Ja, det är våren! Ja, det är våren! ...som liksom har fastnat i dörrhålet

 

FRAMÅT KVÄLLEN IGÅR gick jag och Lilla A en kort promenad för att lämna in hennes bekräftelse på att hon kommer att fortsätta dansa vid Ålands musikinstitut till hösten. Efter en mulen dag var kvällen riktigt vårfin, men från ingenstans tornade åskblå molnbankar upp sig på him­len. Just så ja, ovädret var ett faktum.

Men vi hann hem före regnet kom, och på vägen var det bara att kons­tatera att återväxten av spanska skogssniglar, de s.k. mördarsniglar­na, helt klart är tryggad. Usch! :o( Ska jag månntro klara ”Rucklets” trädgård ett år till tack vare min hetsjakt på maskrosor..? Spänningen är oliidlig! ;o)

På odlingsfronten ägnar jag mig f.n. åt ett experiment. Baljväxter i all­mänhet går ju bra att grodda, det är ju ingen nyhet. Hm, tänkte jag därför för några dagar sedan, häromsistens groddade jag gröna linser och peta­de ner en halvgroddad lins i en basilikakruka. Den linsen väx­er nu som ogräs, så varför inte testa samma sak med årets vaxbön­sådd för att få igång dem med god fart..?

Sagt och gjort. Jag la bönorna i blöt ett dygn i en burk och efter det behandlade jag dem exakt som jag gör med vilka andra bönor som helst: ett nät över burköppningen, burken upp och ner i mörket och sköljning av bönorna 2-3 ggr/dag. Redan andra dagen tittade små groddanlag fram och igår, tredje dagen, planterade jag dem i såjord. Nu ska jag testa samma sak med mina frön till frilandsgurkor också!

Pelargonplantorna som jag drivit från egna frön sådda den 23 mars har nu flyttat från den magra såjordsbädden till större krukor med rik­tig jord. Det är kul! Men hur är det egentligen med frösådda pelar­go­ner? Är de sortäkta eller kan det bli vad som helst..?

Färgterapi, budgetvarianten

 

Maj.
 
Fredag.
 
Mulet.
 
Men ...
 
gott om gräslök i landet,
orangeglatt glittrande av regn,
en färgstark italienare,
första mårbackablomningen.
 
Japp, I will survive.

Om att ha flow

IBLAND ÄR DET som om allt bara klickar på plats, bit efter bit, tills hel­heten är färdig. Snyggt, prydligt och som om det vore förutbestämt, nästintill magiskt.

En f.d. klasskompis (från min tid som handelsstuderande för länge, länge sedan) är i startgroparna med ett nytt företag. Ett nytt före­tag behöver en ny logo och det är då jag kommer in i bilden.

Under mina snart 25 år i den grafiska formgivningsbranschen har det hunnit bli ett antal logotyper. Somliga har krävt sömnlösa nätter, tan­dagnisslan och huvudvärk innan de motsträvigt behagat lämna mo­der­livet. Andra har liksom bara funnits där direkt, utan desto mer mot­stånd, och det här var en sån gång.

När kemin mellan mig och uppdragsgivaren stämmer, när jag känner för det som företaget ägnar sig åt och när stjärnorna synbarligen står i sina rätta posi­tio­ner, tja, då säger det liksom bara Klick!

”Kunden” är nöjd. Jag är nöjd. Men vad tycker ni andra, ni i mål­grup­pen? Blir man inte glad av att titta på den och så där liksom varm i själen..?

Den mindre positiva effekten av denna glädjande flow är att jag idag är rys­ligt snurrig i mössan. Det är priset jag numera får betala för att flera timmar i följd sitta framför datorn. Är det inte det ena så är det det andra :o/

En sån där dag

 
Igår hände det igen.

Inte fanns det nån lingonsylt i kylen heller.
Hur patetisk får man egentligen bli?
Hundmat på burk kanske..? Bäst före 2009, typ.

Får det kanske lov att vara lite bubbel..?

I MIN TRÄDGÅRD börjar det bubbla nu!

