Jag har fått resning!

 
Före middagen:

Och efter:

Tack, granne, för två behövliga extra händer och lånet av en vet­tig 10 mm nyckel! Utan dem hade det inte blitt nåt den här kvällen.

Jag har varit så fokuserad på växthusuppförandet att jag inte förrän ikväll sett mig om i min trädgård. Jösses, det är ju massor på gång! T.ex. är tulpanerna, som bara för någon dag sedan bara hade gröna knoppar, på väg i full blom. Det är den här tiden på våren jag skulle vilja kunna stoppa tiden en smula. Hålla kvar det fräscha, skira och varierande gröna. Men som vanligt går det fort, alldeles för fort.

Heavy Duty

BESÖKET I DEN tandhygieniska tortyrkammaren till trots blev går­dag­en rätt okej, efter att jag kvicknat till efter chockbeskedet att man för en timmes pina förväntas slanta upp 109 euro också. E-T-T-H-U-N-D- R-A-N-I-O! Och då är ändå bara halva käften upprensad. Nog förstår jag att det propageras för att man ska springa hos den odontologiska städpersonalen en gång i halvåret eller mer :o/

Resten av dagen ägnade jag mig åt ”plattityder”: 48 plattor och ett par hundra kilo sättgrus bort och så 48 plattor tillbaka. Solen gassade och jag led, iförd långbyxor och långärmat respektive hatt på golv­moppen, vilket är den rekommenderade sommarkreationen för oss melanommänniskor.

Lagom till middagstid blev jag, för andra gången på en vecka, färdig med mitt växthusgolv och här har lilla A påpassligt plåtat sin trötta moder ...


... som står på terrassen för att fotografiskt dokumentera Fas 2, med växthusets sockel på plats på det nu plana underlaget:


Tiden börjar bli rätt mogen för att få bygget färdigt, för i ”barn­kam­maren” har det redan börjat blomma! Är det nåt fel på gurkplantor som går i blom trots att de inte har fler karaktärsblad än tre..?


Fas 3, plocket med alla aluminiumprofiler som ska bilda stommen, är redo för take off. Hmm ... vi får väl se hur det kommer att gå, för vi ha­de inte Mekano i mitt barndomshem. Hos oss byggde vi med Lego.

Som ren kuriosa kan jag berätta att betongplattorna jag jonglerat med vardera väger 1/4 Stjärnkraft (13,5 kg). På skoj räknade jag ut på ett ungefär hur många kilon jag lyft den senaste veckan, i form av plattor och grus. Tar man finliret med i beräkningen – det som betyder att en betongbit lyfts ett flertal gånger vid själva läggningen – blir det låångt över 10 ton.

I ett tidigare inlägg hävdade jag att jag inte ska bli stenläggare när jag blir stor. Det uttalandet står fast. Som gjutet i betong är det. Tur att jag inte kontrollmätte mig själv före det här projektet, för jag har nog krympt någon centimeter på längden. Större har jag i vart fall inte blivit. Varken på bredden eller längden. Men ni skulle se mina bi­ceps!

En %$#&!@ måndag

DET BÖRJADE BRA. Jag skulle boka klippning åt både lilla A och mig och fick till min förvåning tid redan på eftermiddagen. Finemang!

Nästa punkt på listan var att få den sista betongplattan till växt­hus­gol­vet avkapad i ena hörnet, så att elröret kan gå fritt. Det gick däremot mindre bra. På stenhuggeriet stod alla portar på vid gavel, men inte en käft fanns på plats. Efter att jag traskat runt och ropat: ”Hallå..?” in i varenda hall hittade jag till sist en liten lapp upptejpad på ett föns­ter. Vi är ute på jobb och återkommer c. kl. 14.30 stod det.

Jaha, fast inte hela världen. Jag hade annat att uträtta också.

Nästa anhalt var Stora Firman, där man kan handla elmateriel. 16 m kabel, en stöpsel och ett grenuttag för utomhusbruk stod på listan. Jodå, stöpsel och uttag fanns nog, men inte kabel. ”Men vi får nog hem mera till i övermorgon”, var beskedet.

