mm är alldeles för smått för en bred­axlad sparv. Perfekt för mesar och titor, enligt de uppgifter jag goog­lat mig fram till.

Tack vare regnet har jag snart en blomsterdjungel på gården. Oj, så det växer! Och de svällande pionknopparna drar som vanligt till sig horder av sötsugna myror. Mest såna där av den pissiga varianten, som jag helst skulle se flytta över till granngårdarna ;o)


Tidig eftermiddag idag har jag ett möte med en kanyl som förbere­del­se för min dejt med den mobila magnetröntgenutrustningen, som med jämna mellanrum besöker vårt landskap. Men före det ska jag säkert hinna med några holkar till!

Fast först blir det morgonfika. Starkt och muggvis.

Bygga, bygga litet bo

ÄNDA SEDAN ”SLAKTEN” av mitt urgamla lärkträd i mars har jag dag­ligen tänkt att jag måste bygga några fågelholkar. På gården finns för närvarande bara en, just i detta gamla träd. Den hänger på trekvart, är garanterat knökfull ända upp till ingångshålet och är i ett allmänt fallfärdigt skick. Man kan inte ens säga ”renoveringsbehov föreligger”. Nej, rivning är det enda raka i det här fallet.

I flera veckor har jag ägnat mig åt att bygga på mitt eget bo. Växt­hu­set har tagit all energi och tid. Men idag ska jag tamigsjutton komma till skott! Under morgonfikat skissade jag på ett litet bygge, lämpligt för t.ex. blåmes. Den arten kan ha fler kullar per år, så med god tur får jag bosättare trots att jag är sent ute.


I morse upptäckte jag för övrigt, när jag fyllde reservoaren åt min cyk­lamen, att det är frön på kommande! Kanske skulle jag prova så dem för att se om det går att driva upp egna små ”cyklisar”..? Nån där ute som provat?


Idag är det kallt, mulet och regnigt. Men igår kväll var det fint ute på gården, även om termometern inne i Glaspalatset inte visade mer än dryga 12°. Det är något med skymningsljuset som tilltalar mig. Skär­pan löses liksom upp och allt blir mjukt och vänligt även om luften är kall.

Igår lyckades jag rigga upp lite loppisfyndade, glesvävda nylon­gar­di­ner som skuggväv längs Glaspalatsets sydsida. Med dem på plats och ljuslyktorna jag hängt upp därinne börjar jag bli ganska nöjd. Nu vid­tar själva odlandet!



Nåväl, dagen är redan gammal, så nu är det hög tid att få blåbrallorna på och kap- & girsågen framburen. Holkrapport kommer imorgon :o)

Gå ut, min själ!

OM JAG FICK göra om mitt liv skulle jag bli fotograf. Lära mig så där riktigt på riktigt allt om bländaröppningar, slutartider och whatnot; ve­ta hur man ska göra utan att famla runt i blindo. Prisa makterna för den digitala fototekniken, säger jag bara! Utan den stod jag mig slätt.

Igår fick jag ett ryck. Igen. Fick för mig att jag ville ha ljudet av porlan­de vatten inne i Glaspalatset i år, istället för nere vid terrasstrap­pan, som jag hade det ifjol.

Sagt och gjort. Jag rotade – som vanligt – i mina gömmor. Hittade en trädgårdsfackla i bambu och ett metspö av samma material. *såga-såga-såga* och *fila-fila-fila* och vips hade jag en japansk fontän att rigga upp i en zinkhink. Smack dit med min solpaneldrivna, lilla pump och aah, det funkar :o)

Egentligen vill jag ha ett lågt och grunt tråg för vattnet, men det blir inte gjort förrän det är dags för eventuell betonggjutning framåt mid­sommar.


I trädgården formligen exploderar det nu. Det är så vackert att jag inte vill gå in på kvällarna. Plommonträdet står i full blom och mina få­taliga, små doftnarcisser likaså. Julrosorna, köpta i vår, är sedan länge utblommade, men blomställningarna är dekorativa i sig. Häg­gen, som står för trångt och egentligen borde tas bort, är över­sål­lad av doftande blom.


Mina äldsta rabatter, nu på fjärde respektive tredje säsongen, börjar arta sig! Somt blir jag förmodligen tvungen att dela på efter den här sommaren. Som t.ex. det strimmiga gräset i förgrunden. Uj, så det växer ...


