Med råg i rygg... jag menar ”Rucklet”

RIVET RÅGBRÖD ÄR i mitt tycke ett extremfinskt bröd. Lik förbannat har jag fått recept av Annacarin från Västrahult i Kalmarskogarna i Sverige. Jominsann, så kan det gå!

Aldrig förr har jag bakat den här sortens bröd, men eftersom Anna­carins är så vansinnigt gott ville jag gärna prova. Det här är för övrigt inget bröd man kommer på så där en eftermiddag att man vill servera till kvällsteet. Nänä! Först ska det sättas fördeg, som ska mogna i två dagar, och inte förr­än på tredje dagen är det dags för själva baket.

Runda, fina kakor, som skärs upp runtom och rivs itu medan de ännu är varma är modellen. Eh .... runda var det. Hm ... Nåväl, har man inget färdigt mått får man ta vad man har. I mitt fall fick det bli två storlekar av kastrullock med raka kanter och det funkade alldeles utmärkt!

För att kunna sära på dem direkt efter gräddningen utan att bränna fingrarna drog jag på mig ett par skinnhandskar. Väntar man bara liite för länge blir det nämligen mycket svårare att ”riva” dem.

Kolla, Annacarin! Så här fina bröd blev det:

Sen vill jag passa på att påminna om Ålands musikinstituts dansgala i Alandica Kultur & Kongress imorgon 6 maj, som markerar slutet på vår­terminens undervisning.

Kl. 19:00 börjar föreställningen. Den är gratis och bjuder på ett par timmar med professionellt koreograferad dans i olika genrer. Jag ska självfallet gå, för inte kan jag missa att se Lilla A:s grupp köra stenhårt i närmare sex minuter till Storytime med finska Nightwish! Dessutom är det utlovat repris av deras nummer från höstens dansgala till Britney Spears-låten ”Till The World Ends”.

Underbart på kort

DEN RÅDANDE KYLAN till trots växer det faktiskt, både i och utanför Glaspalatset. Igår fick jag lov att fylla på ännu mera jord i mina pota­tis­hinkar och samtidigt skolade jag om ytterligare fyra squashplantor.

Tulpanerna i sina säckvävsomsvepta hinkar var såå vackra i det av­ta­gande ljuset på kvällen ... *suckar lyckligt*

Utåt kvällningen tog Lilla A och jag en promenad. I förrgår, bara några minuters gångväg från ”Rucklet”, passerade vi en plats som var så ma­ka­löst bedårande med illande blå scillor mot en fond av massor och åter massor av frodiga mattor med nunneört i olika nyanser av lila. Jag ba­ra måste dit igår igen, denna gång med kameran redo!

Hemma på gården formligen lyser gångna påskars tête-à-tête -ruggar mot det friskt gröna på kvällen. Och längst upp i toppen på min allra högsta gran, mot den mättat blå kvällshimlen, satt en liten en och vi­lade sina vingar.

Vissa dagar är mer makalösa än andra, visst är de?

Om att reda sig själv

DET FINNS DAGAR – inte många, men de finns – när det känns som man lyckats uträtta stordåd. Som igår, när jag så där mitt i allt fick för mig att jag skulle reparera taket till min lilla hammock.

Ett av sidostagen bröts mitt itu i början av december ifjol, när vind­gu­darna behagade lyfta hammocken från terrassen och med ett brak släppa ner den på gården, bara någon meter från Glaspalatset.

Faktum är, att jag redan hade hunnit be herr K om hjälp med att till­verka ett helt nytt stag. Men den mannen har så mycket om sig och kring sig att jag, lika snabbt som jag frågat, drabbades av dåligt sam­vete. Istället tog jag igår fram trälim, tving, skruvar och en rulle Jesus­tejp.

Resultatet är kanske inte det vackraste, men det håller (hoppas jag). Dessutom döljs reparationen av taktyget när det viks ner på plats, så shit the same egentligen.

Fast behovet av solskydd är ju inte direkt akut just nu, för var håller värmen hus?! Inatt igen kröp det ner till bara strax ovanför nollan, vilket är anledningen till att mina gurkplantor fortfarande residerar på köksbordet.