Jaha, fast inte hela världen det här heller, men irriterande med ytter­li­ga­re en utebliven avbockning.

Nästa anhalt var Marksten Är Vår Grej för att få tag på fogsand till plattläggningen. Jo, tjena ... Tror ni det blev nåt? En kille från grann­före­taget upplyste mig glatt: ”Söker du MÄVG? Då får du komma till­baka vid tretiden, för de stack nyss härifrån.”

Jaha, tänkte jag, finns det inget företag här på Åland där man faktiskt tillhandahåller service? Med en stor suck fick jag vackert åka vidare med ännu ett oförrättat ärende.

Men problem är till för att lösas!

Stenen fick jag hjälp av exet att kapa, även om jag ogärna ville be­svä­ra honom ännu en gång den här veckan. Han har vinkelslip, så det gick ju på två röda. Tack!

Elgrejerna gav jag fan i. Det är ingen panik, för någon frostvakt blir ändå inte aktuell förrän till hösten.

Fogsanden var ett något större problem. Sån går nämligen inte att uppbringa inne i stan fick jag veta när jag slog en signal till killen som förmedlat försäljningen av plattorna. ”Men”, sa han, ”om det duger med riktigt fin badstrandssand har jag en hög som du får ta från.” Tack! Hem för att hämta hink och spade och så var det bekymret ur världen.

Nåja, nu börjar jag ha flyt! tänkte jag övermodigt. Sen satte jag igång med att sopa sand i mina fogar och strax var det dags för ett besök hos frissan.

”Ta inte mer än att jag fortfarande kan sätta upp håret i en häst­svans”, kommenderade jag, men gick med på att för första gången i mitt liv prova på att klippa upp topparna istället för att kapa rakt av. Det var dumt. Riktigt dumt! 25 euro fattigare lämnade jag salongen med ett hår för kort för att hållas på plats av en snodd och med ett utseende snarlikt en bättre begagnad golvmopp. En sån där grå, sunkig sak av garn, ni vet.

Jaha, tänkte jag, fast besluten att inte deppa ihop. Det växer ju ut, så om ett halvår ser jag ut som folk igen. Under tiden får jag hänga en handduk över badrumsspegeln och bunkra upp med en big pack hår­spännen. Har jag inte ”blivit gift” på femtio år var det förmodligen inte meningen att jag skulle bli det i år heller.

Nåväl, efter middagen var det äntligen dags att packa upp paketen med växthusets sockel och aluminiumprofiler. Herr K var vidtalad att komma över och spela plockepinn med mig, så att stommen skulle stå färdig till kvällen.

Jo, tjena :o/ Fastän jag mätt och mätt och mätt och mätt visade det sig när sockeln väl låg på plats att underlaget minsann inte var plant. En diff på ett par millimeter hade fått slinka igenom, men definitivt inte ett par centimeter på diagonalen. Jag begriper inte hur det kunnat gå till, men till hade det gått.

Jaha. Stomresningen genomgick därmed en metamorfos till platt­lägg­ning. Hela den yttre kanten plockade vi upp, vägde av med kirurgisk precision och la om. Nu är den plan – men detsamma gäller i och med omläggningen inte området i mitten.

På dagens arbetsordning står med andra ord bortplockning av 48 tunga, jävla betongplattor och tillbakakånkning av desamma. Jag kan utan överdrift tillstå att jag känner mig en smula sammanbiten. Hade jag haft en bettskena hade jag förmodligen bitit av den under natten.

Som pricken över i:et har jag tid hos tandhygienist nu på för­mid­da­gen. Om tandhygienister tycker jag inte. Det gör ont när man träffar såna. Och när det gör ont tar jag tacksamt emot bedövning.

Så om ni ser en kortvuxen, magerlagd skata på stan idag, som ser ut att lida av ansiktsförlamning och som hon inte varit i närheten av en frisersalong på ett par decennier, behöver ni inte bli rädda. Det är ba­ra jag.