Den lilla alunroten från Monkan har inte långt kvar tills blommorna slår ut och bergklintens nötformade knopp är väl för häftig? Lilje­tulpa­ner­na jag nämnde häromsistens börjar nu slå ut. Men ... de skulle ju vara vita?

Ramslöken är alldeles sprickfärdig i rabatten som den delar med det ståtliga löjtnantshjärtat; en av mina äldre plantor, som jag fick redan 2005 av väninnan S.


Helst av allt skulle jag vilja sätta mig ner där ute och bara vara. Låta själen suga i sig av all livskraft och färgprakt. Men se, det går in­te an! Things to do, places to go.

Det är bara att börja dagen.

Det flyter för Glaspalatset!

IBLAND HAR TILL och med jag tur som en tokig! Nästan så där så att jag blir lite mörkrädd ...

Nej då, jag var inte ensam vinnare på 7.500.000 euro i lördags, den lyckan blev någon annan förunnad. Tvärtom hade jag, för jag vet inte vilken gång i ordningen, inte en enda &#%!@?$ siffra rätt. Inte ens ett litet tilläggsnummer. Men, men, igår vann jag nästan på Lotto än­då!

Ett besök till byggreturen resulterade nämligen i oväntade, men fin­fina, fynd till Glaspalatset. En lagom shabby rottinghylla för en tia, som jag ”snodde” preciis framför nosen på en annan spekulant:


På översta hyllplanet tronar allaredan pelargonplantorna från blogg­bästisen Monkan nere i Malmö :o)

Men det verkliga fyndet var dessa två bautastora självbevattnings­krukor på säkerligen 40 liter eller nåt sånt. Bäst av allt: de har hjul!


Yihaa! *krigsdansar* I den ena ska en vinranka bo, som den gode herr N rotat åt mig under vinterhalvåret. Vad som ska växa i den and­ra vet jag inte ännu, men för en femma styck lämnar man inte såna här guldklimpar i prima plast åt sitt öde. Det gör man bara inte ;o)

Sen bar det sig inte bättre än att jag med posten fick ett reklamblad från Rosenblads i Mariehamn. De hör till Bo Grönt-kedjan, som just nu har ett supererbjudande på 60 cm höga olivträd, som dessutom vi­sa­de sig stå i blom.

Ett eget olivträd har länge stått på min önskelista, men inte förrän nu har jag haft lämpliga förhållanden för ett sånt. De 17,90 euro som det kostade fanns definitivt inte i min budget, men va’ fan, det får väl bli havregrynsgröt hela nästa vecka när lilla A är hos sin pappa igen?


Det är full rulle i trädgården nu i och med att värmen sakta är på väg att etablera sig. Men för att inte dränka er i bilder blir det inte mer förr­än imorgon.

Grejor till Glaspalatset: rullande spaljélåda

JAJUSTJA, DET RÄCKER visst inte med att det finns väggar och tak i ett växthus. Man måste kanske ha kärl att plantera i också..? Se där, en ”liten” detalj som jag t.v. inte ägnat så värst mycket tanke! Vad jag däremot redan för länge sedan konstaterat, är att det verkligen inte blir tal om att köpa några nya krukor. Jösses, vilka priser ... :o/

Det lutar alltså betänkligt – med rejäl slagsida – åt att ta vad som finns och att hitta nya användningsområden för sånt man normalt inte använder för odling. Dessutom finnes här ingen tid att spilla, så det var bara att börja redan igår:


En gammal trälår, som fanns i ”Rucklet” vid köpet ...
några meter panel av värmebehandlade asp från 2006, som frästes ner till lister när bastun byggdes ...
en stump eklist, som visst blev över när min mammas lägenhet reno­ve­ra­des inför försäljning efter hennes bortgång ...
och så några IKEA-hjul, som jag hittade i en låda i förrådet.

Tadaa, en mobil odlingsenhet med uppbindningsmöjligheter! Här borde väl djungelgurkan få det bra..?