Nu har de vuxit till sig så pass att de börjar utveckla klängen. En del är hårt hoprullade, som på bilden härunder, andra famlar förgäves i tom­ma intet i hopp om att hitta något att vira sig runt.

Så kom igen nu, våren! Det är dags nu!

”Släpp fångarne loss, det är vår!”

 
BILDERNA FÅR TALA alldeles för sig själv, så för en gångs skull slip­per ni en massa text ;o)

Kosläppet på Bolstaholms gård är en välbesökt och
välarrangerad tillställning som drar riktigt mycket folk.

Besättningen består av charolaiskor och på gården
finns en butik där man kan köpa av köttet.

I ♥ kossor!

Sniff, sniff

BLODHUNDEN I MIG vaknar ur sin skenbara dvala när den får korn på ak­tiviteter utöver de vanliga här på bloggen.

Som att det plötsligt dyker upp be­sö­kare på inlägg som redan är för­åldrade.

Som ikväll, när mitt inlägg Över­va­kad från 23.4 plötsligt fick besök. Och när samma besökare i tur och ordning betade igenom ännu äldre inlägg, som samtliga är va­ria­tioner på samma tema:

Nämen, så roligt! Vi har fått en ny medlem i klubben (19.4)

Om att gå över gränsen för det acceptabla (27.2)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 7 och: "Heureka!" (5.1)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 6 (3.1)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 5 (30.12.2011)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 4 (23.12.2011)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 3 (20.12.2011)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland 2 (19.12.2011)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland (16.12.2011)

Ja, då börjar det rycka i morrhåren och få näsvingarna att fladdra, för detta plötsliga intresse för ämnet ifråga kittlar ju ens nyfikenhet. Visst, visst, jag har några teorier. Fast dem behåller jag t.v. för mig själv.

Och misströsta icke, mina vänner! Imorgon bloggar jag om dagens kosläpp. Det är roligare grejer det :o)

Valborg och Sköna Maj

DET BÖRJAR BLI något av en tradition detta att grilla korv på ”Ruck­lets” gård på valborgskvällen. En väldigt okej sådan, om ni frågar mig; opretantiös, utan klädkod och annat jobbigt. Att grädda munkar på terrassen håller också på att utvecklas till en årligen återkommande företeelse:

Det var så gott som vindstilla igår kväll och för ovanlighetens skull var det mesta torrt som skulle eldas i grytan. Eller om jag säger så här: i år avhöll jag mig från att försöka göra mig kvitt fuktiga tallbarr medelst eldbegängelse. Empiriska studier från tidigare år har visat att det är taktiskt om man inte vill väcka alltför mycket uppseende.

Även idag är det en vårlig mönsterdag. Mitt stympade lärkträd börjar så sakteliga skifta i grönt och det står inte länge på förrän det kommer att se ut som en grön flaskborste.

Och denna 1:a maj ska vi, lilla A och jag, göra något vi aldrig gjort för­ut. Vi ska ta oss ut på landet och kolla in årets kosläpp vid Bolsta­holms gård! Kl. 14:00 blir det frigång för besättningen. Det ska bli en upple­velse!

In The Mood

NÅJA, NU SER det faktiskt ut som det tänker ta sig på vårfronten! Någ­ra säkra tecken fångade jag på bild igår:

1. En fullt utslagen blomma på min uppstammade hibiskus. Detta är alltså vad du har att se fram mot så småningom, Gunvor!
2. Årets nässelskörd, faktiskt två dagar tidigare än förra året.
3. Hästar som betar färskt gräs i hagen.
4. Coola Charlie väljer att slappa i skuggan. Kolla klorna!
5. Vildsådd liten viol i kargaste gruset.

Väderprognosen för dagen lovar så gott som vindstilla, sol men relativt kylslaget här på Åland. Rätt så perfekt för en kväll i valborgseldarnas tecken skulle jag vilja påstå!

Mjödet är färdigjäst, grillkorven plockad ur frysen och här ska som ut­lovat gräddas munkar idag. Om nån har lust att titta in framåt kvällen är det bara att dyka upp. Men önskas det korv för grillning får man med­föra egen skaffning, för jag har dessvärre inte mer än en för­pack­ning med fyra.