Det enda positiva just nu är att jag har en hel hink med fogsand kvar. Alltid något.

Nytt blingbling i bloggbutiken

MIN GÅRDAG, MORS DAG, ägnade jag bland annat åt fotvård. Efter­som det inte ligger för mig att sitta sysslolös medan fötterna är i bal­jan började jag på ett nytt Jïengearmband. Det blev färdigt imorse och finns nu till salu i bloggbutiken.

Ännu en gång blev det somriga färger. Bredden är 5,5 cm och längden passar runt en handled som är 16,5-17,0 cm i omkrets:

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

Veckans Vanartiga Vers #56

En horhusmadam i Manila
hör alls ej till dom imbecilla!
Medelst muntlig reklam
lovar denna vår dam
att tjänsterna är avdragsgilla.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Vive la France!

DETTA ÄR INGEN slagdänga. Detta är dessutom alldeles för pampigt för ESC. Men jag har bestämt mig: det här året går min röst till folket som äter grodor (och ostar som luktar värre än Usamas fotsvett). End of discussion.

Morsning, det är ju mors dag!

SVIMMA INTE NU, men idag tänker jag ta det lugnt. Riktigt på riktigt, för en gångs skull. Kanske stoppa fötterna i en balja och koppla av med lite virkning, men framför allt inte kånka grus eller sten. Näpp. För ... STENLÄGGNINGEN ÄR FÄRDIG!

Jag skulle ta en bild av underverket imorse, men istället fångade en av ”Rucklets” övriga invånare mitt intresse. Det var så vackert i den tidiga morgonsolen, både bygget och konstruktören själv:


Jag borde städa inomhus idag. Men vet ni, det är bara jag som bor här och behöver stå ut med mina nysandade golv, dammet som virvlar i solgatorna och fönstren som pockar på putsning. Och just idag tän­ker jag inte städa. Förmodligen inte imorgon heller.

Dessutom kommer det idag att bli mera rådd, för åtminstone Monkans pelargoner ska få byta bostad. Kanske någon annan av mina bebisar också, för bland annat mina blodgrapeplantor håller på att växa ur barnskorna.


För övrigt har jag denna morgon noterat ett flitigt flaggande i grann­skapet och begrep först ingenting. Sen slog det mig: ja just ja, det är visst mors dag idag. Så grattis på mig då! Ja, och på alla andra morsor (i Finland) också, förstås!

Mors dag i Finland infaller andra söndagen i maj och är de facto of­fi­ciell flaggdag. Himla tur att jag inte har någon stång, för då hade jag ju fått skämmas ;o)

Tunga tankar

DET ÄR VÅR, det börjar bli varmt. Tillräckligt varmt för att vistas utom­hus och pula med saker utan att frysa häcken och andra kroppsdelar av sig. När det läget har infunnit sig börjar det rycka i mina betong­fing­rar.

I ungefär en månad nu har jag haft en bok hemlånad från bibblan. Så gott som dagligen har jag bläddrat i den och fantiserat om vad jag ska göra, sen när jag får tid.


Det som förstås hägrar nu är att gjuta rejäla odlingskrukor till växt­huset. Och kanske fundament till en liten bänk att ställa utanför. Och ... Ja, ni hör :o)


Den låga ljusstaken på bilden göt jag förra sommaren, i botten på en billig leksakshink. Upphöjningen inuti hinken passar preciis för ett blockljus. Faktum är att jag leker med tanken att ordna en workshop på ”Rucklets” gårdsplan, för det är såå mycket roligare att kladda med betong om man har lite sällskap.

För att sedan snacka om något helt annat, så tycks australiensarna vara på bettet just nu. Den gångna veckan bjöd redan på en spe­cial­beställning och inatt har två produkter, en från vardera av mina två butiker, hittat en köpare på Etsy. Jätteskoj, så bon voyage, mina kära alster!


Men nu drar klockan mot nio redan, så det är dags att dra på sig sina sandiga brallor och fortsätta med stenläggarsysslan! Ha en underbar dag, hörni!