Idag ska jag ta mig en sväng till byggreturen. Där, om nånstans, bor­de jag kunna hitta bra-att-ha-saker till Glaspalatset :o)

Och titta här, inte kom jag ihåg att jag i den ifjol anlagda rabatten vid infarten planterat så här resliga tulpaner! Inte mindes jag kulören heller. Men efter att jag rotat runt i mitt trädgårdsarkiv (låter fint, men är en rörig hög med sparade produktlappar och annan bråte) kan jag meddela att detta är en triumftulpan som heter 'Negrita'.


Tydligen har jag också petat ner vita liljetulpaner med tilltalsnam­net 'Sap­poro' i samma rabatt, men de blommar visst ännu senare. Spännande!

Nu en balja kaffe, ett par bröddegar på jäsning och sen ger jag mig ut på skrotjakt :oD

”Vi hade i alla fall tur med vädret”

... SKULLE JAG vilja påstå, när jag förrättar bokslut över det gångna veckoslutet!

FF-partyt på lördagen kunde inte ha blivit bättre. Kvällen var så varm att vi, de sista tappra, kunde sitta utomhus runt elden ända till fyra på morgonnatten. Med en månad kvar till midsommar är nätterna fort­fa­ran­de förhållandevis mörka, så det var såå mysigt – och några mygg finns det inte ännu!


Åt eventuella ölälskare out there har jag förresten ett stalltips: ho­nungs­ölet från åländska bryggeriet Stallhagen. Jättegott!

Tack, S, för en härlig tillställning! Roligt att min gamla gjutjärnsgryta kom till användning igen :o)

***
Och så var det växthuset då. Ja, vet ni vad, det är faktiskt uppe nu; en snudd på surrealistisk känsla efter allt slit. Det enda som återstår är att besöka ett glasmästeri för att få två nya glas tillskurna för att ersätta de som transportskadats. En skada som det f.ö. inte var någ­ra som helst problem att reklamera, trots att leveransen ligger ett halvår tillbaka i tiden. All heder åt Transmar för ett både snabbt och tillmötesgående bemötande en regnig måndagmorgon som denna!



På bilden ser ni, förutom mitt Glaspalats, att lärken som stympades hårt under våren börjar se grönskäggig ut. Det formligen sprutar skott ur stammen, så någon risk för hädangång föreligger inte.

I krukan växer inflyttningspresenten jag fick av en granne några hus längre bort; även han växthusentusiast. Det är en djungelgurka, Me­lo­thria scabra, även kallad mexikansk vattenmelon och en för mig spril­lans ny bekantskap. Så här skriver man hos Impecta, varifrån jag ock­så lånat bilden här nedanför:

Klängande växt från Sydamerika. Lättodlad, med intensiv växt­kraft. Mängder av små, 3-5 cm långa, ovala gröna fruk­ter med mild sötsur smak. Används färsk i sallad eller in­lagd som syltlök eller i sockerlag som dessertfrukt.

Odling:
Blötlägg fröerna ett dygn före sådd. Förkultiveras inom­hus i plan­teringsjord. Utplanteras efter avhärdning när frostrisken är över. Toppas vid ca 1,5 m. Nyp av sido­skott efter 2 blad. Bäst för växthus eller varmt utom­hus­läge. Uppbindes.

Nu börjar jag känna att läget är under kontroll. Potatisen är satt, mo­rötter och rödbetor är sådda liksom blomsterfägring i form av zinnia och aster. Vaxbönorna ligger för tillfället i blöt och ska sås under da­gen. Perfekt tajming är det också, för idag regnar det! Utomordentligt, för då får jag koll på var Glaspalatset bör tätas med silikon.

Ibland är livet rätt så okej. Som idag.

Veckans Vanartiga Vers #58

Det levde en gång i Médoc
en ung libertin, även kock.
Högst på dennes meny
fanns en ”dolm” (och dess ”sky”),
som varken var lång eller tjock.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Det var FF igår

VÄNINNAN S GJORDE sin sista arbetsdag i fredags och hade igår FF, med betydelsen FrihetsFest eller Fritt Fall, för att fira sitt svanhopp ut i en framtid som ung – och då menar jag verkligen ung – pensionär. Det var en såväl trevlig som låång tillställning och när tanten i ”Ruck­let” är ute och suddar till 04:00 på morgonen blir det dagen efter var­ken egna inlägg på bloggen eller kommentarer på andras.