TRÄDGÅRDSNOTERING FÖR 29.4
Dagen innebar säsongens första runda med maskrosjärnet. En enveten kamp sedan 2006 har verkligen givit resultat! På hela gården lyckades jag inte få ihop mer än en knappt fylld hink – och då tog jag ändå mängder av riktigt minimala maskrosor också :o)

Få se nu, om min teori om relationen maskrosor-mördarsniglar håller streck även i år. ”Rucklets” trädgård har, peppar-peppar, varit helt förskonad från dessa slemmiga kräk, trots att de finns överallt precis bortom tomtgränsen.

Om att uppfinna hjulet

 
SAMMA VISA I år igen ... Jag ska laga munkar till valborgsmässoafton och har än en gång lyckats glömma att jag inte äger ett riktigt mått att ta ut dem med. Lösningen ifjol blev en joggisburk som jag klippte bort botten på. Det funkade hyfsat, men var lite schladdrigt.

I år kläckte jag en avsevärt mycket bättre idé! En plåtsax, en tom och diskad konserv­burk och voilà, ett alldeles ypperligt munkmått:

Bra kvinna reder sig själv :o)

Mitt munkrecept hittar du HÄR.

Nå, våren, hur ska vi ha’t..?

DET ÄR PÅ nåt sätt väldigt mycket varannandagsvår det här året. Knappt hinner man tänka: Jippi, nu kommer värmen! före det blir en off-dag igen, mulen, blåsig och k-k-kall.

Men igår var det en riktig on-dag med strålande sol, så jag kunde vara ute och pyssla i nästan sex timmar utan frysa häcken av mig.

Glaspalatset är vårdstädat, odlingslådorna tömda på gammal jord och förberedda för en ny säsong och det är bara att med en suck konsta­te­ra att grästillväxten har gått igång. Månntro jag ska få igång käre Stig ännu en klippsäsong..?

Annars är det rätt så tunt med blomsterprakt i ”Rucklets” trädgård. Men något lite har ändå kämpat sig upp och vecklat ut sig i den opå­lit­li­ga vårsolen.

Jag gillar backsippor.
De är på något vis så skönt ”fläskiga”.

Och vem kan motstå en matta
av blommande, blå blåstjärna ..?

Min namnlösa viva, en relik från husets forna ägare,
blommar långt före gullvivan, Ålands landskapsblomma.

TRÄDGÅRDSNOTERING FÖR 28.4
Den ena av de två lediga odlingsrutorna blev under dagen spadvänd och de tre höga planteringslådorna tömda på gammal jord. Lite allmän vår­städ­ning medelst bortklippning av visset från ifjol fick jag också till stånd och i rabatten utanför Glaspalatset sådde jag frön från kanadensisk solhatt, som jag fått av Fröken H.

Potatishinkarna inne i Glaspalatset behövde få sig ännu ett jordlager. Nu väx­er det!

Ruckelhäxan fläskar på

DET VAR MINSANN inte bara ägg som guppade iland när Annacarin hälsade på i förrgår morse! Inte nog med att mänskan har produktiva höns av mångahanda slag, hon har präktiga grisar också!

Av grisar får man som bekant fläsk. Och i det här fallet inte vilket fläsk som helst, utan prima sådant, inte det där vattensjuka eländet man får hålla till godo med om man gör sina inköp via supermarketarnas köttdiskar. Sånt där som funkar bra om man handgripligen vill illustrera uttrycket kokt i sitt eget spad.

Nej, så här ska det se ut (vätskan i långpannan är inte vatten):

Igår gjorde jag således fläskpannkaka, och herre min skapare, det går inte att beskriva hur gott det blev!

Smeten gjorde jag på 50/50 eko­vete­mjöl och speltmjöl. Den mjöl­bland­ningen använder jag mig av även när jag gräddar vanliga tunn­pann­kakor eller plättar, för både jag och Lilla A tycker det ger mer smak än bara vitt vetemjöl.

Och vet ni vad, förutom höns och grisar håller Annacarin sig med får också! Av får får man bland annat fårskinn, så låt mig upprepa: den 9 juni är det aktivitetsdag på gården. Ta en tur till Västrahult om ni kan!