Vad jag inte ska bli när jag blir stor

NÄR JAG BLIR stor ska jag inte bli stenläggare. Absolut inte. Under inga som helst omständigheter. Möjligen endast om livet hänger på det, men annars inte. Fan vet, om jag ens blir det då? Åtminstone känns det just nu som jag hellre dör.

Lite underarbete (nåja, nä ... rätt mycket då) och 72 plattor har tagit mig hela förbannade dagen, och då har jag ändå åtta plattor kvar att roa (?) mig med imorgon. De kom inte på plats ikväll, för jag hade, min noggrannhet till trots, lyckats mäta hela 10 centimeter fel på ena led­den. Det betyder att jag åker på lite extra spadgrävning också, som grädde på det redan möra moset. Om det har jag bara en sak att sä­ga: ”Hälvitte!” på renaste åländska :o/


Nåväl, det fina i kråksången är förstås att jag är nästan klar! Och herr K har storstilat lovat komma och assistera när själva växthusstommen ska plockas ihop och sättas upp. Kanske, kanske blir det redan under veckoslutet :o)

Fet blir man f.ö. inte när man håller på med sånt här, för kruxet med att leva solokvist är att man har svårt att befinna sig på två ställen samtidigt. Leker jag grovjobbare kan jag ju inte samtidigt stå i köket och ägna mig åt matlagning, det säger sig självt. Havregrynsgröten är dessutom inte ökänd för att leda till fetma.

Men nu, mina vänner, tar jag en bit rulltårta som kompensation för den hälsobefrämjande middagen och sen ska jag min själ unna mig ett glas rött också innan jag däckar för natten. Trevligt veckoslut på er, allesammans!

2,3

JAG KAN NU dela med mig av min nyfunna kunskap om hur mycket grus en fullastad släpvagn av maximodellen rymmer. Svaret är 2,3 ton, give or take något tiotal kilo. 44-45 Stjärnkrafter, om man vill ha något påtagligt att jämföra med. Det är många Stjärnkrafter det!

2,3 ton är således mycket. Faktiskt jättemycket, men ändå som en hostning från en streptokock jämfört med de krossade berg jag igår kunde begapa vid grustäkten. Jisses ... Där känner man sig ännu mind­re än vanligt. Och särskilt pytteliten när det runt någon gigantisk hög med grus plötsligt dyker upp en frontlastare av modell XXL, och i hög fart dessutom. På täkten råder tydligen ingen hastighets­be­gräns­ning.

Stort tack, herr M, för lånet av jättesläpet och för körningen!


Bärlagret är sedan igår utskottat och avvägt, och trots att ryggen tycker att tack så mycket det räcker och blir över får jag idag köra än­nu mera trädgårdsgym. Herr K har nämligen varit hjälpsam och svängt ihop en stamp åt mig, så nu ska bädden ”vibreras” före sättsanden läggs på. Bank, bank, bank, så det ger utslag på seismograferna i när­regionen ;o)


Kors i kalsongen, vad jag kommer att ha träningsvärk imorgon ... :o/ Undrar om jag inte får räkna med att det blir en lågprofillördag..? Kan­ske ägna mig åt att strosa runt på gården och se vad allt som är på gång? Precis intill växthusgropen såg jag nu på morgonen att 'P.J. Mezitt', min ena reafyndade rhododendron från ifjol, tänker blomma vilket ögonblick som helst!


Ett PS till Monica/Tjernhus: ett brev är på väg på posten! Tack för att du supportar hantverk!

Ett Jïenge i regne’

DET HAR FALLIT ett stillsamt vårregn hela förmiddagen. Min plan att få gropen för växthusunderlaget färdiggrävd (kanterna ska finputsas) gick därmed om intet. Istället blev det ett nytt Jïengearmband.

Det blev vårligt turkost igen, för jag tycker själv att det förra, lite bre­dare, blev såå läckert. Det här nya passar runt en handled som är 17,0-17,5 cm i omkrets och är 4,8 cm brett.