Det enda jag mäktar med idag är ett bildcollage på det senast slut­för­da Jïengearmbandet. Mer om både party och det nu fär­diga växthuset kommer under morgondagen.

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

Klirr ...

... I KASSAN hoppas jag – och några miljoner finländare med mig – på vid kvällens Lottodragning med imponerande 8.000.000 euro i potten.

Min beskärda del av klirr fick jag annars redan igår medan jag packa­de upp växthusglas. Tills vidare, med några ännu oöppnade paket på pal­len, har jag två skadade glas att reklamera på måndag. Fler hinner det bli, eftersom tre paket återstår ...


Med tanke på vilken prövning för en liten människas tålamod anläg­gandet av detta växthus visat sig vara meddelar jag därför härmed för Transmars kännedom: det är inte lönt att börja tjafsa med mig om reklamationen. Vid det här laget befinner jag mig så nära ett totalt sam­manbrott att en Ång­ström* ter sig som ett ljusår i jämförelse. Beware of the blog!

Idag ska resterande [oskadade] glasrutor på plats, för nu är det bara den lätta biten kvar. Tejpning av tätningslister och glasningen av ta­ket tog mig hela &#£$¤%@ dagen igår, plus att jag för n:te gången i ordningen måste demontera de automatiska lucköppnarna för att kun­na flytta på en tvärslå som satt på fel plats. Varför ... morrrrr ... i hela glödheta ... morrrrr ... kan inte såna här avgörande detaljer, som att man bör vänta med vissa delar, framkomma i manualen?!

För att samla styrka inför slutfasen tänker jag börja dagen i lugnt tem­po. Ett Jïengearmband ska färdigställas medan jag har mina värkande fötter i blöt. Men vädret är rent ut sagt strålande, jag är bjuden på fest ikväll och kommer efter kvällens Lottospel att ha en stor hög med pengar på mitt svältfödda bankkonto. Det artar sig således till en rik­tigt bra dag!


Och imorgon kan jag förhoppningsvis stoltsera med bilder av ett fär­dig­monterat växthus, ”bara” nitton dagar efter byggstart.

*) 1 Å = 0,000 000 000 1 m = 1 · 10⁻¹⁰ m = 0,1 nm

Häcken: min bästa sida

AV MINA STORSTILADE löften om att igår sätta potatis och så det ena och det andra blev det platt intet. Så gott som hela dagen gick åt till att sitta och hålla i bordskanten för att få världen att sluta snurra och gunga.

Om nu någon får för sig att jag supit mig redlöst berusad mitt i var­dags­veckan ordinerar jag en Valium och att ni coolar ner. Det har jag inte. Men Långe Doktorn, min charmante endokrinolog, satte mig för en dryg månad sedan på nedtrappning av min sköldkörtel­medicine­ring. En halv tablett ska jag var fjortonde dag plocka bort för att se vad som händer. Det som hittills hänt är att jag blir luddig i luvan de första dagarna och rejält svajig i smäcken. En sån dag var det igår.

Men utåt kvällningen kom jag mig i alla fall ut en stund, och då lyste den nedåtgående solen så vackert på lilla ”Rucklet”. Och häcken, som blommar för fullt, var andlöst bedårande i skymningen. Går ni i häckplanteringstankar? Tänk då förbi tuja, avenbok och allt annat traditionellt! Gör istället som jag: plantera kopparhäggmispel.




Häcken är nu inne på sitt femte år. Den har vuxit till sig lite ojämnt och är hög på vissa ställen, lägre på andra, ställvis tät och bitvis lite gles (där några av plantorna som sattes första året kilat vidare och vars ersättare inte riktigt hunnit ikapp). Med tiden ska det nog bli fint.

Idag har karusellen stannat och personalen på hjärnkontoret sitter stilla på sina platser. Idag ska jag sätta potatis, få frösådden gjord och kanske t.o.m. få in några glasrutor i växthuset. Men ska man bör­ja med taket eller väggarna..? Det går inte att utläsa från den röriga manualen :o/

Åländsk prissättning

EN LOKALTIDNING, TRE annonsörer* i samma tidning. Varan är den­samma, men hur var det nu med priset..?


Och det mest humoristiska (?) av allt: dessa tre företag ligger bara ett stenkast från varandra. Så var ska vi handla idag?