Rhododendronknopparna är redo att explodera när som helst ...
magnolian vecklar kanske ut sina vita kjolar redan idag ...
”säcktulpanerna” är resliga och i fullaste blom ...
och ruggen med min namnlösa viva är tät som en vargskinnsmössa.

Fast i gästhamnen är det fortfarande tomt och öde. Men vänta bara! Det tar inte många veckor förrän det blir trångt om saligheten bland pollare och bryggor, för ser ni, förr än ni anar är det sommar.

I mig bubblar det förresten också lite grann. För trala-la-la-laa, jag har fått brev från JO :oD

Teknikens [vid]under eller Dancing in The Dark

 
EFTER SJU SORGER och minst åttio bedrövelser har jag äntligen lyck­ats lägga upp en video från Ålands musikinstituts dansgala igår, den 6 maj.

Det kan nästan sägas ha skett med livet som insats, för i ett skede ha­de jag lyckats med att få mitt Googlekonto inaktiverat helt och hållet! Bara det, att lyckas luska ut hur i hela glödheta man ska gå tillväga för att aktivera det igen ... tja, det tog väl sisådär ett par timmar. Ingen humörhöjare, om jag så säger.



Bild- och ljudkvaliteten är förstås vad den är, eftersom jag filmat med min vanliga digitalkamera :o/

Men dansgalan bjöd, precis som i höstas, på en fartfylld dansshow med allt från den ljuvligaste, klassiska balett till det modernaste mo­derna i form av street dance. Proffsig koreografi och läcker ljussättning bidrog förstås till helhetsupplevelsen!

Tillställningen var minst sagt välbesökt. Hela parketten var fullsmockad och det blev rätt tätbefolkat till och med uppe på läktaren, där jag ha­de parkerat mig med min kamera.

Bland dansarna återfanns, förutom Lilla A, för övrigt min rara tand­hy­gie­nist också. Hos henne har jag varit på eftermiddagen idag, och även om hon är gullig och snäll så är jag inte på mitt bästa just nu. Fanken ändå, vet ni, vad det värker i käftamentet ... Och en blixtrande huvudvärk har jag också fått, som lök på laxen :o(

Mutation..?

Lilla A gillar att titta på hockey-VM.
Hur &@§?$# har det gått till??

Med råg i rygg... jag menar ”Rucklet”

RIVET RÅGBRÖD ÄR i mitt tycke ett extremfinskt bröd. Lik förbannat har jag fått recept av Annacarin från Västrahult i Kalmarskogarna i Sverige. Jominsann, så kan det gå!

Aldrig förr har jag bakat den här sortens bröd, men eftersom Anna­carins är så vansinnigt gott ville jag gärna prova. Det här är för övrigt inget bröd man kommer på så där en eftermiddag att man vill servera till kvällsteet. Nänä! Först ska det sättas fördeg, som ska mogna i två dagar, och inte förr­än på tredje dagen är det dags för själva baket.

Runda, fina kakor, som skärs upp runtom och rivs itu medan de ännu är varma är modellen. Eh .... runda var det. Hm ... Nåväl, har man inget färdigt mått får man ta vad man har. I mitt fall fick det bli två storlekar av kastrullock med raka kanter och det funkade alldeles utmärkt!

För att kunna sära på dem direkt efter gräddningen utan att bränna fingrarna drog jag på mig ett par skinnhandskar. Väntar man bara liite för länge blir det nämligen mycket svårare att ”riva” dem.

Kolla, Annacarin! Så här fina bröd blev det:

Sen vill jag passa på att påminna om Ålands musikinstituts dansgala i Alandica Kultur & Kongress imorgon 6 maj, som markerar slutet på vår­terminens undervisning.

Kl. 19:00 börjar föreställningen. Den är gratis och bjuder på ett par timmar med professionellt koreograferad dans i olika genrer. Jag ska självfallet gå, för inte kan jag missa att se Lilla A:s grupp köra stenhårt i närmare sex minuter till Storytime med finska Nightwish! Dessutom är det utlovat repris av deras nummer från höstens dansgala till Britney Spears-låten ”Till The World Ends”.

Underbart på kort

DEN RÅDANDE KYLAN till trots växer det faktiskt, både i och utanför Glaspalatset. Igår fick jag lov att fylla på ännu mera jord i mina pota­tis­hinkar och samtidigt skolade jag om ytterligare fyra squashplantor.