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

Nu velar jag mellan om jag ska lägga upp det på Etsy som vanligt eller i min nya butik här på bloggen. Det tarvar en stunds övervägande.

(Det blev bloggbutiken.)

Lite nytt är också nytt

 

BLOGGEN HAR ÄNDRAT utseende lite grann. Kanske rentav så lite och diskret att ingen märkt det ännu..? Hur som helst, så finns det nu två skilda ”flikar” under själva headern; en för bloggen som sådan och en för mitt experiment: en liten bloggbutik.

Bloggers funktionalitet är inte riktigt toppen, men jag kommer i alla fall att ge det här ett försök, som ett komplement till mina två befintliga on-linebutiker på Etsy: Stjärnkraft respektive FinnFair.

Gamla idéer blir som nya

FÖR ETT PAR år sedan ”uppfann” jag ett virkat armband som jag döp­te till Granny Goes Hip, eftersom min inspiration kom från de tradi­tio­nel­la mormorsrutorna.

Trots att modellen har sålt riktigt bra både lokalt hos Judys i Marie­hamn och i min Etsybutik har jag inte på bra länge haft lust för just den här sortens virkning. Är man periodare så är man ;o)

Men nu bar det sig inte bättre än att jag för några dagar sedan via Etsy fick en förfrågan om jag kunde tänka mig att göra ett sånt arm­band med färger enligt kundens eget önskemål. Fast utan knapp och hank, eftersom det skulle användas som bokmärke istället för som smycke. Very well, tänkte jag, och tog mig verket an.

Och vips återkom lusten! Men naturligtvis kunde jag inte göra preciis som jag gjort förut. Jag måste testa något nytt. Det nya blev låsning medelst klospänne och kedja, som virkas fast i arbetet, och att jag blandat in silvergarn bland bomullen:

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

Protoypen fick fem cirklar och min ursprungliga plan, att jag skulle ha det själv, får jag därmed revidera, eftersom det blev för stort. Där­emot är jag stormförtjust i den somriga färgkombinationen, så det får istället bli ett nytt objekt för butiken istället.

Och si så här blev det specialtillverkade bokmärket, som nu är på väg ända bort till New South Wales i Australien:

Sten efter sten efter sten efter ...

81 STYCKEN BETONGPLATTOR av formatet 35x35 cm väger en del. Strax under 1 ton för att vara mer precis. Vi var tvungna att köra hem dem i två omgångar, annars hade släpvagnen fått platta däck och det skulle inte exet ha gillat.


Mellan lyften tog jag en sväng till grönsakslandet, för jag hade i ögonvrån sett något mörkrosa lysa som en prick mitt i allt det brun­svarta. Ha! En backsippa! Tänk, jag hade totaalt glömt bort att jag köpte såna på höstrean och lät dem mellanlanda hos persilja, jo­han­nesört och mynta.


Så mycket gladare man förresten blir över ett nej om den som leve­rerar det tar sig liite tid och utvecklar det till mer än ett par rader!

(Klicka på mejlet så blir det läsligt.)

Kanske får jag lov att fila lite till på tanten, men min tidigare natt­svar­ta misströstan vändes i alla fall i ett slag till en liten gnista hopp.

Sköna maj Kaj, välkommen!

IGÅR FÖRMIDDAG RINGDE jag. ”Jag hör av mig när jag har möjlighet att komma”, sa Kaj, vilket var helt okej för mig. Kanske blir det imor­gon eller eventuellt i övermorgon, tänkte jag, och satte igång med andra saker.

Kl. 16:04 ringde han. Strax före 17:00 var det klart, med den bort­gräv­da jorden undanskaffad och allt, och jag stod vid mitt nygrävda hål och funderade på hur lång tid det här hade tagit för lilla mig, en spade och en skottkärra. Särskilt det närmare 15 meter långa diket som mås­te grävas för markröret för eldragningen hade tagit tid, eftersom det skulle grävas i gårdsplanens tunga krossgrus.