*) Jag har tagit mig friheten att klippa och klistra lite i annonserna för att få dem att rymmas här på bloggen, men budskapen är oförändrade.

Tålamod är förbehållet folk med nerver av stål

NU BÖRJAR DET tryta på allvar, mitt i grunden dåliga tålamod, och jag har slutat räkna antalet gånger jag ställt mig frågan: ”Vad i her­rans namn tänkte du på, människa, när du skaffade dig detta ¤&$&@! växthus?!”


Ett praktexempel på hur en pedagogisk och lättförståelig
montageanvisning inte ska se ut.
Igår (igen ...) blev det mycket pill, pill, pill – och en trave kraftuttryck som inte lämpar sig för återgivning – när jag ägnade ett par timmar åt att klura ut hur de automatiska lucköppnarna till växthuset skulle sät­tas ihop och monteras på plats. Låt mig säga så här: de förborrade hålen i aluminiumprofilerna passade inte. Då förstår ni kanske.

Nåväl, på kvällskvisten kom herr K över. Vi skulle börja plocka på gla­sen på huset. Tjoho! tänkte jag, och tyckte mig kunna skönja den dif­fusa konturen av en färdig växtodlingsenhet. Vagt kunde jag ana fro­diga gurkplantor, slingrande vinrankor och knallröda paprikor. Kän­de doften av blommande citrusträd kittla min näsa.

Ha! Allt vi hann glasa var de två vädringsluckorna. Två glas! Det visa­de sig nämligen att luckorna (inklusive öppnare), som jag medelst ak­robatik tillräckligt avancerad för ett paradnummer på Cirkus Scott egenhändigt fått på plats, måste tas ner igen när glasen skulle dit. Jamen, va’ faan ... Hur ¤&$&@!% ologiskt får det vara?!

Och idag ser det ut att bli regn. Igen. Väta = inga fler glas. Voi perkele!


Men potatisen är färdiggroddad för sättning, så det blir tamigtusan trädgårdsarbete idag även om det skulle hällregna! Får jag upp ång­an ska morötterna och rödbetorna också sås så att åminstone fri­lands­odlingen går igång som den ska.

Ska man försöka se något positivt i alltsammans är det att i det paket med glas jag öppnade igår var alla rutor hela. Då är de säkert det i de resterande sex paketen också.

Väl?

Skaparglädjen står högt i tak

DET BÖRJADE REGNA igen på eftermiddagen igår. Å ena sidan irri­te­rar det mig väldeliga, för på det här viset får jag ju aldrig växthus­glas­ning­en gjord, men å andra sidan blir det fler och fler Jïengearmband istället :o)

Det här, nummer tjugotvå i ordningen (om jag räknat rätt), finns till salu i butiken här på bloggen.


Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

En lämplig dag för skolning och att gräva där man står

HELA VECKOSLUTET VAR det riktigt pissigt väder. Vått, kallt och ing­et läge för utejobb. Kylan höll i sig under gårdagen, men nu tycks i alla fall regnet – det nog så välkomna – ha dragit förbi.

Transparent silikon för utomhusbruk är införskaffad samt tolv lämpliga skruvar + fjorton pluggar (ja, suck, liksom förra gången fel antal, i på­sar) för att förankra växthuset mot underlaget. Så fort det råkar dyka upp en eller två människor som kan hjälpa mig att lyfta hela härlig­he­ten på plats är det äntligen dags att ta sig an slutfasen av växthus­pro­jektet: självaste glasningen.


Men medan jag väntar på att detta under ska inträffa behöver mina gurk- och tomatplantor skolas om i riktiga krukor. Det, och att för­be­reda grönsakslandet för frilandssådd av morot, rödbeta och vaxbönor, blir förmodligen vad jag kommer att pyssla med idag.

På tal om växtlighet, är det någon som minns rabatten jag anlade och kantade med gamla tegelstenar ifjol? Förmodligen inte, men här är i alla fall en bild på hur den tar sig ut just nu, före något börjat blomma.


Här har jag grävt ner en hel del av de lökväxter jag skaffade i höstas och även de ljuvligt söta nävor som gulle-Monkan skickade mig ända från Skåne på sensommaren. Betongklumparna är en tillfällig lösning för att hindra postens &$%@$! utdelare att köra sönder alltsammans med sina bilar.