***
TRÄDGÅRDSNOTERING FÖR 27.4
Jag skolade om fyra av åtta squashplantor och fyllde på mera jord i po­ta­tishinkarna (satta den 7 april), eftersom det börjat titta upp gröna blad. Jag flyttade också fröplantor av både vallmo och akleja från ”barnkammaren” i grönsakslandet till planteringen framför Glaspalatset. Plantorna är resultatet av frön jag fick av Monkan sommaren 2010.

Fjolårets solöga, som fantastiskt nog övervintrat inomhus, fick ny kruka och ny, fin plantjord runt fossingarna. Och på kvällen tittade herr K in, med­föran­de ett par gamla kaffesäckar av juteväv, så nu kan jag ”klä upp” mina tul­panhinkar :o)

Hjälp på traven

JÄKLAR, VAD DET fortsätter att vara kyligt! Än så länge bara några få plusgrader på nätterna och dagtid inte mycket bättre.

Vilken tur att jag i höstas grävde ner hinkar och plastkrukor fyllda med jord och planterade lökar i mitt grönsaksland! Efter att de började titta upp tog jag upp dem och flyttade in dem i Glaspalatset. Nu har de fått flytta ut igen.

Speciellt hinkarna – vita, av plast – är däremot inte särskilt vackra att se på och borde döljas med något. Juteväv kanske..? Men var få tag på sån utan att behöva lägga ut en förmögenhet??

Idag ska jag googla på vad allt man kan göra med ägg, förutom steka, koka, göra äggröra och omelett. Tur att det är lång hållbarhet på ny­värpt :o)

(Tänk vad behändigt det skulle vara om man kunde plantera ägg, så där som lökar, och skörda egna höns! Fast här skulle det i så fall bli fråga om stordrift :oS)

Och så ska mitt mjöd på flaskor idag efter två dagar i rumstemperatur. I år tajmade jag det perfekt, för nu blir det drickfärdigt precis lagom till val­borgsmässoafton på måndag och är så gott-gotti-gottgott till ny­kok­ta munkar!

Bloggfrämmande

IMORSE HADE JAG blixtbesök av Annacarin.

Annacarin har höns. Många höns.

Nu har Annacarin farit.

Men Lilla A och jag har ägg. Många ägg. Och jag har ont i magen av att under några tidiga morgontimmar ha skrattat mer än på flera år :o)

***
Vill du träffa en varm, humoristisk och helt underbar människa ska du absolut passa på att besöka Annacarins ställe i Västrahult utanför Kal­mar den 9 juni! Då ordnar hon aktivitetsdag på går’n med massor att smaka, prova och begapa.

Närmare information hittar du HÄR.

Nu är det hjul igen

IMORGON KOMMER ANNACARIN från Västrahult och ska hämtas från hamnen halv sju på morgonen. För att inte riskera en böteslapp för att fortfarande köra dubbdäckat satte jag framåt lunch igång med att byta till sommardäck på Röda Faran.

Däck 1, 2 och 3 gick som den vanliga dansen – men vid däck 4, vänster fram, var det tvärstopp. Den med bilen följande hylsnyckeln, mått­an­pas­sad för de 21 mm stora hjulmuttrarna, gick inte i våld heller på två av dem.

Va?! [plats för ögonbryn höjda i förvåning här]

Det här är samma däck som i december var in för byte av stötdämpa­rens dammskydd. En liten kul utgift på 185 jävla euro, efter­som det hette att jobbet blivit krångligare än väntat och tagit 2,5 tim­me istället för 1,5.

Nåja, muttrarna måste ju av, för det är inte direkt tillåtet att köra om­kring med tre sommardäck och ett av dubbmodellen, så jag körde iväg till gode vännen M, fena på bilar och bosatt bara en bit bort.

”Inte så konstigt att du inte får på nyckeln”, sa han. ”Muttrarna är ju sönderhamrade.”

Va?! [plats för tappad haka här]

”Men hur i glödheta h*vete?!” svor jag. ”Det var ju inget fel på varken muttrar eller bultar när jag bytte till vinterdäck, själv, i november!”

Knappt hade jag tänkt tanken före polletten trillade ner. Den här å­ver­kan måste förstås ha skett i samband med dammskyddsbytet i de­cem­ber! Svärande och puttrande satte jag mig på huk för att lösgöra den fjärde och sista muttern medan M gick för att hämta något i gara­get ...