Idag har exet lovat komma med sin släpvagn och köra hem de begag­na­de markstenarna jag fått tag på via Mariehamns stads gatuavdel­ning. Efter det fattas det bara en dryg kubikmeter grus före jag kan börja lägga grunden för växthuset! Men den frakten får jag nog för­söka tigga mig till av någon med större släp, så att jag får hem allt­sammans på en körning.

En liten muta i form av rulltårta med en fyllning av citronkvarg, blöt­lagda, finhackade russin och hackad mandel kanske kan hjälpa till..?

Gratis godis i det gröna

VAD GJORDE NI på första maj? Blåste upp ballonger och tillverkade majviskor, åt vårlunch på fin restaurang, fyndade på Lions traditio­nel­la loppis i Mariehamn, gick med plakat i något demonstrationståg eller åkte och begapade kosläppet på Bolstaholm..?

Jag gjorde ingetdera. Jag plockade nässlor. Faktiskt något tidigare än ifjol, så våren är tidigare i år även om den är något kallsinnig. Nu står det nyskördade på tork för att förgylla kommande vinters brödbak. Det var gratis, det är gott och det är nyttigt; tre tacknämliga egen­skaper.



Förra året for kompisen S och jag till skogs för att skörda. I år höll vi oss på behändigare avstånd strax utanför Mariehamn, vid Thure­går­den, en charmig byagård som bl.a. kan hyras för kalas. För skötsel och administration står Möckelö Sviby byalag.

Och idag börjar jakten på grävmaskinist, så att växthuset äntligen ska kunna uppföras. Wish me luck!

Veckans Vanartiga Vers #55

En slaktare ifrån Madrid
till sättet är blödig och blid.
När han tvingas nacka
en tupp eller tacka
han mår riktigt tjyvtjockt en tid.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

RECEPT > Munkar My Way

ATT FÖLJA RECEPT – eller handarbetsbeskrivningar för den delen – är inte min grej, men konstruerar egna gör jag gärna :o) Här är där­med mitt recept på kalljästa munkar.


Du behöver:

25 g jäst
2,5 dl mjölk
60 g smält smör eller margarin
1 ägg
0,5 tsk malen kardemumma
0,5 dl socker
en nypa salt
specialvetemjöl, mängden har jag dålig koll på
c. 5 dl solrosolja till flottyrkokningen


Gör så här:

Smält smöret och lös upp jästen i mjölken medan smöret svalnar. Häll i det avsvalnade smöret och tillsätt ägget. Vispa smeten lätt, så att ägget blandar sig med de övriga ingredienserna.

Tillsätt kryddorna och börja därefter arbeta in mjölet. Hur mycket som behövs har jag faktiskt ingen koll på, men åtgången är någonstans i storleksordningen 6-8 dl. Degen ska hur som helst inte bli alltför stab­big, men tillräckligt fast för att kunna kavlas.

Stjälp upp degen på mjölat underlag och kavla ut en c. 1,5 cm tjock platta. Ta ut rundlar med vad som står till buds. Jag skar botten av en tvådeciliters yoghurtbägare och använde den. Lite sladdrig var den, men det funkade.


Rada upp rundlarna på plåtar, lägg en ren handduk över och låt dem jäsa till dubbel storlek i vanlig rumstemperatur. Jag låter mina jäsa ungefär 2 timmar.

Hetta upp oljan i en kastrull som rymmer en lämplig mängd munkar åt gången. Jag brukar ta en som har plats för fyra, mest för att det inte ska gå åt så hiskeligt mycket olja. Temperaturen på oljan ska vara 180°, men eftersom jag inte har någon termometer att kolla den sa­ken med brukar jag putta i en liten brödbit för att se om det är till­räckligt hett före jag börjar koka munkarna.

Koka munkarna gyllenbruna, ta upp dem med t.ex. en grilltång och låt dem rinna av på hushållspapper. När de svalnat rullas de i strösocker före de serveras.