Tulpanerna i sina säckvävsomsvepta hinkar var såå vackra i det av­ta­gande ljuset på kvällen ... *suckar lyckligt*

Utåt kvällningen tog Lilla A och jag en promenad. I förrgår, bara några minuters gångväg från ”Rucklet”, passerade vi en plats som var så ma­ka­löst bedårande med illande blå scillor mot en fond av massor och åter massor av frodiga mattor med nunneört i olika nyanser av lila. Jag ba­ra måste dit igår igen, denna gång med kameran redo!

Hemma på gården formligen lyser gångna påskars tête-à-tête -ruggar mot det friskt gröna på kvällen. Och längst upp i toppen på min allra högsta gran, mot den mättat blå kvällshimlen, satt en liten en och vi­lade sina vingar.

Vissa dagar är mer makalösa än andra, visst är de?

Om att reda sig själv

DET FINNS DAGAR – inte många, men de finns – när det känns som man lyckats uträtta stordåd. Som igår, när jag så där mitt i allt fick för mig att jag skulle reparera taket till min lilla hammock.

Ett av sidostagen bröts mitt itu i början av december ifjol, när vind­gu­darna behagade lyfta hammocken från terrassen och med ett brak släppa ner den på gården, bara någon meter från Glaspalatset.

Faktum är, att jag redan hade hunnit be herr K om hjälp med att till­verka ett helt nytt stag. Men den mannen har så mycket om sig och kring sig att jag, lika snabbt som jag frågat, drabbades av dåligt sam­vete. Istället tog jag igår fram trälim, tving, skruvar och en rulle Jesus­tejp.

Resultatet är kanske inte det vackraste, men det håller (hoppas jag). Dessutom döljs reparationen av taktyget när det viks ner på plats, så shit the same egentligen.

Fast behovet av solskydd är ju inte direkt akut just nu, för var håller värmen hus?! Inatt igen kröp det ner till bara strax ovanför nollan, vilket är anledningen till att mina gurkplantor fortfarande residerar på köksbordet.

Nu har de vuxit till sig så pass att de börjar utveckla klängen. En del är hårt hoprullade, som på bilden härunder, andra famlar förgäves i tom­ma intet i hopp om att hitta något att vira sig runt.

Så kom igen nu, våren! Det är dags nu!

”Släpp fångarne loss, det är vår!”

 
BILDERNA FÅR TALA alldeles för sig själv, så för en gångs skull slip­per ni en massa text ;o)

Kosläppet på Bolstaholms gård är en välbesökt och
välarrangerad tillställning som drar riktigt mycket folk.

Besättningen består av charolaiskor och på gården
finns en butik där man kan köpa av köttet.

I ♥ kossor!

Sniff, sniff

BLODHUNDEN I MIG vaknar ur sin skenbara dvala när den får korn på ak­tiviteter utöver de vanliga här på bloggen.

Som att det plötsligt dyker upp be­sö­kare på inlägg som redan är för­åldrade.

Som ikväll, när mitt inlägg Över­va­kad från 23.4 plötsligt fick besök. Och när samma besökare i tur och ordning betade igenom ännu äldre inlägg, som samtliga är va­ria­tioner på samma tema:

Nämen, så roligt! Vi har fått en ny medlem i klubben (19.4)

Om att gå över gränsen för det acceptabla (27.2)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 7 och: "Heureka!" (5.1)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 6 (3.1)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 5 (30.12.2011)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 4 (23.12.2011)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 3 (20.12.2011)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 2 (19.12.2011)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland (16.12.2011)

Ja, då börjar det rycka i morrhåren och få näsvingarna att fladdra, för detta plötsliga intresse för ämnet ifråga kittlar ju ens nyfikenhet. Visst, visst, jag har några teorier. Fast dem behåller jag t.v. för mig själv.