Va?! [plats för tappad haka nummer 2 här]

Denna fjärde mutter var av en mycket mindre dimension än de övriga femton på kärran! Originalmuttern var alltså bytt, och högst antagligen för att den blivit totalkvaddad vid det hamrande hjulet varit utsatt för.

”Och du”, sa M, som återvänt från garaget, ”hjulbultarnas gängor är förstörda på två av dem också, och den tredje är rätt illa åtgången den med.”

Vid det här laget var jag så iniglödhetahelvetet jävligt förbannad att det förelåg stor risk för självantändning. Så när väl sommardäcket satt på plats (med två muttrar istället för fyra) körde jag raka spåret till ifrågavarande bilverkstad som jag av någon konstig, missriktad hänsyn av­står från att namn­ge – tills vidare.

I min outsägliga enfald hade jag föreställt mig att få ett ursäktande och ångerköpt bemötande, men till min oerhörda häpnad bestods jag istället med insinuationer om att jag skulle ha förstört mina muttrar och bul­tar själv!

Makalös. Och. Tidigare. Aldrig. Skådad. Brist. På. Professionalism.

Skulle inte tro att Röda Faran kommer att belasta den här verkstaden med ytterligare besök utöver det som måste göras imorgon för att by­ta misshandlade bultar och muttrar.

Och frågan är om inte dammskyddsbytet tog 2,5 timmar istället för 1,5 för att det tog en jävla tid att hitta en tillräckligt stor och tung släg­ga att hamra med?

En annan, och mer oroande, fråga är: hur ser det ut invändigt när det ser ut så här på utsidan..?

Det är tur att jag inte tror på gud. Hade jag gjort det hade jag slutat nu, för nu börjar det nämligen räcka med vad en ensam, liten tant ska orka med :o/

I min barnkammare

 
UTOMHUS SÅDDE JAG igår pionvallmo och rosenskära och nästan allt förgrott har nu fått flytta ut till Glaspalatset. Dock inte mina pelargon­bebi­sar, sådda den 23 mars från egna frön. Dem är jag alldeles för rädd om!

Småttingarna börjar få sina första riktiga blad, minimala men ändå ka­raktä­ristiska. Det är väl därför de på fackspråk heter just det, karak­tärs­blad ;o)

Bland det ätliga går det som det brukar: jag har alldeles för många plantor för mitt eget behov. Förnuftet säger mig att jag t.ex. inte behö­ver ett tiotal chiliplantor, det räcker med en. Men vem har hjärta att helt sonika slänga sånt som grott och växer?

Så om någon vill ha chili i sommar är det bara att säga till! Det finns några som ännu inte skolats om i riktig plantjord och jag delar gärna med mig.

Tomater lär jag också få för många av. I år igen. Och squash, vad det verkar. Håhå, jaja ... :o/

Hur står det till med er andra? Har ni också insjuknat i årets odlar­feber?

Vår ute, men mer inne

 
UTE I ”RUCKLETS” trädgård är det inte mycket vår alls ännu, men inomhus får man ändå en aning om att vi går mot sommar. Ett tecken på det är att min gamla, uppstammade hibiskus börjar sät­ta knopp för­vånansvärt mycket tidigare än vanligt:

Alldeles snart kommer det förresten att flytta sticklingar från just den här upp till Österbotten i Finland. På så vis är bloggandet kul, för på den vägen fick jag för ett tag sedan frågan om jag kunde tänka mig att dela med mig av skott från mina gammaldags, röda och mycket härdiga hibiskusar.

Visst kan jag det! Jag klipper på dem stup i kvarten, så ma­terial till nya plantor är det sannerligen ingen brist på. Och en annan röding som är på gång är min för året nya Mårbacka, en röd:

Så pass blomningsvillig har den varit, att jag redan plockat bort ett an­tal knoppanlag för att låta den gröna delen av plantan växa till sig lite mer. Men nu kan jag inte hålla mig längre. Nu vill jag se den i blom! På samma sätt har jag gjort med flera av mina pelargoner.

Och här följer beviset på att det går alldeles utmärkt att ta toppskott från basilika köpt från matbutiken. Se bara, vilka mängder av fina sug­rötter som utvecklats på bara några veckor:

Själva plantan, den som levereras i en yttepytteliten plastkruka som redan är knökfull av rötter, har jag delat på och planterat om i terra­kottakrukor. De plantorna skymtar i bakgrunden på bilden, lever, har hälsan och växer så det knakar.