Brrrr...asan brann i bittra valborgskvällen

DET BLÅSTE EN kylig nordan igår kväll och temperaturen var inte den mest angenäma. Men sällskapet var påbyltat som inför en expedition till Sydpolen, så vi stod faktiskt ut ända till 22:00 före vi pallrade oss inomhus.

Herr N, nyligen utskriven efter en vecka på sjukhus med lunginflammation, vet hur man ska mundera sig!

”Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder.” Humöret var det således inget fel på även om rödvinet blev iskallt och korven lite sotig. För eget vidkommande är jag mäkta belåten med att ha fått en massa ris och annat trädgårdsjox borteldat. Plus att den lilla pyro­manen i mig har fått sin årliga tillfredsställelse, förstås ;o)


Och idag är det första maj. Lions håller traditionell loppmarknad i centrum, men det är en tilldragelse jag numera avstår från att besö­ka. Det är helt enkelt för mycket folk och trängsel för att jag ska tri­vas. Jag stannar allt hemma vid ”Rucklet” och luktar på mina blommor.


PS. Även om åtgången på munkar var god blev det en trave över. Meddelas för kännedom om utifall att någon tänkt sig att titta in på eftermiddagskaffe idag ;o) Gunilla har förresten efterfrågat receptet, så det kommer så småningom.

Munkar kräver vettigt väder

JAG ÄR KVINNA, alltså får jag ändra mig. Det gjorde jag i för­mid­dags, när jag trots allt bestämde att munkar skulle det jäklar i det bli till ikväll! Beslutet kom sig av det strålande valborgsvädret i kom­bi­na­tion med att jag drog mig till minnes att jag någonstans i gömmor­na skulle ha en sån där liten flyttbar spishäll med två el-plattor. Fritera inne? Tänk inte ens tanken! Men ute på terrassen går ju bra :o)




Jag gjorde bara en halv sats på 2,5 dl degvätska och kalljäste degen i två timmar. Resultatet är ypperligt kan jag berätta, för jag har natur­ligt­vis inte kunnat låta bli att provsmaka ;o)


Så välkomna nu bara, S, N, och K! Mjödet är kallt, munkarna nysock­rade och så småningom ska korvglöden också vara färdig. Dagen till ära har jag unnat mig ett blomster till utekrukan vid ytterdörren, och därmed är det dags att slå fast: nu är det vår, go’vänner!

RECEPT > Mjöd

 
VISST FINNS DET mjöd att köpa i butiken till valborgsmässo- och första majfirandet, men ingenting går upp mot att laga sitt eget! Och det är enkelt dessutom.


Du behöver: (för en stor sats; går bra att halvera)

8 l vatten
1 kg farinsocker (för ljusare mjöd: byt ut 0,5 kg mot vanligt strö­sock­er)
2-3 citroner
1/4 tsk färsk jäst
lite russin


Gör så här:

Koka upp ungefär en fjärdedel av vattnet och häll det över sockret. Rör tills det löst sig. Tillsätt resten av vattnet och pressa i saften från citronerna.

Kolla temperaturen. Den får inte överstiga 40° när du sätter i jästen!

Låt mjödet stå i 1-2 dygn och häll sedan upp det på flaskor; tillsätt 1 tsk socker och några russin i varje flaska. Se till att korkarna inte slu­ter alltför tätt, eftersom trycket ökar när mjödet jäser!

Mjödet är färdigt efter en vecka om det förvaras svalt, i rums­tem­pe­ratur redan efter 3 dygn. Det färdiga mjödet förvaras svalt och bör drickas inom en vecka.

Imorgon är en annan dag

IMORGON ÄR DET valborgsmässoafton. Valborg på Åland, liksom i det övriga Finland, är lika med mjöd* och struvor eller munkar. Mjöd har jag faktiskt fått till stånd i år, men jag hoppar bakandet, för efter en sats färdigfriterade munkar luktar hela huset inpyrd grillkiosk i veckotal efteråt.