Och misströsta icke, mina vänner! Imorgon bloggar jag om dagens kosläpp. Det är roligare grejer det :o)

Valborg och Sköna Maj

DET BÖRJAR BLI något av en tradition detta att grilla korv på ”Ruck­lets” gård på valborgskvällen. En väldigt okej sådan, om ni frågar mig; opretantiös, utan klädkod och annat jobbigt. Att grädda munkar på terrassen håller också på att utvecklas till en årligen återkommande företeelse:

Det var så gott som vindstilla igår kväll och för ovanlighetens skull var det mesta torrt som skulle eldas i grytan. Eller om jag säger så här: i år avhöll jag mig från att försöka göra mig kvitt fuktiga tallbarr medelst eldbegängelse. Empiriska studier från tidigare år har visat att det är taktiskt om man inte vill väcka alltför mycket uppseende.

Även idag är det en vårlig mönsterdag. Mitt stympade lärkträd börjar så sakteliga skifta i grönt och det står inte länge på förrän det kommer att se ut som en grön flaskborste.

Och denna 1:a maj ska vi, lilla A och jag, göra något vi aldrig gjort för­ut. Vi ska ta oss ut på landet och kolla in årets kosläpp vid Bolsta­holms gård! Kl. 14:00 blir det frigång för besättningen. Det ska bli en upple­velse!

In The Mood

NÅJA, NU SER det faktiskt ut som det tänker ta sig på vårfronten! Någ­ra säkra tecken fångade jag på bild igår:

1. En fullt utslagen blomma på min uppstammade hibiskus. Detta är alltså vad du har att se fram mot så småningom, Gunvor!
2. Årets nässelskörd, faktiskt två dagar tidigare än förra året.
3. Hästar som betar färskt gräs i hagen.
4. Coola Charlie väljer att slappa i skuggan. Kolla klorna!
5. Vildsådd liten viol i kargaste gruset.

Väderprognosen för dagen lovar så gott som vindstilla, sol men relativt kylslaget här på Åland. Rätt så perfekt för en kväll i valborgseldarnas tecken skulle jag vilja påstå!

Mjödet är färdigjäst, grillkorven plockad ur frysen och här ska som ut­lovat gräddas munkar idag. Om nån har lust att titta in framåt kvällen är det bara att dyka upp. Men önskas det korv för grillning får man med­föra egen skaffning, för jag har dessvärre inte mer än en för­pack­ning med fyra.

TRÄDGÅRDSNOTERING FÖR 29.4
Dagen innebar säsongens första runda med maskrosjärnet. En enveten kamp sedan 2006 har verkligen givit resultat! På hela gården lyckades jag inte få ihop mer än en knappt fylld hink – och då tog jag ändå mängder av riktigt minimala maskrosor också :o)

Få se nu, om min teori om relationen maskrosor-mördarsniglar håller streck även i år. ”Rucklets” trädgård har, peppar-peppar, varit helt förskonad från dessa slemmiga kräk, trots att de finns överallt precis bortom tomtgränsen.

Om att uppfinna hjulet

 
SAMMA VISA I år igen ... Jag ska laga munkar till valborgsmässoafton och har än en gång lyckats glömma att jag inte äger ett riktigt mått att ta ut dem med. Lösningen ifjol blev en joggisburk som jag klippte bort botten på. Det funkade hyfsat, men var lite schladdrigt.

I år kläckte jag en avsevärt mycket bättre idé! En plåtsax, en tom och diskad konserv­burk och voilà, ett alldeles ypperligt munkmått:

Bra kvinna reder sig själv :o)

Mitt munkrecept hittar du HÄR.

Nå, våren, hur ska vi ha’t..?

DET ÄR PÅ nåt sätt väldigt mycket varannandagsvår det här året. Knappt hinner man tänka: Jippi, nu kommer värmen! före det blir en off-dag igen, mulen, blåsig och k-k-kall.

Men igår var det en riktig on-dag med strålande sol, så jag kunde vara ute och pyssla i nästan sex timmar utan frysa häcken av mig.

Glaspalatset är vårdstädat, odlingslådorna tömda på gammal jord och förberedda för en ny säsong och det är bara att med en suck konsta­te­ra att grästillväxten har gått igång. Månntro jag ska få igång käre Stig ännu en klippsäsong..?

Annars är det rätt så tunt med blomsterprakt i ”Rucklets” trädgård. Men något lite har ändå kämpat sig upp och vecklat ut sig i den opå­lit­li­ga vårsolen.