Glöm det där med att köpa svindyra plantor från handelsträdgården! En kruka för 1,65 euro från kryddhyllan i butiken blir många plantor till sommarens växthusodling :o)

Terveiset Turusta!

KLOCKAN ÄR INTE mer än lite över tre på eftermiddagen och ändå har jag redan varit av och an till Åbo. Fast det såg till en början ut som det inte skulle bli någon flygtur idag:

Lite tjocka, om jag säger så. Men avgången blev faktiskt inte mer än trekvart försenad, så jag slirade in på Åbolands sjukhus nästan i tid för min bentäthetsmätning :o)

Från ”skor och byxor av” till ”skor och byxor på” tog det mindre än tio minuter, så håll med om att det skulle ha varit liite surt att tvingas åka nattbåt dit och nattbåt hem. Fast nu blev det istället liite snött om ti­den för att hinna tillbaka till returflyget.

Någon tid för shopping i ett grått, regnigt och trist Åbo blev det inte. Det var bara att ta långa benet före och i rask takt skynda till Salutor­get för att hoppa på bussen ut till flygplatsen.

Men väl där hann jag klämma i mig en macka och en balja kaffe i ter­mi­nalkaféet innan det var dags för boarding. Himla tur det, för nån frukost hann jag inte med imorse.

Åbo t/r på 3 timmar och 20 minuter, det är en sorts förmiddag det ock­så. Lite absurd faktiskt. Känns inte riktigt som knoppen hängt med :oS Men va f*n, när gör den det numera?

Övervakad

KNAPPT HINNER MAN trycka ner tangenterna och ha en åsikt före man utsätts för kontroll:

Håll med om att det är en smula fascinerande!

Konfirmation

EN MILSTOLPE IGEN, både för mig som förälder och för Lilla A själv, och allvaret från gårdagens dop har bytts till ett försiktigt leende efter avklarad konfirmation.

Efter kyrksamheten bjöds det på kaffe och mäktig chokladmarängtårta hos exet. Presenter fanns det som synes inte i överflöd ...

... men ett halssmycke fick hon av mor sin, gullklimpen. Korset är svensk­tillverkat och semiantikt men kedjan är av finländsk produktion och ny, så på så vis får hon ett minne både av sin konfirmation, tidi­gare generationer och det delade ursprung hon faktiskt har.

Själv känner jag mig med ens riktigt urgammal. Men det är förstås den helt naturliga följden av att avkomman växer till sig.

Det är färgglatt idag

MITT NYSTARTADE VIRKPROJEKT spritter av färger. En poncho ska det bli, ett utmärkt alternativ till sjal för svala sommarkvällar. Garnet är det jag fyndade på rea häromsistens och numret på virknålen är 7 mm, så det lär väl inte dröja alltför länge före arbetet är klart :o)

Mer färgglädje fick mina ögon njuta av under Lilla A:s dop denna efter­middag. Det här vackra glasfönstret finns i St. Görans kyrka i Marie­hamn. Visst är hon fin, gullklimpen min?

Bugs

BORDE JAG VARA nervös?? Under gårdagen hittade jag sammanlagt fem såna här typer inomhus i ”Rucklet”. I levande livet är de c. 13-15 mm långa och kan flyga.

”Rucklets” övre våning har väggar av stock. Inte är väl de här krypen någonting som lägger ägg som blir larver som knaprar på mitt hus???

Det skulle väl bara fattas det, ovan på allt annat, att jag blir tvungen att kalla på skadedjursbekämpare :o/ Går sånt på hemförsäkringen förresten..? Nej visst ja, försäkring var det ju. Hahahaa! Vilken skäm­tare jag blivit.

Fast just nu har jag viktigare saker att tänka på! På eftermiddagen idag ska Lilla A döpas och imorgon är det konfirmation. Tänka sig, att liten har blivit så stor ... *suckar över årens gång* Själv får jag vara glad om jag blir insläppt i kyrkan, såsom varande varken konfirmerad eller tillhörig den finska statskyrkan (eller något annat religiöst sam­fund).