Medan det regnade och ruskade knåpade jag förresten till ännu ett Jïengearmband. De går att variera i det oändliga och den här gången valde jag ett något mer folkloristiskt stuk på brodyren. Det blev gan­ska najs det också och kan bli riktigt läckert kombinerat med rätt kläder :o)

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

Det finns en första gång för allt

IDAG HAR JAG gjort någonting som jag aldrig gjort förut: jag har rek­lamerat den klippning jag fick förra veckan. Ja, faktiskt. Efter att två sinsemellan oberoende personer båda frågat mig: ”Men vad har du gjoort?! Har du klippt dig själv eller..?” insåg jag att något måste gö­ras.

Att håret hade blivit för kort för att hållas i hästsvans – mitt enda rik­tiga krav – var illa men något jag kan leva med, och längden ökar ju med en centimeter per månad. Men att se ut som om jag i höggradigt berusat tillstånd, med förbundna ögon och en ovass sax själv gått lös på mitt hår ... nä, det köper jag inte.

Förbrytarbilden här nedan visar hur jag ser ut efter denna s.k. garan­ti­klippning: snarlik en flygbombad höstack. Hur det såg ut före vill ing­en veta. Jag lovar!

Veckans Vanartiga Vers #57

Ett torskfiskeproffs ifrån Möja
i näten en gång fick en slöja.
Men bruden var väck,
så där på sitt däck
han fick sig med fisklukten nöja.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Bättre att skratta åt eländet

DEN HÄR VAR rolig redan före Lordi gick och vann hela tjottablängen, men blev egentligen ännu roligare då, när vi kammade hem segern med ett gäng som verkligen såg ut som deras postadress var c/o Lu­cifer Himself:

---

Det blir knappast varmare än 15 grader i Finland, så skalan börjar där.

+15	Spanjorerna tar på sig mössa, vinterjacka och handskar. Finnarna solar.
+10	Fransmännen försöker förgäves att starta centralvärmen i sina hus. Finnarna planterar blommor i trädgården.
+5	Italienska bilar vägrar starta. Finnarna cruisar i cab.
+/-0	Destillerat vatten fryser. Vattnet i Vandaån blir lite tjocka­re.
-5	Folk i Kalifornien håller på att förfrysa. Finnarna grillar den sista korven före vintern.
-10	Engelsmännen sätter på värmen i sina hus. Finnarna tar på sig en långärmad tröja.
-20	Australiensarna flyr från Mallorca. Finnarna slutar fira mid­sommar, hösten har kommit.
-30	Folk i Grekland dör av kyla. Finnarna börjar torka tvätt in­omhus.
-40	Paris krackelerar av kylan. Finnarna köar vid korvkiosken.
-50	Isbjörnarna börjar evakuera nordpolen. Finska armén skjuter upp sin vinteröverlevnadskurs i väntan på riktigt vinterväder.
-60	Korvatunturi (där jultomten bor) förfryser. Finnarna hyr vi­deo och stannar inne.
-70	Den falske jultomten flyttar söderut. Finnarna blir frustr­era­de eftersom det inte går att lagra Kossu* (Koskenkorva) utomhus. Finska armén drar ut på vinteröverlevnadskurs.
-183	Mikroberna i maten överlever inte. De finska korna klagar över att mjölkarnas händer känns kalla.
-273	All atombaserad rörelse stannar. Finnarna börjar säga till varandra: ”För fan, vad kallt det känns ute idag!”
-300	Helvetet fryser till is. Finnarna vinner melodifestivalen.

*) uttalas: kåsso

”Fel låt vann.”

RUBRIKEN SÄGER ALLT. Mer tänker jag inte orda om gårdagens final i Düsseldorf :o/

Jag ska strax gå ut och ge mig i kast med att byta olja på Stig, mitt gamla gräsklipparskrälle. Men först en presentation av de två senaste Jïengearmbanden:


Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

Plågopremiär!

KRAFS-KRAFS-KRAFS ... KRAFS-KRAFS-KRAFS! Aha, en fästing! Den första, och förhoppningsvis enda, för året.