Jag gillar backsippor.
De är på något vis så skönt ”fläskiga”.

Och vem kan motstå en matta
av blommande, blå blåstjärna ..?

Min namnlösa viva, en relik från husets forna ägare,
blommar långt före gullvivan, Ålands landskapsblomma.

TRÄDGÅRDSNOTERING FÖR 28.4
Den ena av de två lediga odlingsrutorna blev under dagen spadvänd och de tre höga planteringslådorna tömda på gammal jord. Lite allmän vår­städ­ning medelst bortklippning av visset från ifjol fick jag också till stånd och i rabatten utanför Glaspalatset sådde jag frön från kanadensisk solhatt, som jag fått av Fröken H.

Potatishinkarna inne i Glaspalatset behövde få sig ännu ett jordlager. Nu väx­er det!

Ruckelhäxan fläskar på

DET VAR MINSANN inte bara ägg som guppade iland när Annacarin hälsade på i förrgår morse! Inte nog med att mänskan har produktiva höns av mångahanda slag, hon har präktiga grisar också!

Av grisar får man som bekant fläsk. Och i det här fallet inte vilket fläsk som helst, utan prima sådant, inte det där vattensjuka eländet man får hålla till godo med om man gör sina inköp via supermarketarnas köttdiskar. Sånt där som funkar bra om man handgripligen vill illustrera uttrycket kokt i sitt eget spad.

Nej, så här ska det se ut (vätskan i långpannan är inte vatten):

Igår gjorde jag således fläskpannkaka, och herre min skapare, det går inte att beskriva hur gott det blev!

Smeten gjorde jag på 50/50 eko­vete­mjöl och speltmjöl. Den mjöl­bland­ningen använder jag mig av även när jag gräddar vanliga tunn­pann­kakor eller plättar, för både jag och Lilla A tycker det ger mer smak än bara vitt vetemjöl.

Och vet ni vad, förutom höns och grisar håller Annacarin sig med får också! Av får får man bland annat fårskinn, så låt mig upprepa: den 9 juni är det aktivitetsdag på gården. Ta en tur till Västrahult om ni kan!

***
TRÄDGÅRDSNOTERING FÖR 27.4
Jag skolade om fyra av åtta squashplantor och fyllde på mera jord i po­ta­tishinkarna (satta den 7 april), eftersom det börjat titta upp gröna blad. Jag flyttade också fröplantor av både vallmo och akleja från ”barnkammaren” i grönsakslandet till planteringen framför Glaspalatset. Plantorna är resultatet av frön jag fick av Monkan sommaren 2010.

Fjolårets solöga, som fantastiskt nog övervintrat inomhus, fick ny kruka och ny, fin plantjord runt fossingarna. Och på kvällen tittade herr K in, med­föran­de ett par gamla kaffesäckar av juteväv, så nu kan jag ”klä upp” mina tul­panhinkar :o)

Hjälp på traven

JÄKLAR, VAD DET fortsätter att vara kyligt! Än så länge bara några få plusgrader på nätterna och dagtid inte mycket bättre.

Vilken tur att jag i höstas grävde ner hinkar och plastkrukor fyllda med jord och planterade lökar i mitt grönsaksland! Efter att de började titta upp tog jag upp dem och flyttade in dem i Glaspalatset. Nu har de fått flytta ut igen.

Speciellt hinkarna – vita, av plast – är däremot inte särskilt vackra att se på och borde döljas med något. Juteväv kanske..? Men var få tag på sån utan att behöva lägga ut en förmögenhet??

Idag ska jag googla på vad allt man kan göra med ägg, förutom steka, koka, göra äggröra och omelett. Tur att det är lång hållbarhet på ny­värpt :o)

(Tänk vad behändigt det skulle vara om man kunde plantera ägg, så där som lökar, och skörda egna höns! Fast här skulle det i så fall bli fråga om stordrift :oS)

Och så ska mitt mjöd på flaskor idag efter två dagar i rumstemperatur. I år tajmade jag det perfekt, för nu blir det drickfärdigt precis lagom till val­borgsmässoafton på måndag och är så gott-gotti-gottgott till ny­kok­ta munkar!