Till valborg ska man elda också. Jag har med åren blivit allt mer lag­lydig, så den här våren ska jag hålla mig inom lagens råmärken och avstå från att elda ris, kottar och barr i mitt gamla oljefat. Men gamla bykgrytan ska släpas fram, för korv ska i alla fall tillagas utomhus, på riktig glöd!

Valet av korv är nytt för året. I fjol körde jag svenskt, i år blir det lo­kalproducerat. Och inte någon vanlig grillkorv, utan lammgrill från Dahlmans, eftersom de enligt innehållsförteckningen haft vett att plocka bort E621 och kötthalten är hela 81 %. Lammkorv brukar dess­utom vara god.


Sen ska jag sitta där på en upp-och-ner-vänd hink vid min lilla maj­bra­sa, njuta av att våren faktiskt är kommen och nogsamt begrunda om jag planerat in växthuset på rätt plats:

Det stympade lärkträdet till vänster i bild.

Efter veckoslutet är det maj allaredan och sannerligen pakko päälle att börja ragga upp en grävmaskin om det ska bli något hus att odla i den här sommaren! Ja, som ni förstår finns det som synes i min lilla värld viktigare saker att tänka på än ett kungligt bröllop i Stor­bri­tan­nien ;o)

Glada vappen på er,
som man säger i svenskfinland!
*) receptet kommer senare under dagen!

”Det är olika i olika kommuner”

... ELLER HUR MAN nu ska säga. Nu har också Wahlström & Wid­strand tackat nej till tant Solveig. Men nog är det lustigt hur olika det är på olika ställen! Så här skriver W&W idag:


Men ... så här tyckte en av Sveriges största litterära agenturer, Salomonsson Agency, för c. 1½ månad sedan:


Låt mig säga som Hoola Bandoola sjöng en gång i tiden: ”Vem i hela världen kan man lita på?”

Men vad tycker ni, som läst hela boken eller åtminstone provsmakat den? Ska jag bränna manuset på valborgsbålet eller ska jag envist fortsätta skicka till andra förlag..? Det är ju ni som är målgruppen, så jag litar mer på era omdömen än på vilken förlagsredaktör eller litte­rär agent som helst! Så vad säger ni, vem av dem är ute och cyklar?

Födde

FRÅN ”RUCKLET” HAR vi glädjen att kunna meddela att lille Friskus, hjärtekatt, är född! Han är 20 cm lång (svansen oräknad), väger 65 gram och är frisk som en nötkärna. Även den nyblivna modern mår efter omständigheterna väl.



Jag erkänner utan omsvep: att virka amigurumi är ingenting för mig, och inte kan jag hålla mig till rekommenderade beskrivningar heller. Lille Friskus blev således som han blev, men jag hoppas att han trots det är lika välkommen i gänget som alla de andra katterna. I alla fall har han blivit vederbörligen presenterad på Hjärtekattens egen blogg.

Han tog hela min onsdag i anspråk, det lilla livet, så idag ska här ut­rättas annat än virkning! Först på agendan står – med VERSALER – att få tag på min tandläkare :o/ Men sen har jag faktiskt lite roligare saker att göra också! Det ligger en ankomstavi på min hallbyrå, så jag har idag ett paket från gullevännen Monkan att hämta på posten!

Jag slänger bara in ett Jïenge ...

... EFTERSOM JAG ÄR upptagen med att virka på min hjärtekatt :o)

Det fick bli ett till grönt eftersom det förra hittade ett nytt hem efter en mycket kort mellanlandning i min Etsybutik.

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

Från hälsoavdelningen meddelas det att Stjärnkraft har ont i en tand :o/ Få se, om det inte slutar med utdragning nu igen. Det är inte länge sedan den förra ... :o(

Klart man hänger me’!

KAN DET FINNAS ett bättre upprop än detta för en sann hand­arbets­miss­brukare och virkoholist som jag? Jag har svårt att tro det och hop­par därför på direkt!


Klicka på bilden så kan du läsa mer
om detta behjärtansvärda projekt!


Min katt blir färgglad. Hurdan blir din?