Lyckligtvis hör jag till den typen av Homo sapiens sapiens som nästan aldrig blir biten. Inte av fästingar, i alla fall. De fåtaliga gånger det hän­der är det den mikroskopiska modellen som slår tänderna i mig. Så även denna, som tills idag i all stillsamhet framlevt sina dagar i min moss- och gräsmatta, ända till jag igår kom kravlande på knä med maskrosjärnet i högsta hugg. Då högg den, den lille jäveln.



Oförtrutet faller regnet även idag och det är faktiskt rätt skönt. Ef­ter­som lilla A befinner sig å ”Rucklet” detta veckoslut kommer ESC i Düs­seldorf att stå på ikväll. Till detta spektakel har jag, den ömma mo­dern, utlovat hemlagad chokladmousse i stora lass, eftersom dotra anhållit om: ”något gott som räcker riktigt, riktigt länge”.

Faktum är att jag aldrig har sett någon som kan avnjuta en portion så låångsamt som min avkomma; med en knivsudd mousse per sked kan hon få en liten skål att räcka närmare en timme!

Men nu blir det lite Jïengebrodyr före jag börjar med något annat. Om det regnar även hos er finns dagens månadskrönika från Ålands­tid­ning­en tillgänglig för läsning i spalten här till höger. Men temat är nå­got ni förmodligen är rätt utleda på vid det här laget: växthus ;o)

Fredag och den 13:e

SÅ TYPISKT ATT Blogger är down så gott som hela dagen fredag den 13:e. Inte för att jag är skrockfull av mig, men för eget vidkommande avstod jag från att öppna pallen med växthusglas just idag, och så­som varande realist ut i fingerspetsarna använder jag vädret som ur­säkt.

När jag slog upp mina skumma grå och vacklade ut i köket noterade jag att världen såg ännu mer blurrig ut än vanligt. Det duggregnade. Om det är blött kan man inte tejpa tätningslister på växthus, vilket jag i och för sig ändå inte kan börja med förrän jag fått hjälp att lyfta stommen på plats på sockeln och hela härligheten placerad i exakt rätt position på det plana underlaget.


”Hemliga lådan”

Duggregnet övergick under dagen till ett veritabelt hällregn. I vätan är det inte heller lockande att krypa runt på gräs- & mossmattan och at­tackera årets första våg av pigga, små maskrosyngel. Bytt olja på gräsklipparen skulle jag däremot ha kunnat gjort, eftersom jag kan stå torrskodd under terrassen.

Men nä, dagen blev en inomhusdag med ett nytt Jïengearmband fär­digställt och ett till på gång. Lite städning hade inte slagit hål i sidan, men lusten infann sig aldrig. Så märkligt ... ;o)


Och nu lite bilder från ”Rucklets” trädgård, tagna före regnet tog fart:




Gårdagens blogginlägg befinner sig enligt uppgift i omloppsbana ute i sajberrymden. Blogger påstår att de kommer att återställa det för­svun­na, men det återstår att se.

Personlig reflektion: Ja, man överlever utan bloggen, men inte utan rätt kännbara fantomsmärtor.

Makalösa maj

DEN 12:E MAJ ifjol strosade jag omkring i det fria, ute på Nåtö natur­stig en bit utanför Mariehamn. Det har jag inte ro att göra i år med ett växthus på väg att bli färdigt. Men en sväng på gården ger också nå­got att dela med sig av! De vårliga färgerna har helt av misstag blivit väldigt patriotiska här på gården; blått, gult och rött bland allt det gröna.

Bilderna är tagna i min trädgård den 11 maj med min Fuji FinePix F30.

Blå anemon och nyplanterade pärlhyacinter.
Anemonen skulle enligt handelsträdgården inte vara härdig här,
men den återkommer nu för tredje året!


Gammaldags, hederlig påsklilja.


En ”gröngöling” mot det intensivt gula.


Ålands landskapsblomma, gullvivan, samsas med majviva i en rabatt. De resliga, traditionellt röda tulpanerna fanns på gården redan när jag köpte ”Rucklet” och jag älskar dem mer för varje år som går!


Mina från skogen inflyttade bräken är på gång.
Det är jag glad för, eftersom de fick byta plats ifjol och jag var rädd
för att jag tagit kål på dem. Och linden, räddad från ett råddigt hörn av tomten, vecklar vilken dag som helst ut sina blad.