Bloggfrämmande

IMORSE HADE JAG blixtbesök av Annacarin.

Annacarin har höns. Många höns.

Nu har Annacarin farit.

Men Lilla A och jag har ägg. Många ägg. Och jag har ont i magen av att under några tidiga morgontimmar ha skrattat mer än på flera år :o)

***
Vill du träffa en varm, humoristisk och helt underbar människa ska du absolut passa på att besöka Annacarins ställe i Västrahult utanför Kal­mar den 9 juni! Då ordnar hon aktivitetsdag på går’n med massor att smaka, prova och begapa.

Närmare information hittar du HÄR.

Nu är det hjul igen

IMORGON KOMMER ANNACARIN från Västrahult och ska hämtas från hamnen halv sju på morgonen. För att inte riskera en böteslapp för att fortfarande köra dubbdäckat satte jag framåt lunch igång med att byta till sommardäck på Röda Faran.

Däck 1, 2 och 3 gick som den vanliga dansen – men vid däck 4, vänster fram, var det tvärstopp. Den med bilen följande hylsnyckeln, mått­an­pas­sad för de 21 mm stora hjulmuttrarna, gick inte i våld heller på två av dem.

Va?! [plats för ögonbryn höjda i förvåning här]

Det här är samma däck som i december var in för byte av stötdämpa­rens dammskydd. En liten kul utgift på 185 jävla euro, efter­som det hette att jobbet blivit krångligare än väntat och tagit 2,5 tim­me istället för 1,5.

Nåja, muttrarna måste ju av, för det är inte direkt tillåtet att köra om­kring med tre sommardäck och ett av dubbmodellen, så jag körde iväg till gode vännen M, fena på bilar och bosatt bara en bit bort.

”Inte så konstigt att du inte får på nyckeln”, sa han. ”Muttrarna är ju sönderhamrade.”

Va?! [plats för tappad haka här]

”Men hur i glödheta h*vete?!” svor jag. ”Det var ju inget fel på varken muttrar eller bultar när jag bytte till vinterdäck, själv, i november!”

Knappt hade jag tänkt tanken före polletten trillade ner. Den här å­ver­kan måste förstås ha skett i samband med dammskyddsbytet i de­cem­ber! Svärande och puttrande satte jag mig på huk för att lösgöra den fjärde och sista muttern medan M gick för att hämta något i gara­get ...

Va?! [plats för tappad haka nummer 2 här]

Denna fjärde mutter var av en mycket mindre dimension än de övriga femton på kärran! Originalmuttern var alltså bytt, och högst antagligen för att den blivit totalkvaddad vid det hamrande hjulet varit utsatt för.

”Och du”, sa M, som återvänt från garaget, ”hjulbultarnas gängor är förstörda på två av dem också, och den tredje är rätt illa åtgången den med.”

Vid det här laget var jag så iniglödhetahelvetet jävligt förbannad att det förelåg stor risk för självantändning. Så när väl sommardäcket satt på plats (med två muttrar istället för fyra) körde jag raka spåret till ifrågavarande bilverkstad som jag av någon konstig, missriktad hänsyn av­står från att namn­ge – tills vidare.

I min outsägliga enfald hade jag föreställt mig att få ett ursäktande och ångerköpt bemötande, men till min oerhörda häpnad bestods jag istället med insinuationer om att jag skulle ha förstört mina muttrar och bul­tar själv!

Makalös. Och. Tidigare. Aldrig. Skådad. Brist. På. Professionalism.

Skulle inte tro att Röda Faran kommer att belasta den här verkstaden med ytterligare besök utöver det som måste göras imorgon för att by­ta misshandlade bultar och muttrar.

Och frågan är om inte dammskyddsbytet tog 2,5 timmar istället för 1,5 för att det tog en jävla tid att hitta en tillräckligt stor och tung släg­ga att hamra med?

En annan, och mer oroande, fråga är: hur ser det ut invändigt när det ser ut så här på utsidan..?

Det är tur att jag inte tror på gud. Hade jag gjort det hade jag slutat nu, för nu börjar det nämligen räcka med vad en ensam, liten tant ska orka med :o/